Kommunen och Kapitalet

I onsdags, medan resten av partiet hade extramöte om “bostadsförsörjningsplan för mottagandet av nyanlända” var jag i Gottsunda på dialogmöte hos SIU (Samarbetsorganisationen för Invandrarföreningar i Uppsala). Temat för kvällen var tänkt att vara “Kan vi ta bort Gottsunda från utsatta områdelistan?”

Fastighetsägare och tjänstemän inledde med att prata om andra dialogmöten, om projekt, och om problem med ungdomar som hänger i centrumet och skapar otrygghet. (Jag kom att tänka på Ebba Grön och We’re only in it for the drugs.)

En socialdemokrat fick ordet och berättade hur många miljoner man skulle satsa på nästa våg av projekt och om hur borgerligheten med hjälp av EU hade monterat ned allmännyttan. (Varpå en relativt teknisk diskussion om allmännyttans finansiering utbröt.) En annan representant för Rörelsen framhöll vikten av att inte svartmåla Gottsunda.

Frågestunden dominerades av bostads och hyresfrågor. Hur ska någon som är arbetslös kunna bo kvar om hyran (likt i Gränby) stiger från 5.000 kr i månaden till 11.000 kr efter renovering? (Här hade jag eventuellt kunnat försöka leda allsång av Staten och kapitalet, men lät bli.)

Under gruppdiskussionerna satt jag med en grupp gentlemän i 60-årsåldern. En av dem tolkade. Språk, arbete, och bostad är deras utmaningar. De tyckte väl inte att situationen såg direkt ljus ut, men var på gott humör och ville gärna lära mig lite arabiska.

Kontrasten mellan kommunens långa lista på projekt och Gottsundabornas fokus på språk, arbete och bostad var tydlig.

Jag motstod impulsen att hålla ett brandtal för marknadshyror. Istället sa jag ett par ord om att Gottsundas problem är allvarliga, och folk faktiskt blir skjutna. Medborgarnas rättigheter i Gottsunda reduceras alltför ofta till rätten till stöd, bidrag och ännu flera projekt. Jag tryckte istället på återupprättandet av statens våldsmonopol och varje medborgares rätt till trygghet.

Som avslutning lyfte jag fram att 85% hyresrätter, som idag i Gottsunda, är en för hög nivå. Dessutom kommer fler hyresrätter, som numera är så dyra att endast de som får sin hyra betald av socialen har råd med dem, inte att lösa några problem.

“Poliser och bostadsrätter” blir nog aldrig en punklåt.

Höst för Uppsala

Det går inte så bra för lärdomsstaden. Sedan valet levereras de dåliga nyheterna slag i slag.

• I Lärarförbundets årliga ranking faller Uppsala till plats 181 (av 290). Betygen är visserligen inte landets sämsta, men blir mindre imponerande när “bakgrundsfaktorer” vägs in. Dessutom faller man som sagt i rankingen. Man kan naturligtvis alltid ha åsikter om rankingar, och när data finns kan man ju alltid bygga sin egen. Jag tror att ett framgångsrikt Uppsala måste ligga i den absoluta toppen av seriösa skolrankningar.
• Kommunens ekonomi är problematisk. Låneskulden ser i det närmaste ut att skena och revisorerna underkänner redovisningen. I inspelningen från kommunfullmäktigemötet den 5:e november kan man vid 1:01:22 höra revisor säga “hade det varit ett aktiebolag så hade det varit bokföringsbrott och skattebrott” samt påpekat att om man inte kan redovisa stora projekt som “södra staden” så är det svårt att tro att man kan styra projektet.
• Tryggheten har kollapsat. Gottsunda är sedan några år tillbaka på rikslistan för särskilt utsatta områden och centrum plågas av gängslagsmål. Efter den senaste veckans skjutningar valde kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande att utropa Gränby till no-go zon. Enligt statsmedia beskriver polisen läget som “rena infernot”. (I Gottsunda har den lokala föreningen “Gottsundamammorna”, som just fått 700.000 kr av kommunen, hamnat i blåsväder. Det har hittats “saker som är sammankopplade med narkotikaanvändning” i deras lokaler, och “mammorna” ska också vid flera tillfällen försökt hindra polisens arbete och skrikit “ni har inget här att göra” till dem. Många, inklusive jag, hade hoppats att det här var en gräsrotsrörelse som skulle kunna fungera.)

I det här läget väljer Liberalerna i Uppsala kommun att gå över till den röda sidan och söka stöd av vänsterpartiet för att regera med socialdemokraterna och miljöpartiet.

Jag tror att vägen framåt är en kompromisslös opposition mot den nuvarande riktningen. I det kan det behöva ingå att göra upp med tidigare beslut som man tagit eller stöttat.

I en klarsynt ledare skrev lokaltidningen i veckan att “Kommunens alldeles egna bekymmer är stadsplaneringen. Att bygga fler täta urbana områden av typ Hammarby sjöstad är att göra precis motsatsen mot vad som fått folk att flytta hit.” samt klargjorde att:

"Attraktivitet är en snygg, ren och trygg stad med goda kommunikationer, välplanerade bostadsområden, en välfärd av hög kvalitet, en rik fritid och tillgång till natur. Uppsala bör sikta på att bli större, men inte på att bli som Stockholm."

Jag har meddelat partiets valberedning att jag, med stöd från Uppsala södra moderatförening, kandiderar till plan- och byggnadsnämnden. Vi får se hur intresserat partiet är.

Politiken går vidare

Jag var inte på valvakan. Det var "allt eller inget" med tre-rätters och jag hade ett tidigt morgonflyg till London att passa. Dessutom litade jag inte riktigt på att någon annan i partiet hade skruvdragare med rätt bits för att kunna skruva ner mina extra stadiga valaffischstommar.

I fem av Uppsala läns kommuner gick moderaterna framåt i valet. Tyvärr var Uppsala kommun inte en av dem. Det var inte total katastrof heller, vi minskade från 15 till 14 mandat. Jämfört med 2010 har vi dock minskat från 28,3% till 17,4%.

I mitt område, södra Uppsala gick det inte heller lysande. Bland höghusen i Gottsunda har vi aldrig fått särskilt många röster. Men även medelklassens villaområden har vi backat kring 5 procentenheter. Eftersom Centern har gått fram ungefär lika mycket i samma områden ligger det nära till hands att väljarna inte är så imponerade av stödet till de socialdemokratiska höghusbyggena (storleksordningen ett nytt Norrköping av täta höghusrader tvärs över villaträdgårdar och grönområden). I grannkommunen Knivsta, där planen kanske ännu mer uttalat är att gå från villaområden till höghus är partiet nästan i fritt fall. (Från 25,4% till 16,8%.)

Tillbaka i landet var jag inbjuden att lyssna in på ett möte med kommunfullmäktigegruppen, men mötet körde direkt fast i formalia. Motsägelsefulla stadgar och arbetsordningar gjorde att det tog 67 minuter innan en mötesordförande kunde utses. Då hade några ledamöter redan gått eftersom mötet i vissa versioner av kallelsen bara skulle vara 60 minuter långt.

Till slut kom vi till informationspunkterna. I Uppsala kommun är det nu helt jämnt mellan blocken med Sverigedemokraterna på 9% och 7 mandat i mitten. En hand hade sträckts ut till det i valet halverade Miljöpartiet, men avvisats. Det gamla Folkpartiet har därefter börjat vackla i sin övertygelse och kommer, som det verkar, i en medlemsomröstning den 27:e september att bestämma om man tänker bli ett socialistiskt stödparti eller inte.

Det går inte bara jättebra just nu.

Rocketman!

Tack alla som röstat på mig!

Vad är Sverigedemokraternas knappt femprocentiga eller Vänsterpartiets drygt tvåprocentiga ökning i riksdagsvalet när den här bloggens egen frihetskämpe nästan tredubblat sina personkryss?

Eftersom jag har ett nytt jobb har jag inte kunnat kampanja särskilt intensivt, och inte har det blivit mycket bloggat heller. Trots detta har jag ökat från 38 personkryss 2014 till 106 nu i år! (+179%!)

Det gör mig till den 11:e mest kryssade moderaten i kommunen. Inte illa eftersom jag stod på plats 26 på listan. Moderaterna backar nu i valet till 14 mandat, men tyvärr är det placeringen på listan (inte i valet) som gäller, så någon tweedhöger i kommunfullmäktige blir det inte.

Men, partiet kanske kan ha nytta av en frispråkig tweedbloggare någon annanstans.

Sunnerstafrågor

När jag först engagerade mig i kommunalpolitiken hade jag för avsikt att endast jobba med saker inom 500 meter från hemmet. Politiken i en kommun som Uppsala är så omfattande att det är svårt att få en bra översikt på fritiden och utan assistenter. Dessutom representerades Sunnersta dåligt, hit kom politiker mest för att hämta in skattepengar och röster vid valen.

Nu inför valet 2018 har Sunnersta Egnahemsförening skickat ut 11 frågor till alla partier representerade i kommunfullmäktige. De officiella svaren från yrkespolitiker och anställda på kanslierna kommer att publiceras på sunnersta.nu och Facebook.

Jag har tagit mig friheten att besvara frågorna själv också. Om man gillar mina åsikter kan man rent teoretiskt personkryssa mig, men en röst på moderaterna är i första hand en röst på partiet och den politik som kommuniceras från yrkespolitikerna. (Jag väntar mig dock inga dramatiska skillnader.)

Till frågorna:

1) Hur ställer du dig till det faktum att många kommunalt ägda fastigheter i Sunnersta står och förfaller utan verksamhet? Exemplen är tyvärr många: f d Kohagens förskola, Sunnerstastugan i Sunnerstagropen, f d ”Konsum” (röda fastigheten i korsningen Långvägen/Dag Hammarskiölds väg), Kohagens campingplats,Restaurang Skaris (har aviserat att det skall öppnas nu i sommar f ö). Anser du att dessa fastigheter idag sköts på ett bra sätt? Om inte, vad vill du göra åt det?

Nej, jag tycker inte att det här sköts bra från kommunen sida idag. Tillsammans med andra ur Uppsala södra moderatförenings styrelse skrev jag i april om att Sunnerstastugan borde öppnas upp för föreningslivet. (Friluftsfrämjandet skriver om vår artikel här.)

Jag är skeptisk till om Skaris bör ägas av kommunen, men hoppas att den nya verksamheten kan komma igång så snart som möjligt. En trevlig och stabil resturangverksamhet på Skarholmen vore bra för hela södra Uppsala.

Campingen i Kohagen har varit stängd sedan 2012. Den kunde inte bära sina egna kostnader utan var tvunget att backas upp med skattepengar. Sedan de förfallna byggnaderna togs bort och man fick bukt med de asfaltsläggare som brukade ockupera marken är badet snyggt och trevligt. Jag vill bevara badet och lyssnar gärna på utvecklingsförslag från t.ex. Sunnerstas föreningsliv.

Generellt bör kommunens fastigheter, i Sunnersta och på andra platser, underhållas och användas. Om de inte fyller någon funktion bör de säljas.

2) Skall Sunnersta får fortsätta vara ett typiskt villaområde eller anser du att det skall blandas ännu mer med lägenhetshus?  Och varför tycker du som du gör?

Sunnerstas karaktär som villaområde bör bevaras. Sunnersta är ett väl fungerade område som det inte finns någon anledning att förändra på det sättet. Snarare bör Sunnersta ses som en förebild för nya områden en bit ut från stadens centrum.

3) Är det rimligt att villaägare i Sunnersta får p-böter när de parkerat bilen utanför sin egen garageuppfart?

Nej. Av någon anledning har det kommunägda Uppsala Parkerings AB tilldelas extra medel för att utföra extra kontroller i villaområden som Sunnersta och Nåntuna. Resultatet är att folk bötfälls för att t.ex. blockera sin egen garageuppfart. I officiell kommunikation skriver bolaget att samma regler ska gälla i hela kommunen och att man inte kan bryta mot regler för att “man bor där man bor”.

Samtidigt kunde man i UNT (5:e augusti) läsa att kommunens parkeringsbolag inte längre forslar bort övergivna och felparkerade bilar eftersom “budgeten för det är förbrukad”.

Jag tycker att det här är en felprioritering. Kommunen borde fokusera mer på att forsla bort övergivna skrotbilar och mindre på småfel i villaområden.

4) Det byggs väldigt mycket just nu runt Sunnersta, förtätning och helt nya stadsdelar. Ändå verkar ingen riktigt bry sig om att låta infrastrukturen följa med: Dag Hammarskiölds väg är kraftigt överlastad med trafik på morgnarna, köerna ringlar sig kilometervis genom Sunnersta. Vad vill du göra åt det? Busstätheten i Sunnersta har gått ner i o m att linje 20 lades ner. Det finns ingen vettig bussförbindelse mellan bostäderna i Sunnersta och arbetsplatserna i Ultuna längre. Många äldre bor i Sunnersta och är beroende av goda bussförbindelser. Vad vill du göra åt det? Bussarna går väldigt långsamt, marschfarten ligger runt 30 km/h. Det gör att det numera tar mycket längre tid att ta sig in till city än innan busstrafikomläggningen. Vad tycker du om detta? Sunnersta ligger näst sist i kommunens lista över de områden som skall få konstgräsplaner, vilket med nuvarande takt skulle kunna ta 30-40 år. De 600 ungdomar i Sunnersta som tränar fotboll får istället ta sig till Valsätraskolan under perioden september-maj varje år och där dela plan med många andra lag (när kommunen har plogat bort snön, vilket inte har prioriterats heller). Vad vill du göra för att förbättra detta? De nya bostäderna i Ultuna/Bäcklösa verkar vara underdimensionerade vad gäller parkeringsmöjligheter. Istället ställer folk sina bilar i Ultunaallén som numera är fullproppad med parkerade bilar hela tiden. Är det rimligt?

Södra Uppsala behöver en seriös trafikplanering. Den nuvarande trafikanalysen för området pekar enligt ansvariga tjänstemän mot en ofrånkomlig trafikinfarkt. Man försöker idag desperat motverka sammanbrottet med idéer om lådcykar, bilpoler, spårvagnslösningar och liknande, men verkligheten visar tydligt att det inte går så bra.

Rondellen vid Ultunaalén är ett tydligt exempel på misslyckad trafikplanering. Bilar från Gottsundahållet blockar nästan helt rondellen och köerna sträcker sig på mornarna ofta in i Sunnersta. Det här hade kunnat undvikas med en seriös planering och utbyggnad av trafiklösningarna.

Uppsala kan välja att ligga i framkant av stadsplaneringen. Bussfickor och fyra filer på Dag Hammarskjölds väg skulle på kort sikt kunna frigöra en fil för bussar, elbilar, och eventuellt även för de som är tre eller fler i bilen. På längre sikt kommer det att hjälpa till när bilarna blir alltmer självkörande. Kollektivtrafiken måste fungera och anståndet mellan Sunnersta och city ska mätas i minuter.

Bristen på planering och framförhållning återkommer även på andra områden. T.ex. byggs inte idrottsinfrastrukturen ut när nya höghus tätt slås upp på åkrarna i Bäcklösa eller bland träder i Ulleråker. (Trots tydliga varningar i underlagen från tjänstemännen.)

Parkeringsfrågan förtjänar att tas på allvar. Att anta att människor i höghus utanför staden kommer att välja lådcyklar och bilpoler eftersom det kanske fungerar på andra platser är inte seriöst. Här behövs ett omtag.

Planen för vilka idrottsinvesteringar som ska göras var och när är ett hafsverk. Jag har skrivit om när vi bjöds in till en workshop efter att vad vi skulle komma fram till redan publicerats i en pressrelease och därefter snabbt fick se en lista på 30 alternativ utan tidplan eller budget.

För Sunnersta IP skulle jag vilja se en utvärdering av möjligheten att i närtid byta till konstgräs och samtidigt ge Sunnerstaskolan tillgång till planen under skoltid.

5) Är det rimligt att en kommun ålägger gamla pensionärer att skotta/halkbekämpa trottoarerna utanför sina hus? Vore det inte enklare att göra som många andra kommuner (t ex Knivsta!), nämligen att kommunen sköter alltihop?

Med ägande kommer rättigheter och skyldigheter. Att något är enkelt är i sig ingen anledning till att det bör vara kommunalt och skattefinansierat.

6) Mycket fokus verkar ligga på Gottsunda och dess framtida spårvägsförbindelse med en ny järnvägsstation i Bergsbrunna. Har inte Sunnersta glömts bort i allt detta – andelen Sunnerstabor som pendlar till t ex Stockholm är nog avsevärt högre än andelen Gottsundabor?

Spårvägsförbindelsen mellan Bergsbrunna och Gottsunda är ett massivt projekt. I förhandlingarna om att få till en bättre fungerande järnvägsförbindelse till Stockholm har Uppsala kommun lovat att bygga 52.000 nya bostäder - ett nytt Norrköping av höghus. Detta i ett läge då nybyggda bostäder är svåra att sälja och nybyggda hyresrätter är svåra att hyra ut. Därför får det mycket uppmärksamhet.

Jag tycker att Sunnersta (eller de nya husen i Vårdsätravik) är en betydligt bättre förebild för hur byggandet en bit ut från centrala Uppsala skulle kunna se ut än vad t.ex. höghusen i Gottsunda är, och håller med om att Sunnersta verkar ha glömts bort i många delar av stadsplaneringen.

7) Hur går det med Årike Fyris och Ultuna Gård (huvudbyggnaden) om det skall dras en bro över alltihopa?

Osäkert. De skisser på broplacering som jag sett liknar mest en streckad linje på busskartan och saknar detaljer. I diskussioner med stadsplanerare har jag förstått att man föredrar en med sydlig placering av bron, men jag har inte sett några konkreta förslag.

8) Hur ser du på eventuella uppföranden av asylboenden i Sunnersta?

Anläggandet av flyktingförläggningar sköts av migrationsverket som ofta inte informerar eller diskuterar med berörda kommuner. När migrationsverket 2016 planerade att uppföra ett Sveriges största asylboenden med 852 platser i Frösundavik i Solna vägrade generaldirektören att träffa kommunstyrelsens ordförande för diskussioner.

Det här är rikspolitik, men Moderaterna förespråkar en stram, genomtänkt och långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det gör att behovet av nya asylboenden torde vara högst begränsat.

9) Hur ser du på  att rensa strandlinjerna runt Ekoln på vass? Fortsatta satsningar kring miljön mellan Vårdsätra och Sunnersta Herrgård?

Det låter som en utmärkt idé. Spängerna vid Vårdsätra är väldigt trevliga.

10) Exploatera mer av SLU:s försöksmark till bostäder eller bibehålla dessa områden? Infrastrukturen mellan Sunnersta och centrum - hur tänker man sig att det ska fungera med de nya bostäder som byggs i Ultuna och Ulleråker?

SLU äger och bestämmer över sin egen mark. Om marken ska bebyggas föredrar jag att man i planprocessen tar Sunnersta som förebild snarare än Gottsundas höghus. Nybyggena i Vårdsätravik kan också vara en god förebild.

11) Hur ska ekvationen kring infrastrukturen lösas när det planeras 25 000 nya bostäder i södra staden. Redan idag nås infarktnivåer t.ex. vid korsningen Dag H och Vårdsätravägen och situationen lär inte bli bättre när såväl Ulleråker som Rosendal är fullt utbyggt.

Det krävs ett omtag i planeringen. Det gäller inte bara trafiken, utan även planeringen av infrastruktur för idrott, friluftsliv, kultur, trygghet, handel, osv.

Skolgården som en möjlighet

När Adolph Modéer i sin handbok för sockenskolmästare från 1796 poängterar att alltför mycket stillasittande kan vara skadligt är han varesig först eller sist. Det klassiska Lyceum, där bland annat Aristoteles undervisade, kombinerade undervisning med idrott, och modern forskning återkommer gång på gång till att daglig rörelse är bra för skolbarns hälsa och skolresultat.

Ytor för daglig rörelse kan se olika ut, men resultatet av regelbunden fysisk aktivitet, bättre välbefinnande, skolresultat och folkhälsa, är de samma. På riksnivå råder numer närmast total samsyn kring initiativet “Samling för daglig rörelse”.

I dagens Uppsala, där budorden är tätt och högt, riskerar både historiska erfarenheter och ny forskning att tappas bort. När frågan om idrottslokaler till Brantingskolan i vintras nådde Idrotts- och Fritidsnämnden var den dyrbara marken kring byggnaden redan såld och idrottsutrymmena fick krympas. När en ny skola till området vid Industristaden äntligen planeras så handlar diskussionen mer om vilken den minsta yta per elev man kan komma undan med är och mindre om skapa en god miljö.

Tyvärr begränsas inte kortsiktigheten till nybyggen. Två av Uppsalas mest framgångsrika skolor, Engelska skolan och Uppsala musikklasser, ligger i vackra parkmiljöer som nu avvecklas till förmån för täta höghusrader.

Jag tycker att Uppsala måste börja se skolgården som en möjlighet. Dels finns en möjlighet att skapa skolmiljöer som inbjuder till och möjliggör både spontan och organiserad lek och idrott för bättre hälsa och skolresultat. Dessutom bör framtidens skolgårdar, likt väl fungerade skolidrottsplatser, vara tillgängliga och trygga även på kvällar och helger.

Det är dags för Uppsala kommun att sluta se skolgårdar som en kostnad och börja se dem som en möjlighet.

Valpynt

Vid valet 2014 menade en vän att ingen väljare någonsin valt parti baserat på en valaffisch. Jag tror han har ganska rätt. Valaffischerna är mer som en del av en demokratifestival. Precis som det pyntas på stan inför jul pyntas med färggranna affischer inför valdagen.

Min favorit i år är bildserien på Ulf Kristersson i fjällrävenjacka. Den fungerar inte som bra som valaffisch men den är snygg. Jag får nästan lust att köpa en fjällrävenjacka.

I år har kommunen gjort affischeringen lite mer komplicerad genom att förbjuda alla affischering på lyktstolpar och skyltar samt inom 20 meter från en korsning eller 2 meter från vägbana. (Det är en lång lista på förbud.) Vad jag kan se är det bara vi (som inte gillar att bryta mot regler) och Liberalerna (som älskar förbud) som försöker följa reglerna. Kommunen hotade inledningsvis med att plocka ned felplacerade affischer och skicka fakturor för nedskräpning, men det verkar ha varit ett tomt hot. (Men kunde ju har börjat med alla skyltar för pizzerior och takläggare, men…)

Tyvärr kommunicerar delar av väljarkåren genom att riva ner och slå sönder affischer de inte gillar. Att våra budskap om fler poliser rivs ner i Gottsunda kanske inte var så oväntat, men vem sparkar omkull Ulf i fjällrävenjacka strax utanför lantbruksuniversitetet? Å andra sidan välts även Liberalernas skyltar och socialdemokraternas sprayas med både SD-hjärtan och anarkist-A (på olika platser).

De river ner och vi bygger upp.

Sista nämndsammanträdet innan valet

Jag har i veckan varit på mitt sista möte med Idrotts- och Fritidsnämnden innan valet.

Först fick vi veta förvaltningen har anställt en marknadsförare för att arbeta med nämndens projekt. Han verkade bra, men jag kan som så ofta under de senaste åren inte undvika att fundera på vad som är kommunens kärnuppgifter och vad som inte är det.

Därpå fick vi, under den vanliga titeln “fritidsvaneundersökning”, en ordentlig statistikgenomgång. Företaget som undersökningen köpts in från visade siffror på längden och tvären. En jämförelse av självrapporterad besöksfrekvens per kön och ålder till Fyrishof mot IFU arena visades. Inga slutsatser kunde dras av den bilden, men kajakpaddling är liksom förra året en av de mest populära verksamheterna som medborgarna inte ägnar sig åt. 18% skulle vilja skriva dikter. Jag upplevde starkt att mitt liv är för kort för den här typen av presentationer.

De dubblade liftkortspriserna flög förbi på väg mot kommunfullmäktige. (Vi behövde inte reservera oss igen, utan påpekade bara att Aliensen (ok, det här är ett stavfel/autocorrect, men som en vän påpekade är det mycket roligare så här) har en egen mycket bättre budget.)

Situationen i Gottsunda, med skjutningar och sprängningar, beskrevs som “social oro och segregering”. Motdraget från nämnden är (bl a) en satsning på ökad simkunnighet.

Somaliska Föreningen i Uppsala ville ha ett undantag från de vanliga bidragsreglerna. Normalt måste en Idrottsförening vara med i någon av Riksidrottsförbundets organisationer eller etniska föreningar godkännas av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, men just den här föreningen ville inte det. Eftersom ingen förklaring till varför de inte kan vara med i någon riksorganisation gavs yrkade vi, KD, och centern på återremiss, men blev nedröstade. Bidragen ska ut!

I valet kan man kryssa mig längst ner på moderaternas kommunlista. (Plats #26.) Jag lovar inte att jag kan styra upp det här, men jag lovar att försöka. Och jag lovar att blogga om det.

Förtätningsmisslyckandet fortsätter

Förtätningsmisslyckandet i utbyggnaden av Gottsunda fortsätter. Utbyggnaden av Gottsundas miljonprogram når numera ner till Dag Hammarskjölds väg. Visionen är att höghus på en åker ska leda till att folk cyklar och åker kollektivtrafik, men eftersom boendet är just höghus på en åker behövs bilar. Tyvärr byggs väldigt lite parkering.

I allén in mot lantbruksuniversitetet, där det tidigare aldrig behövts parkeringsförbud, står nu mera en lång rad bilar parkerade. Jag är orolig att det här bara är en försmak av “södra staden”: Tätt mellan husen och tätt mellan bilarna. Både de parkerade och de som försöker ta sig någonstans.

Jag hade föredragit om man byggt ut infrastrukturen i takt med bostadsbyggandet. Dessutom tror jag att Uppsala skulle må bättre av mer Sunnersta än av mer Gottsunda.

Kulturnämndens boxningsklubb

Kulturnämnden i Uppsala, som annars mest är känd för DDR-konst och tegelfallosar, har nu bestämt sig för att starta en boxningsklubb i Gottsunda.

En tjänsteman informerade. Vi i Idrotts- och Fritidsnämnden är egentligen bara inblandade som hyresvärd. Till marknadspris kommer de nu att hyra en del av den tennishall som brändes ned och därefter återkom som två gymnastikhallar som brändes ner och nu snart är uppbyggd igen.

Flickor i Gottsunda är ofta inte är aktiva i någon idrottsförening och behöver en trygg miljö att sporta i fick vi höra. Pengar verkar inte saknas utan kommunen skjuter till en heltidstjänst till ledare och tränare.

Jag frågade lite försynt om det inte var enklare att låta Uppsalaflickorna få fortsätta med sin gymnastikverksamhet för flickor i lokalerna än att bygga om hallen till en boxningsklubb.

Svaret var lite otydligt, men boxningsklubben även skulle minska skadegörelsen i området. De gäng av unga killar upp till 22 år gamla som drar omkring i området skulle också börja sköta sin skolgång eftersom boxningsledare ofta har stor respekt hos de här killarna och de som inte skötte skolan inte skulle få träna.

På en direkt följdfråga om det här inte egentligen var en satsning på unga män blev svaret ja. Och muslimer (!). Men vi skulle ju som sagt bara hyra ut en lokal. Men först hösten 2019, för något hade gått fel i budgeteringen.

Det är inte omöjligt att det här trots allt blir åtminstone lite framgångsrikt, men jag kan inte undgå att fundera på om någon tittat för mycket på The Wire och hur kulturnämnden valde ut just boxning att satsa stort på.

Trädgårdsstad eller miljonprogram?

Vid det som tidigare var infarten till Engelska skolans avlämningszon och Gentiska trädgårdens "slånbacke med hagtorn och häggmispel" uppmanar stora skyltar mig att köpa lägenheter i Ultuna trädgårdsstad.

När jag slår upp “trädgårdsstad” i nationalencyklopedin står det:

"…måttlig täthet, låga trädgårdsförsedda hus…"

Jag tittar på huset bredvid skylten och funderar på om det här inte borde falla under marknadsföringslagens regler kring vilseledande marknadsföring.

Någon trädgårdsstad är det inte, snarare verkar det som om Rörelsen är på gång att få sitt nya miljonprogram. Men Ultuna trädgårdsstad låter onekligen bättre än Bäcklösa miljonprogram, även om det senare är närmare sanningen.

På besök hos Rörelsen

Från scenen hade vi just fått höra att alla allianspartier har övergång till marknadshyror inskrivna i sina partiprogram, och att de efter valet, stödda av Sverigedemokraterna, tänkte införa dem. Den ensamme borgerlige representanten, ett kommunalråd från Liberalerna, försökte då läsa högt ur sitt partis program, men avbröts genast av både konferencieren och en vänsterpartistisk riksdagsledamot. Han skulle akta sig för att ljuga eftersom det fanns många vittnen i rummet.

Det socialdemokratiska kommunalrådet klarade sig bättre. Antagligen inte bara för att två av hans syskon redan tidigare varit uppe på scenen som talare och diskussionsledare, utan i första hand eftersom vi befann oss relativt nära Rörelsens välfinansierade och välregisserade kärna.

Hatet mot ränteavdrag och ROT-avdrag var massivt. De pengar som man nu ger i bidrag till samhällets rikaste 10% skulle istället kunna finansiera gratis kollektivtrafik och stora upprustningar utan hyreshöjningar i miljonprogrammen.

Det enda som är ännu värre än ROT-avdrag är utförsäljning av allmännyttan till utländska riskkapitalister. Flera vitesmål om hur människor i chock söker sig till vårdcentraler här de fått höra att deras allmännyttiga boende skulle säljas ut gavs. Andra berättade om hur de inte längre kände sig som fullvärdiga medborgare efter att deras boende sålts ut.

Stödet för en ”bostadsgaranti”, som ger alla en hyresrätt senaste på 25-årsdagen, var stort. Det var på 90-talet, med nyliberalismen, som allt började gå fel. Folkhemsromantiken flödade - tillsammans kan vi ersätta det nuvarande miljonärsprogrammet med ett nytt miljonprogram!

På mingellunchen hamnade jag bredvid en man med HSB-bricka som berättade att vi skulle vara försiktiga med att äta laxen eftersom all lax först fångas i Norge men sedan körs till Japan för att styckas. Han berättade också om när han i sin ungdom dejtade två tvillingar samtidigt och bara kunde se skillnad på dem när de hade genomskinliga blusar på sig. Det stora problemet hemma i Enköping var att invandrarna fick förtur till stora lägenheter och då bröt upp parkettgolvet för att odla knark. (Han stod på sig.)

På plats fanns också tidigare bostadsminister Stefan Attefall från Kristdemokraterna. Det var uppfriskade att höra ett par ord om värdet av välskötta bostadsbolag och att det inte är säkert att politiken ska lösa alla problem.

Efter lunch kom jag på mig själv med att längta till nästa avsnitt av The Usual Suspects, eller åtminstone till en riktig debatt. Men det är nog så här valrörelsen kommer att bli. Om vi fastnar i att försöka förklara att vi inte förespråkar en ögonblicklig övergång till marknadshyror så kommer vi inte att vinna.

Misslyckandet i Bäcklösa

I en liten insändare i söndagens lokaltidning sörjer en Valsätrabo Genetiska trädgårdens öde, och jag kan bara hålla med. Träden faller och det fält som tills nyligen var Engelska skolans rugby- och fotbollsplan är uppgrävt.

Här byggs så tätt att ingen plats för idrott, lek, rekreation eller samvaro finns. Husen är höga och ligger långt från centrum. Man ser barn gå längs 70-vägen letandes efter någonstans att leka, och häromdagen hade några gentlemän satt upp en grill på den kala asfalten längs genomfartsleden.

Jag kan inte undgå att fundera på om Genetiska Trädgården inte är exakt sådant som man borde ha bevarat om man absolut måste bygga täta höghusrader på ett fält långt utanför staden. Jag tror det här är ett misslyckande som kommer att kosta i åtminstone årtionden.

Det går inte åt rätt håll

Egentligen hade jag tänk skriva lite om de “radikala visioner” som Uppsalas rödgröna ledning har för Gottsunda Centrum. En av de stora förändringarna är att parkeringen utanför köpladan ska bebyggas med höghus och ersättas med med “p-garage och kollektivtrafik”.

Jag tror att det här är fel tänkt eftersom parkeringsgarage tenderar att bli otrygga och kollektivtrafik fungerar dåligt för storhandling. Resultatet riskerar bli att folk från de omgivande villaområdena sköter sina inköp på tryggare och mer tillgängliga platser. De kommer också att välja sporthallar, tandläkare och bibliotek på andra platser. Det kommer att minska köpkraften i området.

På senaste områdesträffen berättade polisen att våldet i Gottsunda i och för sig är omfattande, men sällan riktas mot tredje man. Men förra veckan rånades en kvinna på sin bil utanför en av livsmedelsbutikerna, vilket redan fått vänner att välja andra platser att handla på. Att någon igår kväll sprängde en bomb utanför kommunens lokaler i Gottsunda ökar inte heller tryggheten.

För att minska kommunens skenande skulder föreslår centerpartiet en försäljning av det kommunägda centrumet. (Kanske bör man som duktig moderat alltid vara för privatiseringar?) Även om det inte behöver leda till samma haveri som i andra utanförskapsområden, så är jag skeptisk till att den här typen av politiskt skapade problem enkelt hanteras av marknaden. Däremot tror jag att omvandling till bostadsrätter är rätt väg. Den som äger sin bostad tar större ansvar för sin omgivning.

För att öka tryggheten är belysning, kameror och trygghetsvakter naturligtvis bra, men jag skulle (som jag skrev i december) också gärna se avsevärt hårdare straff för vapenbrott och organiserad brottslighet. Och gott om trygga parkeringsplatser.

Åter i Gottsundas stora områdesgrupp

Stora områdesgruppen Gottsunda är öppen för alla som är verksamma i Gottsunda-/Valsätraområdet. Jag fick en inbjudan tidigare i år och var nyligen på mitt andra möte som representant för det nya arbetarpartiet.

Den här gången hade jag inte så mycket att bidra med, men följande togs upp:

• Den sociala kontrollen är stenhård. Lokala ledare tar sig rätt att övervaka och informera. Okända människor i tvättstugan tar gärna upp diskussioner som "Jag såg din dotter med en kille nere på stan. Är hon gift?”. Socialtjänsten försöker vara en motkraft vilket inte alltid är populärt.
• Polisen informerade om ny belysning och 24 nya övervakningskameror. Även om brottsligheten i området är omfattande så drabbas tredje man inte särskilt ofta.
• Jag förstod inte fullt ut en identitetspolitisk beskrivning av hur rasifierade människor reagerade med ilska och allienerades när andra tränade i “deras” idrottshallar.
• En boxningsklubb ska startas. Det är ett initiativ utifrån, men kan säkert bli bra ändå.
• Kommunen startar en välfinansierad och optimistisk satsning på en park inne bland höghusen. Det ska vara liv på dagen men lugnt på kvällarna. Det hela inleds med någon form av matfestival som (tyvärr) kommer att hamna mitt under ramadan.
• Verksamheten på ungdomsgårdarna och liknande rullar på som vanligt, utom vid musikalen där bränderna gjort att man fått dra ner lite på verksamheten.

En mer cynisk person än jag skulle kanske säga att allt är som vanligt, men eftersom det är valår så finns det just nu lite mer pengar. Jag menar att allt är bättre än teaterbienaler och trädgårdsodling.

Dalkurd är (nog) annorlunda

Inför säsongen 2018 bjöd Dalkurd in media, näringsliv, idrottsorganisationer, politiker och allmänhet till informationsmöte på Arenahotellet. UNT sände live. Naturligtvis var det ett propagandamöte, men jag kan ändå inte undgå att reflektera över hur annorlunda Dalkurd beskriver sig själva, och antagligen också är.

Ordföranden började med att berätta om hur han tvingats fly sitt älskade hemland och i Sverige för första gången mötte en stat som arbetar för människornas bästa. Efter att ha startat ett par diskotek och restauranger i Borlänge ville han ge tillbaka till samhället.

Efter att ha fått hjälp med att starta en förening tog man sig an en grupp 16-åringar som sparkats ut från sina gamla lag efter dåligt uppträdande. Man tränade långa pass alla dagar i veckan så att ingen skulle ha energi eller tid att ställa till med problem på kvällarna. Det gick bra. Laget gick från division 6 till division 1 på fem år och gör anspråk på att varje år varit bland de lag med minst antal gula och röda kort mot sig.

Ungdomsverksamhet har tillkommit. Här råder totalförbud mot bingolotter, det kostar inget att vara med, det finns utrustning att låna, och tränarna är inte föräldrar eftersom man vill behandla alla barn lika.

Det sociala perspektivet var tydligt i hela presentationen. A-lagspelarna förväntas vara med på nattvandringar och hjälper till som stödpersoner i skolor. (“De har ändå jättetråkigt på dagarna”.) I övrigt lät det ganska likt vad man brukar få höra i Gottsunda: “föräldrarna lever kvar i det gamla landet” och “alla invandrare vet sina rättigheter, men nämner du skyldigheter så springer de där ifrån”.

Nu på plats i Uppsala letar Dalkurd mark att köpa för att bygga en egen träningsanläggning. Man vill också starta knattefotboll, utan att konkurrera med existerande lag, men har (liksom andra lag) insett att det finns väldigt ont om planer (och värre lär det bli).

Jag tycker det ska bli väldigt spännande att följa Dalkurds arbete i Uppsala.

SD tvåa på badbollen

Egentligen är Sverigedemokraterna inte tvåa på den här bollen. Eftersom förändringen de efterfrågar, slut för könssegregerade badtider, redan i november enhälligt röstades igenom i Idrotts- och Fritidsnämnden är de snarare åtta på bollen.

Det här är dock inget som hindrar Sverigedemokraterna från att (hittills) få 789 reaktioner, 302 delningar, och 92 kommentarer på ett inlägg där de hävdar sig vara det enda partiet som vill slopa könssegregerade badtider.

Jag tror inte att det här är ett aktivt vilseledningsförsök från SDs sida. De har ingen representant i Idrotts- och Fritidsnämnden och beslutet dokumenterades långt inne i protokollskogen. (Se §119.) De vet antagligen fortfarande inte att det här redan är hanterat. Istället för att uppdatera uppdragsavtalet, där det gamla uppdraget om att “regelbundet genomföra arrangemang då badet endast är öppet för kvinnor” verkar de ha velat göra ett tillägg till bolagsordningen för Fyrishov AB. Inga andra partier tycke att det var rätt plats.

300 delningar är dock imponerande. Kanske spelar det ingen roll om de har rätt eller inte?

Grinig politiker

"Den här presentationen gör mig tyvärr både ledsen och besviken."

Även om jag inte gillar att vara grinig mot tjänstemän var jag tvungen att börja mitt anförande så. Vi hade just fått höra en “entusiastisk” presentation om hur Gottsunda ska utvecklas de närmaste årtiondena.

Höghus ska ersätta parkeringsplatser vid centrumet. Höghus ska byggas vid (den eventuella) spårvagnscentralen. Höghus ska byggas vid gula stigen. Presentatörerna verkade inte hitta särskilt bra på platsen men tydligen ska den kvarvarande (ännu inte nedbrända) sporthallen rivas.

Eftersom inga seriösa svar på frågor om gentrifiering eller transporter kunde ges var jag tvungen att inleda frågestunden med att presentationen gjort mig både ledsen och besviken.

Det är nog, trots allt, bättre att vara en grinig än en tyst politiker.

Gottsunda är Gottsunda

Ortens officiella instagramgrupp har i över två månader utmanat andra förorter att tävla i #championsleagueförorten även för tjejer. Tillslut verkar ett lag (med den något vaga hemorten “Stockholm”) ha nappat och speltiden sattes till söndag kväll 19:00. När jag kom till Gottsunda Sporthall en halvtimme före matchstart var det redan mycket folk, och så mycket tjejer att jag först blev orolig att jag satt mig i damsektionen.

Till musik som jämförde ordningsmakten med kvinnliga könsorgan värmde lagen upp. Båda lagen spelade i svarta tröjor, ett par av spelarna bar schal, andra spelade i vanliga, tighta sportkläder och med utsläppt hår.

I mitten av första halvlek uppstod lätt oordning borta vid spelaringången när två innebandylag som menade att de bokat hallen ville spela. Jag antar att omöjligheten i att försöka avbryta fotbollen inför 200 skrikande fans strax gick upp för innebandyfolket.

Publiken stod upp när Gottsunda anföll och talkörer hyllade både orten och den storspelande målvakten. En av killarna provade, men glimten i ögat, till och med en “Allah akbar”, med fist bump från en kompis som resultat. All hjälp behövdes. Tjejerna från Gottsunda och Uppsala kämpade väl, men just den här kvällen hade stockholmarna fått ihop det starkare laget och kunde vinna med 4-0.

Jag satt kvar och tittade på när pojklagen i innebandy tog över sporthallen. Det ena laget hade prydliga ljusblå lagtröjor och det andra lika prydliga rosa lagtröjor. Föräldrar och ledare monterade upp sargen. Ledarna hade tröjor med namn på och ID-brickor i band runt halsen. Sekretariatet satte upp sitt bord och en av de två, antagligen licensierade, domarna i synkroniserad klädsel blåste i pipan och höll upp två fingrar för att visa att det snart var dags att börja.

På läktaren samlade man ihop kvarlämnade pantburkar och menade att kommunen verkligen borde städa hallarna bättre. Jag hörde en dam berätta för en funktionär att hon i och för sig bodde i Uppsala, men aldrig varit i den här delen förut. Ingen i publiken stod upp.

Jag gick mot bilen. Bakdörren till centrumet stod öppen och lät en kall vind blåsa in i de ödsliga korridorerna. Längre bort hörde jag folk skrika. En stor folksamling hade bildats. En kvinna med ett barn på armen försökte hålla tillbaka en man som skrek “var är han? jag ska hitta honom!”. Utanför på parkeringen var folksamlingen ännu större och någon form av tumult pågick. Mer folk i bilar anslöt. Jag mötte en springande ordningsvakt som beskrev det hela som “totalt kaos”.

Jag vet inte varför, men det lugnade snabbt ned sig. När två bilar extra ordningsvakter anlände hade folk redan slutat skrika. En av Gottsundamammorna i en av deras karaktäristiska skrikgula jackor kom gåendes bortifrån lokalen på Bandstolsvägen. Strax senare kom polis med hund. Men allt var redan över. Ingen hade (vad jag såg) gjort sig illa.

En bekant som pratar arabiska förklarade att tumultet (nog) börjat när en man som hostat nära en bäbis fått sin uppfostran ifrågasatt av bäbisens mamma. En vanlig kväll i Gottsunda.

Moln vid horisonten

Vid Ultunas gamla botanisk-genetiska trädgård faller nu träden och täta rader av lådliknande höghus skjuter upp. Det fält som tills nyligen var engelska skolans rugby- och fotbollsplan är uppgrävt. I detaljplanen finns ingen plats för idrott - husen står för tätt. Redan nu står trafiken på genomfartsleden utanför ofta stilla.

I Uppsala finns nu ett överutbud på nyproducerade, dyra lägenheter. Lokaltidningen skriver att “marknaden översvämmas av osålda lägenheter” och under det senaste kvartalet har bostadspriserna sjunkit med 13%.

Fastighetsbolagen menar nu att “kommunen måste dra ner på kraven på hållbarhet och snygg arkitektur”. Bostadsrättsbyggare “drar i nödbromsen” och planerna ställs om mot fler hyresrätter.

Hyreshöghus utan krav på gestaltning eller hållbarhet och så tätt att plats för idrott och rekreation saknas är kanske någons vision för framtidens Uppsala, men absolut inte min. Samtidigt planerar man att bygga 50.000 nya bostäder - ett nytt Norrköping de närmaste åren. För mig låter här som ett nytt miljonprogram. En vision om Gottsundakopior.

Till Idrotts- och Fritidsnämnden nu i veckan har vi ett detaljplansförslag för en del av nya Ulleråker att ta ställning till. Där det idag växer skog ska hus upp till 14 våningar höga byggas. Den sociala konsekvensanalysen påpekar att bygget är så tätt att inga idrottshallar eller ytor för aktivitet eller rekreation fått plats.

Jag tror inte att “det löser vi sen” kommer att fungera i stadsplaneringen. Marken kommer att vara dyr i morgon också, och både boende och inflyttade förtjänar en fungerande infrastruktur.

Om vi dessutom kombinerar “vi löser det sen” med slopade krav på gestaltning och hållbarhet samt nytt fokus på hyresrätter så mörknar det vid horisonten.

I Ulleråker kan en gyllene möjlighet kan ha gått förlorad. Det blev ingen bomässa och inget uppsaliensikt “Västra hamnen”. Nu krävs att vi styr undan från en grå miljonprogramsdystopi. Det räcker med ett Gottsunda.

Den stad vi bygger idag är den vi ska leva i imorgon.

Moderat migrationspolitik med Hanif Bali

Det var inte utan viss spänning som vi förberedde oss för att ta emot Hanif Bali i Gottsunda. Daily Mail hade just jämfört honom med alt-right ikonen Milo Yiannopoulos och dagen innan han kom till oss hade han varit med på Fox News. (“You are a brave man, and we wish you luck”)

Inbjudan var odramatisk. En av mina styrelsemedlemmar ringde och frågade om han ville komma hit och Bali svarade ja. Vi frågade vad han ville prata om, och han föreslog moderat migrationspolitik inför valet. Det var bara att sätta på kaffebryggaren.

Kontrasten mot Aftonbladets ledarsidas bild av Bali kunde inte ha varit tydligare. På plats var riksdagsledamoten från Solna resonerande, vänlig, påläst, kunnig, intelligent och öppen för diskussion.

Bali inledde med klarspråk: Partiets mål är att driva en långsiktigt hållbar migrationspolitik med god folklig förankring.

Vi kan inte kosta på oss att likt asyljurister och andra aktivister, utan tanke på konsekvenserna, välja en formulering ur något papper och blint köra på det. Vi har ett land att leda.

Poängen med flyktingmottagning är inte heller bara att folk ska överleva. I så fall har SD rätt - pengarna gör större nytta på plats. Flyktingmottagningen ska även ge människor livschanser som de annars inte haft.

Praktisk politik blandades med frågor och diskussioner till dess att det blev dags att stänga centrumet:

• Ett nej ska vara ett nej. Av 10.000 afghaner som fått avslag har idag ungefär 60 återvänt. Normallösningen efter ett avslag ska inte vara att gå under jorden. En ny asylansökan ska först kunna göras 10 år efter personen bevisligen lämnat landet. Kommunerna måste sluta betala ut bidrag till de som vägrar lämna landet efter avslag på sin asylansökan.
• Medelhavshinderbanan ska avvecklas. Dagens system där man först tar sig till Sverige och sedan kan söka asyl på plats ska på sikt ersättas med ett kvotflyktingsystem. Antalet bör anpassas efter hur många vi på ett bra sätt kan ta emot. Diskussionen på mötet gick ungefär så här: Antalet kvotflyktingar att omplacera till Sverige varje år borde kunna avgöras av någon sorts specialistkommitté som tittar på landets kapacitet att erbjuda arbete, bostad, integration, trygghet, etc. Vad en sådan kommitté skulle komma fram till vet vi inte. Däremot spekulerades (“killgissades”) det att det svenska mottagningssystemet för tillfället är så ansträngt att noll inte skulle vara en omöjlig rekommendation.
• Försörjningskravet vid anhöriginvandring ska skärpas. Idag är 80% av anhöriginvandrare nya relationer och en tredjedel går rakt in i socialbidrag vilket snabbt leder till barnfattigdom.
• Medborgarskapet ska uppvärderas. Det är mer än en resehandling och ska kräva språk och kunskapstest. Likt ett kriminellt motorcykelgäng (inga andra likheter) kan vi ställa högre krav på den som vill bli medlem än på den som redan är det.
• Polisen ska ha politiskt stöd för inre utlänningskontroller. REVA, då man kollade ID på alla som plankade på tunnelbanan, visade att 10% av plankarna saknade rätt att vara i landet. Eftersom ett nej är ett nej bör den typen av kontroller återupptas. Vid krislägen, likt 2015, ska direktavvisning kunna ske vid gränsen.
• EBO, då den som sökt asyl och väntar på beslut väljer att bo hos släkt och vänner, ska kompletteras med kvalitetskrav som motverkar trångboddhet. Dels för att just motverka trångboddhet, och dels för att den som bott trångt inte ska kunna gå till kommunen och kräva en större bostad på skattebetalarnas bekostnad så snart de fått uppehållstillstånd.
• Det ska löna sig att arbeta. Två föräldrar med tre barn som går från bidrag till arbete enligt Kommunals kollektivavtal får idag 1000 kr mindre i fickan redan innan de börjat betala för resor och luncher. Därför behövs ett bidragstak.
• Arbetslinjen gäller. Etableringsreformen, då ansvaret för nyanlända flyttades från socialtjänsten till arbetsförmedlingen var ett steg i rätt riktning, men nya initiativ som SFI+yrkesutbildning behövs. Utmaningen är stor då (t.ex.) 70% av nyanlända kvinnor aldrig yrkesarbetat.
• Arbetskraftsinvandring och asylhantering måste hanteras separat. Den vanliga migrationen får inte bromsas av asyltoppar.
• Tramset om att det inte skulle finnas någon svensk kultur står i vägen för lösningar och förståelse. Det är klart att ett land där man inte hälsar på sin granne men utan tvekan är beredd att betala för grannens barns pianolektioner är extremt och säreget. (En Iranier blir istället kränkt om han inte blir bjuden på grannens dotters bröllop.)

Personligen känner jag mig redo för valstugorna.