Varje gång jag får en ny kallelse till nämnden startar ett nytt demokratiäventyr.
Kommunen delar ut bidrag till idrottsföreningar. I huvudsak verkar det ske genom att man via ett poängsystem räknar antalet aktiva medlemmar i åldrarna 5 till 25 år är samt uppskattar verksamhetens kvalitet. Dessutom kan föreningar med egna lokaler få driftsstöd. I praktiken är hyrorna som föreningar utan egen lokal betalar så låga att de också kan ses som ett bidrag.
Som jag har förstått det hela (någon dag kommer jag säkert att få utbildning på det här) ger man alltså stöd till barn- och ungdomsidrott per idrottstillfälle (vilket bör sänka medlemsavgifterna) samt hjälper till med lokaler.
Det här låter som vettiga prioriteringar och ett rimligt system. Även om jag inte lyckats förstå hur konverteringen från poäng till bidrag går till, så tycker jag modellen verkar förutsägbar och rättvis.
Det var inte utan förvåning jag läste de rödgrönas förslag att Idrotts- och fritidsnämnden skulle köpa en ismaskin till en hockeyklubb. En elektrisk ismaskin kostar tydligen en knapp halvmiljon, och första årets avskrivning (förutsatt av ismaskinen skrevs av på 10 år) rymdes enligt beslutsunderlaget inom 2015 års budget.
Uppenbarligen var det här inte ett beslut som kunde tas av tjänstemännen enligt de fastlagda reglerna, så det eskalerades till nämnden. Tyvärr bestod beslutsunderlaget i princip endast av föreningens ansökan samt informationen att det fanns plats in 2015 års budget.
För ett par år sedan, som en del av min MBA, besökte vi Darden Business School i Charlottesville, Virginia. Därifrån reste vi norrut, i solnedgång med Blue Ridge Mountains vid horisonten. Vi besökte NRA på deras huvudkontor i Fairfax. (Men det är en annan historia.)
I Washington DC träffade vi riskkapitalisten/affärsängeln John May och var med på en av hans investerarmiddagar. Formatet var väldigt likt Draknästet (som tydligen är ett Japansk format) men med lite mindre drama. Drakarna/Änglarna omgav sig med smarta ungdomar med examina från olika toppuniversitet. Helt absorberade av due dilligence sprutade de information om minitransformatorer och framtidens belysningssystem i sydstaterna.
Jag förvånades över hur gärna entreprenörer, assistenter, och investerare delade information med oss. ”These guys are smart, but not as smart as they think”, sa en entreprenör. En av änglarna pratade om hur tråkigt det är när man måste sluta finansiera en start-up.
Det här var människor som lyssnade noggrant och gjorde ordentliga undersökningar innan de (eventuellt) investerade sina egna pengar.
Idrotts- och fritidsnämnden är inget draknäste. Dessutom är vi i opposition. Om de rödgröna vill köpa en ismaskin, kommer de rödgröna att köpa en ismaskin.
Jag skulle gärna se en tydligare analys av förväntade nyttor (Hur mycket idrott per krona får vi?), alternativa investeringar (Hur valdes den här investeringen? Var de bara först att fråga?), och juridiska implikationer (Kommer kommunallagen att tvinga oss att köpa en ismaskin till alla som vill ha en nu?) före beslut.
Skattepengar är också riktiga pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar