När Adolph Modéer i sin handbok för sockenskolmästare från 1796 poängterar att alltför mycket stillasittande kan vara skadligt är han varesig först eller sist. Det klassiska Lyceum, där bland annat Aristoteles undervisade, kombinerade undervisning med idrott, och modern forskning återkommer gång på gång till att daglig rörelse är bra för skolbarns hälsa och skolresultat.
Ytor för daglig rörelse kan se olika ut, men resultatet av regelbunden fysisk aktivitet, bättre välbefinnande, skolresultat och folkhälsa, är de samma. På riksnivå råder numer närmast total samsyn kring initiativet “Samling för daglig rörelse”.
I dagens Uppsala, där budorden är tätt och högt, riskerar både historiska erfarenheter och ny forskning att tappas bort. När frågan om idrottslokaler till Brantingskolan i vintras nådde Idrotts- och Fritidsnämnden var den dyrbara marken kring byggnaden redan såld och idrottsutrymmena fick krympas. När en ny skola till området vid Industristaden äntligen planeras så handlar diskussionen mer om vilken den minsta yta per elev man kan komma undan med är och mindre om skapa en god miljö.
Tyvärr begränsas inte kortsiktigheten till nybyggen. Två av Uppsalas mest framgångsrika skolor, Engelska skolan och Uppsala musikklasser, ligger i vackra parkmiljöer som nu avvecklas till förmån för täta höghusrader.
Jag tycker att Uppsala måste börja se skolgården som en möjlighet. Dels finns en möjlighet att skapa skolmiljöer som inbjuder till och möjliggör både spontan och organiserad lek och idrott för bättre hälsa och skolresultat. Dessutom bör framtidens skolgårdar, likt väl fungerade skolidrottsplatser, vara tillgängliga och trygga även på kvällar och helger.
Det är dags för Uppsala kommun att sluta se skolgårdar som en kostnad och börja se dem som en möjlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar