The poor are different

Om man inte tror att mer stat är lösningen på varje utmaning i samhället blir man tvungen att ta personligt ansvar istället.

Normalt blir det här mest aktuellt när någon vill spendera fantasisummor av skattemedel för att kunna spela bandy inomhus. (Frivilliga donationer någon?) Men naturligtvis gäller det även för andra saker. Statens byråkraters långa fingrar vare sig bör eller kan nå överallt.

Via "matkassen" fick jag idag reda på att en trebarnsmamma i Uppsala som har det lite kärvt ekonomiskt skulle han nytta av ett par matkassar. Så jag ringde, handlade, och åkte dit.

Frida är inte inte överviktig, talar inte ovårdat, tänker inte långsamt, och har inte skrikiga barn. Däremot var hennes ekonomi på nivån att hon började få ont om toalettpapper. Vi kom dit flera "givare" med kassar samtidigt. Jag tror att Frida hade gjort samma sak för oss.

Problematiskt

Att en artist som förespråkar våld mot oppositionspolitiker inte bara för sin låt lanserad av statstelevisionen utan även får ta emot ett pris i riksdagen känns inte rätt.

Ebbas Beväpna Er spelades säker både på MUFs och KUs fester (samt om jag inte minns fel även på militärförläggningar), men här sparkade man uppåt (eller bara vilt omkring sig).

Var går egentligen gränsen? När har vi börjat förfölja oliktänkande?

Programförklaring

Häromdagen skrev Johan Croneman i DN Kultur om den absurda högervridningen i svensk media. Croneman skriver:

"Vi har numera en högervridning i medierna som är närmast absolut; skulle de aktuella förhållandena någon enda gång ifrågasättas så triggar det i gång 300 högerkrönikörer i tweed som per omgående börjar mala om vänstervridningen ­ på 70-talet. Det är bara fyrtio år sedan, och det var dessutom en myt redan då."

Jag är naturligtvis ingen krönikör, men noterade dock ett litet gap mellan bilden och verkligheten att fylla. Tweedklädd naturligtvis.