Nya äventyr i demokratin: Budgetfullmäktige

Budgetfullmäktige pågår i två dagar från nio på morgonen till tio på kvällen. Lyckligtvis gick det ganska fort. Vi kunde lämna stadshuset vid sex dag två - strax innan luciatåget skulle ha kommit förbi.

Mötet är i första hand en ritual. Det behövs naturligtvis inte 81 ledamöter och 40 ersättare i två dagar för att läsa upp redan kända ståndpunkter och därefter rösta enligt tidigare fastställd mandatfördelning.

Under de två dagarna tog vi oss igenom en rad punkter:

• Kommunstyrelsen utökades med en extra socialdemokrat. På så sätt säkerställer man att det alltid kommer att finnas socialistisk majoritet i kommunstyrelsen. Formalian är skakig eftersom iterativ tillsättning av ledamöter inte ger samma resultat som en stor omröstning, men i praktiken är det rimligt att de som vann valet även har majoritet i organ som bereder ärenden till kommunfullmäktige.
• I debatten anklagade socialdemokraterna sverigedemokraterna för “att luras” genom att i förra mötet ha röstat på alliansen. Sverigedemokraterna menade att man får rösta som man vill i en demokrati. Utvecklingspartiet insisterade på att de var ett oppositionsparti varpå de röstade på majoriteten.
• Ett nytt hittepåråd (näringslivsråd) med väldigt hög arvodering för ordföranden (som då lovar att gå emot allt han och hans parti gick till val på) skulle instiftas, men skickades till kommunstyrelsen för remiss. De rödgröna hade åtminstone backat från förslaget att ersättningen skulle betalas ut retroaktivt.
• En oändlig debatt om vilka mål och vilken budget som ska gälla för 2023 hölls. Skattesatsen beslutades i förra mötet, så nu var det dags att berätta hur man ville göra av med pengarna. Som en kommunversion av How To Spend it.
  • Socialdemokraterna inledde debatten om kommunens mål med att gnälla på regeringen, klargjorde att Hyresgästföreningen inte är socialdemokratisk, samt menade att deras satsningar på barnen i Gottsunda dramatiskt reducerat antalet skjutningar i området.
  • Miljöpartiet ogillade att alla ledamöter i kommunfullmäktige inte är demokrater, påpekade att miljön är vår tids ödesfråga, och gillar inte när folk åker bil.
  • Vänsterpartiet menade att vintern och prövningens tid var över oss och vill inte att barnen ska behöva leka med giftiga plastleksaker. Dessutom är hyrorna för höga och hyresrätterna för få.
  • Sverigedemokraterna föreslog att brottsligheten i Gottsunda kan ha minskat eftersom många gängmedlemmar sitter i fängelse, vill bygga lägre hus och mer på landsbygden, samt riva höghus i i problemområden på samma sätt som danskarna gör. Dessutom menar man att folkomröstningen om södra staden är en bluff.
  • Det enda jag skrev ned från Liberalerna var att de vill göra det mer attraktivt att bo i Uppsala. (Men det finns som sagt 22 timmars inspelning för den som vill ha mer detaljer.)
  • Centerpartiet oroas över kommunens lån och vill se fler grönområden i staden. Dessutom fastslog man att det blir mer pengar till välfärden om fler arbetar.
  • Kristdemokraterna vill ha färre mål för kommunen, minskad kommunal administration, fokus på skola och omsorg, och slopad spårväg. Dessutom föreslog de att Utvecklingspartiet skulle rösta på sin egen budget.
  • Utvecklingspartiet ville ha tillväxtpolitik med kvalité samt öka medborgarinflytandet i kommunen. Det var kul att höra dem tala om “hysteriska byggplaner från folk som inte bor här”, men tyvärr röstar de med socialdemokraterna oavsett vad de säger i debatten.
  • Slutligen (fast näst först i talarordningen) ville även moderaterna prioritera skola och omsorg. Uppsala ska ska präglas av frihet och trygghet och ägda småhus är bra.
• Dag två innehöll mest val till nämnder och bolagsstyrelser. Eventuella talare gick i första hand upp för att rätta stavningen av namn. Vänsterpartiet gjorde dock ett misslyckat försök att lägga till en tredje vice ordförande i Uppsalahem AB. Deras föreslagne ledamot annonserade därefter på twitter att han lämnade bolaget helt.
• Dag två hade också en riktig cykelställsfråga. En centerpartist motionerade om “ett grönare årum” med mindre trafik på ågatorna och färre cykelställ längs ån. Alla tyckte ungefär vad man skulle kunnat gissa: MP tycker att man ska strosa och äta glass på stan, inte åka bil; socialdemokraterna menade att cyklister handlar mer än bilister eftersom de är fler; SD tyckte att folk kunde parkera sina cyklar i kommunens cykelgarage; och moderaterna ville se mer realism, färre förbud, och mer frihet.
• Slutligen behandlades en interpellation om spårvägens rusande kostnader. Socialdemokraterna höjde riskerna i sina beräkningar och längtade tillbaka till 2016 års samförstånd. Centern påpekade konsultkostnaderna rusar och att ingen överenskommelse om hur mycket som ska byggas finns. Liberalerna berättade att de backat från projektet på grund av de skenande kostnaderna. Vältaliga moderater kallade projektet “ett stort, skrytigt vänsterprojekt” och uppmanade alla partier att förhålla sig seriöst till den ekonomiska verkligheten.

Som ersättare flyttas jag in och ut ur den röstande gruppen allteftersom de ordinarie medlemmarna kommer och går. Om man vill kan man gå ner och sätta sig på deras platser en stund, men all röstning sker via iPads så det är egentligen ganska meningslöst. När man inte är tjänstgörande har man inte yttranderätt, och eftersom inhoppen är lite slumpmässiga, kommer jag nog inte att vara särskilt aktiv på kommunfullmäktiges möten. Mötena är långa nog ändå.

Kampen går vidare!

Även om mitt stöd i partiet bara räckte till er ersättarplats, så nominerades jag ikväll ändå till plan- och byggnadsnämnden. Jag kommer inte att kunna delta i yrkanden eller reservationer, men få insyn i vad som händer.

Vi måste komma ihåg att det bara är ett drygt år sedan partiets stöd till socialdemokraterna miljonprogram omprövades, så det här är definitivt ett steg i rätt riktning. Jag firar med en bild från Gottsunda.

Black Friday på slottet

Jag har svårt för fester i kommunens regi. Demokratin kan inte vara tvungen att kopiera feodalismens symboler och bjuda till gästabud på slottet så snart ett nytt kommunfullmäktige skapats. Dessutom är skatt stöld.

Naturligtvis var det inte otrevligt att vara där. Avgående kommunfullmäktigeordförande höll ett utmärkt tal om Preussen medan landshövdingen mest lät som Greta. Uppsalas ende (?) komiker underhöll. Likt en medeltida gycklare drev han med makten, sjöng en sång om socialdemokraterna under mandatperioden vill lägga till allt fler platser i kommunstyrelsen, och “tvingade” Uppsalapartiets ledare att vifta med en flagga utan arvodering.

Men ok - en fest vart fjärde år är kanske rimligt. Nu är det dags att kavla upp skjortärmarna och börja jobba.

November i kommunfullmäktige

November månads kommunfullmäktige i Uppsala kommun definieras nog bäst av punkt 13: “Fastställande av skattesats för 2023”. Socialdemokraterna var glada över ordning i ekonomin och yrkade på oförändrad skattesats. Vänsterpartiet var glada att arbetarna nu skulle slippa att slita ihop till Moderaternas skattesänkningar och yrkade på oförändrad skattesats. Moderaterna talade om kommunens överflöd av mål och vill egentligen både fokusera samt flytta makten från politiken till medborgarna, men yrkade på oförändrad skattesats. Centerpartiet vill prioritera kärnverksamheten. Kristdemokraterna hade gärna sluppit de spårvagnar som tränger ut den generella välfärden. Därefter röstade alla för oförändrad skattesats.

Punkterna om Nils Edén och ukrainska flyktingbarn följde samma mönster. Debatt följt av samsyn.

Undantaget var ett bygglov för ett onödigt stort hus vid Kungsgatan som hade godkänts 2014 men därefter åkt runt i systemet. De två åsikter som stod mot varandra var (1) vi borde nog skicka tillbaka det här ärendet till plan- och byggnadsnämnden och be dem kolla igenom det ytterligare en gång och (2) det finns en gräns för hur länge man kan låta folk vänta på belslut och den gränsen är under ett decennium.

Vänsterpartiet ville bygga billiga hyresrätter utanför stan istället för dyra bostadsrätter i centrum. Miljöpartiet påpekade att de redan lovat företag som köper mark i Gottsunda en spårvagn dit. Socialdemokraterna påminde om att demokrati är viktigt. Alliansen, SD och UP röstade utan någon större entusiasm igenom ett bygglov som ingen verkade särskilt förtjust i.

Jag noterade däremot att det verkar verkar gå att få ihop en icke-socialistisk majoritet i byggfrågor. Kanske skulle det kunna användas för att bromsa miljonprogramifieringen av lärdomsstaden?

Kommunfullmäktige som grekiskt drama?

Min plats i KF-salen är bakom en högtalare och mitt namn på namnskylten var felstavat. Jag hade en stor presentation på jobbet planerad sedan tidigare och gled, likt den ende andra privatanställde i vår grupp, in till min plats knappt fyra timmar efter mötets start. Ingen annan satt ned. Alla fikade. Det var ganska trevligt. (En av våra yngre ledamöter räknade redan vid 18-tiden fram att bara mötets pauser började närma sig 100 kkr i arvodeskostnader.)

Det politiska läget är enkelt men komplicerat. De röda och blå sidorna har (förenklat) 39 mandat var med det lokala Utvecklingspartiet (UP) med 2 mandat i mitten. UP har i valrörelsen profilerat sig som ett högerparti som är mot vänsterns utbyggnadsplaner. Efter valet bytte de dock fot och blev ett socialdemokratiskt stödparti eftersom socialdemokraterna erbjöd deras ordförande och grundare ett välbetalt jobb i kommunkoncernen. De har ett “hemligt avtal” (“exakt vad som står i avtalet är mellan oss”). Jag lånar den klargörande bilden nedan från KD.

Alliansen la fram en motion som helt matchade UPs vallöften (se sedan). Den blev vidareskickad till kommunstyrelsen för beredning och där kommer den antagligen också att begravas.

Allt det här varit i media redan och alla positioner är välkända. Debatter och röstande liknar därmed mest en väl förberedd och koreograferad dans där alla klargör redan kända åsikter för att sedan lägga redan kända röster. Kommunfullmäktige liknar på så sätt en grekisk tragedi - publiken vet redan vad som ska hända.

En liten överraskning verkade dock vara på gång just när jag anlände. Platser i nämnder (kommunstyrelsen är en nämnd) fördelas om partierna inte kan komma överens enligt den inte helt otympliga lagen om proportionella val i kommuner och regioner, LPV (2022:629). LPV innehåller den typ av kvoter, grupperingar, och jämförelsetal som brädspelare brukar uppskatta. SD, som i Uppsala gått till val på att “stoppa sosseriet”, verkar ha en ledamot som gillar att räkna - genom att tyst lägga sina röst på alliansen flyttades en kommunstyrelseplats från röd till blå sidan utan att SD själva påverkades.

Därefter skulle kommunalrådstjänsterna, dvs heltidsanställningar för toppolikter i kommunen, fördelas. Traditionellt har man tydligen träffats och kommit överens i förväg, men i år hade socialdemokraterna inte vela ha några sådana möten vilket skapade viss förvaring. På mötet la den rödgröna sidan fram förslaget att antalet kommunalråd i Uppsala kommun skulle minskas från 11 till 9 - den första förändringen sedan 1985 om jag förstod det hela rätt. Oppositionen skulle fortfarande få 5 kommunalråd medan majoriteten ville minska sitt antal från 6 till 4 “för att spara pengar”. (Vänsterpartiets kommunalråd talade sig här varm för det goda omdöme som en fritidspolitiker som egentligen är snickare besitter.)

Utvecklingspartiets ledare kallade sin omgivning lögnare och påpekade att han för egen del aldrig eftersträvat att får fortsätta på den kommunalrådspost som han under de senaste fyra åren innehaft som politisk vilde. Utvecklingspartiet var endast intresserade av sakfrågor. Moderaternas ledare påpekade att de mejl som UP skickat under förhandlingarna var offentliga och redan lämnats ut till media. Sverigedemokraterna påpekade att de extra arvoden som den rödgröna majoriteten förra året “köpte” vänsterpartiets röster för var lagvidriga och faktiskt föll när de prövades i domstol.

En docent i juridik, tillika hovrättsråd, från Liberalerna påpekade nu att antalet kommunalråd inte är ett val utan måste beredas av kommunstyrelsen innan beslut kan fattas. Mötet tog nu 10 minuters paus.

Efter 60 minuters paus samlades kommunfullmäktige igen. Nio kommunalråd fastslogs efter viss förvirring eftersom en av socialdemokraterna ledamöter inte fick röstningen att funka på sin padda. Därefter röstades fyra rödgröna kommunalråd och fem kommunalråd från Alliansen in. Sverigedemokraterna blev trots sina åtta mandat utan kommunalråd, vilket jag antar var det lätt småsinta syftet med hela cirkusen.

För första gången någonsin föreslogs nu att kommunstyrelsens ledare inte också skulle vara styrelseordförande i Uppsala stadshus AB, moderbolaget i kommunens koncern. Socialdemokraterna nominerade istället Utveckingspartiets ledare till posten. På så sätt fick UPs ledare nu en välbetald tjänst utan att bli kommunalråd.

Till slut skulle det delas ut ett par hedersmedaljer i rent guld och sedan fick vi gå hem vid 22-tiden.

Höst i Suburbia (valresultat i Uppsala)

Fem av moderaternas tio starkaste valdistrikt i riksdagsvalet ligger i min del av kommunen. Bland höstlöven och fallfrukten i norra, södra, östra och mellersta Sunnersta röstar fler än var fjärde väljare på oss.

Det är tyvärr inte så imponerande. För ett decennium sedan snittade vi över 30% i hela kommunen och öster om ån låg några av våra starkaste valdistrikt. Nu är Vilan/Bergsbrunna det enda området i sydöstra Uppsala som kvalar in på topp-10-listan.

I valet till kommunen får vi ungefär samma resultat som i riksdagsvalet. Öster om ån där de rödgröna vill bygga ett gigantiskt miljonprogram i skogen mellan villorna och ett naturreservat har de partier som profilerat sig hårdast mot byggplanerna gått bra. Det syns framför allt på Centern och det lokala Utvecklingspartiet. Här finns, enligt mig, åtminstone 10 %-enheter som borde ha varit våra.

Slutresultatet i kommunalvalet i Uppsala var mycket jämnt. På ena sidan Socialdemokraterna och deras lydpartier och på den andra en återuppstånden Allians med passivt stöd från Sverigedemokraterna. Båda med 39 mandat vardera. Med det nystartade Utvecklingspartiets 2 mandat på den borgerliga sida som inte vill bygga otrygga miljonprogram så såg det ut att kunna gå i lås.

Socialism stod som så många gånger förr mot frihet och rättvisa. Men det var också den socialdemokratiska maskinen som stod mot en realistisk risk för polsk riksdag när sex mer eller mindre borgerliga partier måste vara eniga i varje omröstning. (Varav två partier uteslöt sina egna kommunalråd under förra mandatperioden och ett parti startats och leds av ett av de uteslutna kommunalråden.)

Till mångas förvåning valde utvecklingspartiet att överge sin profilfråga och ge stöd till socialdemokraterna mot att deras partiledare får 50 tusen i månaden. Den totala kappvändingen överraskade många, men nu går byggplanerna vidare. Eventuellt ska det hållas en folkomröstning om två år för att klargöra om miljonprogrammet ska ha snabbussar eller spårvagnar.

Jag vet inte vad Utvecklingspartiets väljare i sydöstra Uppsala tycker, men jag misstänker att åtminstone några är lite besvikna på att det parti som i valrörelsen beskriv sig som det enda parti som röstat emot byggplanerna, nu släpper igenom dem.

Kampen går vidare. Det är val igen 2026 och till dess kan vi glädja oss åt Tidöavtalet.

Tack!

Tack ni som har personkryssat mig! Jag fick 110 kryss i årets kommunalval vilket gör mig till den 8:e mest kryssade moderaten i Uppsala kommun.

Det här är en avsevärt starkare plats än min 17:e plats på listan, men 110 kryss är bara 0,42% av partiets totala röster så det är listan som gäller. Gränsen för att bli personvald och uppflyttad går vid 5%, vilket bara vårt förstanamn Therez Almerfors nådde. (Men hon stod ju redan överst på listan.)

Nu pågår förhandlingar inom och mellan partierna. Tweedhögern vill som alltid slåss mot väderkvarnarna miljonprogrammen. Vi får se hur det slutar. Jag kommer att göra allt jag kan för att förvalta ert förtroende på bästa sätt.

Från menyn: Reservat, fyrspår, ponnystall och inkomstkrav

En vecka före varje möte i Uppsala kommunfullmäktige träffas den moderata kommunfullmäktigegruppen. Mötet är inte öppet för alla medlemmar, men ordförande i alla kommunens moderatföreningar (däribland jag) är inbjudna. Gruppmötet är väl förberett och alla punkter i det kommande kommunfullmäktigemötet gås i snabb takt igenom.

Alla 34 ärenden som ska behandlas finns också på kommunens webbplats. (Väl dolt bakom öppet hus på brandstationer och stadshusinvigningar.) Mina fyra “favoriter” inför den 19:e september blir nog:

• Nytt naturreservat längs gula stigen. Den rödgröna majoriteten är för, men övriga vill ha återremiss. Alla verkar egentligen vara för, men oppositionen är missnöjda med att ärendet rusats igenom inför valet. Vänsterpartiet påpekar att förslaget drivits fram i sista minuten och inte, som tänkt, blir det sammanhållna grönstråk som ursprungligen planerats. Centern klargör att styret “åsidosatt allt vad god sed och ärendeberedning heter och pressat demokratin till dess yttersta gränser”. En av Uppsalas många politiska vildar pratar om “en demokratisk skymf”.
  
  Jag förstår inte varför det har varit så bråttom, och tycker att vänsterpartiet har en poäng - ett sammanhållet grönstråk vore bra.

• Avsiktsförklaring fyrspår. Avsiktförklarning behandlar “ansvars- och kostnadsfördelning mellan kommunen, Trafikverket och regionen” för att bygga fyrspår från kommungränsen till Knivsta in till Uppsala Centralstation. Om jag förstår det hela rätt så kommer hela äventyret att kosta 10 miljarder varav kommunen ska betala 400 miljoner. Uppsala station ska byggas ut med nya spår och två nya broar.
  
  Det blir nog bra med fyrspår, oavsett om Pelling får ihop en majoritet för sitt miljonprogram eller inte. Helst inte. Bilden på den nya stationen “Uppsala syd” ser extremt deprimerande ut.
  

• Kommunen köper ett ponnystall. Uppsala Ponnyklubbs (UPKs) stall/anläggning är i dåligt skick och måste renoveras och moderniseras. Klubben är sedan 1986 skyldiga kommunen 5 miljoner vilket mer eller mindre verkar kunna kvittas mot anläggningens (bokförda) värde. Renoveringar på drygt 12 miljoner krävs och därefter ska klubben hyra tillbaka anläggningen med 83% subvention (200kkr per år) eftersom det är den rabatt som ges vid en annan ridanläggning i kommunen.
  
  Det här är i linje med hur kommunen hanterar idrottsanläggningar. Man hyr in till marknadspris och hyr ut billigt till föreningar. Som alltid är jag orolig när kommunen drar på sig nya kostnader. Dessutom är det här inte ett generellt stöd till alla som vill rida utan riktat till en specifik förening som kört sin anläggning i botten och parallellt hyr ut stallplatser till privatpersoner.

• Inkomstkrav för att få hyra i allmännyttan. För att få hyra en bostad som ägs av Uppsalahem och ligger i ett område som är nytt eller har “särskilda förvaltningsutmaningar” måste man självständigt ha råd med hyran utan att behöva ha inneboende eller få försörjningsstöd (socialbidrag). Inkomstkravet var borttaget 2018-2021 vilket ledde till trångboddhet, störningar, slitage, otrygghet och nedskräpning. Vänsterpartiet vill ta bort kravet igen. Sverigedemokraterna vill utöka inkomstkraven till att gälla hela Uppsalahem.
  
  Sverigedemokraterna har en poäng. Att Uppsala har mer frikostiga regler än andra kommuner skapar orimliga incitament för bidragstagare att flytta hit.

Partiet ser ut att bli kvar på 14 mandat, så min 17:e plats på listan ger mig då en framtida ersättarplats i kommunfullmäktigegruppen. Men inte ännu.

Hopp i Gottsunda två dagar innan valet

Egentligen var jag uppbokad för att stycka fågel efter tisdagens mycket lyckade sjöfågeljakt, men mitt löfte att hjälpa till med fåglarna var redan från början villkorat med att jag kanske skulle behövas i valrörelsen även fredag kväll. Vid lunchtid på fredagen kom en inbjudan att komma förbi på en snabbt ihopsatt debatt vid inomhustorget i Gottsunda centrum. Änderna fick vänta.

Alla partier från kommunfullmäktige 2018-2022 var på plats i Gottsunda. Den lokala pizzerian bjöd på pizza. Vänsterpartiet agerande, på bästa barikadmanér, för billiga hyresrätter och mot utförsäljningen av centrumet - som socialdemokraterna drivit igenom. (Jag såg inte om konferencieren, tillika VD för bolaget som just köpt centrumet, himlade med ögonen eller inte.) Sossarna var mot marknadsskola. Feministiskt initiativ var mot rasism. Centern ville lyssna på Gottsundaborna. Moderaterna var mot gäng och klaner. Så här två dagar före valet går debatten nästan av sig själv. En glädjande förändring är att SD inte längre verkar behöva poliseskort för att vistas i Gottsunda.

Det var lite svårt att höra allt som sades. Som så ofta i gallerior verkar hissmusiken inte gå att stänga av och med nio partier på plats blir det mycket prat. Vårt kommunalråd Therez poängterade att i vårt Sverige får även den som är “utomnordisk” bo var de vill. Socialdemokraterna tog inte replik.

Nyans smög runt i publikhavet. En ung man i jacka från Liberalerna (Oh, you sweet summer child.) överraskades av att skäggiga män sa till honom att sluta kidnappa muslimska barn.

Det gick sämre för nyansmännen när de försökte övertyga en somalisk tjej i slöja att rösta på dem. Hon gillade ju frihet, friskolor och jobbskatteavdrag. Hon himlade med ögonen och insåg nog mycket väl vad som skulle hända med hennes rösträtt om de skäggiga männen i traditionella kläder får makten.

Tyvärr ser jag i valresultaten att distrikt “Gottsunda - Stenhammarsparken” gav Nyans 12% och oss under 5%. (Men ändå: “I am hope”.)

Ett konstruktivt best case för framtidens byggpolitik i Uppsala

När Uppsala kommun kör i diket så totalt som man gjort Bäcklösa är det lätt att bli negativ. Att se barn leka på den trånga ytan på parkeringsplatserna mellan höghusen och genomfartsleden gör mig nedstämd.

Men, Sverige har tillräckligt med folk som pratar om vad som är dåligt och vad andra gör fel, så låt mig bjuda på en skissad vision av hur vi kan få tillbaka Uppsala på rätt spår.

För att gå från vision till verklighet kommer det här att behöva ske i (minst) tre steg. Jag kommer först att behöva övertyga mitt parti, därefter ska jag samla en majoritet i kommunfullmäktige, och slutligen måste jag nå en rimlig kompromiss i den nybildade majoriteten.

Steg 1: Övertyga mitt eget parti. Moderaterna i Uppsala antog under hösten 2021, efter ganska mycket krångel, en handlingsplan som anger vilken politik vi vill driva efter valet 2022. Vi bestämde oss för massor av bra saker, men även om ingen reserverade sig så betyder det naturligtvis inte att vi tycker helt lika. Vi är ju trots allt ett parti för dem som gillar frihet och individualism.

Steg 2: Vi vinner valet och samlar en majoritet i kommunen. Vi jobbar på det här. (Underskatta inte hur komplicerat det är att driva en valkampanj med mer än 95% volontärer!) Låt mig dela två hårda sanningar:

• Vi kommer inte att få över 50%. Det finns tre valdistrikt i Danderyd, ett i Göteborg, ett på Lidingö, tre i Stockholm (ja, Strandvägen), ett i Vellinge, och exakt noll hela kommuner där vi nådde över 50% 2018.
• För att få ihop en majoritet behövs antagligen samarbete eller stöd från KD (antagligen rimliga i byggfrågor), C (sossar på riksnivå men rimliga lokalt), L (stödparti åt sossarna i kommunen just nu, men kanske kan ta sitt förnuft till fånga) och SD (sossar som menar att alla problem beror på invandringen). Slutsats: det kommer att bli rätt såssigt.

Steg 3: Efter att ha kompromissat inom och utom partiet kan man då i bästa fall kanske få igenom något som det här:

• Nytt fokus för sydöstra Uppsala. Fokus blir på friliggande småhus och i viss mån på trevlig trädgårdsstad. Grönområden mellan husen bevaras. Plats reserveras för idrott, skola, och kultur. Närmast den nya stationen i Bergsbrunna blir det nog oundvikligen höghus.
• Gentrifiering av Gottsunda istället för aggressiv förtätning. Nya byggnader inriktas på att vara attraktiva för den som ökat sin inkomst och vill bo krav i området och även vara attraktiva för den som kan välja var den vill bo. Områdets grönområden bevaras till största del.
• Omstart för Ulleråker. Bevara grönområden och bygg i samma stil som de existerande, trevliga byggnader som finns på platsen idag.
• Spårvägsplanerna stoppas. Dels gör den minskade förtätningen att de inte längre behövs (beräkningarna bygger på den lätt galna idéen att snabbt öka befolkningen i ett av sveriges särskilt utsatta områden) och dels för att andra, moderna trafikslag som bussar och självkörande elbilar och taxis möter framtidens behov på ett bättre sätt.
• Ny, seriös trafikplan (eller vad den nu kan heta) - inte de kökatastrofer som de rödgröna beställt fram. Bil, buss, cykel - alla ska fungera och staden ska knytas ihop genom att restiderna görs kortare.
• Planering för egnahemsområden och trädgårdsstäder på andra platser i kommunen drar igång. Uppsala kommun fortsätter att växa, men på ett människovänligt och tryggt sätt.

Det här är stora förändringar, så en av de första saker som måste göras är att göra om den nuvarande översiktsplanen. Översiktsplaner är inte bindande, utan den nuvarande rivs lämpligen upp under första punkten på första mötet i plan- och byggnadsnämnden efter valet. Därefter börjar det spännande arbetet med att få ordning på framtidens Uppsala.

Hur tät blir sydöstra staden?

“Det har inte varit billigt” sammanfattar liberalernas kommunalråd Mohamad Hassan när han berättar om de konsulter, nyanställningar och utredningar som Uppsalas rödgröna styre gjort för att blidka den rödgröna statens miljonprogramsiver. Bara den del som handlar om fyrspåret hade redan i början av 2021 kostat “tiotals miljoner kronor”.

Den typen har resurser har naturligtvis inte medborgare, föreningsliv, eller opposition tillgång till. Det blir inga fyrfärgsbroschyrer eller event med 10 heltidsinformatörer, utan man få läsa, pussla och försöka nå ut på sociala media.

På Härryda kommuns hemsida finns en täthetsanalys gjord av Mistra Urban Futures. Den ger en översikt av hur invånare som får plats per hektar i olika stadstyper.

Ytan som planeras att bebyggas i sydöstra Uppsala är ungefär 255 hektar. På den ytan vill man få plats med 21.500 bostäder med i genomsnitt 3 invånare per bostad.

Om vi multiplicar 21.500 med 3 och sedan delar med 255 får vi drygt 250 inv/ha. I Härrydafiguren placerar det oss en bra bit över “tät hög kvartersstad” (160 inv/ha) nästan uppe vid stadstypen “hög mycket tät kvartersstad” (300 inv/ha). Man kan t.ex. tänka sig att 65% av byggytan i sydöstra kommer att täckas med “hög mycket tät kvartersstad” och 35% med “hög tät kvartersstad”.

Men, överenskommelsen var ju att det skulle få plats med 5000 egna hem också?

Om vi räknar på samma sätt så skulle 5000 egna hem ta upp 1500 hektar som “villaområde” eller knappt 430 hektar som “villastad/radhusstad”.

Något stämmer inte. Det är svårt att inte misstänka att någon försöker vilseleda medborgarna. (Det är antagligen här som kommunen tidigare försök att “döpa om” lägenheter i bottenplan av höghus till “egna hem” passar in?)

Om jag får bestämma ges de 5000 (?) egna hemmen prioritet. De ska vara riktiga egna hem - friliggande småhus på egen tomt. Bort mot stationsläget skulle jag gärna se ett förslag på en allt tätare trädgårdsstad.

Översiktsplaner är inte juridiskt bindande. Att riva upp den nuvarande miljonprogramsplanen är bara ett politiskt beslut. Det bör vi göra så snart vi vunnit valet.

Ytterst försvaras grundlagen av kavalleriet

Det var egentligen ganska lugnt. Ett par personer blev nedbrottade och bortförda. Några som försökte storma ett kravallstängsel blev pepparsprayade. Talkörerna ropade “inga rasister på våra gator”, inte “allahu akbar”. En tjej i sommarklänning och sandaler höll upp en liten skylt som det stod “fred” på.

Platsen för demonstrationen ändrades i sista minuten till en parkeringsplats vid järnvägen. Varken männen med blanka klockor och svarta bilar med tonade rutor eller småkillarna med uppdragna huvtröjor verkade hinna med i förändringen. Kanske bidrog det till lugnet.

Paludan brände sin bok och rabblade snabbt (på halvdanska?) att koranen är falsk och Muhammed dålig. När han tröttnade på det körde han en inspelning med samma budskap. Verkshöjden kan ifrågasättas.

(Tidigt) morgonmöte med boende och aktivister i Ulleråker

Det finns olika sorters morgonmöten. Strax före soluppgången i tisdags var jag i Ulleråker för att träffa aktivister och boende som blockerar grinden i ett stängsel. Det var kallt, men jag hade med mig en kaffetermos.

Bakgrunden är ganska enkel. Kommunen vill hugga ner en gammal tallskog för att bygga miljonprogramsinspirerade 14-våningshus. Detaljplanen har vunnit laga kraft, men en fridlyst skalbagge har hittats. De boende vill ha en dialog om områdets framtid - de vill bevara mer av grönområdena och undrar om det inte vore bättre med femvåningshus som liknar de som redan finns på platsen.

Kommunens tjänstemän har meddelat att träden ska ner, skalbagge eller inte. Avverkningsentreprenörer vill att aktivisterna ska sluta sitta i vägen för grinden, men aktivisterna flyttar sig inte eftersom “det pågår ett lagbrott där inne”.

Under mitt besök kom vare sig tjänstemän eller skogshuggare förbi så dramat stannade på mycket låg nivå. Men, den efterfrågade dialogen kunde jag ju åtminstone påbörja. (Jag är tydligen den första och enda politiker som visat intresse.)

Ulleråker skulle ursprungligen får 8000 nya bostäder (ungefär ett nytt Knivsta kommun som UNT skrev 2014). Det hela skulle vara klart 2026, men verkar inte ha kommit igång. Kanske för att Ulleråker tydligen inte räknas in i (det sägenomspunna) “Uppsalapaketet” och dess 55,000 nya bostäder.

Jag tycker att det finns två anledningar förnya dialogen och planeringen för Ulleråker:

• Cinnoberbaggen. Kommunen ska inte bryta mot lagen. Enligt planerna ska alla träd ut till Dag Hammarskjölds väg bort, men om lagen säger att de måste bevaras och då måste planerna göras om.
• Uppsalas byggvision har kraschat. Första testet att bygga blandat för en modern, kreativ medelklass som gillar bilpooler, lådcyklar, och klimatsmarta hem har testats i Bäcklösa och kraschat totalt. Långt över hälften av bostäderna har givits till förturskön vilket gjort bostadsrätterna osäljbara. De inflyttade känner sig lurade när planerade grönytor blir parkeringsplatser. Området som skulle vara skyltfönstret för det nya Uppsala präglas av trångboddhet, parkeringsöken, otrygghet och extrem förslitning.