Fukten från förrgårdagens regn gjorde luften tät av dofter. Stadsskogen kändes som en riktig skog, inte som en en sån där söndertrampad dunge som ibland, pliktskyldigt lämnas mellan höghusen. Jag cyklade mot Blodstensskogen för att se med egna ögon vad som fått aktivister att bosätta sig i en trädkoja sju meter över marken tio år efter byggnadsnämndens beslut.
Det är en ganska liten skog som ligger klämd mellan två charmfria hyreslängor. Den är dock ordentligt uppvuxen, nästan lite vild, och tät nog att man inte kan se igenom den. Jag antar att det är en av poängerna - man ser inte det andra hyreshusområdet så det känns som om man bor nära naturen.
Kontrasten mellan kommunens inplastade A4 och aktivisternas texter målade på lakan är vacker. Här möter “Ansvarig för eller trädkojans ägare uppmanas att genast kontakta Uppsala kommun…” det lite mjukare “Blodstensskogen är djurens hem”.
Jag pratar med en granne som trivs med sin nuvarande utsikt och tycker aktivisterna är trevliga. Jag lyckas också får byta ett par ord med en ung, smal man med dreads som äter frukost högt uppe på en av plattformarna.
Det är svårt att sammanfatta ett decenniums debatt. Tydligen klubbades beslutet att “utveckla” området med 8-våningshus av en nästan enig byggnadsnämnd (Vänsterpartiet ville bara bygga hyresrätter) redan 2010. Samråd ska ha skett 2012 (låt mig gissa att en inhyrd konsult visade ett par powerpoints).
Inför valet 2018 hade en plan för avsevärd förtätning och utbyggnad av hela stadsdelen Eriksberg antagits. Flera partier, som Kristdemokraterna, Centerpartiet, och Liberalerna är numer mot byggandet i Blodstensskogen. Vänsterpartiet är nu för bygget, men angrips från vänster för att vara för “skövling” samt att partiet varesig är grönt eller demokratiskt. Feministiskt Initiativ driver frågan hårt och har gjort en underbar affisch där en ekorre får uttala sig.
Naturskyddsföreningens kritik är mer juridiskt inriktad.
Moderaterna, mitt eget part, hamnar återigen som stödparti till socialdemokraternas storskaliga höghusplaner. Man har i och för sig yttrat sig mot att parkeringsgarage strukits ur planen så att ännu mera mark måste användas till parkeringsplatser och påpekat att flera granskningar som gjorts inte nått fram till ledamöterna i byggnadsnämnden. Men, man har landat i slutsatsen att man inte vill skapa risker för byggbolagen som skulle kunna leda till förseningar eller fördyringar.
Frågan är nu i kommunfullmäktige som skulle ha fattat beslut den 8:e juni, men sköt upp det till den 15.e juni, då man bordlade ärendet för att ta upp det efter sommaren.
Kampanjgrupper som “Rädda Eriksbergs skogar” lägger nu, under rubriken “MEJLKAMPANJ”, ut epostadresser till alla representanter i kommunfullmäktige och uppmanar folk att skriva.
Nu sitter jag ju inte i kommunfullmäktige, så jag kommer inte att behöva bekänna färg. Men, som en tankelek en sommarmorgon på västkusten kan man ju fundera på hur jag skulle ha velat rösta.
- Är det här ett bra förslag? Nej, hela förtätningen och utbyggnaden av Eriksberg verkar illa genomtänkt. Jag har t.ex. inte sett någon seriös trafikplan och nallandet på grönområden riskerar att göra Uppsala till en sämre stad. Den gröna kopplingen mellan stadsskogen och Hågadalen kommer inte att gå att återställa. Att gång efter annan tillsammans med socialdemokraterna verka för att grönområden ska bli grå höghusområden är olyckligt. Det här är inte ett steg mot den stad jag vill leva i.
- Är det dumt att ändra sig? Kanske. Politiken ska bygga på en tydlig vision och besluten ska vara förutsägbara. Å andra sidan så (a) sympatiserar jag inte med den nuvarande visionen för hur Uppsala ska utvecklas - jag är i opposition! (b) gigantiska förändringar i planerna från 2010 har redan gjorts i och med Eriksbergsplanen, samt (c) politiken representerar medborgarna och alla byggbolag vet att du inte har ett påskrivet avtal förrän du har ett påskrivet avtal.
- Kan man gå mot sitt parti? Nej, det funkar inte så. Jag tror ju att en annan bygg- och planpolitik vore bättre för både partiet och för Uppsala. Jag hoppas på att kunna få partiet att byta politik och bryta med socialdemokraterna, men om jag hade suttit i KF så hade jag varit tvungen att rösta. Det kanske är så att jag förr eller senare måste vara beredd lämna partiet om jag inte sympatiserar med den drivna politiken. Men är det här en så viktig fråga? (Det ligger antagligen en uteslutning runt hörnet för den som inte röstar enligt partilinjen.) Om det gällde gula stigen eller Granebergsskogen så tveklöst, men jag hoppas ju fortfarande på att partiet ska byta byggpolitik.
I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.
