Det var åtta år sedan jag senast började i en nämnd och den här gången hittade jag till lokalen. Antingen är plan- och byggnadsnämnden något mer välorganiserad än Idrotts- och fritidsnämnden eller så har kommunen utvecklats. Kanske båda? Nu startade vi med en heldags utbildning och erbjöds i förväg webbutbildningar om att sitta i en plan- och byggnadsnämnd på Boverkets hemsida.
Ordningskänslan bryts dock snabbt när rummet blir varm utan att ventilationen i det nybyggda stadshuset kan göra något åt saken, de snygga lamporna hänger så lågt att de blockerar sikten mot de slides som visas, och vägguttag saknas.
Ändå. Det här är en tung nämnd. Vi är på rörelsens hemmaplan - här ska samhälle byggas. Många har suttit länge i nämnden. På den röda sidan kommer folk från Hyresgästföreningen och på den blå sitter folk i styrelsen för byggbolag. Stämningen är god. Yrkespolitikerna känner varandra sedan tidigare. Från mitt parti är jag yngst och den ende som är ny.
Till skillnad från för åtta år sedan är jag inte ledamot utan bara ersättare i den här nämnden. Det ger mig insyn och yttranderätt, men jag kan inte yrka eller reservera mig. Till min förvåning kan jag däremot lämna ett “särskilt yttrande” till protokollet. Förutom alldeles innan jag avgår i protest mot någon form av nytt miljonprogram ser jag inte när det här särskilda yttrandet skulle passa in, men vem vet?
Juridik, planprocess, arkiteturpolicy, mutor, delegering, och mycket mer gicks igenom. Nämnder existerar egentligen mest för att avlasta kommunfullmäktige med mindre frågor. Större frågor tas i kommunfullmäktige, en distinktion som kan bli mycket viktig eftersom de rödgröna har egen majoritet i nämnden, men behöver Utvecklingspartisternas stöd för att vinna omröstningar i KF.
Det mest spännande jag fick lära mig om under utbildningsdagen var planbesked. Plan och byggnadsnämnden ägnar sig åt två saker: detaljplaner och planbesked. Innan man börjar med detaljplaner, där samråd ingår och som kan leda till bygglov och byggande finns ett mindre känt steg som bara heter “tidigt skede”. I korthet begär den som vill få till eller ändra en detaljplan ett planbesked varpå kommunen måste svara inom fyra månader.
Ett planbesked kostar drygt 30kkr, är inte bindande och kan inte överklagas. Däremot är det en ganska detaljerad beskrivning av byggbolagets exploateringsförslag. (Bild nedan.) Medborgardialog är frivilligt i det här skedet, och måste i så fall bekostas av den som begärt planbeskedet. Efter fyra månader står vi nu där med en skiss som exploatören och kommunen är överens om - därefter börjar den officiella planläggningen med samråd, etc.
Jag tror att det här är källan till att många medborgare känner sig överkörda, men också anledningen till att politiker, tjänstemän, och exploatörer gnäller om att medborgarna är utvecklingsfientliga och bromsar byggprojekt.
Det verkar dock finnas en vilja hos förvaltningen att stärka medborgarperspektivet i stadsbyggandet. Vi får se hur det går.