Om Auschwitz och antisemitism i Gottsunda

Till minne av kristallnatten anordnade föreningen Tillsammans för Uppsala två föredrag om antisemitism. Det bjöds på gratis fika och wifi på det annars stängda kaféet i Gottsunda centrum. Ju äldre besökare, ju större chans att de även följde med in på föreläsningarna.

Först talade Livia Fränkel, numera en liten dam med en liten resväska, men en gång en ung flicka och tonåring i ett Transsylvanien som efter första världskriget blivit rumänskt och snart skulle bli ungerskt igen. Hon berättade om hur hennes mamma en vacker sensommardag 1939 grät vid radion och om hur judelagar successivt infördes. Från 1941 tilläts judiska ungdomar inte längre att studera på gymnasiet, men att hon och hennes syster lyckades få plats på en privatskola.

Nyheterna från Stalingrad gav hopp om en vändning. Nyåret 43/44 firade hon med gymnasievänner, sex flickor och sex pojkar, och alla hoppades att ryssarna snart skulle komma, kriget ta slut, och de skulle få plugga vidare.

I mars 1944 ockuperar Tyskland Ungern. Judestjärnan blir lag, och strax därefter måste de lämna sitt vackra hus och flytta till ett rum i gettot. Livia packar med läxböckerna och ett foto på sin pojkvän. Fyra veckor senare slog budbäraren på sin trumma och berättade gettot skulle upplösas.

Maj 1944 var mycket vacker. Det var varmt och fåglarna sjöng när de marscherades bort till boskapsvagnar märkta “för 10 hästar” och packades in 80 i varje. Tre dagar senare var de i Auschwitz.

Efter kaffet talade en expert på högerantisemitism från Expo. Han gav en historisk översikt och kom sedan in på hur dagens antisemitism ofta flyter ihop med andra konspirationsteorier kring hemliga sällskap, andra Vatikankonciliet, 9/11, och chemtrails.

Tydlig antisemitism mottas sällan väl. Därför används omskrivningar som t.ex. ZOG, sionism, illuminati, israellobbyn, new world order, globalister, kosmopoliter, transnationella, mäktiga krafter, mäktiga intressen, osv. När jag sedan såg Trumps sista tvåminutare före presidentvalet kunde jag inte undgå att notera ett par likheter. Dessutom fick vi lära oss om (((echo))).

Talaren var som sagt specialist på högerantisemitism, och förvånande mig genom att ta upp antisemitism inom nyliberalismen som ett problem. Eventuellt väntade han sig inte att någon höger om VPK skulle finnas i publiken, men på en direkt fråga klargjorde han på ett tydligt och professionellt sätt att Expo inte anser personer som Norberg och Svensson är antisemiter, utan refererade till en twittrare som jag faktiskt aldrig hade hört talas om.

Under frågestunden togs lokala problem i Gottsunda upp. Antisemitism hos lokala rapgrupper och att Israels flagga stryks över i Gottsundaskolans skolböcker nämndes, men det är ju som sagt inte högerantisemitism. Det här var bra, men jag skulle också gärna vilja lära mig mer om den lokala situationen.

Tebjudning hos hattmakaren (eller möte i idrotts- och fritidsnämnden)

De rödgröna backade från sin idé om könsuppdelat aktivitetsstöd. Lite synd tycker jag - vi hade kunnat få en bra ideologisk debatt, men vi får väl istället glädjas åt att de till slut insåg att det var en dålig idé.

Markeringsavgifterna för att hyra idrottslokaler ska fortfarande höjas, och pengarna kommer bland annat att gå till högre bidrag till föreningar som driver barnidrott i egna lokaler. Eftersom det här för över pengar från föreningar som inte äger lokaler till de som äger lokaler antogs jag, som jourhavande högerspöke, tycka att det var bra. (Jag tycker det är lite oväntat att vänsterpartiet är för.)

Det blev workshop. Efter en kort powerpointpresentation delade tjänstemännen in oss politiker i grupper och gav oss en lista på 35 möjliga idrottsinfrastrukturinriktningar att prioritera. Vi fick 30 minuter på oss, och ingen - inte ens de rödgröna ledamöterna, verkade ha sett listan i förväg.

Tjänstemännen verkar ha gjort ett gediget arbete med att sammanställa idéer och önskemål från skolor, föreningar, idrottsförbund och referensgrupper med kommunjämförelser, landsbygdsbehov, demografianalys, och undersökningar. På listan fanns (tyvärr utan budget och tidplan):

• Ny simhall i Gottsunda.
• Åtta nya konstgräsplaner med belysning.
• En ishall i Stenhagen.
• Utveckling av Almunge sporthall.
• En allaktivitetsplats i Almunge.
• Utbyggd sporthall vid korskyrkan.
• Utveckling av motionsspår.
• Idrottscentrum för friidrott i Vänge.
• Fotbollshall inomhus med konstgräs.
• Utomhusbad i Gränby.
• Fyra danshallar.
• Tre motionsspår.
• Utegym i östra Salabacke.
• Kampsportslokal i Stenhagen.
• Löparbanor på Valsätra IP.
• Allaktivitetshus i Björklinge.
• Allaktivitetshus i Järlåsa.
• Allaktivitetshus i Skyttorp.
• Allaktivitetshus i Storvreta.
• Golfanläggning för bangolf inomhus samt fotbolls- och frisbeegolf utomhus i Gränby eller Ekeby.
• Ungdomsgård i Rasbobygden.
• Förråd och omklädningsrum till Uppsala Paddlarklubb.
• Nya snökanoner och längdåkningsspår till Sunnersta skidcenter.
• Utegym i Skyttorp.
• Cykelvelodrom i Gamla Uppsala.
• Utveckling och handikappsanpassning av Uppsala Ponnyklubbs anläggning.
• Utveckling och handikappsanpassning av Lurbo ridanläggning.
• Två stugor med omklädningsrum för bland annat jakt vid Upplandsleden i Almunge.
• Boulebanor i östra Bälingebygden.
• Upprustning och inomhushall till Ekebyboda skytteanläggning.
• Hundlekpark i Storvreta.
• Tre ridanläggningar.
• Investeringar i motorsportområdet Rörken (okänt vilka)
• Cricketplan.

Alliansen röstade för bordläggning för att kunna läsa på, men ansvarigt kommunalråd hade ju redan (både i pressrelease och lokaltidning) tillkännagivit att det är idrottshallar, allaktivitetsplatser, simhall, samt gymnastik- och motorikhall som skulle prioriteras. Alltså var det vad workshopen kommit fram till, vilket också snabbt röstades igenom. (Vi deltog inte i beslutet.)

Jag tycker listan är intressant och skulle gärna jobba mer med den.

Idrottspolitik i underlandet

Det är svårt att inte frestas att börja recensera media när kommunens pressrelease och lokaltidningens artikel är i det närmaste identiska, men att gnälla på media är lite som att gnälla på domaren - det spelar ingen roll om man har rätt eller fel, det är ändå domaren som dömmer.

Idrotts- och Fritidsnämndens miljöpartistiske ordförande har presenterat att han bland annat vill bygga en ny simhall. Budget, tidplan, och plats i översiktsplanen saknas dock. Vad sägs om att ha lite verklighetskontakt och laga skåpen på Gottsundabadet först?

Som bekant vill man höja alla föreningars hyror och använda det till att öka bidragen till föreningar med många tjejer i (tänk ridklubbar). Det miljöpartistiska kommunalrådet fokuserar i tidningen på att vuxna idrottare får högre hyror men inga nya bidrag och beskriver det som en “samvetsfråga”. (Han kommer tyvärr undan utan följdfrågor.)

Förturen för tävlingar tas bort i kommunens lokaler - jag är ärligt nyfiken på vilket problem det löser och vad det kommer att leda till.

Allt detta ska tydligen beslutas den 16 november. Enligt min kalender har jag sammanträde med Idrotts- och Fritidsnämnden då. (Jag kommer att vara artig. Och inte jättesarkastisk.)

Före nämndsammanträdet är jag inbjuden till en “workshop” om “lokalförsörjningsplanering idrotts- och fritidsanläggningar”. Tydligen vill tjänstemännen dela in oss ledamöter i diskussionsgrupper och få tillbaka en lista på prioriteringar? (Är det inte det här vi gör i våra partiers politikutvecklingsgrupper? Är vinna valet 2018 och föra en bättre politik något min grupp kan enas om? Skatt är stöld? Vad är det här?)

Som tur är har vi även fått reda på vad vi ska komma fram till. Idrottshallar, allaktivitetsplatser, simhall, samt gymnastik- och motorikhall ska prioriteras.

"Yes, that's it! Said the Hatter with a sigh, it's always tea time."

Polisen om polisen

Återigen hade Fyrismoderaterna bjudit in till Gustavianum. Talare den här gången var polisförbundets (polisfackets) ordförande Lena Nitz.

Polisen går just nu igenom sin största omorganisation sedan 1965 då den kommunala polisen blev statlig. Omorganisationen, som slår samman 21 myndigheter till en (plus säkerhetspolis), är viktig och riktig, men tar väldigt mycket kraft. Man har fått en matrisorganisation och verkar mycket ovan vid det. Samtidigt som detta sker har terrorhot och migration avsevärt ökat belastningen på polisen.

Kriminaliteten har blivit hårdare. Skjutningarna fler, och stenkastning är numera vardag.

Allmänhets förtroende för den enskilde polisen är rekordhögt. Samtidigt märker fler och fler att tryggheten i samhället inte längre kan upprätthållas. Det går inte längre att räkna med att polisen kommer om man ringer 112. Fler och fler medborgare drar slutsatsen att man måste kunna klara sig själv.

Den höga arbetsbelastningen gör att polisen är sliten. Det ökar irritationen och risken för misstag. Hög arbetsbelastning och otydligt ledarskap gör att poliser säger upp sig. Ofta går de till andra myndigheter som försäkringskassan eller migrationsverket som erbjuder högre löner och vanliga arbetstider.

Bristen på renodling av arbetsuppgifter gör att poliser tvingas fungera som häktesvakter eller taxi åt socialtjänsten istället för att fånga bovar. Antalet heltidsarbetskrafter minskar samtidigt som nya uppgifter tillkommer. Allt färre ska göra allt mer.

Polisfacket efterlyser en uppvärdering och renodling av yrket. Ledningen har istället valt att möta de tomma stolarna på polisutbildningen med att sänka intagningskraven.

Jag blev överraskad av den mörka bild som Nitz målade upp. Det verkar som om det kommer att bli värre innan det förhoppningsvis blir bättre.

Under frågestunden ställdes flera frågor om kommunal polis. Jag tolkar det som att flera av åhörarna skulle vilja kunna förbättra den lokala tryggheten med lokala beslut. Nitz svarade att det ökar risken för att saker faller mellan stolar, och tog upp terrorjakten i Belgien som ett exempel.

Jag inser att det ingår i en fackföreningsordförandes arbetsuppgifter att argumentera för högre löner, men tycker samtidigt det låter rimligt att polisen ska få fokusera på sina kärnuppgifter, och att polisen på fältet ska ha en lön som motsvarar vad de får på migrationsverket.

Idrottsbidrag till tjejer och killar

Om man räknar som en ingenjör är Idrotts- och fritidsnämndens budget ganska enkel att förstå. Det handlar om ungefär 200 miljoner kronor. En tiondel, cirka 20 miljoner, är direkta bidrag till föreningar. Hälften (10 miljoner) är aktivitetsstöd, föreningarna får en liten peng per tillfälle och person. Den andra hälften är bidrag till driftkostnader i föreningar som har egna lokaler. Föreningarna får 30% av kostnaden upp till 300 kkr per år i bidrag.

För återstående 180 miljoner (90%) hyr nämnden lokaler av sitt eget fastighetsbolag. De hyrs sedan ut till idrottsföreningar mot markeringsavgift. Markeringsavgifterna blir totalt ungefär 10 miljoner per år vilket innebär att typ 95% av hyran plockas upp av skattebetalarna.

Den absolut största delen av bidragen är alltså inte bidrag (som betalas ut), utan hyressubvention. Kommunen hyr in till (någon form av) marknadspris, och hyr ut billigt.

Mest pengar går, kanske inte helt oväntat, till de stora sporterna fotboll och innebandy. Därefter kommer issporterna hockey, bandy, och konståkning, eftersom ishallar är dyra. Tittar man på subvention per utövare ligger följaktligen hockey, bandy, och konståkning i topp.

I budgeten för 2017 måste Idrotts- och Fritidsnämnden spara lite och man planerar därför att höja markeringsavgifterna. Det är egentligen inte orimligt eftersom de legat stilla sedan 2004. Indexuppräkning skulle innebära ungefär 40% högre markeringsavgifter och att budgeten blev mer eller mindre i balans.

Majoritetens idé är istället att man höjer avgifterna med 62%. De extra pengarna vill man satsa på lite högre aktivitetsstöd för alla, och mycket högre aktivitetsstöd för flickor mellan 9 och 16 år.

Aktivitetsstödet är idag lika mycket per person, men eftersom fler killar en tjejer idrottar organiserat, så går drygt 60% av stödet till killars idrott.

Den specifika satsningen på flickors aktivitetsbidrag förslås bli 2,7M, vilket skulle göra att de totala aktivitetsbidragen till tjejer skulle vara på samma nivå som det totala aktivitetsbidragen till killar. (Men drygt 50% högre per individ och träningstillfälle.)

Förvaltningen har inte hittat något bra sätt att dela upp hyressubventionerna per kön, men om det följer aktivitetsersättningen (som ju baseras på hur många gånger killar och tjejer idrottar) så går ungefär 60% av bidragen till killars idrott.

“Könsobalansen” i hyressubvensionerna skulle då vara kring 36 miljoner per år.

Konkret skulle förändringen innebära att föreningar med stor pojkverksamhet, som Sirius fotboll (9% tjejer) och Gottsunda Innebandy (1% tjejer), får mindre pengar medan föreningar med stor tjejverksamhet, som Uppsalaflickorna (89% tjejer) och Lurbo Ridklubb (96% tjejer) får mer.

“Tjejföreningarna” kommer mer än väl att kompenseras för de högre markeringsavgifterna, men när gymnastikföreningen Uppsalaflickorna intervjuas i UNT säger de att “det stora problemet är brist på lokaler och träningsutrymme”.

I september hölls “föreningsdialog” angående det rödgröna förslaget. Siffrorna visades överskådligt, varpå samtal i grupper (på modernt kommundialogsmanér) vidtog. En schackklubb påpekade att killar och tjejer spelade tillsammans hos dem, en representant för fotbollsförbundet tyckte inte att föreningarna skulle behöva rädda kommunens budget, och en ridklubb med egna lokaler stack ut hakan och beskrev höjda markeringsavgifter som rättvist. Det hela avslutades med en relativt förvirrad och högljudd diskussion om klassamhället. (Jag deltog inte.)

Att indexuppräkna markeringsavgifterna ser jag inget problem med, så länge ökningen är förutsägbar för föreningarna. Vi måste respektera att de ofta drivs av frivilliga och antagligen lägger sin budget årsvis.

Att ge olika aktivitetsbidrag till killar och tjejer ser jag som en såndär modern vänstergrej där rättvisa mellan grupper blir viktigare än rättvisa mellan individer. Eftersom jag anser att människor i sin kontakt med kommunen i första hand ska behandlas som individer, så tycker jag inte om den här idéen.

Jag är betydligt mer intresserad av att lyssna på Uppsalaflickorna och se över lokalsituationen. Dels eftersom det verkar vara vad föreningarna själva efterfrågar, dels eftersom idrottsinfrastruktur är något som kommunen bör ägna sig åt - särskilt i en växande kommun, och del eftersom det verkar vara där de stora pengarna (eventuellt) snedfördelas.