Det är inte alltid så lätt att vara med i ett parti. 2014 hörde jag partifunktionärer skälla ut medborgare som ville att vi skulle “göra något åt tiggarna”. Detta något var eventuellt att Rumänien inte skulle få vara med i schlagerfestivalen och svaret blev att “man kan inte förbjuda fattigdom”. Nu föreslår partiets, för tillfället ledarlösa, centralkommitté ett “Nationellt förbud mot tiggeri”.
Men, jag antar att det är så här ett parti måste fungera. Ibland måste man ompröva tidigare linjer, ibland för att verkligheten förändrats, ibland för att den provade linjen inte givit avsett resultat. Pragmatiskt arbete som styr undan från ideologiska dikeskörningar.
I Uppsala finns idag ungefär 100 tiggare, en halvering mot för något år sedan. De är, enligt lokaltidningen, så gott som uteslutande romer från Rumänien. Liksom i resten av landet har trycket från samhället ökat, obesiktigade husvagnar tas i beslag, parkeringsböter delas ut, och istället för avhysningar (då kronofogden efter lång tid dyker upp med tolk och socialtjänst i släptåg) använder sig polisen idag av avvisning enligt polislagens 13:e paragraf. Inga tolkar, inga soctanter, bara dags att packa ihop och följa lagen. Även miljöpartistiska kommunalborgarråd verkar tycka att det här är bra.
MUF vore inte MUF om de inte hade en egen åsikt. Det tycker inte att man kan förbjuda folk från att be om hjälp, men att markägare och näringsidkare kan få göra det. (Kanske kommer den osynliga handen då se till att affärer i områden där folk vill ge en peng till en tiggare innan de handlar behålla sina tiggare, medan andra avvecklar publiken vid sin uteservering?) MUF vill också ställa högre krav på Rumänien och Bulgarien att ta ansvar för sina medborgare.
EU-kommisionens ordförande har i dagarna tydligen hållit något som för EU-medborgarna borde motsvara den amerikanska presidentens state of the union. Kommisionsordföranden plan är tydligen att alla ska gå med i en bankunion och Bulgarien och Rumänien ska in i Schengen. Nederländernas premiärminister beskrev talet som “vilseledande” och rekommenderade kommissionsordföranden att uppsöka läkare med sina visioner.
Risken att EU skulle hantera tiggeriproblematiken i Uppsala kan nog ses som begränsad. Vi är ensamma i det här. Det finns ingen hjälp att få. Det är långt härifrån till Bryssel.
Kanske skulle Sverige kunna lägga veto mot att släppa in Rumänien och Bulgarien i Schengen, men det verkar inte vara så EU-politik fungerar.
Jag tycker, till skillnad från den vänsterpartistiske ordföranden i socialnämnden i Uppsala, att målsättningen ska vara att tiggeriet i Uppsala upphör. Rumäniens ansvar för sina medborgare är totalt och vi bör använda EU för att sätta press på dem, men i väntan på ett mirakel som kanske aldrig kommer måste vi hantera våra egna problem.
Om det är det kriminalpolitiska programmets eller MUFs modell som är mest effektiv kan diskuteras, men målet bör ligga klart. Vanligt upprätthållande av lagar och regler är en bra början. Ett ytterligare steg i rätt riktning kan, som föreståndaren för kommunens natthärbärge föreslår, vara att minska antalet platser på härbärget så att de slutar att vara “ett vandrarhem för gruppen”. Hela systemet måste dra i samma riktning.