Digitalt samrådsmöte om Pellinge miljonprogram

Ett nytt miljonprogramsområde ska byggas i Uppsala. Lokaltidningen varnar på ledarplats för storhetsvansinne och jämför målbilden med Uppsalas särskilt utsatta område Gottsunda, men fem gånger så stort.

I folkmun har projektet fått namnet Pellinge. Mycket riktigt var det kommunens starke man, socialdemokraten Erik Pelling som inledde måndagens “samråd”. Han sa kort att han ingått ett avtal med staten och lovat att bygga jättemånga höghus jättetätt. Därefter tog opolitiska tjänstemän över envägskommunikationen. (Att den här typen av möten heter saker som “samråd” eller “dialogmöte” är, som jag skrivit tidigare, någon form av nyspråk. Jag kan ha nämnt Nordkorea och att mötena borde döpas om till “makten talar”.)

Jag kan inte undgå att notera att den kommun som 2050 har som mål att bli “en av Europas mest digitala platser” den här veckan höll sitt första videomöte. (En uppsnyggad och klippt version, utan “tekniska pauser” finns på youtube.) Formatet var envägskommunikation, men de förregistrerade deltagarna kunde skicka in frågor (som bara tjänstemännen kunde se). Om ett par år kan kommunens digitala kommunikation vara ikapp en genomsnittlig tween på twich.

Om det skett någon djupare analys av t.ex. framtidens resor och transporter så framgick det inte. Istället visades i Uppsala kommuns officiella kommunikation med medborgarna bilder på “flygdräkter” och en humanoid robot som levererar paket till en villa.

Man ska dock inte låta den infantila kommunikationen lura en att det hela är visionslöst eller saknar ideologisk grund. Drömmen om ett nytt miljonprogram som ersätter det nuvarande miljonärsprogrammet (ROT-avdrag, ränteavdrag, nyliberalism, utförsäljningar, bombningarna av Hanoi julen 1972) är stark inom vänstern.

Lägg därtill den den miljöpartistiska delen av vänsterröran. Man ska inte bara bygga långt färre parkeringsplatser än vad som rimligen krävs - de ska också placeras långt från bostäderna så att busshållplatserna blir “relativt” närmare. (Det här är den typen av elakheter som man bara kan utsätta ofria medborgare för.) Nyss lovade kommunen att “i södra staden ska du nå det mesta inom fem minuter” - det har man “glömt” nu. (Det är nog väl hårt att påstå att Uppsalas stadsplanering bygger på lögner, men helt sammanhängande och ärlig i sin kommunikation kan den heller knappast anklagas för att vara.)

Byggandet ska vara i “mänsklig skala”, dvs 5-våningshus. För att göra dem så billiga som möjligt kommer man bland annat att avstå från källare. I ytterkanterna kan hushöjden minskas till 2-3 våningar. För att ta vara på “det som särskiljer Uppsala från andra städer” vill man ta vara på färgpaletten. (Skokartongerna ska målas i tokroliga nyanser av gult och rött.)

Kommunal stadsplanering sker tydligen i fem steg varav två verkar viktiga. (1) Översiktsplaner drar upp de stora linjerna, men är inte bindande utan bara vägledande. (2) Detaljplaner som mer detaljerade (duh!) och dessutom juridiskt bindande.

Samrådet om den här fördjupade översiktsplanen pågår till mitten av april. Den som vill påverka kan skicka in sina åsikter. På sin officiella hemsida beskriver kommunen det som “en demokratisk process” som ska “ge möjlighet till insyn och påverkan”. I verkligheten tas naturligtvis besluten av de folkvalda - vi har fortfarande representativ demokrati.

Om man vill påverka är det alltså kommunvalet 2022 som gäller, men en del kommer nog att vara för sent redan då.

Den fördjupade översiktplanen ska antas hösten 2020 och detaljplaneringen startar våren 2021. Byggandet börjar 2023 och första inflyttning är 2025. Byggandet börjar på två platser, dels söder om ICA där väg 255 ska göras om till stadsgata, och dels i skogen söder om Nåntuna Backe.

Bygget söder om Nåntuna Backe blir första testet av Pellinge och den bakomliggande ideologin. Det blir höghus i skogen långt ifrån nuvarande och framtida kollektivtrafikstråk. Få parkeringar som med avsikt placerats otillgängligt. Obefintlig service i närområdet. Lägg till detta att det egentligen bara är två gruppen som har råd att bo i nybyggda lägenheter - höginkomsttagare och de som inte betalar själva.

Mitt motförslag? Trädgårdsstad.

955 dagar till valet

Ytterligare en regnig lördagsförmiddag har spenderats i ett internt partimöte. Denna gång på “förbundsråd”, då länets alla föreningsordförande samt de som länets årsmöte utsett till länsförbundsstyrelse träffas. Det här är inte en organisation som håller på med politik utan en del av själva partiapparatens interna administration och struktur.

Länsförbundsordföranden inleder mötet med att konstatera problemet i just detta, många folkvalda har redan sina dagar fyllda av offentliga uppdrag, vilket leder till att själva partiorganisationen ibland fått komma i andra hand. Även om vi vare sig kan eller vill bli ett folkrörelseparti av socialdemokratiskt eller centerpartistiskt snitt så har den eftersatta partiorganisationen skadat oss. (Varit “förödande för vår kultur”).

Jag har full förståelse för om någon utomstående ser det här som navelskådande. Men problemet är verkligt - åtminstone för partiet i Uppsala kommun. Nya medlemmar, fulla av energi och politiskt intresse, tenderar att fastna i partiorganisationen som i första hand håller på med formalia och stöttar kampanjer designade av en fjärran riksorganisation. Politik diskuteras av de folkvalda i slutna möten dit medlemmarna inte har tillträde. Eftersom folk blir medlemmar i ett politiskt parti för att de är intresserade av politik tröttnar flera och lämnar verksamheten.

Det här är eventuellt ett Uppsalaproblem. Partiorganisationen här är extra krånglig med 12 småföreningar som tillsammans bildar en krets. Förutom att kretsen vart fjärde år kallar till nomineringsstämma för att (lätt förenklat) bestämma vilka som ska bli partiets folkvalda i kommunen nästa mandatperiod, så ägnar man sig mest åt administration och kampanjer av olika slag.

I andra, mindre, norduppländska kommuner bjuds intresserade nya medlemmar tydligen in till kommunfullmäktigegruppens möten och hänger om de vill med på rikskonferenser om politikutveckling. Jag tror olikheten beror på skillnad både i storlek och antal intresserade. Resultatet blir i alla fall att även de medlemmar som sitter i nämnder och styrelser ofta inte har tillträde till de interna diskussionerna.

Frågan vi på lördagsmorgonen försöker besvara är både viktigt och tydlig: varför ska någon bli medlem i Moderaterna?

Jag tror det fungerar bäst om man hittat en politik och en politiker som man tror på och vill stötta. (Jag ser min egen video från valet 2010 och tror jag kom in i partiet på rätt sätt.) Om man går med för att påverka eller själv driva frågor tror jag att man riskerar att bli besviken. (Jag har dock några idéer jag ska testa med min föreningsstyrelse nästa gång vi träffas.)

Dagens kändistalare var Martin Borgs, partiets kommunikationschef och den ursprunglige slöseriombudsmannen. Som dalmas i skuggan av dômen påmindes han tydligen om hur Gustav Vasa stal kyrkklockorna, men hans presentation handlade om hur vi med idéer och statistik ska vinna valet 2022.

Samtiden präglas av rekordstor pessimism. Rödgröna väljare var lite mer uppåt direkt efter valet 2018, men deras optimism har under de senaste kvartalen förbytts i framtidspessimism. Vad det gäller det egna partiets möjligheter att vinna stöd bland väljarna är Moderater och kristdemokrater positiva, men inga är så övertygade om att historien är på deras sida som Sverigedemokraternas väljare.

SD har nu störst förtroende hos väljarna i frågor som migration och lag och ordning. Allt eftersom allt fler frågor, som välfärd och skola, “invandrifieras” vinner SD förtroende där också. Moderaterna är starka i frågor som jobb, företagande, ekonomi, försvar och (kanske lite förvånande) miljö.

Borgs beskrev en fyrfältare där väljare och partier placeras ut baserat på optimism/pessimism och pragmatisk/idealism. Moderaterna kommer att närma sig 2022 som pragmatiska optimister. Vi driver förändring. Vi säger som det är. Vi är att lita på. Och vi tror att Sveriges bästa dagar ligger framför oss.

Några sköna målgrupper placerades också ut: t.ex. kosmopoliter som gillar kultur och resor, män som kör (eller vill köra) tyska bilar, kvinnor som gillar dyra väskor och följer influencers, strävsam och skötsamma akademiker som arbetar i privat sektor och bor i universitetsstäder, samt hantverkare som gillar arbetslinjen och tycker man ska säga som det är. (Målgruppsbeskrivingar är lite som politikens horoskop, men jag tycker de är jätteroliga.)

Pragmatisk optimism passar mig bra. Låt oss identifiera möjligheter och utmaningar för att med excel-ark i högsta hugg rulla ut fungerande lösningar. Om vi är den nya mitten så tänker jag vara mitten-radikal!

Tre frågor ur idéprogrammet (och lite Uppsala)

Den moderata kommunfullmäktigegruppen träffas naturligtvis inför kommunfullmäktiges möten, men ibland även för att diskutera frågor som inte ligger för omedelbart beslut. Som ordförande i en av kommunens föreningar blir jag inbjuden. “Det är här politiken görs”, som ett någon sa när vi träffades i lördags. (Jag är inte helt säker.)

Huvudnumret var ett besök från Christofer Fjellner, son till en brigadgeneral, tidigare EU-parlamentariker, tidigare MUF-ordförande och ledamot i partistyrelsen. Idag på plats som ordförande i den idéprogramsgrupp som, med medlemmar som Alice Teodorescu och Uppsalas egen Stefan Olsson, ska ta fram ett nytt idéprogram i god tid inför valet 2022.

Fjellner är en slipad politiker. Han är avslappnad, vet vad folk heter och inleder med gemensamma minnen. Sakta kommer vi över på idéprogrammet. Tydligen kallade P. J. Anders Linder paritets senaste program för “ett idéprogram för ett parti som önskar att de inte hade idéer” och Anders Borg ska ha sagt att “idéer är både dyra och besvärliga”. Fjellner bad oss dock minnas vad en katt en gång sa till en helt annan Alice: om du inte var vart du vill så spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Ett normalt idéprogram har tydligen svårt att klara “inte testet”. (Man får ingen en rimlig ståndpunkt om man sätter “inte” framför programmets påståenden. Prova gärna med “Sverige ska vara ett tryggt land” eller något liknande.) Därför har programgruppen valt att försöka identifiera och resonera kring 100 idékonflikter. Man har 97 just nu och vi fick kort prova på tre av dem (jag fångade dem inte exakt utan skriver ur minnet):

• “Vi lever i den bästa tiden någonsin eller allt är på väg att gå åt helvete?” Någon citerade Rosling. Jag menade att det naturligtvis är bra att ett par hundra miljoner kineser lyfts ur fattigdom, men att svenska väljare inte självklart kommer att rösta på moderaterna på grund av detta. I Thomas L. Friedmans “The World is Flat” från 2005 reflekterar Bill Gates över globaliseringen och säger “I would rather be a genius born in China than an average guy born in Poughkeepsie.” Utmärkt för geniet i Kina naturligtvis.
• “Invandrare bör behålla sitt hemlands kultur eller ta till sig den svenska?” Någon nämnde hemlandets julmat. Jag menade att folk kommer till Sverige av en anledning och det det vore befängt att de Chilenare som på 70-talet som flydde hit skulle fortsätta leva under Pinochetjuntans “kultur”. Fjellner tog upp frågan om vilka krav samhället kan ställa på den som kräver att bli försörjd av andra skattebetalare.
• “Ska det vara tillåtet eller förbjudet att betala extra att få för bättre vård utöver den som det offentliga erbjuder?” Fjellner menade att samhället kommer att ha stora problem att möta medborgarnas ökande förväntningar. Därefter gjorde han frågan svårare genom att fråga oss om man även ska få betala extra för bättre skola? Många skulle nog vara redo att betala 20,000 kr extra per barn och termin för en bättre skola.

Efter kaffepausen, när Fjellner dragit vidare mot nya äventyr, diskuterade gruppen byggnadsplaner kring “Uppsalapaketet” och kommunens ökande bidragskostander.

Uppsalapaketet går fortfarande ut på att tiotusentals nya bostäder ska byggas och att en spårvagn ska köra omkring alla dessa människor. Kommunfullmäktigegruppen är inte ense om ifall spårvagnen ska vara en riktigt spårvagn som går på spår eller en spårvagnsliknande Bus Rapid Transport (BRT) lösning. I februari ska alla partiers fullmäktigegrupper träffas för att komma överens.

Jag förstod inte alla delar kring hur byggandet ska gå till. Tydligen beställer nu kommunstyrelsen, istället för som brukligt plan- och byggnadsnämnden, en fördjupad översiktsplan för Bergsbrunna, Sävja, Vilan och Nåntuna. Det här ska snabba upp allting. Samtidigt ska en trafik- och detaljplan (?) för spårvagnen och byggnader mellan Gottsunda och centrum tas fram.

De moderata huvudkraven är att ekonomin ska vara “ansvarsfull” och att spårvagnen (eller BRT) ska gå hela vägen fram till centralstationen så att man enkelt kan byta transportsort där. Det råder dock inget tvivel om att det här kommer att innebära stora kostnader för dagens Uppsalabor. Beslut ska tas i tredje eller fjärde kvartalet 2021.

Personligen är jag, som bekant, inte så förtjust i de smakprov som redan byggts utan skulle gärna se ett rejält omtag i hela stadsplaneringen (trädgårdsstad istället för skokartonger).

En tilltalande tanke om att bygga kring de järnvägar som redan finns runt staden togs upp, men jag är tyvärr rädd att vår fullmäktigegrupp redan investerat så mycket tid och prestige i den nuvarande riktningen att det kommer att bli svårt att svänga. Rent valtaktiskt tror jag inte det nödvändigtvis är genialt att samtliga kommunfullmäktigegrupper träffas och “kommer överens” om vilket paket man ska driva eftersom den enda oppositionen mot paketet då blir det nystartade “Utvecklingspartiet Demokraterna”.

Jag har tidigare efterlyst ordning och reda i bidragsutdelningen och blev därför glatt överraskad när vår viceordförande i arbetsmarknadsnämnden berättade om ett antal skärpningar han fått igenom. (Skärpningar kan låta hårt, men då måste man minnas att 10% av bidragen uppskattas vara fusk och bedrägerier.) Till att börja med måste varje ansökan nu lämnas in personligen och styrkas med legitimation och barn som hushållet får bidrag för måste finnas i Sverige. Fusk kommer att polisanmälas.

Tryggt, rättvist, korrekt, vackert, välutbildat och rikt - min vision för Uppsala

Min vision för Uppsala om 10, 25, 50 och 100 år är inte direkt någon hemlighet. Jag har skrivit om den under rubriker som “En trygg universitetsstad där barnen kan dricka saft utanför villan”, “Sunnerstafrågor”, “Till det goda livets försvar”, “Styrbjörn Starke, Gunnar Wennerberg, Gustaf Fröding, Olof Rudbeck, och Södra Staden”, “Ett Uppsaliensiskt Saltsjöbaden”, “Think, McFly. Think!”, “Marknadsföra Uppsala”, (Nordkoreainspirerad) “Medborgardialog” och “Förtätningshets, YIMBYs, och alternativen”.

Den som inte orkar läsa igenom drygt fem års bloggande kan se mitt förslag till reklamfilm för Uppsala. (Och för den som vill läsa mer finns det mer.)

Jag tycker min vision är tydlig, men politik görs i vardagen.

Som föreningsordförande har jag, till skillnad från vanliga medlemmar, tillträde till och yttranderätt på kommunfullmäktigegruppens möten. (Mer om det någon annan gång.) Nyligen spenderade vi större delen av en lördag med att gå igenom nuläget i den Uppsaliensiska kommunalpolitiken. Tanken var att diskutera vägen fram till valvinsten 2022, men i fjärran hördes tre tuppars ödesmättade galande.

Det går inte bra för Uppsala.

Uppsala är otryggt. Mest påtagligt är skjutningarna. (Ja, polisen använder tydligen det ordet, så då gör vi det också.) Region Mitt sticker ut med många skjutningar och Uppsala sticker ut i regionen. Men även när det inte skjuts är trygghetsläget problematiskt med gäng av nyanlända män som säljer droger, stjäl saker, och antastar tjejer. Problemet med kriminella barn har blivit påtagligt. Eftersom de inte är straffmyndiga lämnas de över till socialtjänsten som på grund av bristande resurser inte gör något annat än att skjutsa hem dem. Orosanmälningarna läggs på hög. Trots att staden är mindre än Malmö har man lika många orosanmälningar i Uppsala. Våld mot barn och våld i hemmet är de rubriker som ökar snabbast.

Uppsalas ekonomin är i fritt fall. Flyktingmottagandet har gjort att kostnaderna för försörjningsstöd skenar mot en halv miljard om året. Fuskandet och det systematiska utnyttjandet av välfärdssystemen beskrivs öka “lavinartat” och grundläggande kontroller, som att man måste visa upp ett hyreskontrakt för att få bostadsbidrag, saknas. Kommunen köpen in bostadsrätter för att “hyra ut” till alla som behöver.

Medel- och arbetarklassen, som förutom trygghet och välskött ekonomi, gärna ser att kommunen erbjuder riktigt bra skolor och lokaler för idrott och kultur klagar alltmer högljutt.

Likt i Völvans spådom ställs nu broder mot broder. Någon föreslår att satsningar på elitidrottens arenor bör avbrytas för att rädda spädbarnssatsningar i utsatta områden, men får till svar att de skenande bidragskostnaderna ändå skulle finnas kvar året efter.

Samtidigt är det ingen hemlighet att min vision för framtidens Uppsala inte dominerar i politiken.

De senaste årtiondets stora kommunala projekt, som stötts och drivits av röda så väl som blå och gröna, det massiva höghusbyggandet blir nu allt mer förvirrat. Bostadsrättsmarknaden har tappat fart och den mest spännande köparen är nu kommunen som köper bostadsrätter för att göra till “sociala bostäder” vilket inte gör kvarvarande lägenheter mer attraktiva. De utlovade fyrspåret till Stockholm är bara finansierat till en tredjedel och har fastnat hos trafikverket. “Projekt spårväg”, som ska lösa den oundvikliga trafikinfarkten, står still - en första ansökan har fått nej. I det här läget har centerpartiets uteslutne kommunalråd startat ett nytt parti som (nästan heter “Demokraterna” och) vill “diskutera förbjudna ämnen”.

Det var inget glatt möte. Få saker rör sig i rätt riktning. Utrymmet för att arbeta för min vision för framtidens Uppsala verkar, minst sagt, begränsat.

Kanske borde man lämna lärdomsstaden och flytta till en mer välskött kommun?

Nej, än är det för tidigt att ge upp! (Är det Heimdals horn vi hör i fjärran? Kungssångens tredje vers?)

Uppsala behöver rycka upp sig. Förändringar krävs i politiken på kort och lång sikt.

För att på kort sikt få ordning på trygghet och ekonomi skulle jag, som inledning, vilja ha en seriös diskussion hur man snabbt (inom 90 dagar?) kan införa:

• Kompromisslös hårdhet mot buset. Som jag tidigare skrivit (och polisen efterfrågat) behövs lagstiftning mot organiserad brottslighet lik den amerikanska RICO act. Upprepad, systematisk brottslighet ska leda till mycket långa fängelsestraff. I den nuvarande, speciella situationen behövs nog särskild hårdhet mot utländskt bus. För icke-medborgare är rätten att vistas i Sverige ett privilegium som snabbt bör dras in vid brottslighet. Redan t.ex. brott mot knivlagen bör leda till ovillkorlig och omedelbar utvisning. Medborgarnas rätt till trygghet väger tyngre än våldsbrottslingars oro för att skickas hem.
• Ordning och reda i bidragsutdelningen. Det här kan låta självklart, men är det tydligen inte. Den som vill ha bidrag måste ha alla papper och identiteter i ordning. Den som vill ha bidrag måste också ge samtycke till register- och bankkontroll så att uppgifter kan kontrolleras. För tjänstemän som delar ut bidrag utan kontroll bör tydligt ansvar införas.
• Bidragstak. Förslaget finns redan på riksnivå. Den som lever på bidrag kan aldrig få mer i plånboken en den som arbetar.

En del av det här behöver vi hjälp från våra vänner i riksdagen med, men det hoppas jag inte ska vara något problem. Mer problematiskt är att en nyanländ mamma med ett gäng barn enlig socialnämnden kan komma i upp 50.000 kr netto i månaden i samlade bidrag. En undersköterska får ut drygt 15.000 kr efter skatt.

Redan bidragstaket kommer alltså att bli brutalt att införa. Vi på mötet tittar på varandra. Är vi de som ska genomdriva det här? Men, man får inte välja sin samtid. Och samtiden behöver vuxna beslutsfattare.

Det är allvar nu. Som Alice säger.

Men allt detta är ju ändå bara på kort sikt. Saker som måste ordnas så att vi kan börja ta oss i rätt riktning igen.

På längre sikt (12 månader?) behövs en omsvängning inom åtminstone bygg- och planpolitik, rimligen bör man backa åtminstone fem år och göra om de scenarier, strukturbilder och översiktsplaner vars resultat i form av hopplösa skokartonger på en åker som vi nu börjar se.

Dessutom måste Uppsalas skolor bli landets bästa på att ge barnen förutsättningar för bra arbeten och goda universitetsstudier - vi ska inte mäta hur många som klarar “grundläggande behörighet” eller fastna i diskussioner om “socioekonomiska faktorer”. Vi vet att vi gör rätt när barnfamiljer som kunde valt en Stockholmsförort väljer att bosätta sig i Uppsala för att skolorna är så bra här.

Slutligen måste kommunens ekonomi ses över. Nu när man förhoppningsvis återgått god redovisningsed är det dags att börja betala av på skulderna för att komma tillbaka till det tidiga 00-talets nivå.

Uppsala måste bli tryggt, rättvist, och korrekt. Därefter vackert, välutbildat och rikt.

Stora och små problem

Kommunfullmäktige i Uppsala förbereder ytterligare ett maratonmöte. Den 4-5 november ska bland annat “Mål och budget 2020 med plan för 2021-2022 samt skattesats 2020” avhandlas.

Uppsala har ju, som jag tidigare skrivit om, vissa problem med organiserad (voodoo) brottslighet, samt även skenande kostnader för socialbidrag.

Det är då naturligtvis “spännande” att se Centerpartiet fokusera på att införa miljözon 3 i hela södra staden. Eftersom “Södra staden” är en hittepåplats skapad av några byggbolag och höghusälskande tjänstemän så är det inte helt klart om man bara syftar på Ulleråker eller hela Uppsala söder om Vårdsätravägen. Om miljözon 3 infördes 2022, som Centerpartiet föreslår, så skulle området bara vara tillgängligt för elfordon, bränslecellsfordon och gasfordon. De som redan bor i området skulle alltså bli tvungna att snabbt byta ut sina bilar. Vill centern i Uppsala bli det nya miljöpartiet?

Vänsterpartiet fokuserar istället på hur tre olika spektrum för kön ska mappas till kommunens toaletter samt kommunens stöd till Quidditch.

O tempora, o mores!

Lägesrapport Uppsala. Direkt från polisen.

Kanske kan man kalla det ”The Jale Show” när polischefen avsätter en uppfriskande timme för att uppdatera den moderata kommunfullmäktigegruppen om läget i staden. Tempot är högt, tilltalet rakt och referenser till Solzjenitsyn, Zjukov, IDF, Baader Meinhof och PAGAD vävs in i ett bildspråk fullt av vargflockar och stålnävar. Efteråt känner jag mig lätt överväldigad och ganska hoppfull.

2015 förändrades gatubilden i Uppsala. Stora gäng av unga män drog runt på stan och i deras spår berättade medborgarna om brott och otrygghet. Polisen arbetar för medborgarna, och här är polischefen tydlig, om medborgarna anser att det finns ett problem så finns det ett problem. Eftersom snabb koll med medarbetarna på polisen gav samma bild, så fanns det ”inget utrymme för tjafs”. SIG, särskilda gänginsatsen, startade 2016 och pågår fortfarande.

2015 fanns det fyra till fem kriminella gäng i Uppsala. Efter att som flest varit 10 är antalet nu nere på åtta. Ett gäng av särskilt våldsamma marockanska ”gatubarn” har utplånats genom en kombination av utvisningar och sitt eget hårda leverne. Bättre organiserade gäng som har inkomster inte bara från gaturån utan även från bedrägerier, narkotika, prostitution, utpressning, etc är svårare och tar längre tid att slå ut. Gottsundagrupperingen har splittrats i två delar och ett nytt gäng har slagit sig ner i Gränby.

Uppsalagängen är välorganiserade och har skaffat sig respekt hos andra brottslingar både i Sverige och utomlands. Dock är marknaden för narkotika mer eller mindre mättad hemma i Uppsala vilket leder till bråk om marknadsandelar. (”Det är för få som använder narkotika i det här landet.”)

De mer löst sammansatta gängen av unga afganska män (”ensamkommande”) klarar inte av att utföra mer komplicerad brottslighet, men utgör ändå ett jätteproblem genom den otrygghet de skapar på gator och torg. Ett tag fanns 800 afganska pojkar i Uppsala. Till en början komplicerade kommunen situationen genom att erbjuda boende även till de som fått avslag på sin asylansökan, men numera verkar samarbetet fungera bra. En kombination av individplaceringar av heroinister, ökat polisiärt tryck, och avvisningar har nu fått ner antalet ”problempersioner” i gruppen till ca 200. Tyvärr är de återstående ofta ganska hårdföra individer som kommer att behöva lite hjälp på vägen för att sätta sig på planet till Kabul.

I kampen mot gängen tar man in de yrkeskriminella även för småbrott. När en lyxbil stannats för trasigt baklyse ler de kriminella och river demonstrativt boten på plats. Några veckor senare har den hamnat hos kronofogden och skulden har ökat från 600kr till 6000kr. Att betala med kontanter går inte, polisen medverkar inte till penningtvätt, utan kontanter som man inte kan förklara var de kommer ifrån beslagtas. Liksom ännu mer kontanter, halskedjor, bilar och lägenheter. I ”kansinohärvan” har man hittills lagt beslag på 30 millioner. När man tidigare beslagtagit 50 millioner från Gottsundagängen var de nere för räkning och sprack i två delar. Som polischefen säger: Jag vill skuldsätta dem för livet. De ska aldrig komma upp till noll. Den här är inte en ”humanistisk verksamhet”. Gängen ska krossas.

Polischefen blev mycket nöjd när han insåg att twitter gav honom möjlighet att kommunicera direkt med medborgarna. Den ursprungliga mediabilden var att polisen inte behövs, att det inte finns några gäng, utan det stora problemet var att talespersoner för utanförskapsområden blev trakasserade och kränkta av den rasistiska polisen. Gängen är inte korkade, de vet hur de ska utnyttja media. I 40 år har brottsoffren fått skämmas i Sverige. Nu har flera media svängt och börjat ge en mer verklighetsbaserad bild. Kanske bitvis eftersom en stor mängd ”tråkiga kommentarer” från medborgare i sociala media satt press på dem.

För att få ordning på Uppsala (och Sverige) igen krävs nya lagar. Längre fängelsestraff, slopad förtidsfrigivning (den som sitter i fängelse kan inte begå brott) och en svensk RICO Act med husransakningar, visiteringar och längre straff till den organiserade brottsligheten. Tycka-synd-om-brottslingar-mentaliteten måste bort. Baader Meinhof-ligan klarade sig inte längre när de tappade folkets stöd. Det bästa sättet för vanliga medborgare att hjälpa till är att informera polisen när de ser något misstänkt och anmäla när de är rädda att någon far illa. Samarbetet med kommunen fungerar bra i Uppsala.

Med nya lagar och mer resurser kommer Jale sedan, likt marskalk Zjukov på väg mot Berlin, svepa fram över Uppsala och på bred front krossa den organiserade brottsligheten.

EU-valet kommer (varesig du bryr dig eller inte)

Den 26:e maj kommer allt närmare. Tomas Tobé, moderaternas toppnamn till det stundande EU-valet, besökte oss i Uppsala. Som ordförande för en moderatförening hade jag fått en inbjudan. (Tror jag, jag vet faktiskt inte vilka kriterierna - om några - var.)

Med sedvanlig energi presenterade Tobé fyra punkter (och en icke-punkt) för sin kampanj:

1. Brottsligheten ska minska. Över hälften av alla inbrott i Sverige begås idag av internationella stöldligor. Tobé vill kunna utvisa EU-medborgare och lovade oss (eventuellt) en valaffisch med texten “Hej då stöldligor!”.
2. Kärnkraft ska rädda klimatet. Vi ska göra så mycket ren atomel att vi kan exportera och ersätta smutsig kolkraft. (Här ser jag fram emot atomaffischerna.)
3. EU ska ha en gemensam asylpolitik med starka gränser och ordnat mottagande. Med ekonomiska incitament ska alla medlemsländer förmås att ta emot asylsökande. Om Sverige ska bli som Österrike, eller Österrike som Sverige, verkar bli en förhandlingsfråga.
4. Frihandel ger tillväxt!

Icke-punkten var att EUs budget inte ska ökas och att EU (som Socialdemokraterna, “Liberalerna”, och Miljöpartiet vill) inte ska får rätt att ta ut skatt av medborgarna.

Jag tycker punkterna låter helt ok. Jag skulle gärna se vilka reformer man tänker ha genomdrivit under de första 100 dagarna efter valet, men jag antar att det inte är så EU funkar.

Hockeystad?

Det blev inget av med hockeyprojektet Uppsala Event Center. Efter att spenderat 30 miljoner skattekronor på att fundera kom bolaget fram till att en startpeng på 150 miljoner och 15 miljoner per år från skattebetalarna inte var tillräckligt för att kunna skapa “Uppsalas största restaurang” med 46 VIP-lounger. Det verkar som om inga privata investerare kunde övertygas om att satsa på projektet.

Två nya förslag dök snabbt upp. IFU 2.0 är en utbyggnad av det gigantiska innebandytempel som kommunen för ett par år sedan gick i borgen för. Det skulle innebära ett ytterligare borgensåtagande på åtminstone 800 miljoner och ge tre nya ispister. Alternativ två är en klassisk hockeylada vid reningsverket.

Jag gillade de visionära inslagen i IFU 2.0, där konståkningen t.ex. sattes som främsta användare av en av isarna. Att bygga med gymnastikutrymmen nära, och is utan sarg och snusspottade utvisningsbås vore unikt. Men en kostnad uppåt 800 miljoner är svår att gilla.

Allternativet “kölen” vid reningsverket är mer traditionellt. Tanken är att det lokala Ishockeylaget Almtuna, som 2015 räddades från konkurs och nu ligger näst sist i hockeyallsvenskan, förtjänar en arena certifierad för “Swedish Hockey League”. Dessutom kommer byggandet av en likadan hockeylada som redan finns i ett 30-tal svenska städer att “sätta Uppsala på kartan” och bidra till ökade skatteintäkter (nej). Den här typen av arena för 5000 åskådare kostar bara 400 miljoner att bygga. (Med en försiktig reservation att allt, som t.ex. parkeringslösning, inte är inräknat.)

I partiet har vi haft dialogmöte om vilken linje vi bör driva. Jag tycker, som jag bloggade 2015, att infrastruktur för kommersiell åskådaridrott bör bekostas av de kommersiella aktörerna själva. (En hockeylada för breddidrott kostar kanske 40 miljoner har jag fått lära mig.) Jag är ganska ensam.

Jag är faktiskt inte ens säker på att jag tycker det är viktigt att Uppsala blir en hockeystad. Om vi nu har 400 miljoner över att investera i idrottsplatser så skulle jag gärna fråga alla kommunens idrottsföreningar vad de föreslår.

Mot Fyrishov! (Ny mandatperiod)

Även om det personligen gick ganska bra i för mig i valet, så backade som bekant partiet. Mitt resultat i det interna provvalet placerade mig först på plats 25 på listan, vilket inte räckte till en plats i kommunfullmäktige.

Jag lämnar nu Idrotts- och Fritidsnämnden för att istället ta plats i Fyrishovs styrelse. Jag tror det kommer att vara lärorikt och spännande. Under de närmaste åren ska 100-tals miljoner investeras i om och tillbyggnad. En ny 50-metersbana för simsport, en separat bassäng för hopp (och undervattensrugby?), och en “rundbana” för motionssimmare. Men det mest intressanta är att Fyrisåns vatten tydligen åter är badbart och att Fyrishov planerar för en 1000-metersbana i ån.

Vi har haft ett första styrelsemöte med introduktioner och rundvandring. Min vana trogen lyckades jag inte sitta tyst och lyssna. När det i genomgången antyddes att tryggheten aldrig varit ett problem på badet kände jag mig tvungen att starta högläsning ur lokaltidningen. Tyvärr verkar även Idrotts- och Fritidsnämndens beslut att upphöra med könssegregation på Gottsundabadet försvunnit någonstans på vägen mellan beslut och genomförande.

För att lära mig mer har jag provsimmat anläggningarna. Jag har låst in mina kläder i Gottsundabadets nya skåp och anmält mig till en crawlkurs på Fyrishov. Det här ska bli skoj.

Rocketman!

Tack alla som röstat på mig!

Vad är Sverigedemokraternas knappt femprocentiga eller Vänsterpartiets drygt tvåprocentiga ökning i riksdagsvalet när den här bloggens egen frihetskämpe nästan tredubblat sina personkryss?

Eftersom jag har ett nytt jobb har jag inte kunnat kampanja särskilt intensivt, och inte har det blivit mycket bloggat heller. Trots detta har jag ökat från 38 personkryss 2014 till 106 nu i år! (+179%!)

Det gör mig till den 11:e mest kryssade moderaten i kommunen. Inte illa eftersom jag stod på plats 26 på listan. Moderaterna backar nu i valet till 14 mandat, men tyvärr är det placeringen på listan (inte i valet) som gäller, så någon tweedhöger i kommunfullmäktige blir det inte.

Men, partiet kanske kan ha nytta av en frispråkig tweedbloggare någon annanstans.

Sunnerstafrågor

När jag först engagerade mig i kommunalpolitiken hade jag för avsikt att endast jobba med saker inom 500 meter från hemmet. Politiken i en kommun som Uppsala är så omfattande att det är svårt att få en bra översikt på fritiden och utan assistenter. Dessutom representerades Sunnersta dåligt, hit kom politiker mest för att hämta in skattepengar och röster vid valen.

Nu inför valet 2018 har Sunnersta Egnahemsförening skickat ut 11 frågor till alla partier representerade i kommunfullmäktige. De officiella svaren från yrkespolitiker och anställda på kanslierna kommer att publiceras på sunnersta.nu och Facebook.

Jag har tagit mig friheten att besvara frågorna själv också. Om man gillar mina åsikter kan man rent teoretiskt personkryssa mig, men en röst på moderaterna är i första hand en röst på partiet och den politik som kommuniceras från yrkespolitikerna. (Jag väntar mig dock inga dramatiska skillnader.)

Till frågorna:

1) Hur ställer du dig till det faktum att många kommunalt ägda fastigheter i Sunnersta står och förfaller utan verksamhet? Exemplen är tyvärr många: f d Kohagens förskola, Sunnerstastugan i Sunnerstagropen, f d ”Konsum” (röda fastigheten i korsningen Långvägen/Dag Hammarskiölds väg), Kohagens campingplats,Restaurang Skaris (har aviserat att det skall öppnas nu i sommar f ö). Anser du att dessa fastigheter idag sköts på ett bra sätt? Om inte, vad vill du göra åt det?

Nej, jag tycker inte att det här sköts bra från kommunen sida idag. Tillsammans med andra ur Uppsala södra moderatförenings styrelse skrev jag i april om att Sunnerstastugan borde öppnas upp för föreningslivet. (Friluftsfrämjandet skriver om vår artikel här.)

Jag är skeptisk till om Skaris bör ägas av kommunen, men hoppas att den nya verksamheten kan komma igång så snart som möjligt. En trevlig och stabil resturangverksamhet på Skarholmen vore bra för hela södra Uppsala.

Campingen i Kohagen har varit stängd sedan 2012. Den kunde inte bära sina egna kostnader utan var tvunget att backas upp med skattepengar. Sedan de förfallna byggnaderna togs bort och man fick bukt med de asfaltsläggare som brukade ockupera marken är badet snyggt och trevligt. Jag vill bevara badet och lyssnar gärna på utvecklingsförslag från t.ex. Sunnerstas föreningsliv.

Generellt bör kommunens fastigheter, i Sunnersta och på andra platser, underhållas och användas. Om de inte fyller någon funktion bör de säljas.

2) Skall Sunnersta får fortsätta vara ett typiskt villaområde eller anser du att det skall blandas ännu mer med lägenhetshus?  Och varför tycker du som du gör?

Sunnerstas karaktär som villaområde bör bevaras. Sunnersta är ett väl fungerade område som det inte finns någon anledning att förändra på det sättet. Snarare bör Sunnersta ses som en förebild för nya områden en bit ut från stadens centrum.

3) Är det rimligt att villaägare i Sunnersta får p-böter när de parkerat bilen utanför sin egen garageuppfart?

Nej. Av någon anledning har det kommunägda Uppsala Parkerings AB tilldelas extra medel för att utföra extra kontroller i villaområden som Sunnersta och Nåntuna. Resultatet är att folk bötfälls för att t.ex. blockera sin egen garageuppfart. I officiell kommunikation skriver bolaget att samma regler ska gälla i hela kommunen och att man inte kan bryta mot regler för att “man bor där man bor”.

Samtidigt kunde man i UNT (5:e augusti) läsa att kommunens parkeringsbolag inte längre forslar bort övergivna och felparkerade bilar eftersom “budgeten för det är förbrukad”.

Jag tycker att det här är en felprioritering. Kommunen borde fokusera mer på att forsla bort övergivna skrotbilar och mindre på småfel i villaområden.

4) Det byggs väldigt mycket just nu runt Sunnersta, förtätning och helt nya stadsdelar. Ändå verkar ingen riktigt bry sig om att låta infrastrukturen följa med: Dag Hammarskiölds väg är kraftigt överlastad med trafik på morgnarna, köerna ringlar sig kilometervis genom Sunnersta. Vad vill du göra åt det? Busstätheten i Sunnersta har gått ner i o m att linje 20 lades ner. Det finns ingen vettig bussförbindelse mellan bostäderna i Sunnersta och arbetsplatserna i Ultuna längre. Många äldre bor i Sunnersta och är beroende av goda bussförbindelser. Vad vill du göra åt det? Bussarna går väldigt långsamt, marschfarten ligger runt 30 km/h. Det gör att det numera tar mycket längre tid att ta sig in till city än innan busstrafikomläggningen. Vad tycker du om detta? Sunnersta ligger näst sist i kommunens lista över de områden som skall få konstgräsplaner, vilket med nuvarande takt skulle kunna ta 30-40 år. De 600 ungdomar i Sunnersta som tränar fotboll får istället ta sig till Valsätraskolan under perioden september-maj varje år och där dela plan med många andra lag (när kommunen har plogat bort snön, vilket inte har prioriterats heller). Vad vill du göra för att förbättra detta? De nya bostäderna i Ultuna/Bäcklösa verkar vara underdimensionerade vad gäller parkeringsmöjligheter. Istället ställer folk sina bilar i Ultunaallén som numera är fullproppad med parkerade bilar hela tiden. Är det rimligt?

Södra Uppsala behöver en seriös trafikplanering. Den nuvarande trafikanalysen för området pekar enligt ansvariga tjänstemän mot en ofrånkomlig trafikinfarkt. Man försöker idag desperat motverka sammanbrottet med idéer om lådcykar, bilpoler, spårvagnslösningar och liknande, men verkligheten visar tydligt att det inte går så bra.

Rondellen vid Ultunaalén är ett tydligt exempel på misslyckad trafikplanering. Bilar från Gottsundahållet blockar nästan helt rondellen och köerna sträcker sig på mornarna ofta in i Sunnersta. Det här hade kunnat undvikas med en seriös planering och utbyggnad av trafiklösningarna.

Uppsala kan välja att ligga i framkant av stadsplaneringen. Bussfickor och fyra filer på Dag Hammarskjölds väg skulle på kort sikt kunna frigöra en fil för bussar, elbilar, och eventuellt även för de som är tre eller fler i bilen. På längre sikt kommer det att hjälpa till när bilarna blir alltmer självkörande. Kollektivtrafiken måste fungera och anståndet mellan Sunnersta och city ska mätas i minuter.

Bristen på planering och framförhållning återkommer även på andra områden. T.ex. byggs inte idrottsinfrastrukturen ut när nya höghus tätt slås upp på åkrarna i Bäcklösa eller bland träder i Ulleråker. (Trots tydliga varningar i underlagen från tjänstemännen.)

Parkeringsfrågan förtjänar att tas på allvar. Att anta att människor i höghus utanför staden kommer att välja lådcyklar och bilpoler eftersom det kanske fungerar på andra platser är inte seriöst. Här behövs ett omtag.

Planen för vilka idrottsinvesteringar som ska göras var och när är ett hafsverk. Jag har skrivit om när vi bjöds in till en workshop efter att vad vi skulle komma fram till redan publicerats i en pressrelease och därefter snabbt fick se en lista på 30 alternativ utan tidplan eller budget.

För Sunnersta IP skulle jag vilja se en utvärdering av möjligheten att i närtid byta till konstgräs och samtidigt ge Sunnerstaskolan tillgång till planen under skoltid.

5) Är det rimligt att en kommun ålägger gamla pensionärer att skotta/halkbekämpa trottoarerna utanför sina hus? Vore det inte enklare att göra som många andra kommuner (t ex Knivsta!), nämligen att kommunen sköter alltihop?

Med ägande kommer rättigheter och skyldigheter. Att något är enkelt är i sig ingen anledning till att det bör vara kommunalt och skattefinansierat.

6) Mycket fokus verkar ligga på Gottsunda och dess framtida spårvägsförbindelse med en ny järnvägsstation i Bergsbrunna. Har inte Sunnersta glömts bort i allt detta – andelen Sunnerstabor som pendlar till t ex Stockholm är nog avsevärt högre än andelen Gottsundabor?

Spårvägsförbindelsen mellan Bergsbrunna och Gottsunda är ett massivt projekt. I förhandlingarna om att få till en bättre fungerande järnvägsförbindelse till Stockholm har Uppsala kommun lovat att bygga 52.000 nya bostäder - ett nytt Norrköping av höghus. Detta i ett läge då nybyggda bostäder är svåra att sälja och nybyggda hyresrätter är svåra att hyra ut. Därför får det mycket uppmärksamhet.

Jag tycker att Sunnersta (eller de nya husen i Vårdsätravik) är en betydligt bättre förebild för hur byggandet en bit ut från centrala Uppsala skulle kunna se ut än vad t.ex. höghusen i Gottsunda är, och håller med om att Sunnersta verkar ha glömts bort i många delar av stadsplaneringen.

7) Hur går det med Årike Fyris och Ultuna Gård (huvudbyggnaden) om det skall dras en bro över alltihopa?

Osäkert. De skisser på broplacering som jag sett liknar mest en streckad linje på busskartan och saknar detaljer. I diskussioner med stadsplanerare har jag förstått att man föredrar en med sydlig placering av bron, men jag har inte sett några konkreta förslag.

8) Hur ser du på eventuella uppföranden av asylboenden i Sunnersta?

Anläggandet av flyktingförläggningar sköts av migrationsverket som ofta inte informerar eller diskuterar med berörda kommuner. När migrationsverket 2016 planerade att uppföra ett Sveriges största asylboenden med 852 platser i Frösundavik i Solna vägrade generaldirektören att träffa kommunstyrelsens ordförande för diskussioner.

Det här är rikspolitik, men Moderaterna förespråkar en stram, genomtänkt och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det gör att behovet av nya asylboenden torde vara högst begränsat.

9) Hur ser du på  att rensa strandlinjerna runt Ekoln på vass? Fortsatta satsningar kring miljön mellan Vårdsätra och Sunnersta Herrgård?

Det låter som en utmärkt idé. Spängerna vid Vårdsätra är väldigt trevliga.

10) Exploatera mer av SLU:s försöksmark till bostäder eller bibehålla dessa områden? Infrastrukturen mellan Sunnersta och centrum - hur tänker man sig att det ska fungera med de nya bostäder som byggs i Ultuna och Ulleråker?

SLU äger och bestämmer över sin egen mark. Om marken ska bebyggas föredrar jag att man i planprocessen tar Sunnersta som förebild snarare än Gottsundas höghus. Nybyggena i Vårdsätravik kan också vara en god förebild.

11) Hur ska ekvationen kring infrastrukturen lösas när det planeras 25 000 nya bostäder i södra staden. Redan idag nås infarktnivåer t.ex. vid korsningen Dag H och Vårdsätravägen och situationen lär inte bli bättre när såväl Ulleråker som Rosendal är fullt utbyggt.

Det krävs ett omtag i planeringen. Det gäller inte bara trafiken, utan även planeringen av infrastruktur för idrott, friluftsliv, kultur, trygghet, handel, osv.

Valpynt

Vid valet 2014 menade en vän att ingen väljare någonsin valt parti baserat på en valaffisch. Jag tror han har ganska rätt. Valaffischerna är mer som en del av en demokratifestival. Precis som det pyntas på stan inför jul pyntas med färggranna affischer inför valdagen.

Min favorit i år är bildserien på Ulf Kristersson i fjällrävenjacka. Den fungerar inte som bra som valaffisch men den är snygg. Jag får nästan lust att köpa en fjällrävenjacka.

I år har kommunen gjort affischeringen lite mer komplicerad genom att förbjuda alla affischering på lyktstolpar och skyltar samt inom 20 meter från en korsning eller 2 meter från vägbana. (Det är en lång lista på förbud.) Vad jag kan se är det bara vi (som inte gillar att bryta mot regler) och Liberalerna (som älskar förbud) som försöker följa reglerna. Kommunen hotade inledningsvis med att plocka ned felplacerade affischer och skicka fakturor för nedskräpning, men det verkar ha varit ett tomt hot. (Men kunde ju har börjat med alla skyltar för pizzerior och takläggare, men…)

Tyvärr kommunicerar delar av väljarkåren genom att riva ner och slå sönder affischer de inte gillar. Att våra budskap om fler poliser rivs ner i Gottsunda kanske inte var så oväntat, men vem sparkar omkull Ulf i fjällrävenjacka strax utanför lantbruksuniversitetet? Å andra sidan välts även Liberalernas skyltar och socialdemokraternas sprayas med både SD-hjärtan och anarkist-A (på olika platser).

De river ner och vi bygger upp.

Sista nämndsammanträdet innan valet

Jag har i veckan varit på mitt sista möte med Idrotts- och Fritidsnämnden innan valet.

Först fick vi veta förvaltningen har anställt en marknadsförare för att arbeta med nämndens projekt. Han verkade bra, men jag kan som så ofta under de senaste åren inte undvika att fundera på vad som är kommunens kärnuppgifter och vad som inte är det.

Därpå fick vi, under den vanliga titeln “fritidsvaneundersökning”, en ordentlig statistikgenomgång. Företaget som undersökningen köpts in från visade siffror på längden och tvären. En jämförelse av självrapporterad besöksfrekvens per kön och ålder till Fyrishof mot IFU arena visades. Inga slutsatser kunde dras av den bilden, men kajakpaddling är liksom förra året en av de mest populära verksamheterna som medborgarna inte ägnar sig åt. 18% skulle vilja skriva dikter. Jag upplevde starkt att mitt liv är för kort för den här typen av presentationer.

De dubblade liftkortspriserna flög förbi på väg mot kommunfullmäktige. (Vi behövde inte reservera oss igen, utan påpekade bara att Aliensen (ok, det här är ett stavfel/autocorrect, men som en vän påpekade är det mycket roligare så här) har en egen mycket bättre budget.)

Situationen i Gottsunda, med skjutningar och sprängningar, beskrevs som “social oro och segregering”. Motdraget från nämnden är (bl a) en satsning på ökad simkunnighet.

Somaliska Föreningen i Uppsala ville ha ett undantag från de vanliga bidragsreglerna. Normalt måste en Idrottsförening vara med i någon av Riksidrottsförbundets organisationer eller etniska föreningar godkännas av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, men just den här föreningen ville inte det. Eftersom ingen förklaring till varför de inte kan vara med i någon riksorganisation gavs yrkade vi, KD, och centern på återremiss, men blev nedröstade. Bidragen ska ut!

I valet kan man kryssa mig längst ner på moderaternas kommunlista. (Plats #26.) Jag lovar inte att jag kan styra upp det här, men jag lovar att försöka. Och jag lovar att blogga om det.

På besök hos Rörelsen

Från scenen hade vi just fått höra att alla allianspartier har övergång till marknadshyror inskrivna i sina partiprogram, och att de efter valet, stödda av Sverigedemokraterna, tänkte införa dem. Den ensamme borgerlige representanten, ett kommunalråd från Liberalerna, försökte då läsa högt ur sitt partis program, men avbröts genast av både konferencieren och en vänsterpartistisk riksdagsledamot. Han skulle akta sig för att ljuga eftersom det fanns många vittnen i rummet.

Det socialdemokratiska kommunalrådet klarade sig bättre. Antagligen inte bara för att två av hans syskon redan tidigare varit uppe på scenen som talare och diskussionsledare, utan i första hand eftersom vi befann oss relativt nära Rörelsens välfinansierade och välregisserade kärna.

Hatet mot ränteavdrag och ROT-avdrag var massivt. De pengar som man nu ger i bidrag till samhällets rikaste 10% skulle istället kunna finansiera gratis kollektivtrafik och stora upprustningar utan hyreshöjningar i miljonprogrammen.

Det enda som är ännu värre än ROT-avdrag är utförsäljning av allmännyttan till utländska riskkapitalister. Flera vitesmål om hur människor i chock söker sig till vårdcentraler här de fått höra att deras allmännyttiga boende skulle säljas ut gavs. Andra berättade om hur de inte längre kände sig som fullvärdiga medborgare efter att deras boende sålts ut.

Stödet för en ”bostadsgaranti”, som ger alla en hyresrätt senaste på 25-årsdagen, var stort. Det var på 90-talet, med nyliberalismen, som allt började gå fel. Folkhemsromantiken flödade - tillsammans kan vi ersätta det nuvarande miljonärsprogrammet med ett nytt miljonprogram!

På mingellunchen hamnade jag bredvid en man med HSB-bricka som berättade att vi skulle vara försiktiga med att äta laxen eftersom all lax först fångas i Norge men sedan körs till Japan för att styckas. Han berättade också om när han i sin ungdom dejtade två tvillingar samtidigt och bara kunde se skillnad på dem när de hade genomskinliga blusar på sig. Det stora problemet hemma i Enköping var att invandrarna fick förtur till stora lägenheter och då bröt upp parkettgolvet för att odla knark. (Han stod på sig.)

På plats fanns också tidigare bostadsminister Stefan Attefall från Kristdemokraterna. Det var uppfriskade att höra ett par ord om värdet av välskötta bostadsbolag och att det inte är säkert att politiken ska lösa alla problem.

Efter lunch kom jag på mig själv med att längta till nästa avsnitt av The Usual Suspects, eller åtminstone till en riktig debatt. Men det är nog så här valrörelsen kommer att bli. Om vi fastnar i att försöka förklara att vi inte förespråkar en ögonblicklig övergång till marknadshyror så kommer vi inte att vinna.

SD tvåa på badbollen

Egentligen är Sverigedemokraterna inte tvåa på den här bollen. Eftersom förändringen de efterfrågar, slut för könssegregerade badtider, redan i november enhälligt röstades igenom i Idrotts- och Fritidsnämnden är de snarare åtta på bollen.

Det här är dock inget som hindrar Sverigedemokraterna från att (hittills) få 789 reaktioner, 302 delningar, och 92 kommentarer på ett inlägg där de hävdar sig vara det enda partiet som vill slopa könssegregerade badtider.

Jag tror inte att det här är ett aktivt vilseledningsförsök från SDs sida. De har ingen representant i Idrotts- och Fritidsnämnden och beslutet dokumenterades långt inne i protokollskogen. (Se §119.) De vet antagligen fortfarande inte att det här redan är hanterat. Istället för att uppdatera uppdragsavtalet, där det gamla uppdraget om att “regelbundet genomföra arrangemang då badet endast är öppet för kvinnor” verkar de ha velat göra ett tillägg till bolagsordningen för Fyrishov AB. Inga andra partier tycke att det var rätt plats.

300 delningar är dock imponerande. Kanske spelar det ingen roll om de har rätt eller inte?

Grinig politiker

"Den här presentationen gör mig tyvärr både ledsen och besviken."

Även om jag inte gillar att vara grinig mot tjänstemän var jag tvungen att börja mitt anförande så. Vi hade just fått höra en “entusiastisk” presentation om hur Gottsunda ska utvecklas de närmaste årtiondena.

Höghus ska ersätta parkeringsplatser vid centrumet. Höghus ska byggas vid (den eventuella) spårvagnscentralen. Höghus ska byggas vid gula stigen. Presentatörerna verkade inte hitta särskilt bra på platsen men tydligen ska den kvarvarande (ännu inte nedbrända) sporthallen rivas.

Eftersom inga seriösa svar på frågor om gentrifiering eller transporter kunde ges var jag tvungen att inleda frågestunden med att presentationen gjort mig både ledsen och besviken.

Det är nog, trots allt, bättre att vara en grinig än en tyst politiker.

Moderat migrationspolitik med Hanif Bali

Det var inte utan viss spänning som vi förberedde oss för att ta emot Hanif Bali i Gottsunda. Daily Mail hade just jämfört honom med alt-right ikonen Milo Yiannopoulos och dagen innan han kom till oss hade han varit med på Fox News. (“You are a brave man, and we wish you luck”)

Inbjudan var odramatisk. En av mina styrelsemedlemmar ringde och frågade om han ville komma hit och Bali svarade ja. Vi frågade vad han ville prata om, och han föreslog moderat migrationspolitik inför valet. Det var bara att sätta på kaffebryggaren.

Kontrasten mot Aftonbladets ledarsidas bild av Bali kunde inte ha varit tydligare. På plats var riksdagsledamoten från Solna resonerande, vänlig, påläst, kunnig, intelligent och öppen för diskussion.

Bali inledde med klarspråk: Partiets mål är att driva en långsiktigt hållbar migrationspolitik med god folklig förankring.

Vi kan inte kosta på oss att likt asyljurister och andra aktivister, utan tanke på konsekvenserna, välja en formulering ur något papper och blint köra på det. Vi har ett land att leda.

Poängen med flyktingmottagning är inte heller bara att folk ska överleva. I så fall har SD rätt - pengarna gör större nytta på plats. Flyktingmottagningen ska även ge människor livschanser som de annars inte haft.

Praktisk politik blandades med frågor och diskussioner till dess att det blev dags att stänga centrumet:

• Ett nej ska vara ett nej. Av 10.000 afghaner som fått avslag har idag ungefär 60 återvänt. Normallösningen efter ett avslag ska inte vara att gå under jorden. En ny asylansökan ska först kunna göras 10 år efter personen bevisligen lämnat landet. Kommunerna måste sluta betala ut bidrag till de som vägrar lämna landet efter avslag på sin asylansökan.
• Medelhavshinderbanan ska avvecklas. Dagens system där man först tar sig till Sverige och sedan kan söka asyl på plats ska på sikt ersättas med ett kvotflyktingsystem. Antalet bör anpassas efter hur många vi på ett bra sätt kan ta emot. Diskussionen på mötet gick ungefär så här: Antalet kvotflyktingar att omplacera till Sverige varje år borde kunna avgöras av någon sorts specialistkommitté som tittar på landets kapacitet att erbjuda arbete, bostad, integration, trygghet, etc. Vad en sådan kommitté skulle komma fram till vet vi inte. Däremot spekulerades (“killgissades”) det att det svenska mottagningssystemet för tillfället är så ansträngt att noll inte skulle vara en omöjlig rekommendation.
• Försörjningskravet vid anhöriginvandring ska skärpas. Idag är 80% av anhöriginvandrare nya relationer och en tredjedel går rakt in i socialbidrag vilket snabbt leder till barnfattigdom.
• Medborgarskapet ska uppvärderas. Det är mer än en resehandling och ska kräva språk och kunskapstest. Likt ett kriminellt motorcykelgäng (inga andra likheter) kan vi ställa högre krav på den som vill bli medlem än på den som redan är det.
• Polisen ska ha politiskt stöd för inre utlänningskontroller. REVA, då man kollade ID på alla som plankade på tunnelbanan, visade att 10% av plankarna saknade rätt att vara i landet. Eftersom ett nej är ett nej bör den typen av kontroller återupptas. Vid krislägen, likt 2015, ska direktavvisning kunna ske vid gränsen.
• EBO, då den som sökt asyl och väntar på beslut väljer att bo hos släkt och vänner, ska kompletteras med kvalitetskrav som motverkar trångboddhet. Dels för att just motverka trångboddhet, och dels för att den som bott trångt inte ska kunna gå till kommunen och kräva en större bostad på skattebetalarnas bekostnad så snart de fått uppehållstillstånd.
• Det ska löna sig att arbeta. Två föräldrar med tre barn som går från bidrag till arbete enligt Kommunals kollektivavtal får idag 1000 kr mindre i fickan redan innan de börjat betala för resor och luncher. Därför behövs ett bidragstak.
• Arbetslinjen gäller. Etableringsreformen, då ansvaret för nyanlända flyttades från socialtjänsten till arbetsförmedlingen var ett steg i rätt riktning, men nya initiativ som SFI+yrkesutbildning behövs. Utmaningen är stor då (t.ex.) 70% av nyanlända kvinnor aldrig yrkesarbetat.
• Arbetskraftsinvandring och asylhantering måste hanteras separat. Den vanliga migrationen får inte bromsas av asyltoppar.
• Tramset om att det inte skulle finnas någon svensk kultur står i vägen för lösningar och förståelse. Det är klart att ett land där man inte hälsar på sin granne men utan tvekan är beredd att betala för grannens barns pianolektioner är extremt och säreget. (En Iranier blir istället kränkt om han inte blir bjuden på grannens dotters bröllop.)

Personligen känner jag mig redo för valstugorna.

Träff med Gottsundas stora områdesgrupp

Efter många Overundor blev jag i veckan inbjuden till “stora områdesgrupen”. Organisatörer är SSP-samordnare (skola, socialtjänst, polis) och temat var en allmän lägesgenomgång samt kulturförvaltningens översyn av barn och ungas fria tid i Gottsunda. Kommunala tjänstemän och frivilligorganisationer verksamma i Gottsunda är inbjudna.

Vi träffades i Gottsundakyrkan. Det är en ganska stor grupp, uppåt 30 personer, övervägande kvinnor, och avslappnad men ändå relativt enhetlig klädkod.

Mycket av mötet var just lägesgenomgång:

• Jämfört med andra delar av Uppsala finns det många ungdomar i Gottsunda. Vidare utmärker sig Gottsunda genom att få barn är med i någon idrottsförening, och att flickor inte tar del i verksamheter. Det finns också en skillnad mellan de familjer som lever på försörjningsstöd, som inte bryr sig om kostnader och arbetande familjer som ofta väljer att prioritera pojkarnas fotboll. Förutom kostnader togs tryggheten upp som en utmaning, föräldrar är helt enkelt rädda för de andra barnen.
• Många projekt (Sportis, tjejsportis, shoutout, orden från orten, etc) gicks igenom. Man noterade att det saknas fritidsklubb för barnen i Sunnersta. Någon annan hade i en tjejgrupp diskuterat hur man gör för att inte bli med barn och fått både abort och att man stannar hemma tills man blir gift som svar. Det påpekades också att det krävs mycket personal för att hålla drogförsäljningen utanför verksamheten. Någon ville ordna en internationell kvinnofest.
• Stora grupper ungdomar drar runt i centrum. När skolan slutar för dagen blir det “happy hour” i centrum. Ibland uppstår stök för att någon har köpt en pommes frites-talrik och 20 andra försöker stjäla ett pommes var, men det är också mycket stora problem med drogförsäljning. Den extra vakt man lagt till har dock lugnat ned situationen lite.

Nya initiativ som Gottsundamammorna och de Palestinska familjer som vill börja nattvandra sågs med försiktig optimism.

På lördagskvällen, efter att jag åkt hem till middagsgästerna, ordnade Bet756 en fotbollsmatch mellan Gottsunda och Farsta i Gottsunda sporthall. Tydligen var “alla” där och det ska ha varit en fantastisk fotbollsmatch.

Lite dyster blev jag av att man inte samstämmigt tycks kunna ställa sig bakom polisens mer offensiva närvaro i Gottsunda, utan oroade sig över knuffar och att ortens unga män inte bemöts med respekt.

Carnegie som äger husen kring Bandstolsvägen satsar på ökad belysning, fler övervakningskameror, och sätter in personal med erfarenhet från Stockholmsförorter. Det urbrunna parkeringsgaraget ska saneras och återställas med förhöjd säkerhet.

Min bild är att det görs många bra insatser i Gottsunda, men att det kommer att krävas genomgripande förändringar för att nå till det trygga samhälle vi vill ha. Förutom nya lagar skulle jag skulle vilja börja med stadsplaneringen.

Till det goda livets försvar

Efter "framgångarna" med det kommunaliserade kaféet i Sunnerstastugan och den först kommunövertagna och därefter nedlagda campingen i kohagen nere vid Eklon, har kommunen nyligen beslutat sig för att även ta över restaurangen på Skarholmen.

Jag har blivit lugnad att den kommunala ägandet av resturang och omgivning bara är tillfälligt. Det hela ska vara i linje med översiktsplan från 2016 och pågående planprogram.

Tyvärr är jag inte så förtjust i de planer jag har sett. Båtklubbarna är oroliga för exploatering och kommersialisering. Det jag kan hitta i den interaktiva versionen av översiktsplanen innebär “stadsbygd” längs, den idag ganska lummiga och tillgängliga, strandlinjen.

Det socialdemokratiska kommunalrådet har beskrivit en vision med hyreshus i Sunnersta och båtklubbarnas 100-åriga verksamhet nedprioriteras.

För ungefär ett år sedan skrev lokaltidningen, under rubriken “Sunnersta ett typiskt villasamhälle”, en utmärkt text om Uppsalas södra del. Ett villasamhälle och centrum för friluftsliv.

"Villasamhälle är epitetet som Sunnersta haft ända sedan utbyggnaden tog fart på 1960-talet. Redan då bestämde sig politikerna för att det skulle förbli så, något som även kom att förklara varför man aldrig satsade på att bygga högstadieskola, bibliotek, affärer, bank och annan samhällsservice. I stället skulle Sunnersta bli ett centrum för friluftsliv, med skidbackar, småbåtshamn och bad. Något som även kommit resten av Uppsala till del. Sommartid är det full rulle vid småbåtshamnen och Lyssnaängsbadet. Och vintertid är Sunnerstagropen en given plats för vintersportarna."

Eftertanke, sammanhang och respekt för det som idag fungerar och uppskattas kan bli en fungerande och uppskattad, konservativ linje i bygg- och planfrågorna. Kanske är det inte lika spännande som att producera fyrfärgsbroschyrer tillsammans med exploateringsentreprenörer, men vägen till en bättre framtid behöver kanske inte alltid vara så spexig.

Jag tycker Sunnersta ska fortsätta att vara ett villasamhälle och centrum för friluftsliv.