Kommunfullmäktige som grekiskt drama?

Min plats i KF-salen är bakom en högtalare och mitt namn på namnskylten var felstavat. Jag hade en stor presentation på jobbet planerad sedan tidigare och gled, likt den ende andra privatanställde i vår grupp, in till min plats knappt fyra timmar efter mötets start. Ingen annan satt ned. Alla fikade. Det var ganska trevligt. (En av våra yngre ledamöter räknade redan vid 18-tiden fram att bara mötets pauser började närma sig 100 kkr i arvodeskostnader.)

Det politiska läget är enkelt men komplicerat. De röda och blå sidorna har (förenklat) 39 mandat var med det lokala Utvecklingspartiet (UP) med 2 mandat i mitten. UP har i valrörelsen profilerat sig som ett högerparti som är mot vänsterns utbyggnadsplaner. Efter valet bytte de dock fot och blev ett socialdemokratiskt stödparti eftersom socialdemokraterna erbjöd deras ordförande och grundare ett välbetalt jobb i kommunkoncernen. De har ett “hemligt avtal” (“exakt vad som står i avtalet är mellan oss”). Jag lånar den klargörande bilden nedan från KD.

Alliansen la fram en motion som helt matchade UPs vallöften (se sedan). Den blev vidareskickad till kommunstyrelsen för beredning och där kommer den antagligen också att begravas.

Allt det här varit i media redan och alla positioner är välkända. Debatter och röstande liknar därmed mest en väl förberedd och koreograferad dans där alla klargör redan kända åsikter för att sedan lägga redan kända röster. Kommunfullmäktige liknar på så sätt en grekisk tragedi - publiken vet redan vad som ska hända.

En liten överraskning verkade dock vara på gång just när jag anlände. Platser i nämnder (kommunstyrelsen är en nämnd) fördelas om partierna inte kan komma överens enligt den inte helt otympliga lagen om proportionella val i kommuner och regioner, LPV (2022:629). LPV innehåller den typ av kvoter, grupperingar, och jämförelsetal som brädspelare brukar uppskatta. SD, som i Uppsala gått till val på att “stoppa sosseriet”, verkar ha en ledamot som gillar att räkna - genom att tyst lägga sina röst på alliansen flyttades en kommunstyrelseplats från röd till blå sidan utan att SD själva påverkades.

Därefter skulle kommunalrådstjänsterna, dvs heltidsanställningar för toppolikter i kommunen, fördelas. Traditionellt har man tydligen träffats och kommit överens i förväg, men i år hade socialdemokraterna inte vela ha några sådana möten vilket skapade viss förvaring. På mötet la den rödgröna sidan fram förslaget att antalet kommunalråd i Uppsala kommun skulle minskas från 11 till 9 - den första förändringen sedan 1985 om jag förstod det hela rätt. Oppositionen skulle fortfarande få 5 kommunalråd medan majoriteten ville minska sitt antal från 6 till 4 “för att spara pengar”. (Vänsterpartiets kommunalråd talade sig här varm för det goda omdöme som en fritidspolitiker som egentligen är snickare besitter.)

Utvecklingspartiets ledare kallade sin omgivning lögnare och påpekade att han för egen del aldrig eftersträvat att får fortsätta på den kommunalrådspost som han under de senaste fyra åren innehaft som politisk vilde. Utvecklingspartiet var endast intresserade av sakfrågor. Moderaternas ledare påpekade att de mejl som UP skickat under förhandlingarna var offentliga och redan lämnats ut till media. Sverigedemokraterna påpekade att de extra arvoden som den rödgröna majoriteten förra året “köpte” vänsterpartiets röster för var lagvidriga och faktiskt föll när de prövades i domstol.

En docent i juridik, tillika hovrättsråd, från Liberalerna påpekade nu att antalet kommunalråd inte är ett val utan måste beredas av kommunstyrelsen innan beslut kan fattas. Mötet tog nu 10 minuters paus.

Efter 60 minuters paus samlades kommunfullmäktige igen. Nio kommunalråd fastslogs efter viss förvirring eftersom en av socialdemokraterna ledamöter inte fick röstningen att funka på sin padda. Därefter röstades fyra rödgröna kommunalråd och fem kommunalråd från Alliansen in. Sverigedemokraterna blev trots sina åtta mandat utan kommunalråd, vilket jag antar var det lätt småsinta syftet med hela cirkusen.

För första gången någonsin föreslogs nu att kommunstyrelsens ledare inte också skulle vara styrelseordförande i Uppsala stadshus AB, moderbolaget i kommunens koncern. Socialdemokraterna nominerade istället Utveckingspartiets ledare till posten. På så sätt fick UPs ledare nu en välbetald tjänst utan att bli kommunalråd.

Till slut skulle det delas ut ett par hedersmedaljer i rent guld och sedan fick vi gå hem vid 22-tiden.

Höst i Suburbia (valresultat i Uppsala)

Fem av moderaternas tio starkaste valdistrikt i riksdagsvalet ligger i min del av kommunen. Bland höstlöven och fallfrukten i norra, södra, östra och mellersta Sunnersta röstar fler än var fjärde väljare på oss.

Det är tyvärr inte så imponerande. För ett decennium sedan snittade vi över 30% i hela kommunen och öster om ån låg några av våra starkaste valdistrikt. Nu är Vilan/Bergsbrunna det enda området i sydöstra Uppsala som kvalar in på topp-10-listan.

I valet till kommunen får vi ungefär samma resultat som i riksdagsvalet. Öster om ån där de rödgröna vill bygga ett gigantiskt miljonprogram i skogen mellan villorna och ett naturreservat har de partier som profilerat sig hårdast mot byggplanerna gått bra. Det syns framför allt på Centern och det lokala Utvecklingspartiet. Här finns, enligt mig, åtminstone 10 %-enheter som borde ha varit våra.

Slutresultatet i kommunalvalet i Uppsala var mycket jämnt. På ena sidan Socialdemokraterna och deras lydpartier och på den andra en återuppstånden Allians med passivt stöd från Sverigedemokraterna. Båda med 39 mandat vardera. Med det nystartade Utvecklingspartiets 2 mandat på den borgerliga sida som inte vill bygga otrygga miljonprogram så såg det ut att kunna gå i lås.

Socialism stod som så många gånger förr mot frihet och rättvisa. Men det var också den socialdemokratiska maskinen som stod mot en realistisk risk för polsk riksdag när sex mer eller mindre borgerliga partier måste vara eniga i varje omröstning. (Varav två partier uteslöt sina egna kommunalråd under förra mandatperioden och ett parti startats och leds av ett av de uteslutna kommunalråden.)

Till mångas förvåning valde utvecklingspartiet att överge sin profilfråga och ge stöd till socialdemokraterna mot att deras partiledare får 50 tusen i månaden. Den totala kappvändingen överraskade många, men nu går byggplanerna vidare. Eventuellt ska det hållas en folkomröstning om två år för att klargöra om miljonprogrammet ska ha snabbussar eller spårvagnar.

Jag vet inte vad Utvecklingspartiets väljare i sydöstra Uppsala tycker, men jag misstänker att åtminstone några är lite besvikna på att det parti som i valrörelsen beskriv sig som det enda parti som röstat emot byggplanerna, nu släpper igenom dem.

Kampen går vidare. Det är val igen 2026 och till dess kan vi glädja oss åt Tidöavtalet.