Om man inte tror att mer stat är lösningen på varje utmaning i samhället blir man tvungen att ta personligt ansvar istället.
Normalt blir det här mest aktuellt när någon vill spendera fantasisummor av skattemedel för att kunna spela bandy inomhus. (Frivilliga donationer någon?) Men naturligtvis gäller det även för andra saker. Statens byråkraters långa fingrar vare sig bör eller kan nå överallt.
Via "matkassen" fick jag idag reda på att en trebarnsmamma i Uppsala som har det lite kärvt ekonomiskt skulle han nytta av ett par matkassar. Så jag ringde, handlade, och åkte dit.
Frida är inte inte överviktig, talar inte ovårdat, tänker inte långsamt, och har inte skrikiga barn. Däremot var hennes ekonomi på nivån att hon började få ont om toalettpapper. Vi kom dit flera "givare" med kassar samtidigt. Jag tror att Frida hade gjort samma sak för oss.