18 miljoner utan fasaner

Dyraste villa i Uppsala kommun just nu är (enligt hemnet) ett galvelkedjehus om 7 rum i Kåbo för 9 miljoner. Uppsalas rödgröna politiker har just beslutat att bygga nya omklädningsrum vid lötens fotbollsplaner för 18 miljoner.

För att komma upp i sådana summor blir man annars tvungen att söka sig utanför kommunen och överväga en Värmländsk herrgård på 31 ha mark i högt och ostört läge, eller en magnifik 60-talsvilla om 350 kvadrat på stor, insynsskyddad tomt på Djursholm. Men då ingår naturligtvis även marken de står på. (Och pool. Och fasaner.)

Vi frågade om kostnaden för uppförandet av en byggnad med fyra omklädningsrum hade jämförts med liknande projekt i andra kommuner, men fick till svar att sådana jämförelser var svåra att göra. Med hjälp av 30 sekunder google-fu lärde jag mig dock snabbt att att en föreslagen prislapp på 40 miljoner för åtta omklädningsrum i Halland 2015 ledde till att “politikerna höll på att ramla baklänges”. Den rödgröna majoriteten verkar dock helt övertygade om att knappt 20 miljoner för fyra omklädningsrum är är betydligt bättre än 40 miljoner för åtta omklädningsrum. (Och eventuellt inte ens jämförbart.)

Omklädningsrumsbyggnaden var först kring 250 kvadratmeter stor, men det blev sedan lite osäkert.

Beslutsunderlaget var inte heller tydligt angående omklädningsrummens framtida användningsområde. Praxis är att omklädningsrum ingår när planen bredvid hyrs för markeringsavgift, men många föreningar vill gärna ha egna lokaler, som de i så fall ska betala självkostnadshyra för. Löten är Sirius A-lags träningsplan som de tidigare varit måttligt intresserade av att dela med andra lag. (Föreningen förbjöd t.ex. i oktober 2015 sitt eget damlag att boka tider.)

Enligt miljöpartiet är de nya omklädningsrummen dock en satsning på breddidrotten. Jag har svårt att inte stillsamt undra om breddidrotten, om den tillfrågats, hade gjort samma prioritering.

Frihetens förkämpar i det nya arbetarpartiet (som även förespråkar varsamhet med skattebetalarnas resurser) föreslog återremiss för att få ett klargörande kring kostnader och användningsområden, men blev nedröstade av de rödgröna. Centern och Kristdemokraterna reserverade sig med oss.

Att gala eller icke gala?

Uppsala Idrottsgala är mingel och trerätters med prisutdelning i 11 kategorier. Galan “hyllar Uppsalas idrottshjältar” och vinnarna röstas fram på webben (men en jury har veto). Stilen och ambitionsnivån sammanfattas kanske bäst av klädkoden “Dressat men inte högtidsdräkt, tänk ‘Idrottsgalan på SVT’.”

Enligt lokaltidningen har arrangörsbolaget problem att få ihop idrottsgalans ekonomi, och vill därför att kommunen ökar sitt direkta stöd från 150 kkr till 300 kkr. (Eller kanske 450 kkr, jag är inte helt säker - vi politiker har inte nåtts av någon ansökan.) ”Får vi inte bidraget som vi har ansökt om från kommunen blir det ingen mer gala” säger en av arrangörsbolagets ägare.

Via (den till största delen skattefinansierade organisationen) Elitidrott Uppsala har jag 2015 och 2016 som ledamot i Idrotts- och Fritidsnämnden erbjudits en VIP-biljett. Galabiljetterna säljs annars för 1295 kr exklusive moms.

Jag har tidigare beskrivit min tvekan för att ta emot gåvor från samma organisationer som vi i nämnden normalt beslutar om bidrag och byggnader åt. Om pengarna i första hand är skattepengar blir min tvekan dubbel. Bör en idrottsgala prioriteras högre än fler träningstider? Bör politiker få VIP-biljetter till prisutdelningar? (En del kommuner är ganska strikta och sätter gränsen för olämpliga gåvor relativt lågt. Dock högre än att betala sin egen dryck när man tittar på en prisutdelning.)

Min åsikt är att Uppsala Idrottsgala är ett bra initiativ. Att något är bra betyder dock inte att det bör bekostas med skattemedel. Om tjänsten idrottsgala kostar mer än den smakar för besökare och sponsorer så bör våldsmonopolet inte driva in mellanskillnaden. Men naturligtvis har Uppsala Solution AB, liksom alla andra, rätt att söka bidrag från kommunen.

Låsta dörrar (och raketattacker)

Dagen efter att någon tände eld på boll & boulehallen i Gottsunda gick någon annan in i gymnastikhallen på Fyrishov, kastade runt utrustning, och smällde smällare. Lokaltidningens rubriksättare höll inte igen utan annonserade att en “Raketattack mot Fyrishov” hade skett.

Jag åkte dit och pratade lite med Uppsalaflickornas sportchef. Gymnastikhallen är populär, och man har tidigare haft problem med obehöriga, inklusive hela innebandylag, som tagit sig in för att ha skoj på studsiga golv och i skumgummigropar. Det där var annorlunda. Vi tittade på brännmärken i golvet samtidigt som vi höll oss ur vägen för både cheerleading och truppgymnastik. Föreningen hade polisanmält händelsen så att Fyrishov skulle kunna lämna över övervakningsfilmerna.

Jag är på Fyrishov ganska ofta, och har överraskats av hur fritt man kan röra sig. Inga dörrar är låsta och det enda som vissa kvällar hindrat mig från att skjuta straffar i A-hallen är att jag inte haft någon boll med mig. Medan jag väntat på att hämta upp dottern har jag tittat på renässansfäktning, lärt mig genvägar av vaktmästare, och efterpratat med ordningsvakter efter ingripanden.

Nu funderas det på fler kameror och låsta dörrar. På kort sikt är det rimligt, men på längre sikt måsta jag som (hobby)politiker fråga mig om det är ett Uppsala med fler låsta dörrar som jag vill ha 2027. Låsta dörrar har ju redan provats i Gottsunda.

Bland grannar och föräldrar pratas det om att man nog inte borde bygga upp bollhallarna i Gottsunda igen. Man menar att det vore bättre att bygga i Ultuna eller på en annan, tryggare plats. Det är tydligen så gott som alltid tjafs med lokala kids som vill ta sig in, störa, och vittja omklädningsrummen. Det nödvärnsstöd som gör att du handgripligen kan avvisa någon som tränger sig in i en bostad gäller inte här. (Jag ringde och frågade polisen - rekommendationen är att ringa fastighetsägaren, eller i allvarliga fall 112.)

Vi får avvakta och se hur förstörd Boll & Boulehallen är, men jag kan inte undgå att tycka att det kan vara väl naivt att bygga upp samma hall en tredje gång. Kanske är Ultuna/Ulleråker-området ett bättre val? (Men då måste majoriteten, som jag skrivit om tidigare, överge den nuvarande frimärksplaneringen för området.)

Det vore intressant att be tjänstemännen ta fram ett totalt nytänk för området kring Gottsunda centrum. (Nej, den som vill “förtydliga stadsväven” får inte vara med i arbetsgruppen.) Jag skulle gärna vilja höra om hur Oscar Newmans och Alice Colemans tankar om urban design och defensible space från 1970- och 80-talen har utvecklats. Mörka hörn och döda ytor finns det gott om idag.

Samtidigt får vi återigen inte vara naiva. Gottsunda är idag en plats där polisen har svårt att skydda sig själva mitt på dagen en lördag. Vi behöver fler poliser, och eventuellt även en anpassning av lagar.

Tyvärr börjar det på andra platser i landet bli väldigt tydligt hur ett misslyckande i Gottsunda skulle kunna se ut.

Uppsala, Amerika, skolkaos, skolval och skolplaceringar

Om Uppsala har en unik fördel så är det utbildning. Domkyrkan i all ära, men universiteten drar år efter år hit de smartaste ur varje generation och forskare från hela världen. Om vi får dem att stanna här för att arbeta på, kring, och utanför universiteten har vi en genuin fördel mot andra städer och kommuner.

För den här gruppen, och för Uppsalas rykte, är grund- och gymnasieskolor (och även förskolor) viktiga. Man måste på ett tryggt och förutsägbart sätt kunna hitta ett bra boende till familjen och en bra skola till barnen.

Därför är totala genomklappningar som den på kommunala Västra Stenhagsskolan extra allvarliga. Kommunens egen statistik visar att färre än hälften av eleverna i årskurs 5 kände sig trygga redan 2015. Lokaltidningen och statsmedia berättar om kaos, våld, hot, sjukskrivningar, oreda, konflikter, och kränkningar. Det är en lång lista.

Som tur är ger det fria skolvalet elever och föräldrar möjlighet att byta skola. Det är viktigt att vi kommer ihåg den långa listan nästa gång en rödgrön politiker påpekar att det fria skolvalet förskjuter “alltför stor makt till enskilda målsmän och elever på bekostnad av lärare och skolledare”.

På andra sidan stan, i Sävja tvärs över ån från Sunnersta, finns tre kommunala skolor, men eftersom (en förvirrad typ av) närhetsprincip går före skolval rapporterar lokaltidningen att föräldrar börjat skriva familjen hos vänner för att barnen ska få gå i “rätt” skola.

Under de senaste åren har kommunen både avskaffat och återinfört syskonförtur. Man har även infört begreppet “relativ närhet”, som verkar så abstrakt att man även tvingats ge ut en folder med lösta exempel på hur barn placeras i olika skolor.

I det stora landet i väster är ett skoldistrikt en egen enhet i demokratin. Det har egna val, tar in egna skatter, och ansvarar för de offentligt drivna skolorna i sitt distrikt. Distrikten satsar olika mycket på sina skolor, så för den förälder som tycker barnens utbildning är viktig (och tror att den påverkas av vilken skola de går i) är det viktigt att bo i rätt distrikt, vilket naturligtvis påverkar fastighetspriserna. I Sävja har man kanske lyckats med konststycket att höja priserna utan att ge tillgång till den lokala lågstadieskolan.

Den amerikanska situationen är egentligen mer komplicerad än så. Det kan finnas stor skillnader i kvalitét mellan skolor i samma distrikt, och den som har råd kan sätta sina barn i privatskola (men det finns ingen skolpeng, så man får betala helt själv.)

Debatten verkar ofta handla on integration. I San Francisco var rasintegration tidigare en viktig faktor när elever placerades i skolor, men efter en stämning från kinesiska föräldrar vid millenieskiftet ändrades det. 2007 begränsade USAs högsta domstol skoldistriktens möjlighet att använda ras som sorteringsgrund avsevärt. Chefsdomaren sammanfattade majoritetens åsikt med orden: "The way to stop discrimination on the basis of race is to stop discriminating on the basis of race."

Jag tycker det är viktigt med tydlighet och förutsägbarhet i skolplaceringen. Det konkurrerande om platserna som socialdemokraterna förespråkar känns sekundärt. Hellre då trygga områden kring en trygg skola. Dessutom fyller det fria skolvalet en viktig funktion när det låter elever lämna skolor som inte fungerar för dem.

Nytt år - nya bränder

Gottsundaåret börjar med att någon försökt bränna ner den kombinerade boule och sporthallen. Det återstår att se hur mycket av byggnaden som kan räddas. Boulehallen verkar mest vara rökskadad. Enligt lokaltidningen sågs tre personer springa från platsen.

Det är tre år sedan hallen senast brann. Då var jag på badet med barnen och kunde se lågorna från första parkett genom de stora fönstren. Personalen på badet var närmast oberörda av att grannbyggnaden stod i lågor. Även den branden var anlagd.

På platsen småpratade jag lite med en lärare från Gottsundaskolan. Han hade jobbat där i 24 år och menade att stadsplaneringen var en del av problemet. Ödsliga lådor utan kontakt med omvärlden. Han efterlyste ett kafé. Jag håller i stort med honom.

Jag vet faktiskt inte om man bör bygga upp hallen igen. Risken att den snart bränns ned igen verkar överhängande, och platsen upplevs inte som trygg på kvällarna. Kanske är det bättre att bygga på en tryggare plats, och låta Gottsundaborna ta sig dit när de vill idrotta?

Jag tror det är för tidigt att ge upp, men skulle gärna se ett seriöst försök att få bort döda, otrygga miljöer, samt få fler ögon på gatan. Jacobs och Coleman som sagt.

Den rödgröna majoriteten föreslår som bekant stadsodling och teaterbienal. Gottsunda förtjänar bättre.