Om man räknar som en ingenjör är Idrotts- och fritidsnämndens budget ganska enkel att förstå. Det handlar om ungefär 200 miljoner kronor. En tiondel, cirka 20 miljoner, är direkta bidrag till föreningar. Hälften (10 miljoner) är aktivitetsstöd, föreningarna får en liten peng per tillfälle och person. Den andra hälften är bidrag till driftkostnader i föreningar som har egna lokaler. Föreningarna får 30% av kostnaden upp till 300 kkr per år i bidrag.
För återstående 180 miljoner (90%) hyr nämnden lokaler av sitt eget fastighetsbolag. De hyrs sedan ut till idrottsföreningar mot markeringsavgift. Markeringsavgifterna blir totalt ungefär 10 miljoner per år vilket innebär att typ 95% av hyran plockas upp av skattebetalarna.
Den absolut största delen av bidragen är alltså inte bidrag (som betalas ut), utan hyressubvention. Kommunen hyr in till (någon form av) marknadspris, och hyr ut billigt.
Mest pengar går, kanske inte helt oväntat, till de stora sporterna fotboll och innebandy. Därefter kommer issporterna hockey, bandy, och konståkning, eftersom ishallar är dyra. Tittar man på subvention per utövare ligger följaktligen hockey, bandy, och konståkning i topp.
I budgeten för 2017 måste Idrotts- och Fritidsnämnden spara lite och man planerar därför att höja markeringsavgifterna. Det är egentligen inte orimligt eftersom de legat stilla sedan 2004. Indexuppräkning skulle innebära ungefär 40% högre markeringsavgifter och att budgeten blev mer eller mindre i balans.
Majoritetens idé är istället att man höjer avgifterna med 62%. De extra pengarna vill man satsa på lite högre aktivitetsstöd för alla, och mycket högre aktivitetsstöd för flickor mellan 9 och 16 år.
Aktivitetsstödet är idag lika mycket per person, men eftersom fler killar en tjejer idrottar organiserat, så går drygt 60% av stödet till killars idrott.
Den specifika satsningen på flickors aktivitetsbidrag förslås bli 2,7M, vilket skulle göra att de totala aktivitetsbidragen till tjejer skulle vara på samma nivå som det totala aktivitetsbidragen till killar. (Men drygt 50% högre per individ och träningstillfälle.)
Förvaltningen har inte hittat något bra sätt att dela upp hyressubventionerna per kön, men om det följer aktivitetsersättningen (som ju baseras på hur många gånger killar och tjejer idrottar) så går ungefär 60% av bidragen till killars idrott.
“Könsobalansen” i hyressubvensionerna skulle då vara kring 36 miljoner per år.
Konkret skulle förändringen innebära att föreningar med stor pojkverksamhet, som Sirius fotboll (9% tjejer) och Gottsunda Innebandy (1% tjejer), får mindre pengar medan föreningar med stor tjejverksamhet, som Uppsalaflickorna (89% tjejer) och Lurbo Ridklubb (96% tjejer) får mer.
“Tjejföreningarna” kommer mer än väl att kompenseras för de högre markeringsavgifterna, men när gymnastikföreningen Uppsalaflickorna intervjuas i UNT säger de att “det stora problemet är brist på lokaler och träningsutrymme”.
I september hölls “föreningsdialog” angående det rödgröna förslaget. Siffrorna visades överskådligt, varpå samtal i grupper (på modernt kommundialogsmanér) vidtog. En schackklubb påpekade att killar och tjejer spelade tillsammans hos dem, en representant för fotbollsförbundet tyckte inte att föreningarna skulle behöva rädda kommunens budget, och en ridklubb med egna lokaler stack ut hakan och beskrev höjda markeringsavgifter som rättvist. Det hela avslutades med en relativt förvirrad och högljudd diskussion om klassamhället. (Jag deltog inte.)
Att indexuppräkna markeringsavgifterna ser jag inget problem med, så länge ökningen är förutsägbar för föreningarna. Vi måste respektera att de ofta drivs av frivilliga och antagligen lägger sin budget årsvis.
Att ge olika aktivitetsbidrag till killar och tjejer ser jag som en såndär modern vänstergrej där rättvisa mellan grupper blir viktigare än rättvisa mellan individer. Eftersom jag anser att människor i sin kontakt med kommunen i första hand ska behandlas som individer, så tycker jag inte om den här idéen.
Jag är betydligt mer intresserad av att lyssna på Uppsalaflickorna och se över lokalsituationen. Dels eftersom det verkar vara vad föreningarna själva efterfrågar, dels eftersom idrottsinfrastruktur är något som kommunen bör ägna sig åt - särskilt i en växande kommun, och del eftersom det verkar vara där de stora pengarna (eventuellt) snedfördelas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar