Länsförbundsstämma i Bålsta

Till länsförbundsstämman kallades 125 ombud från hela Uppsala län. Föreningarna får ombudsplatser baserat på medlemsantal och utser själva sina representanter. Rent praktisk är det ett heldagsevent med powerpoints i ett rum utan fönster på en skola i Bålsta.

Jag var där som ombud för Uppsala södra. Många ombud har varit med i partiet länge och känner varandra väl sedan förr. Det var lite som att följa med på någons klassåterträff.

Partisekreterare Tomas Tobé talade. Som parti är vi fortfarande kvar i eftervalsanalysen. I förra valet verkade våra enda åsikter i vårdfrågan vara att allt ska privatiseras och ägarna ska bli rika. Arbetsgrupper har tillsatts. Decemberöverenskommelsen är bra.

Partiet kan ibland upplevas som disciplinerat till tråkighetens gräns. Som tur var fylldes eftermiddagen av propositioner och motioner. Propositionerna debatterades hett av människor som jag tyvärr inte kan undvika att misstänka för att både vara klassiska filatelister och f.d. elevrådsordföranden.

Två motioner stack ut. Den första verkade på ytan handla om införandet av en barnomsorgspeng, men kom under debatten att handla om ifall ökande psykisk ohälsa beror på att barn under tre år inte ska vara på dagis. Medan tonläget höjdes, förvirringen ökade, och allt fler började googla ”mentalisering” på sina telefoner (eller kanske bara spela angry birds), klev MSUs (moderat skolungdoms) ordförande upp i talarstolen. På ett sätt inte helt olikt att slå en stor, död fisk i ansiktet på motionären, meddelade hon att motionens källhantering hade givit underkänt på hennes gymnasieskola. Efter det hämtade sig inte debatten riktigt.

Den andra motionen som stack ut hade underrubriken ”klimatbluffen äntligen avslöjad!”. Ah, tänkte jag – det är så här moderata chemtrails set ut! Motionen innehöll många diagram, och debatten behandlade såväl hur många bullar en riksdagsledamot kan tänkas äta till frukost, som hur länge sedan det var som livet uppstod på jorden. Kanske borde jag ha begärt ordet och påpekat det uppenbara: man bör inte ta politiska beslut om vilka forskningsresultat som är bäst. Motionen avslogs.

Min slutsats är att det är i de där arbetsgrupperna, inte via motioner som de nya nya moderaterna ska skapas.

Snö och pengar

Natten efter att Sunnerstabacken stängt för säsongen började mars månads sista snö att falla. De avtalade elva veckorna var över, och liftarna slutade att snurra.

Bolaget Uppsala kommun Sport- och rekreationsfastigheter AB ska senast den 30:e april lämna in ekonomisk redovisning och verksamhetsberättelse till sin uppdragsgivare (dvs Idrotts- och fritidsnämnden.)

Innan det var dags för redovisning har bolaget dock redan i januari skickat in framställan om högre ersättning för 2015. Man vill ha 410kkr extra för att sköta nya anläggningar, 600kkr extra för att sköta alla möten med och hantera ”ett stort fakturaflöde” från sin entreprenör (som jag tror är Uppsala kommuns eget ”Teknik och Service” - förklarande texter saknas i underlaget.)

Det finns tydligen en indexjustering av ersättningen också. Från tiden när jag hade förmånen att arbeta med IKEA minns jag ett starkt fokus på att hela tiden sänka priset samtidigt som man förbättrade produkten. (Jag tror man ville sänka priset med 2% per år, men lyckas inte googla fram någon bekräftelse.) Tyvärr tror jag att kommunens indexjustering är uppåt – mot högre kostnader.

Den riktigt intressanta posten var att bolaget vill ha 150kkr mindre för att sköta om Uppsala Alpina Center (aka Sunnerstabacken). Dessutom tar man över uppgifter (”träd- och slyröjning” på en direkt fråga) budgeterade till 80kkr från nämnden, samt lovar spruta konstsnö i alla tre backarna och bygga hopp i backe tre direkt vid skidsäsongens start. (Som jag skrivit om tidigare, krävs idag försäljning för 300kkr för köra igång backe tre och dess hopp.)

Skattebetalarna får alltså betala maximalt 1,6 miljoner istället för 1,75 miljoner för sin skidbacke, får 80 kkr trädröjning på köpet, samt fler och bättre backar. För bra för att vara sant? Naturligtvis. Bolaget vill ha alla inkomsterna från liftkortsförsäljningen, som i genomsnitt givit 370kkr/år de senaste tre åren.

Att spruta snö i början istället för i slutet av säsongen är bara en processförbättring. Det kostar inte extra. I verkligheten får kommunen alltså betala 140 kkr extra (370-150-80) för samma tjänst.

Bolagets syfte är att sköta ”operativa driftsfrågor och fastighetsdrift”. Varför man väljer att flytta över pengar från nämnden till bolaget på det här sättet har jag inte lyckats få något bra svar på.

Om jag fick bestämma skulle bolaget antingen få 290 kkr mindre per år (150+140) eller så skulle liftkortspriserna sänkas med 38% (140/370).

Tankar kring en ismaskin

Varje gång jag får en ny kallelse till nämnden startar ett nytt demokratiäventyr.

Kommunen delar ut bidrag till idrottsföreningar. I huvudsak verkar det ske genom att man via ett poängsystem räknar antalet aktiva medlemmar i åldrarna 5 till 25 år är samt uppskattar verksamhetens kvalitet. Dessutom kan föreningar med egna lokaler få driftsstöd. I praktiken är hyrorna som föreningar utan egen lokal betalar så låga att de också kan ses som ett bidrag.

Som jag har förstått det hela (någon dag kommer jag säkert att få utbildning på det här) ger man alltså stöd till barn- och ungdomsidrott per idrottstillfälle (vilket bör sänka medlemsavgifterna) samt hjälper till med lokaler.

Det här låter som vettiga prioriteringar och ett rimligt system. Även om jag inte lyckats förstå hur konverteringen från poäng till bidrag går till, så tycker jag modellen verkar förutsägbar och rättvis.

Det var inte utan förvåning jag läste de rödgrönas förslag att Idrotts- och fritidsnämnden skulle köpa en ismaskin till en hockeyklubb. En elektrisk ismaskin kostar tydligen en knapp halvmiljon, och första årets avskrivning (förutsatt av ismaskinen skrevs av på 10 år) rymdes enligt beslutsunderlaget inom 2015 års budget.

Uppenbarligen var det här inte ett beslut som kunde tas av tjänstemännen enligt de fastlagda reglerna, så det eskalerades till nämnden. Tyvärr bestod beslutsunderlaget i princip endast av föreningens ansökan samt informationen att det fanns plats in 2015 års budget.

För ett par år sedan, som en del av min MBA, besökte vi Darden Business School i Charlottesville, Virginia. Därifrån reste vi norrut, i solnedgång med Blue Ridge Mountains vid horisonten. Vi besökte NRA på deras huvudkontor i Fairfax. (Men det är en annan historia.)

I Washington DC träffade vi riskkapitalisten/affärsängeln John May och var med på en av hans investerarmiddagar. Formatet var väldigt likt Draknästet (som tydligen är ett Japansk format) men med lite mindre drama. Drakarna/Änglarna omgav sig med smarta ungdomar med examina från olika toppuniversitet. Helt absorberade av due dilligence sprutade de information om minitransformatorer och framtidens belysningssystem i sydstaterna.

Jag förvånades över hur gärna entreprenörer, assistenter, och investerare delade information med oss. ”These guys are smart, but not as smart as they think”, sa en entreprenör. En av änglarna pratade om hur tråkigt det är när man måste sluta finansiera en start-up.

Det här var människor som lyssnade noggrant och gjorde ordentliga undersökningar innan de (eventuellt) investerade sina egna pengar.

Idrotts- och fritidsnämnden är inget draknäste. Dessutom är vi i opposition. Om de rödgröna vill köpa en ismaskin, kommer de rödgröna att köpa en ismaskin.

Jag skulle gärna se en tydligare analys av förväntade nyttor (Hur mycket idrott per krona får vi?), alternativa investeringar (Hur valdes den här investeringen? Var de bara först att fråga?), och juridiska implikationer (Kommer kommunallagen att tvinga oss att köpa en ismaskin till alla som vill ha en nu?) före beslut.

Skattepengar är också riktiga pengar.