Beslut om könssegregation på Gottsundabadet?

2007, när det förra beslutet togs var man ganska tydliga:

“Uppdragstagaren ska i egen regi, eller i samverkan med föreningar, regelbundet genomföra arrangemang då badet endast är öppet för kvinnor.”

Nu, när ett nytt uppdragsavtal för Gottsundabadet ska skrivas, har myndighetssvenskan uppdaterats:

“Bolaget ska i egen regi, och/eller i samverkan med föreningar, regelbundet 
genomföra arrangemang då badet håller öppet endast för grupper med särskilda behov.” 


Det verkar dock betyda exakt samma sak. Nämnden kräver att kommunens bolag ska ordna könssegregerat bad.

Som jag skrivit tidigare tror jag inte att könssegregation är vägen till ett bättre Sverige. Jag tror snarare att det är vägen mot parallellsamhällen.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) kom i december 2016 med ett uttalande om “könsseparerade öppettider i sim- och idrottshallar”. Slutsatsen blev att avsteg från likabehandling av män och kvinnor bedöms vara förenliga med diskrimineringslagen om syftet är att öka simkunnigheten hos “kvinnor som av kulturella och/eller religiösa skäl inte vill bada tillsammans med män”.

Vi måste dock minnas att DO bara undersöker om diskrimineringslagen brutits eller inte. DO väger inte den potentiellt ökande simkunnigheten hos de kvinnor som “inte vill bada tillsammans med män” mot de eventuella problem som parallellsamhällen skapar. Att en nioåring i Uppsala misshandlas för att hon inte vill bära slöja och att en mamma i Lund tycker att problemet med hennes sons våldtäkt av en 14-åring är att det skedde utanför äktenskapet, ser jag som tecken på att problemet med parallellsamhällen är verkligt.

En bekant med bakgrund från mellanöstern kallade mig naiv. Tror du att de nöjer sig när de fått igenom kvinnotider på badet? Du tror inte biblioteket är nästa, och därefter mataffärerna?

Ibland är det som Hoola Bandoola sjöng: “Man måste välja sida, och man måste ta parti”. Jag tar parti för de som kommit till väst för att leva som fria individer. Liksom Nike väljer jag sida med Inès Boubakri och Arifa Bseiso.

Kravet på könssegregerat bad bör tas bort ut det politiska uppdraget till Gottsundabadet. Kanske bör vi till och med föreslå en alternativ att-sats på trendig, PK, myndighetssvenska:

“Bolaget ska, i den löpande verksamheten och när arrangemang genomförs i egen regi eller i samverkan med föreningar, säkerställa att aktiviteterna är inkluderande, integrerande och trygga.”

Tiggeriet och den misslyckade staten

Det har gått åtminstone två och ett halvt år sedan jag först träffade Iovana. Även om tiggarna tydligen har blivit färre så sitter hon fortfarande utanför ICA i Gottsunda centrum. Under hösten har hon bett mig att köpa kyckling till hennes kycklingsoppa ett par gånger.

När hon åkte hem över jul tog hennes syster över pallen vid soptunnan. Men något verkar ha gått fel, en natt i mellandagarna forslade polisen tydligen bort den husvagn där de brukar sova. Kyrkan låter henne laga mat i deras kök, men det är kallt att sova i bilen.

I slutet av sommaren var hennes barn “med på jobbet” ibland. De är fortfarande så små att de inte förstår sammanhanget, utan leker glatt utanför affären. Jag antar att det kan leda till problem med typ barnavårdsnämnden. Hopplösheten var bedövande.

Men mot sommarens slut var de äldre barnen borta. Iovana pekade på familjefotot berättade att de var hemma i Rumänien och gick i skolan. Själv gick hon bara tre år i skolan. Plötsligt var allt helt rimligt. Hon sitter där utanför ICA för att hennes barn ska kunna gå i skolan.

Det där att ordna skolgång åt fattiga medmänniskors barn är sånt där som man skulle kunna ha en stat eller en europeisk union till. Med en marginalskatt på drygt 60% och en EU-budget på knappt 150 miljarder euro så kanske grundskola för europeiska unionens medborgare skulle kunna tänkas vara inom räckhåll?

Det svenska stödet till icke-medborgare är tydligen helt upptaget med att ordna boende till unga män från Afghanistan á 1900+ kronor per dygn. Mer stat eller överstat är helt uppenbarligen inte en lösning.

Att göra gott med andra människors pengar fungerade inte den här gången heller. Som Milton Friedman sammanfattade:

"There are four ways in which you can spend money.  You can spend your own money on yourself.  When you do that, why then you really watch out what you’re doing, and you try to get the most for your money.  Then you can spend your own money on somebody else.  For example, I buy a birthday present for someone.  Well, then I’m not so careful about the content of the present, but I’m very careful about the cost.  Then, I can spend somebody else’s money on myself.  And if I spend somebody else’s money on myself, then I’m sure going to have a good lunch!  Finally, I can spend somebody else’s money on somebody else.  And if I spend somebody else’s money on somebody else, I’m not concerned about how much it is, and I’m not concerned about what I get.  And that’s government."

Jag är helt övertygad om att människor kan göra en bättre allokering av sina pengar genom donationer till välgörenhet än vad staten gör just nu. Det är dags att sänka skatten och införa avdragsrätt för donationer till välgörenhet.

En mindre och mer fokuserad stat vore önskvärt.