Hopp och Förtvivlan

Decembersammanträdet inleddes med information om mutor och jäv från stadsjuristen. I korthet ska man låta bli att ta emot saker som gör en glad. Jag antar att det gör liven enklare för en grinig person som mig. Dessutom fick vi lära oss att man (eventuellt) inte bör dela i beslut som berör någon som man är vän med på Facebook.

Därefter fick vi en inspirerande presentation av planerna för Södra Åstråket. Stadsutvecklingsansvarig landskapsarkitekt visade skisser för västra sidan av Fyrisån från Islandsfallet till vindbron. Det såg grönt, spännande, och inbjudande ut - långt ifrån de vanliga planerna för Uppsala där bara täthet och markexploateringsgrad beaktas.

Bandyfinalen kommer tillbaka till Uppsala. För 3,6 miljoner per år har kommunen köpt finalen till Uppsala. OD ska sjunga nationalsången. Det här är så nära en svensk Super Bowl man kan komma. Kan man hoppas på en överflygning från flygvapnet?

Min fråga från förra sammanträdet om trygghetsläget i och kring Gottsundas sporthallar besvarades. Dock hade “trygghet” bytts mot “trivsel”, vilket jag inte kunde undvika att genast kommentera. Beskrivningen av nuläget var dock korrekt: ungdomsgäng tar sig in i lokalerna, skadegörelsen är omfattande, en person knackar på varefter “en flock” av ungdomar tränger sig in genom den öppna dörren, ledare hotas, det kastas sten på idrottare, det spottas på ordningsvakter, och föreningar har sagt upp bokade tider i hallen eftersom “de i huvudsak organiserar idrott för unga flickor”. Majoritetens motdrag är att ordningsvakter hjälper till vid sista träningens avslutande samt att man överväger övervakningskameror. (Tidigare i år verkar man ha övervägt en tiomiljonerkronorssatsning, men de pengarna verkar inte finnas längre.)

Brantningskolan ska få nya idrottslokaler. Tyvärr har de rödgröna redan sålt av delar av marken till en fastighetsutvecklare, så det som idrotten i Uppsala efterfrågar - fullstora idrottshallar med plats för publik och kanslier/förråd, får inte plats. Istället är förslaget att bygga en mindre hall. Vi i alliansen menar att möjligheterna till idrott måste ses som en viktig del av stadsplaneringen och inte bara tilldelas de ytor som “blir över”. Därför reserverade vi oss mot beslutet.

Min fråga om hur prioriteringen av nya konstgräsplaner går till hade tappats bort. Svar kommer senare.

Jag tycker att stadsutvecklingen i Uppsala ska ge betydligt större plats till stadens landskapsarkitekt och att parker och idrottsplatser ska ges prioritet i stadsutvecklingen. Dessutom förtjänar situationen i Gottsunda betydligt mer än en uppgiven övervakningskamera till.

Träff med Gottsundas stora områdesgrupp

Efter många Overundor blev jag i veckan inbjuden till “stora områdesgrupen”. Organisatörer är SSP-samordnare (skola, socialtjänst, polis) och temat var en allmän lägesgenomgång samt kulturförvaltningens översyn av barn och ungas fria tid i Gottsunda. Kommunala tjänstemän och frivilligorganisationer verksamma i Gottsunda är inbjudna.

Vi träffades i Gottsundakyrkan. Det är en ganska stor grupp, uppåt 30 personer, övervägande kvinnor, och avslappnad men ändå relativt enhetlig klädkod.

Mycket av mötet var just lägesgenomgång:

• Jämfört med andra delar av Uppsala finns det många ungdomar i Gottsunda. Vidare utmärker sig Gottsunda genom att få barn är med i någon idrottsförening, och att flickor inte tar del i verksamheter. Det finns också en skillnad mellan de familjer som lever på försörjningsstöd, som inte bryr sig om kostnader och arbetande familjer som ofta väljer att prioritera pojkarnas fotboll. Förutom kostnader togs tryggheten upp som en utmaning, föräldrar är helt enkelt rädda för de andra barnen.
• Många projekt (Sportis, tjejsportis, shoutout, orden från orten, etc) gicks igenom. Man noterade att det saknas fritidsklubb för barnen i Sunnersta. Någon annan hade i en tjejgrupp diskuterat hur man gör för att inte bli med barn och fått både abort och att man stannar hemma tills man blir gift som svar. Det påpekades också att det krävs mycket personal för att hålla drogförsäljningen utanför verksamheten. Någon ville ordna en internationell kvinnofest.
• Stora grupper ungdomar drar runt i centrum. När skolan slutar för dagen blir det “happy hour” i centrum. Ibland uppstår stök för att någon har köpt en pommes frites-talrik och 20 andra försöker stjäla ett pommes var, men det är också mycket stora problem med drogförsäljning. Den extra vakt man lagt till har dock lugnat ned situationen lite.

Nya initiativ som Gottsundamammorna och de Palestinska familjer som vill börja nattvandra sågs med försiktig optimism.

På lördagskvällen, efter att jag åkt hem till middagsgästerna, ordnade Bet756 en fotbollsmatch mellan Gottsunda och Farsta i Gottsunda sporthall. Tydligen var “alla” där och det ska ha varit en fantastisk fotbollsmatch.

Lite dyster blev jag av att man inte samstämmigt tycks kunna ställa sig bakom polisens mer offensiva närvaro i Gottsunda, utan oroade sig över knuffar och att ortens unga män inte bemöts med respekt.

Carnegie som äger husen kring Bandstolsvägen satsar på ökad belysning, fler övervakningskameror, och sätter in personal med erfarenhet från Stockholmsförorter. Det urbrunna parkeringsgaraget ska saneras och återställas med förhöjd säkerhet.

Min bild är att det görs många bra insatser i Gottsunda, men att det kommer att krävas genomgripande förändringar för att nå till det trygga samhälle vi vill ha. Förutom nya lagar skulle jag skulle vilja börja med stadsplaneringen.

The virtue of a proportional response

Folk blir skjutna, det kastas sten på bussarna, bilar och sporthallar brinner. Allt detta i Gottsunda, drygt två kilometer hemifrån, där jag handlar mat och där mina barns vänner bor.

I tidigt i West Wings första säsong blir ett amerikanskt transportplan nedskjutet av syrierna. Ombord fanns presidentens personliga läkare och 57 andra amerikaner. President Bartlets ilska är inte att ta miste på:

"I’m gonna blow them of the face of the earth with the power of God’s own thunder."

När Joint Chiefs of Staff föreslår proportionerliga motåtgärder, i form av bombningar av tre militära mål samt syriska militära underrättelsetjänstens högkvarter, är president Bartlet inte nöjd. Han ställer sig frågan vilken nytta ett proportionerligt svar gör och ger militärerna i uppdrag att designa ett oproportionerligt svar som inte liknar att dra in någons veckopeng.

Jag tänker på president Bartlets önskan om oproportionalitet när jag läser att 20 moderata riksdagsledamöter vill sätta in militär för att upprätthålla ordning och säkerhet i de delar av landet där svensk lag, enligt motionen, inte längre gäller.

Jag tänker också på scenen i Generation Kill när soldaterna i amerikanska marinkårens 1:a spaningsbataljon 2003 fick i uppgift att upprätta och bemanna vägspärrar i Irak. Förutom den överlägsna utrustningen ser det inte direkt annorlunda ut jämfört med hur armén för 25 år sedan fick lärde mig mig att sköta en vägspärr.

Jag kan naturligtvis också bli arg och fantisera om fallskärmsjägare på hustaken. Jag antar att en vanlig förortsligist kvalar in sig som kombatant när han har tänt sin molotov cocktail och springer mot den fullsatta stadsbussen? (Status för fjortonåringen som samtidigt belyser polishelikoptern med laser lämnas som hemuppgift.) Men, jag tror inte att arga beslut är vad Gottsunda behöver.

I den riktiga verkligheten ser det ut som om polisens offensiv mot gängen, och framför allt deras ekonomi, ger utdelning. Pengar och droger plockas bort, kvar står kriminelle Kalle med en skuld som måste regleras (och Lapidus-nivå på ångesten). Som protest, hämnd och distraktion skickas småkillar ut att bränna bilar och stena bussar. En del ungdomar tycker också att de blir bemötta “på fel sätt”, men resultatet verkar bli att gängen försvagas.

Jag tror att mindre dramatiska insatser också kan göra stor skillnad. Eftersom parkeringsvakter inte kan arbeta i området, tar polisen tydligen ibland sig tid att städa upp. Resultatet filmas och publiceras till klassisk musik.

P-botsinsatsen verkar ha gett resultat. Inga felparkerade bilar morgonen efter. Effekten uppnådd för tillfället i särskilt utsatt område. pic.twitter.com/4DNo8NRDvl

— Polisen Uppsala (@polisenuppsala) July 6, 2017

Polisen vill ha lagar kring organiserade kriminella gäng likt de som finns i USA (och som bland annat använts mot FIFA). Det tror jag vore bra.

För knappt 10 år sedan hade jag förmånen att besöka NRAs huvudkontor i Fairfax, Virginia. En sak som organisationens talare var stolt över var Project Exile som innebar att den dömd brottsling som efter frigivning påträffades beväpnad automatsikt dömdes till minst fem års fängelse utan möjlighet till borgen eller villkorlig frigivning.

Jag tycker att en svensk RICO Act och ett svenskt Project Excile vore ett proportionellt svar på den organiserade brottslighetens härjningar.

Ett Norrköping av skokartonger?

Eftersom jag är ordförande i en av Uppsalas moderatföreningar (den södra) är jag även inbjuden till partiets kommunfullmäktigegruppsmöten. Huvudverksamheten på mötena är, kanske inte helt oväntat, att gå igenom ärenden till nästa kommunfullmäktigemöte. Men ibland ger en inbjuden talare en presentation. Den här veckan berättade kommunens förhandlare från överläggningarna med regeringen om fyrspår om det avtal de håller på att förhandla fram.

I korthet går avtalet ut på att regeringen kan tänka sig att ge uppdrag om fyrspår till Uppsala, men bara om Uppsala lovar att dubbla sin redan sverigehögsta byggtakt. Målet nu ska vara 52.000 nya bostäder (ett nytt Norrköping) i södra Uppsala före 2050. Bidrag till transportinfrastruktur kan ges, men bara om Uppsala bygger spårvagn mellan Gottsunda och Bergsbrunna.

Den förhandlade tjänstemannen var märkbart nöjd med planen, och menade att allt som nu krävdes var lite mod från politikerna.

Frågestunden var kort och jag hade redan under presentationen skrivit ett par ark fulla, så jag summerade ihop mig i tre punkter:

• Namngivningen? Uppsala har en lång och rik historia. Man vill dra spår tvärs över Fyrisvall, känt från runstenar och isländska sagor, men området ska nu kallas “Södra staden” och spåret från centrum kallas “Kunskapsspåret” - namn som lika gärna kunde höra hemma i Linköping eller Katrineholm. Namngivningsnämnden bör genast aktiveras!
• Ekonomin? Beräkningarna såg ut att vara baserade på dagens bostadspriser och dagens ränteläge. Kommunens ekonomi i det hela baseras på värdeåterföring, dvs att kommunen kan ta betalt för att tillåta bygge av täta höghusrader av byggherren. Min fråga om hur planen skulle fungera på en bostadsmarknad som mer liknar 90-talets besvarade förhandlaren med att “Sveriges befolkning har växt sedan Jesus gick runt i shorts”, vilket jag varesig uppfattade som sant eller relevant.
• Visionen? Få medborgare i medborgardialogerna beskriver nya höghusförorter som sitt första mål. Uppsalas identitet är studentstaden “där själva kajorna tala latin” och centralplanerat byggande gav oss Gottsunda. Förhandlaren svarade att Gottsunda var länge sedan och att man aldrig skulle bygga så många hyresrätter på samma plats igen. Dessutom låg ett nytt Norrköping i linje med 2016 års översiktsplan.

Jag kan inte undgå att bli lätt bedrövad, inte minst av visionslösheten. Det första Norrköping har byggts över 700 år, det andra ska byggas som en förort baserad på maximal kommunal byggskatt (“värdeåterföring”) över 30.

Det är för mycket kvantitativt tänkande och alltför lite fokus på kvalité i Uppsala nuvarande framtidsplaner. Om någon vill bygga ett Norrköping så vill jag höra om promenaderna inte om exploateringsgraden. Om nuvarande översiktsplan tillåter att 10.000-tals bostäder läggs till utan annan analys än rent kvantitativ så behöver den minst förtydligas och i värsta fall göras om från början.

Till det goda livets försvar

Efter "framgångarna" med det kommunaliserade kaféet i Sunnerstastugan och den först kommunövertagna och därefter nedlagda campingen i kohagen nere vid Eklon, har kommunen nyligen beslutat sig för att även ta över restaurangen på Skarholmen.

Jag har blivit lugnad att den kommunala ägandet av resturang och omgivning bara är tillfälligt. Det hela ska vara i linje med översiktsplan från 2016 och pågående planprogram.

Tyvärr är jag inte så förtjust i de planer jag har sett. Båtklubbarna är oroliga för exploatering och kommersialisering. Det jag kan hitta i den interaktiva versionen av översiktsplanen innebär “stadsbygd” längs, den idag ganska lummiga och tillgängliga, strandlinjen.

Det socialdemokratiska kommunalrådet har beskrivit en vision med hyreshus i Sunnersta och båtklubbarnas 100-åriga verksamhet nedprioriteras.

För ungefär ett år sedan skrev lokaltidningen, under rubriken “Sunnersta ett typiskt villasamhälle”, en utmärkt text om Uppsalas södra del. Ett villasamhälle och centrum för friluftsliv.

"Villasamhälle är epitetet som Sunnersta haft ända sedan utbyggnaden tog fart på 1960-talet. Redan då bestämde sig politikerna för att det skulle förbli så, något som även kom att förklara varför man aldrig satsade på att bygga högstadieskola, bibliotek, affärer, bank och annan samhällsservice. I stället skulle Sunnersta bli ett centrum för friluftsliv, med skidbackar, småbåtshamn och bad. Något som även kommit resten av Uppsala till del. Sommartid är det full rulle vid småbåtshamnen och Lyssnaängsbadet. Och vintertid är Sunnerstagropen en given plats för vintersportarna."

Eftertanke, sammanhang och respekt för det som idag fungerar och uppskattas kan bli en fungerande och uppskattad, konservativ linje i bygg- och planfrågorna. Kanske är det inte lika spännande som att producera fyrfärgsbroschyrer tillsammans med exploateringsentreprenörer, men vägen till en bättre framtid behöver kanske inte alltid vara så spexig.

Jag tycker Sunnersta ska fortsätta att vara ett villasamhälle och centrum för friluftsliv.

Dialog- och informationsmöte om Dalkurds flytt till Uppsala

Efter tryck från allmänheten bjöd kommunen, på novembers sista eftermiddag, in till informationsmöte om borlängefotbollslaget Dalkurds flytt av sitt allsvenska A-lag till Uppsala. Man var extra noga med att det var ett informationsmöte (inte ett dialogmöte). Eftersom inget politiskt beslut har fattats, finns det inget beslut att diskutera i en dialog.

Det här ligger helt i linje med den strategi som Idrotts- och Fritidsnämndens miljöpartistiske ordförande följt. Genom att behandla flytten av ett allsvenskt lag som vilken förfrågan om planhyra som helst, var det hela aldrig tänkt att hanteras av andra än opolitiska tjänstemän. En icke-fråga för politiken.

Efter mötet beskriver lokaltidningen träffen som “öppet mål för kritikerna” och “som att gå runt i lustiga huset”.

Inbjudan hade skickats ut en vecka i förväg och det fanns bara 60 platser. Två ordningsvakter skötte entrén, och alla skulle prickas av mot lista. Båda ordningsvakterna brukar även jobba i Gottsunda centrum, så vi hälsade glatt. Tyvärr kände jag betydligt färre av alla idrottsrepresentanter på plats. (Min partikollega kompenserade för det genom att känna alla.)

Lite oväntat har Liberalerna/Folkpartiet valt att backa upp Miljöpartiet i den här frågan, så förutom tjänstemännen stod ett miljöpartistiskt och liberalpartistiskt kommunalråd framme vid mikrofonen. Socialdemokraterna satt, liksom vi moderater, i publiken och vänsterpartiet var inte där.

Alla verkade överens om att kommunikationen kring frågan kunde hanterats bättre, men vi fick också höra att “det som har hänt har hänt” och att “man alltid kan önska sig att ha haft en backspegel framför oss redan innan”. Publiken hängde på med lätt ledande frågor som “När började du först ångra ditt dåliga beslut?”.

Det allmänna bokningsläget och den genomsnittliga bygglovshandläggningstiden (2,9 veckor) avhandlades.

Själva sakfrågan, att borlängelaget Dalkurd (som var på plats) efter ett års (oenighet om tiden finns) brevväxling med Uppsala kommun, på sitt årsmöte beslutat att ändra hemvist för sitt A-lag från Borlänge till Uppsala diskuterades nästan inte. Att de ansökt om att få hyra Österängens IP 90 minuter om dagen på vardagar verkade inte heller det leda till stort drama.

En talare, som jag tror var från Bälinge IF, menade att elitlag som kopplar loss sig från breddverksamheten och flyttar till den stad som ger dem bäst erbjudande bryter mot den svenska tradition där elit bygger på bredd. En representant från fotbollsförbundet berättade att de redan imorgon (dagen efter kommunens informationsmöte) hade för avsikt att ta ett beslut om att förbjuda den här typen av stadsbyten.

Dalkurd själva påpekade att ingen annan än deras medlemmar bestämmer vad de beslutar på sina årsmöten, och att fotbollsförbundet inte alls förberedde ett förbud, bara en regel som sa att flyttande lag skickas ned till lägsta divisionen (div 8?). Dessutom tänker man starta en barn och ungdomsverksamhet inriktad särskilt mot underprivilegierade områden.

Sirius och andra lag har inte hållits informerade eller tillfrågats. Som Liberalernas kommunalråd sa: “När Ica vill etablera sig i Uppsala brukar vi inte fråga Konsum om det är okej”.

Jag tycker, efter att tidigare kommit ut som fotbollsromantiker, att det är lite underligt att (plötsligt) behandla elitfotbollen som vilken företagsetablering som helst. Dessutom skulle jag nog ha rekommenderat Dalkurd att komma överens med fotbollsförbundet innan de började boka planer. Men frågan har ju, som sagt, aldrig varit uppe i nämnden.