Bitvis lever jag på att tala från olika scener, och det jag har sett av poetry slam på webben har imponerat, så när Reginateaterns Uppsala Poetry Slam besökte Gottsunda gick jag dit.
Min första reflex är att vända i dörren och gå hem. Kids sitter i grupper med kepsarna på. När gallret framför biblioteket fälts ned minns jag uppehållsrummet på Gränbyskolan sent 80-tal. Det känns ödsligt, övergivet, och väldigt mycket ungdomsgård. Det är bara jag som har tweed på mig.
Några minuter efter utsatt tid, och lite trevande drar det hela igång. Tävlingsledaren har dreads och skägg. Bredvid honom ser den blonda domaren ut som en konfirmand. Tydligen är det ont om tävlande poeter idag, men till slut har tre frivilliga anmält sig att läsa upp till tre av sina dikter.
Dreadsmannen går igenom reglerna. Där efter läser han några av sina egna dikter. Det är överraskande bra. Jag tänker beat, Howl, och Ginsberg.
På scenen byter den väna domaren personlighet. Där dreadsmannen använde rytm gränsade till sång använder hon kroppsspråk. Det är också väldigt bra. Den sista av hennes dikter används som kalibreringsdikt - publikdomarna satte övningspoäng.
De tävlande kan beskrivas och sammanfattas som:
- Den plågade poeten som läste sina dikter direkt från sin iPhone.
- Sexprataren som i mycket snabb takt beskrev alla han skulle kunna tänka sig ha sex med, inklusive bankpersonal med fallskärmsavtal.
- Ungdomsledaren som berättade om vilka höga betyg hon hade haft på gymnasiet, att hon talade franska, men att hon trots detta valt att arbeta på ungdomsgården i Gottsunda. Efter ett par förortsord namngav hon ett tiotal ungdomar i publiken. Hon hade ingen andradikt, utan berättade det här två gånger.
Ungdomsledaren vann stort (men diskade sig sedan till förmån för sexprataren). Tyvärr var ingen av de tävlande i närheten av kalibreringsdiktens kvalitet. Det var nog bra att jag tackade nej till en domarskylt.
Allt diktande, i inlednings såväl som tävling, var väldigt politikst korrekt. Ebola, krig, sverigedemokrater, och olika veckopengar är dåligt. Tolerans för olika sexuella läggningar är bra. Ginsberg och de andra beatnikarna är döda sedan länge. Gottsunda 2014 är inte San Francisco 1956.
Tyvärr, liksom Gottsundas minivalstugor tidigare i år, fungerade det inte. Kanske borde tävlingen ha stannat på ungdomsgården. Kanske på Reginateatern. På vägen hem, när jag gick över den ödsliga parkeringen utanför Gottsunda centrum, tänker jag på Jane Jacobs och att det kanske är Gottsunda som inte fungerar.