Kunde det här mötet ha varit ett mejl?

Vi är nu halvvägs in i timme sju av kommunfullmäktige. Många är borta idag, så jag har flyttat ner på golvet.

Frågorna är inte ointressanta. Ska studieförbunden behöva redovisa hur de använder bidrag från kommunen? Ska Skaris rivas, förfalla, eller rustas upp? Varför tillsätter majoriteten ett kommunalråd som intensivt hävdar att han är i opposition på en av majoritetens platser? (Tidigare tillsättningar har underkänns i domstol.) Bör vi snabbt skapa ett naturreservat mot försvarsmaktens rekommendation? Får man lägga ner spårvagnen och använda pengarna till vård, skola och omsorg? Eftersträvar moderaterna att sänka kraven och höja ersättningen till sina vänner riskkapitalisterna? Osv. Osv.

Däremot är själva skådespelet i kommunfullmäktige tröttsamt. Debatterna är långa och följer till 99% det i förhand utskickade materialet. Alla beslut är helt enligt plan. Jag är inte säker på att jag gör någon nytta här.

Nio timmar i kommunfullmäktige

Måndagens möte i kommunfullmäktige inleddes med 6½ timmes debatt om kommunens årsbokslut. Vid det laget hade både socialdemokraternas och moderaternas ledande kommunalråd lämnat mötet för att flyga till Berlin.

Debatten låter som om valrörelsen aldrig slutat, men det finns inte längre några väljare som lyssnar. Om hyrsjuksköterskor är slöseri eller bättre arbetsvillkor diskuterades. Utvecklingspartiet Demokraterna gjorde några slumpmässiga inlägg om AI. Lokaltidningen sammanfattade debatten i tre meningar.

De sista 2½ timmarna ägnades åt frågor, interpellationer, och motioner. Interpellationer och motioner bereds av kommunstyrelsen, medan frågor ställs och besvaras direkt på plats - men utan debatt. Det finns en hel del motioner kvar som förra mandatperioden lades fram av Feministiskt Initiativ eller politiska vildar som inte längre finns kvar i kommunfullmäktige. SD menade att deras motioner hanteras väldigt långsamt och att miljöpartiets motioner fått en gräddfil. Socialdemokraterna uppmanade SD att skriva bättre, mindre grumliga motioner.

• En fråga om oroligheter och stök i Sävja kulturcentrum skulle först inte få ställas, men blev sedan en interpellation som ska besvaras senare.
• En fråga om hedersrelaterat våld besvarades med att förvaltningens arbetsbelastning är hög, att det är svårt att nå ut till dem som utsätter andra för hedersvåld, samt att “kulturtolkar” förhoppningsvis kan hjälpa till.
• Bygget av nya stadshuset har hittills kostat 1102 miljoner kronor. Diskussioner kring garantier pågår.
• Uppsala kommun, inte Region Uppsala, bestämmer om det blir spårvagnar eller inte.
• Tiktok ska inte längre finnas på kommunens anställdas mobiltelefoner. Vänsterpartiet påpekade att man kanske även borde fundera kring kinesiska tågbolag.
• Miljöpartiet hade motionerat om att man inte borde få jaga varg, björn, lo, eller järv. Alla var överens om att det här inte är en kommunal fråga. SD menade ändå att den motionerande miljöpartisten inte har en aning om vad han pratar om. MP berättade om Yellowstone. Efter votering beslutades att motionen skulle avslås istället för att besvaras.
• Två gamla motioner från en politiskt vilde som inte är kvar i kommunfullmäktige avhandlades. Både förslaget att halvera kommunikationsstaben och att dubbla antalet ordningsvakter på stan röstades ner.
• Slutligen hanterades en interpellation om att homosexuella män inte känner sig trygga på Fyrishov. Utbildning och HBTQ certifiering från RFSL har köpts in för att komplettera den utbildning kring diskriminering som redan finns. Stämningen var god tills KDs egen bad boy gick upp i talarstolen för att bland annat påpeka att RFSLs certifiering av Lunds Universitet dömts ut som ett dyrt fiasko. (Tydligen kostar det ungefär 5000 kr per person och ska förnyas vart tredje år.) Motionerande liberal svarade att han kände till “massor av annat” som hänt, men som han inte ville berätta om. Men då slog klockan tio och det var dags för alla att gå hem.

Som tredjereserv lämnade jag under mötets nio timmar aldrig avbytarbänken. Eventuellt är den här typen av möten en ritual som förlorat sin mening. Kanske är de en relik från en tid med dokument i pärmar, bakelittelefoner och utbåtskränkningar.

Ja till mer Sunnersta!

Sunnersta är ett trevligt och väl fungerande område. Det är ett lugnt område och här erbjuds just den typen av boende som flest efterfrågar - ett eget hem på egen tomt. Många vill flytta hit och fler borde ges den chansen. När de flyttat hit frigörs andra bostäder och flyttkedjorna gör att ännu fler kan flytta till nya boenden.

Tyvärr är nuvarande förslag som bygger på det planbesked som Uppsalas rödgröna majoritet drivit igenom väldigt fokuserat på att det ska byggas högt och tätt. Det är extra sorgligt eftersom det nyligen prövats i Bäcklösa alldeles intill. Kommunens egna texter beskriver trångboddhet, störningar, slitage, otrygghet och nedskräpning samtidigt som UNT skriver om otrygghet (UNT 7/8-22, 16/1-22, etc), socioekonomiska utmaningar (UNT 1/5-22), och besvikelse (UNT 27/12-21). Utöver detta har områdets planering skapat stora parkerings och trafikproblem.

Därför har jag lånat en av kartorna ur planbeskedet och gjort ett eget förslag på hur Sunnersta kan byggas ut åt norr på ett sätt som vare sig gör avkall på trygghet eller trivsel. Jag har utgått från följande:

1. Natura 2000-områden eller områden med “påtagligt” eller högre naturvärden bevaras.
2. Kommunikationen måste fungera för bil, buss, cykel och gång. Dag Hammarskjölds väg breddas till 2+2 och får separata gång/cykelbanor och träd likt inne vid Uppsala Science Park. Även om breddningen inte sker nu så måste det finnas plats för den (och bussfickor) i framtiden.
3. En skola av sunnerstaskolans storlek med idrottsplats behövs i området. (Jag kopierade från en karta och klistrade in.) Idrottsplatsen bör kunna användas av skolan på dagtid och kan ligga mot grönområdesgränsen i norr. En avlämningsparkering likt den vid Sunnerstaskolan behövs också.
4. Jag klistrade in en förskola av Orrparkens storlek vid ett av grönområdena. Även här bör det finnas bra möjligheter för avlämning och upphämtning med olika trafikslag. Det kanske behövs fler?
5. Student- och forskarbostäder är viktiga för Uppsala. Antalet bostäder i Lilla Sunnersta bör kunna ökas med 50% (till 330) i form av nya hus i ett och två plan utan att området blir otrevligt. Jag kanske fantiserar fritt, men jag gissar att både studenter och forskare från SLU skulle kunna uppskatta en egen uteplats.
6. I första hand byggs Sunnersta ut med mer Sunnersta. Friliggande enfamiljsvillor på egen tomt är grunden. Jag lyckas få plats med ungefär 90 villor. Eventuellt borde man undersöka att bygga mindre enplanshus på mindre tomter.
7. Jag placerade också ut ett 50-tal radhus inspirerade av Gitarrvägen. Här kan man eventuellt ha olika boendeformer och låta några av husen vara bostadsrätter eller hyresrätter (som Uppsalahem har i Nåntuna Hage).
8. Egen parkering är viktigt för alla bostadstyper - kaoset från Bäcklösa får inte upprepas.

Då blev kartan så här:

Resultatet blir ungefär 250 bostäder istället för 800. Jag misstänker att priset Akademiförvaltningen kan sälja marken för då går ner. Men det vore bra för Uppsala.

Paneldebatt om medborgarinflytande i kommunens byggplaner

I torsdags bjöd föreningen Vårda Uppsala och Folkuniversitetet in till panelsamtal om medborgarinflytande i planeringen av framtidens Uppsala. Ett knappt tiotal andra föreningar, från Nåntuna, Lutagen, Eriksbergs, osv, backade upp. Det behövs antagligen - kommunen har tydligen kring 600 heltider som jobbar med de här frågorna. Det blir, som en av föreningsföreträdarna sa, inte tid för tacofredag om man ska sätta sig in i kommunens byggplaner på fritiden.

Inbjudna till panelen var (ungefär) presidierna i kommunens Mark och exploateringsutskott och Plan och byggnadsnämnd. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna fick vara med, men Utvecklingspartiet demokraterna (UP) fick sitta i publiken.

• Mark och exploateringsutskottet (MEX) är ett utskott under kommunstyrelsen (KS) som jobbar med översiktsplanen (ÖP), fördjupade översiktsplaner (FÖP), markköp och frågor som hänger ihop med markägande.
• Plan och byggnadsnämnd (PBN) jobbar med detaljplaner, dvs hur husen ska stå, att allt är i linje med lagen, osv. Dessutom har man hand om planbesked, de överenskommelser som kommunen gör med exploatörer innan arbetet med detaljplanen startar.

Grundproblemet är att MEX bara påverkas av allmänna val. PBN måste enligt plan och byggnadslagen (PBL) genomföra medborgardialoger, men i ett väldigt sent skede av processen. Först när översiktsplan, fördjupad översiktsplan, markköp, och planbesked är klara startas arbetet med detaljplanen där medborgardialog är ett steg.

Det finns inga formella krav på medborgardialogen, det kan t.ex. vara ett informationsmöte med utrymmer för enstaka frågor och svar på slutet, men det finns ett beslut från 2017 om att förbättra medborgardialogen. Jag har dock svårt att se att det kan förändra något. Kanske är den döda länken till “Kommunens styrdokument om hot, hat och våld mot förtroendevalda” en ledtråd? Man vill kanske hitta ett sätt att minska medborgarnas ilska?

Ett hundratal åhörare fanns på plats. Extra stolar ställdes ut, men det var inte trångt. Det var ganska gråhårigt. Socialdemokraterna påpekade att det är “en viss typ människor” som kommer på den här typen av möten och Vänsterpartiet hade gärna sett fler invandrare på plats. Moderaternas representant tyckte däremot att de som kommit dit kunde sträcka på sig och vara stolta över att de tog ansvar för samhället vi lever i. Jag tänkte på Aaron Sorkins “Decisions are made by those who show up” från West Wing. Jag har saknat Sorkin.

I övrigt kunde partiernas ståndpunkter helt subjektivt sammanfattas ungefär så här:

• Kristdemokraterna var generell nöjda med att processerna snyggats upp de senaste åren så att kommunens revisorer nu är nöjda. Kring medborgarinflytande konstaterade man att vänstermajoriteten vunnit valet och att lagen bara kräver dialog i detaljplansskedet då marken redan är bortlovad via markanvisningar. Dessutom är Uppsalapaketet olyckligt.
• Vänsterpartiet vill att kommunen ska göra fler strategiska markförvärv för att stärka demokratin, samt att hyresgäster ska höras mer i samråd.
• Moderaterna vill se samsyn för Uppsalas bästa.
• Socialdemokraterna i PBN tycker att socialdemokraterna i KS och MEX gör ett bra jobb. PBN bör försöka förenkla sitt språk och exploatörer bör involveras tidigt i processen så att man vet att någon vill bygga.
• Centern tyckte att även Gatu och samhällsmiljönämnden är viktig och att cykel och gångvägar är viktiga.
• Miljöpartiet, som representerades av ett tidigare kommunalråd vars kilometertider nu tydligen dalat ned mot 5:20, sa att han i och för sig blev glad varje gång någon hittade rödlistade arter och värdefull natur, men att de är ett misslyckande om de hittas i efterhand. Dessutom påpekade han att en synpunkt på en detaljplan inte ändrar översiktsplanen, därför måste vi bli bättre på att ha dialog kring ÖP.
• Liberalernas representant, som sitter kvar i nämnden efter att ha bytt sida från rött till blått, framhöll att ägaren äger och de närboende är bara ett av många perspektiv som ska tas hänsyn till. Därför menade han att möjligheten för fler att kunna flytta till Uppsala väl legitimerar att ignorera 1200 kritiska svar från de som redan bor här.
• Vad Utvecklingspartiet demokraterna (UP) tyckte vet ingen, eftersom de som sagt satt i publiken.

Personligen tror jag att en seriös diskussion om kommunens byggplaner fungerar bättre i valrörelsen än i en “medborgardialog” vars status är minst sagt otydlig. Tyvärr är Uppsala kommun så stor att även stora exploateringsplaner riskerar att försvinna i valbruset.

Äventyr i Plan- och byggnadsnämnden: Planbesked och medborgarperspektivet

Det var åtta år sedan jag senast började i en nämnd och den här gången hittade jag till lokalen. Antingen är plan- och byggnadsnämnden något mer välorganiserad än Idrotts- och fritidsnämnden eller så har kommunen utvecklats. Kanske båda? Nu startade vi med en heldags utbildning och erbjöds i förväg webbutbildningar om att sitta i en plan- och byggnadsnämnd på Boverkets hemsida.

Ordningskänslan bryts dock snabbt när rummet blir varm utan att ventilationen i det nybyggda stadshuset kan göra något åt saken, de snygga lamporna hänger så lågt att de blockerar sikten mot de slides som visas, och vägguttag saknas.

Ändå. Det här är en tung nämnd. Vi är på rörelsens hemmaplan - här ska samhälle byggas. Många har suttit länge i nämnden. På den röda sidan kommer folk från Hyresgästföreningen och på den blå sitter folk i styrelsen för byggbolag. Stämningen är god. Yrkespolitikerna känner varandra sedan tidigare. Från mitt parti är jag yngst och den ende som är ny.

Till skillnad från för åtta år sedan är jag inte ledamot utan bara ersättare i den här nämnden. Det ger mig insyn och yttranderätt, men jag kan inte yrka eller reservera mig. Till min förvåning kan jag däremot lämna ett “särskilt yttrande” till protokollet. Förutom alldeles innan jag avgår i protest mot någon form av nytt miljonprogram ser jag inte när det här särskilda yttrandet skulle passa in, men vem vet?

Juridik, planprocess, arkiteturpolicy, mutor, delegering, och mycket mer gicks igenom. Nämnder existerar egentligen mest för att avlasta kommunfullmäktige med mindre frågor. Större frågor tas i kommunfullmäktige, en distinktion som kan bli mycket viktig eftersom de rödgröna har egen majoritet i nämnden, men behöver Utvecklingspartisternas stöd för att vinna omröstningar i KF.

Det mest spännande jag fick lära mig om under utbildningsdagen var planbesked. Plan och byggnadsnämnden ägnar sig åt två saker: detaljplaner och planbesked. Innan man börjar med detaljplaner, där samråd ingår och som kan leda till bygglov och byggande finns ett mindre känt steg som bara heter “tidigt skede”. I korthet begär den som vill få till eller ändra en detaljplan ett planbesked varpå kommunen måste svara inom fyra månader.

Ett planbesked kostar drygt 30kkr, är inte bindande och kan inte överklagas. Däremot är det en ganska detaljerad beskrivning av byggbolagets exploateringsförslag. (Bild nedan.) Medborgardialog är frivilligt i det här skedet, och måste i så fall bekostas av den som begärt planbeskedet. Efter fyra månader står vi nu där med en skiss som exploatören och kommunen är överens om - därefter börjar den officiella planläggningen med samråd, etc.

Jag tror att det här är källan till att många medborgare känner sig överkörda, men också anledningen till att politiker, tjänstemän, och exploatörer gnäller om att medborgarna är utvecklingsfientliga och bromsar byggprojekt.

Det verkar dock finnas en vilja hos förvaltningen att stärka medborgarperspektivet i stadsbyggandet. Vi får se hur det går.