På Overunda i Gottsunda

Jag har tagit för vana att ta ett varv runt Gottsunda centrum när tillfälle ges. Med “runt” menar jag alltså runt - på utsidan. Min fru har döpt det till “Overundan”. Det kan vara en sorts komplimang, men det behöver inte vara det.

Om man följer en alltmer öde korridor förbi ICA och stadsmissionens kvällsstängda second hand brukar man hitta några ensamma ungdomar utspridda vid eluttagen. (Centrumet erbjuder fritt wifi.) Via ytterligare en korridor, nu nästan säkert öde, kommer man till det den bakdörr som kommunens fastighetsbolag kallar “lilla framsidan”. Där står allt som oftast en grupp unga män med huvorna uppdragna och röker. När det var kallt för några veckor sedan hade de kört fram en bil, öppnat dörrarna, och spelade någon form av svensk rap. Härom dagen nöjde de sig med att stå och skojsparka lite.

Om man därifrån fortsätter förbi den mörka lastkajen kommer man till Gottsunda Sporthalls publikentré. (Via glasdörrar kommer man direkt in till hallen och läktaren.) Normalt är allt låst, men någon hade ställt upp dörren med hjälp av en vikt dörrmatta. Där pågick handbollsmatch.

Uppsalamålvakten på bilden kommer att bli överlobbad, men räddas av ribban. Det såldes fika och fanns gott om folk på läktaren. Publiken bestod mestadel av den vanliga blandningen av familj och vänner till spelarna, men även ett gäng ensamkommande.

Jag fortsatte förbi en ödslig busshållplats och runt badet som, likt sporthallen, bara kan nås utifrån, genom en egen ingång.

I en bättre värld, med annan planering och arkitektur, skulle saker i Gottsunda centrum hänga ihop. De döda ytorna skulle vara färre, och de gentlemän från mellanöstern som idag dricker automatkaffe vid centrumets nordvästra ingång skulle kunna köpa det vid en handbollsmatch.

Vi behöver mer Jane Jabobs och Alice Coleman.

Moderatkafé

Ja. Det var en skön lördagsmorgon. Bob Dylan, live at Budokan från 1979, ur högtalarna medan jag satte på kaffe och öppnade upp kaféet. En vän, som i dagarna stänger sitt ikoniska kafé efter 19 år, menade att det var den känslan som han själv alltid varit ute efter.

När gallergrinden rullat upp ställde jag ut partirollups och dukade fram lussekatter. Vi var tillbaka i Gottsunda, på det stängda kaféet kulturpunkten, där kommunen en vecka tidigare hållit medborgardialog.

Framåt tio började partivännerna att droppa in. Förutom Södra, min förening som både innehåller lätt stenkastningsbenägna miljonprogram och villor ned mot vattnet, var även Västra, med sina patriciervillor, egnahemsområden, och höghus, inbjuda. Jag hällde upp kaffe.

Vi hade trevligt och diskuterade rekrytering, kampanjer, studiebesök, och dagspolitik.

Medan vi plockade ihop tittade några småkillar i lågstadieåldern in. Kanske är centrumet deras vanliga lördagstillhåll. Efter att de tvättat händerna bjöd vi på läsk och lussekatt. De satt på pallarna vid baren och berättade att de rappat på Gottsundadagarna - sedan tackade de och drog vidare. Två ordningsvakter tittade också in och blev bjudna på läsk. Den ene gjorde korstecken över glaset innan han drack.

Från och med januari kommer kommunen att själva driva kafé på Kulturpunkten. Vi hoppas på att fortsätta komma dit och dricka moderatkaffe på lördagsmornarna.

Medborgardialog i Gottsunda

Inför den planerade byggboomen höll Uppsala kommun idag dialogmöte i Gottsunda. Jag räknade inte mindre än 15 personer i kommunvästar på plats. Dialogen fungerade genom stora informationsmontrar, kartor där besökare kunde placera ut idéer eller problem (“Ta bort sniglar, dom äter kantareller”), och frågor som kunde besvaras på post-it lappar.

Många av besökarna var äldre än jag, men där fanns också vinddrivna existenser som drog nytta av gratis fika men borde duscha oftare, och en patrull unga män direkt från koranskolan. Som informationsinhämtning fungerar workshopformatet antagligen mycket bättre än ett traditionellt stormöte.

Även polisen var på plats. Gårdagens text i public service, om Gottsunda som ett alltför farlig område för att handräcka kronofogen i, var man måttligt imponerad av. Det finns bättre och sämre dagar att göra saker som inte är akuta. I övrigt verkar man dela den relativt mörka bild som polisförbundets ordförande tidigare beskrivit. Det finns för få poliser, många säger upp sig, det utbildas för få, det är mycket extra övertid, lönen är låg, förtroendet för ledningen begränsat. Vi pratade om kvinnotider på badet.

Trots att det var mitt på dagen var poliserna lite oroliga över polisbilen. Tydligen lämnade de normalt aldrig polisbilar obevakade i Gottsunda, men idag var de underbemannade. Jag tyckte det var lite överdrivet eftersom den stod alldeles utanför dörren och syntes genom fönstret, men jag hade fel - en timme senare beställdes bärgare eftersom någon hade skurit hål i ett av däcken.

Medan polisen ringde bärgare ställde sig några tonårskillar med scarfar uppdragna över ansikten demonstrativt observerande bredvid. När jag ett kort systembolagsbesök senare kom förbi igen var fler poliser på plats och tonårskillarna visiterades under högljud klagan. Jag gick in och hade en spännande diskussion om vattenskydd med specialist från kommunen. Lite senare dök en vältränad gentleman i huvtröja upp för att berätta för polisen att de måste sluta trakassera ungdomarna i Gottsunda och visa mer respekt. Poliserna såg inte alltför imponerade ut.

På vägen till min bil småpratade jag med en mycket arg polis. Vi vill gå in och gripa dem, men vi får inte för våra chefer. De är duktiga på att använda mobiler, lämnar vapen och knark till barn i 11 till 13-årsåldern, och våra chefer blir inte glada om vi visiterar barn.

En rökande tonårstjej frågade polisen varför de höll på och trakasserade killar som inte gjort något. En nästan gråtfärdig, ensamstående tvåbarnsmor som jobbar i vården berättade för mig att hon vill flytta från Gottsunda - helst ut på landet, men att hon inte har råd.

Jag tror att Gottsunda är en av de platser där landet just nu står och väger. Det är kanske här det avgörs vilket land Sverige kommer att vara 2030. Innan vi spenderar alltför mycket tid på att “förtydliga stadsväven” och jaga bort sniglarna från kantarellerna, tror jag att vi har en del annat att styra upp.