onsdag 20 februari 2019

Hockeystad?

Det blev inget av med hockeyprojektet Uppsala Event Center. Efter att spenderat 30 miljoner skattekronor på att fundera kom bolaget fram till att en startpeng på 150 miljoner och 15 miljoner per år från skattebetalarna inte var tillräckligt för att kunna skapa “Uppsalas största restaurang” med 46 VIP-lounger. Det verkar som om inga privata investerare kunde övertygas om att satsa på projektet.

Två nya förslag dök snabbt upp. IFU 2.0 är en utbyggnad av det gigantiska innebandytempel som kommunen för ett par år sedan gick i borgen för. Det skulle innebära ett ytterligare borgensåtagande på åtminstone 800 miljoner och ge tre nya ispister. Alternativ två är en klassisk hockeylada vid reningsverket.

Jag gillade de visionära inslagen i IFU 2.0, där konståkningen t.ex. sattes som främsta användare av en av isarna. Att bygga med gymnastikutrymmen nära, och is utan sarg och snusspottade utvisningsbås vore unikt. Men en kostnad uppåt 800 miljoner är svår att gilla.

Allternativet “kölen” vid reningsverket är mer traditionellt. Tanken är att det lokala Ishockeylaget Almtuna, som 2015 räddades från konkurs och nu ligger näst sist i hockeyallsvenskan, förtjänar en arena certifierad för “Swedish Hockey League”. Dessutom kommer byggandet av en likadan hockeylada som redan finns i ett 30-tal svenska städer att “sätta Uppsala på kartan” och bidra till ökade skatteintäkter (nej). Den här typen av arena för 5000 åskådare kostar bara 400 miljoner att bygga. (Med en försiktig reservation att allt, som t.ex. parkeringslösning, inte är inräknat.)

I partiet har vi haft dialogmöte om vilken linje vi bör driva. Jag tycker, som jag bloggade 2015, att infrastruktur för kommersiell åskådaridrott bör bekostas av de kommersiella aktörerna själva. (En hockeylada för breddidrott kostar kanske 40 miljoner har jag fått lära mig.) Jag är ganska ensam.

Jag är faktiskt inte ens säker på att jag tycker det är viktigt att Uppsala blir en hockeystad. Om vi nu har 400 miljoner över att investera i idrottsplatser så skulle jag gärna fråga alla kommunens idrottsföreningar vad de föreslår.

lördag 2 februari 2019

Mot Fyrishov! (Ny mandatperiod)

Även om det personligen gick ganska bra i för mig i valet, så backade som bekant partiet. Mitt resultat i det interna provvalet placerade mig först på plats 25 på listan, vilket inte räckte till en plats i kommunfullmäktige.

Jag lämnar nu Idrotts- och Fritidsnämnden för att istället ta plats i Fyrishovs styrelse. Jag tror det kommer att vara lärorikt och spännande. Under de närmaste åren ska 100-tals miljoner investeras i om och tillbyggnad. En ny 50-metersbana för simsport, en separat bassäng för hopp (och undervattensrugby?), och en “rundbana” för motionssimmare. Men det mest intressanta är att Fyrisåns vatten tydligen åter är badbart och att Fyrishov planerar för en 1000-metersbana i ån.

Vi har haft ett första styrelsemöte med introduktioner och rundvandring. Min vana trogen lyckades jag inte sitta tyst och lyssna. När det i genomgången antyddes att tryggheten aldrig varit ett problem på badet kände jag mig tvungen att starta högläsning ur lokaltidningen. Tyvärr verkar även Idrotts- och Fritidsnämndens beslut att upphöra med könssegregation på Gottsundabadet försvunnit någonstans på vägen mellan beslut och genomförande.

För att lära mig mer har jag provsimmat anläggningarna. Jag har låst in mina kläder i Gottsundabadets nya skåp och anmält mig till en crawlkurs på Fyrishov. Det här ska bli skoj.