Om skattepengar och elitidrott

Innan skid-VM började och fokus, som sig bör, ändrades till vem som kan hoppa längst eller skida fortast diskuterades det rimliga i att stora mängder skattepengar (237 miljoner i det här fallet) satsats på evenemanget.

Det är en stor investering och ansvarstagandet för att den kommer att det ska gå ihop verkar, åtminstone ur mitt perspektiv, lite flytande. Över blockgränsen har man i Falun enats om att Falun ska sättas på kartan.

Mer generellt om kommunala satsningar av skattepengar på elitidrott refereras ofta till ekonomen Emelie Värja vid Örebro universitet. Det jag har hittat att läsa är hennes working paper ”Sports and Regional Growth in Sweden - Is a successful professional sports team good for regional economic growth?”. Det är intressant läsning.

Värja skriver inte om hoppbackar, utan har försökt hitta en mer generell metod för att undersöka vilken ekonomisk nytta en kommun har av elitidrott. Hon definierar frågeställningen så här:

”Many local governments give substantial financial support to professional sports teams in several countries, for instance the U.S. (Coates and Humphreys 2003b) and Sweden (SKL 2010). Promoters of these subsidies often claim that teams that make it to the national premium leagues in the major public attendance sports contribute significantly to the local economy, and therefore indirectly to the tax base and tax revenues of the local government, by providing marketing services that enhance the public image of the local community and therefore attract labor and business; and from direct injections to the local economy from spectators´ spending on tickets, meals, lodging etc.
...
So are professional sports a part of these public services that the local government should support?”

För att undersöka det verkar hon resonera enligt följande (rätta mig gärna):

1. Skattebasen är genomsnittsinkomsten gånger befolkningsstorleken. En kommuns inkomster kommer i första hand från skatt på arbete.
2. Förändringarna logaritmeras eftersom det är relativa förändringar (inte absoluta nivåer) som ska undersökas. Min matte är lite rostig, men eventuellt borde det här, typ, normalisera variansen vilket torde bli viktigt när vi ska leta efter signifikanta avvikelser senare.
3. Befolkningsförändring mäts som migration från andra kommuner.
4. Både befolknings och inkomsttillväxt antas vara funktioner av hur bra det går för elitidrottslag i fotboll och ishockey; hur produktiviteten i kommunen utvecklas (mätt med hjälp av utbildningsnivå, genomsnittsinkomst, och arbetslöshet); samt politiken (skattesats, kommunutjämningsbidrag). Variabeln M, som torde stå för nettomigration i ekvationerna 5 och 6, blir jag just nu inte riktigt klok på.
5. Närliggande kommuner påverkar varandra vilket hanteras med en stor matris.
6. Data stoppas in i modellen för att undersöka om ett fotbolls- eller ishockeylag i högsta divisionen påverkar en kommuns skattebas.

Diskussionen och slutanmärkningarna är läsvärda i sin helhet. Jag bjuder på ett citat:

”As most of the previous research in the area of sports and growth we cannot find any positive effect from sports on the economic growth. And as some previous studies we do find indications of a negative effect from sports on the growth of average income.”

Att närvaron att ett framgångsrikt ishockeylag ger lägre genomsnittsinkomst i kommunen sorterar jag in under intressanta fakta för middagsdiskussioner.

Med reservation för att det här är ett Working Paper, vilket jag förstår bör innebära att det inte har gått igenom peer review och eventuellt fortfarande arbetas på, drar jag en slutsats: Jag kommer i fortsättningen att vara mycket skeptisk till alla ekonomiska argument för att satsa skattepengar på elitidrott.

Slutligen, ett litet tankeexperiment: Om man skulle flytta och vägde två möjliga platser mot varandra, vilket skulle vara mest intressant:

• Att kommunen har ett ishockeylag i högsta serien?
• Att kommunen har landets största hoppbacke?
• Att kommunen har landets bästa skolor?

(Bilden ovan förställer hopptornet i Sunnersta.)

En stor isglass på en sluttning (till tonerna av Mozart?)

Jag har åkt utförs i Jämtland det här sportlovet. Tydligen var nysnön meterdjup för två veckor sedan. Tydligen regnade det hela förra veckan. Det föll en decimeter nysnö i onsdags. Värmen steg sedan under natten och bjöd till påskskidåkning under torsdagen. Vår snowboardguide Johnny tog oss över fjälltoppens gräs till stora, orörda, vita branter.

Åter i Uppsala faller nattens nysnö sakta från grenarna i värmen.

Inför sportlovet har barnen och jag värmt upp hemma i Sunnerstabacken. Sunnerstaåsen är verkligen inget fjäll, men ganska brant, och backarna är mycket uppskattade. Här håller Friluftsfrämjandet skid- snowboard-, och parkkurser. Här tränar och tävlar slalomklubben. Hit åker ungdomar och barnfamiljer för spontanåkning på kvällar och helger.

Med reservation för att jag missförstått något verkar det hela fungera så här:

• Idrotts- och fritidsnämnden uppdrar åt Uppsala kommuns sport- och rekreationsfastigheter AB att ordna skötsel och tillsyn av ”Alpint skidcenter i Sunnersta”.
• Uppsala kommuns sport- och rekreationsfastigheter AB är ”ett helägt bolag inom Uppsala kommunkoncern”, dvs det är ett dotterbolag till Uppsala Stadshus AB. Ordföranden är den samme som för Idrotts- och fritidsnämnden. I stort verkar man alltså ge ett uppdrag till sig själv, men nu som aktiebolag istället för nämnd.
• Enligt uppdraget ska Aktiebolaget hålla ordning på utemöbler, belysning, snökanoner, och liftar. När vädret tillåter ska snötillverkning, preparering, och pistning av backarna starta. Liftskötare och liftskötarbiträden ska utbildas. Därefter ska backarna hållas öppna för allmänheten.
• Om möjligt ska backarna vara öppna i 11 veckor. Dessutom står det att ”Om vädret tillåter ytterliga (sic) fortsatt öppet efter dessa 11 veckor ska uppdragstagaren efter samråd med uppdragsgivaren fortsätta öppethållande så länge vädret medger.” Här samråder man alltså eventuellt med sig själv.
• När man kan spruta snö beror på temperaturen. I Jämtland fick jag lära mig att vid -15 grader så blir allt vatten man hinner pumpa ut till kanonerna till snö innan det hunnit landa. Då lägger man en metertjock platta i en ganska stor backe på tre dygn, och arbets- och vattenkostnaderna minimeras. Till Sunnerstabacken har man bestämt att påbörja snösprutning när temperaturen ligger mellan -8 och -10 grader - om temperaturen inte väntas gå över -3 de närmaste tre dagarna, eller över +10 de närmaste tio dagarna.
• Mittenbacken och barnbacken ska ordnas först. Därefter ordnas den norra backen, och slutligen även svängen ovanför barnbacken.
• Om liftkortsförsäljningen ger överskott, vilket anses ske när liftkort för 300.000 kr är sålda, ska även hopp byggas i den norra backen. Uppdragsgivaren (nämnden) fastställer liftkortspriser och får alla intäkter från liftkortsförsäljningen.
• Ersättning utgår med maximalt 1.750.000 kr. Om backarna är öppna mer än 11 veckor kan ersättning för kostnader upp till 30.000 kr per vecka betalas ut.

Jag tycker uppdragsbeskrivningen är bra och tydlig. Efter att ha läst den förstår jag utan problem hur saker och ting är tänkta att fungera. Kanske borde jag även läsa på om hur relationen mellan aktiebolaget, friluftsfrämjandet, och slalomklubben är tänkta att fungera. Här sker massor av viktigt ideellt arbete som inte syns i avtalet mellan kommunens nämnd och aktiebolag, men som backen inte skulle fungera utan.

Varför liftkortsförsäljningen anses ge överskott vid en intäkt om 300.000 kr är dock ett litet mysterium. Min bästa gissning är att 11 veckor gånger knappt 30.000 kr är ungefär 300.000 kr och att det kanske motsvarar driftskostnaderna när konstsnön väl är på plats.

De senaste tre säsongerna har de redovisade intäkterna från liftkortsförsäljningen varierat mellan 277 kkr och 482 kkr. Den som, liksom jag, köper ett säsongskort till Sunnerstabacken betalar alltså uppskattningsvis (enligt enklast möjliga beräkningsmodell) någonstans mellan en tredjedel och en sjättedel av den faktiska kostnaden. Nästan som att gå på opera.

En så enkel beräkning har t.ex. inte tagit hänsyn till värdet av ideellt arbete eller andra nyttor för kommunen än intäkterna från liftkortsförsäljningen.

Min åsikt är att det är viktigt att räkna, men ännu större att räkna rätt.

Tre gånger hockey i lokaltidningen

I lokaltidningen erbjuds tre spännande perspektiv på vad som händer i Hockey-Uppsala.

1. På ledarplats beskriver Johan Rudström en ideell förening (Almtuna hockey) som på ett ”obegripligt och oseriöst” sätt kraschar sin ekonomi med höga löner till sportchefer och stjärnspelare, för att sedan komma springande efter allmosor från sponsorer, fans, och kommun. Kraschen drabbar naturligtvis inte bara det hårdsatsande A-laget utan kassan har tömts även för juniorer, damer, samt pojk- och flicklag.
2. I sportdelen kastar Håkan Lundh längtansfulla blickar mot den visionära sportpolitiken i Karlskoga och Örebro. Almtunas Gränbyhall var tydligen ett skämt redan när den byggdes 1974, och (kanske värst av allt) saknas en permanent pressläktare i Fyrishov.
3. I gårdagens sportdel beskrivs hur Almtuna hockey ansöker om rekonstruktion på grund av ”det växande skuldberget” och att rekonstruktören är optimistisk. Tyvärr har damlaget tydligen stört rekonstruktionen genom att inte dra år samma håll.

Jag ser framför mig hur Rudström och Lundh möts vid kaffeautomaten. Ennio Morricone i bakgrunden. Där har vi en hockeymatch jag skulle vilja se.

Rudström avslutar sin ledare på ett utmärkt sätt:

"Uppsala kommun tänker inte skriva av några skulder, vare sig för Almtuna eller för Sirius bandy som också hamnat i trångmål. Det är bra. Hur gärna än Uppsalaborna vill se lag i högsta serien ska det inte ske med skattemedel. Det är breddidrotten som ska värnas och den ska inte blandas ihop med storaffärer. Den som har pengar i överflöd och vill skapa en storklubb i Uppsala är välkommen att försöka, bara tioåringarna får spela och sälja sitt fika ifred."

Bygg på universiteten (fråga 4 och 6)

Det har blivit dags att avsluta den kommunala frågesporten:

Fråga 4. Hur får vi fler jobb i Södra staden?
Idag jobbar flera tusen människor i Södra staden. SLU och andra arbetsplatser i området är viktiga för Uppsalas framgång. Vad är viktigast för att vi ska få fler arbetsplatser här? Välj ett av alternativen.

• Lättare att resa hit och inom området
• Hotell och möteslokaler
• Bostäder i närområdet
• Offentlig service, till exempel förskola, skola och vård
• Affärer, kaféer och restauranger i området
• Rik fritid i området, till exempel kultur, natur, idrott och nöjen
• Eget alternativ (skriv)

Man kan fråga sig varför lantbruksuniversitetet finns med i frågan men inte i svarsalternativen, eller hur bostäder skapar arbetsplatser (RUT?), men jag släpper funderingarna om frågans eventuella kvalitet och skriver istället ett eget svarsalternativ:

• Framtidens jobb skapas kring Uppsalas två universitet. Södra staden är en förstklassig miljö för forskare och entreprenörer från hela världen att bo och verka i. In mot staden finns bra studentbostäder och längre ut villor att hyra eller köpa. Skolorna är landets bästa och området upplevs som säkert och tryggt. Start-ups etablerar sig lätt i området då lokaler, kapital, och kunskap finns lätt tillgängliga. Södra staden jämförs 2030 ofta med Palo Alto, Menlo park, och Mountain View kring Stanforduniversitetet. Dessutom kallas den inte södra staden.

Jag vet att miljöpartiets förebild är Tammerfors. Jag vill sätta ribban avsevärt högre.

Sista frågan:

Fråga 6. Vad hamnar på fotot?
Framgångsrika städer och platser är kända för något. Det kan vara en byggnad eller en skulptur, men också en känd gata eller en park, till exempel Central Park i New York. Vad kommer en besökare i Södra staden fotografera år 2050?

På min bild finns motsvarigheten till det här:

Bilden är ©BrokenSphere/Wikimedia Commons enligt CC BY-SA 3.0.