November månads kommunfullmäktige i Uppsala kommun definieras nog bäst av punkt 13: “Fastställande av skattesats för 2023”. Socialdemokraterna var glada över ordning i ekonomin och yrkade på oförändrad skattesats. Vänsterpartiet var glada att arbetarna nu skulle slippa att slita ihop till Moderaternas skattesänkningar och yrkade på oförändrad skattesats. Moderaterna talade om kommunens överflöd av mål och vill egentligen både fokusera samt flytta makten från politiken till medborgarna, men yrkade på oförändrad skattesats. Centerpartiet vill prioritera kärnverksamheten. Kristdemokraterna hade gärna sluppit de spårvagnar som tränger ut den generella välfärden. Därefter röstade alla för oförändrad skattesats.
Punkterna om Nils Edén och ukrainska flyktingbarn följde samma mönster. Debatt följt av samsyn.
Undantaget var ett bygglov för ett onödigt stort hus vid Kungsgatan som hade godkänts 2014 men därefter åkt runt i systemet. De två åsikter som stod mot varandra var (1) vi borde nog skicka tillbaka det här ärendet till plan- och byggnadsnämnden och be dem kolla igenom det ytterligare en gång och (2) det finns en gräns för hur länge man kan låta folk vänta på belslut och den gränsen är under ett decennium.
Vänsterpartiet ville bygga billiga hyresrätter utanför stan istället för dyra bostadsrätter i centrum. Miljöpartiet påpekade att de redan lovat företag som köper mark i Gottsunda en spårvagn dit. Socialdemokraterna påminde om att demokrati är viktigt. Alliansen, SD och UP röstade utan någon större entusiasm igenom ett bygglov som ingen verkade särskilt förtjust i.
Jag noterade däremot att det verkar verkar gå att få ihop en icke-socialistisk majoritet i byggfrågor. Kanske skulle det kunna användas för att bromsa miljonprogramifieringen av lärdomsstaden?
