Nämndsammanträde om våld och fester

Förra helgen var det traditionell SAIF-cup med 5- och 7-mannafotboll på planerna ned mot vattnet i Graneberg. Eftersom fotbollsförbundet har förbjudit korandet av segrare i all tävlingsverksamhet för barn under 13 år, är det egentligen inte en cup längre. Inget slutspel hålls efter serierna och inga pokaler höjs, likt för tre år sedan, mot himmelen vid dagens slut.

Tävlingsförbudet hindrade dock inte tränare från att högljutt klaga på 14-åriga förstagångsdomare och sedan vägra ta i hand efter matchen. “Då fick jag visa hur man beter sig som en vuxen”, sammanfattade 14-åringen.

I vuxenfotbollens lägre divisioner har flera fall av våld och hot mot domare uppmärksammats. Som lokaltidningen noterat, kom det upp som en informationspunkt på onsdagens sammanträde i Idrotts- och Fritidsnämnden.

Jag är inte säker på att det är en trend vi ser. Incidenterna är ganska olika - i ett fall verkar en spelare ha flippat, slängt sig på marken och skrikit likt en arg 3-åring och därefter flugit på domaren och blivit nedbrottad av sina lagkamrater; i ett annat fall verkar laget mest varit ett kompisgäng med “alternativ livsstil” och måttlig förankring både i sin klubb och samhället i stort; och i det tredje fallet verkar ett lag som snabbt tagit in många nya spelare utan vana av svensk idrottskultur betett sig illa, men haft en tränare på plats som hanterat situationen.

Lite överraskande var att en socialdemokratisk ledamot opponerade sig mot tanken på att det skulle finnas något sådant som en “svensk” idrottskultur. Tanken på en svensk exceptionalism har kanske lämnat rörelsen.

Idrottsrörelsen verkar dock ha läget under kontroll och kommunen ger adekvat stöd. Precis som kommunalrådet säger till UNT tror jag att hela nämnden är “till freds” med hur tjänstemännen agerat.

På sammanträdet föreslogs också att 150.000 kronor skulle satsas på deltagande i Idrottsgalan. (En fest med prisutdelning där biljetterna åtminstone tidigare år kostat 1295 kr + moms.) Eftersom budget, målgruppsbeskriving, och avtal saknades yrkade jag på återremiss. Det finns säkert en hel del idrottsföreningar som skulle kunna ha nytta av 100.000 kronor i sin verksamhet och man kan nog ordna en alldeles utmärkt utdelningsceremoni för kommunens två idrottsstipendier á 40.000 kr för 50.000 kr. Jag blev nedröstad och reserverade mig ensam.

Riktiga data istället för Alternative Facts & Fake News

För nästan två veckor sedan, på söndagsmorgonen, rånades bensinmacken vid Gottsunda där jag ibland tankar, tvättar, och lagar min bil. Flera gärningsmän med pistol ska ha övermannat och bakbundit personalen. På sociala media rullar de förutsägbara ironierna kring att “Sverige aldrig varit tryggare” in.

Ett nytt problem som vänner och bekanta pratar om är att man inte längre kan vara säker på vad som är sant. Det är inget högljutt hojtande om konsekvensneutralitet, aktivistiska journalister eller medias demokratiska ansvar, utan bara en försiktig osäkerhet om vad som faktiskt gäller.

Kanske är det som Bodström skrev redan för två år sedan och flera delat de senaste dagarna - våldet ökar inte och de enda som vinner på att debattera den frågan är SD. Men varför blir då listan på “särskilt utsatta områden” allt längre och inkluderar sedan början av sommaren även Gottsunda? Varför skriver polisen då i sin officiella kommunikation om “en helt ny gatubild” och “ökad brottslighet”?

Som fritidspolitiker har jag naturligtvis inte tillgång till mer data än det jag får via media. När jag frågar våra vanligtvis välinformerade tjänstemän berättare de att de inte heller vet. Den typen av data verkar inte finnas tillgängligt. Det gör det svårt att prioritera problem och bemöta oro.

Healdsburg i Sonoma, som är mest känt för sina vinproducenter, har ungefär lika stor befolkning som Gottsunda. På webben kan jag t.ex. att en minderårig påträffades med alkohol på Reed Ct i Headsburg strax efter midnatt måndagen den 17:e juni. Incidenterna är utplacerade på kartan och prydligt klassificerade som “violent”, “property”, eller “quality of life”.

Om jag fick motionera i kommunfullmäktige skulle jag föreslå att en liknande lösning sattes upp för Uppsala så snart som möjligt. (Om det nu är något som man kan motionera i fullmäktige om…) Det skulle ge medborgare och politiker (samt kanske även tjänstemän, poliser, och journalister) en gemensam informationsgrund att diskutera från.

I bästa fall kan vi motverka “fake news”, ryktesspridning, och alarmism med riktiga data; få bättre beslutsunderlag; och få en bättre kommunikation med medborgarna.

Jag tror att transparens är bra. Morgontidningarnas monopol på informationsspridning kommer inte tillbaka.