Ortens officiella instagramgrupp har i över två månader utmanat andra förorter att tävla i #championsleagueförorten även för tjejer. Tillslut verkar ett lag (med den något vaga hemorten “Stockholm”) ha nappat och speltiden sattes till söndag kväll 19:00. När jag kom till Gottsunda Sporthall en halvtimme före matchstart var det redan mycket folk, och så mycket tjejer att jag först blev orolig att jag satt mig i damsektionen.
Till musik som jämförde ordningsmakten med kvinnliga könsorgan värmde lagen upp. Båda lagen spelade i svarta tröjor, ett par av spelarna bar schal, andra spelade i vanliga, tighta sportkläder och med utsläppt hår.
I mitten av första halvlek uppstod lätt oordning borta vid spelaringången när två innebandylag som menade att de bokat hallen ville spela. Jag antar att omöjligheten i att försöka avbryta fotbollen inför 200 skrikande fans strax gick upp för innebandyfolket.
Publiken stod upp när Gottsunda anföll och talkörer hyllade både orten och den storspelande målvakten. En av killarna provade, men glimten i ögat, till och med en “Allah akbar”, med fist bump från en kompis som resultat. All hjälp behövdes. Tjejerna från Gottsunda och Uppsala kämpade väl, men just den här kvällen hade stockholmarna fått ihop det starkare laget och kunde vinna med 4-0.
Jag satt kvar och tittade på när pojklagen i innebandy tog över sporthallen. Det ena laget hade prydliga ljusblå lagtröjor och det andra lika prydliga rosa lagtröjor. Föräldrar och ledare monterade upp sargen. Ledarna hade tröjor med namn på och ID-brickor i band runt halsen. Sekretariatet satte upp sitt bord och en av de två, antagligen licensierade, domarna i synkroniserad klädsel blåste i pipan och höll upp två fingrar för att visa att det snart var dags att börja.
På läktaren samlade man ihop kvarlämnade pantburkar och menade att kommunen verkligen borde städa hallarna bättre. Jag hörde en dam berätta för en funktionär att hon i och för sig bodde i Uppsala, men aldrig varit i den här delen förut. Ingen i publiken stod upp.
Jag gick mot bilen. Bakdörren till centrumet stod öppen och lät en kall vind blåsa in i de ödsliga korridorerna. Längre bort hörde jag folk skrika. En stor folksamling hade bildats. En kvinna med ett barn på armen försökte hålla tillbaka en man som skrek “var är han? jag ska hitta honom!”. Utanför på parkeringen var folksamlingen ännu större och någon form av tumult pågick. Mer folk i bilar anslöt. Jag mötte en springande ordningsvakt som beskrev det hela som “totalt kaos”.
Jag vet inte varför, men det lugnade snabbt ned sig. När två bilar extra ordningsvakter anlände hade folk redan slutat skrika. En av Gottsundamammorna i en av deras karaktäristiska skrikgula jackor kom gåendes bortifrån lokalen på Bandstolsvägen. Strax senare kom polis med hund. Men allt var redan över. Ingen hade (vad jag såg) gjort sig illa.
En bekant som pratar arabiska förklarade att tumultet (nog) börjat när en man som hostat nära en bäbis fått sin uppfostran ifrågasatt av bäbisens mamma. En vanlig kväll i Gottsunda.