Varför bor ni här? (Fråga 5/6 från kommunen)

Det har snöat hela natten över det som kommunens tjänstemän vill att vi ska börja kalla Södra staden. Det är UNT-cup i Sunnerstabacken. I fråga fem om exploateringen av området (jag återkommer till fyran) frågar sig kommunen varför någon vill bo här:

Fråga 5. Varför vill man bo i Södra staden?
Vad är främsta anledningen till att folk trivs i Södra staden i framtiden? Välj ett av alternativen.

• Fina hus, gator och torg
• Nära till natur
• Lätt att resa hit och inom området
• Offentlig service, till exempel förskola, skola och vård
• Affärer, kaféer och restauranger i området
• Rik fritid i området, till exempel kultur, parker, idrott och nöjen
• Eget alternativ (skriv)

De första resultaten ser, kanske inte helt oväntat, ut så här:

Ja, alla kryssar i "nära till natur". De har valet att köpa hus där de vill, men har valt "södra stadens" trygga lummighet med närhet till bad, skog, skidåkning, linnévandringar, och universitet. Uppsala stad ligger inom cykelavstånd.

Så vad ska medborgardialogsmottagarna nu göra med den här informationen? Gå tillbaka till politikerna och säga att nej, vi kan inte förtäta här, för medborgarna vill inte det? Däremot verkar ett projekt för förbättring av vattenkvaliteten i Fyrisån vara populärt?

Vilket annat svar hade man väntat sig?

• Alternativet "Fina hus, gator och torg" förtjänar lite extra uppmärksamhet. Jag känner att jag måste dela ut stilpoäng till den som vill återuppliva City Beautiful-rörelsen så här ett drygt århundrade senare. Modigt. Kanske även konservativt.
• Alternativet "Lätta att resa hit och inom området" förstod jag först inte. Varför skulle man flytta till en plats som var lätt att resa till? För att komma hem snabbt efter jobbet? Inom är begripligare, flera av mina grannar cyklar till och från jobb på universitetet och sjukhuset varje dag. Om jag fortfarande hade kontor nere på stan skulle jag vara frestad att köpa en ny cykel. (Ett hårdare svarsalternativ hade varit ”lätt att pendla till Stockholm”.) Kanske kan man tolka det som "du vill inte bo där du jobbar eller handlar"?
• "Offentlig service" är inte så dumt som det först verkar. Närhetsförtur till riktigt bra grundskolor skulle kunna ha varit ett argument. Om alla skolorna var bra. Men visst, Sunnerstaskolan är utmärkt och föräldrakooperativet där våra barn gick i förskola var enastående. Men är tanken att den offentliga servicen här ska vara så mycket bättre än på andra platser att folk flyttar hit för den? Hur tänker man i så fall upprätthålla det? (En amerikansk modell med skolor finansierade av superlokala fastighetsskatter skulle kanske fungera.)
• "Affärer, restauranger, ..." Tänker vi på kommunens jättesatsning på ett halvtomt förortscentrum nu? Bloggen Alex the Architect beskriver läget: ”Här har det satsats på numera tomma butikslokaler, och en arkitektur som tycks göra allt för att dölja kulturverksamheten.”
• Kulturläget har jag redan skrivit om.

Annars är ju vad som gör det bra att bo på en viss plats inte ett helt outforskat ämne. Tidskriften Fokus gör varje år en ranking, som statsvetare naturligtvis givit sig på att analysera. Men kanske hade ”hög medelinkomst”, som tydligen är den bästa indikator på bra boplats, varit ett alltför brutalt svarsalternativ.

SimCity Södra Staden – bygg en bro! (fråga 3/6 från kommunen)

I fråga 3 är det åsikter om broar som samlas in:

Fråga 3. Broar över Fyrisån?
I framtiden kan spårvagnar och bättre cykel­vägar göra det lättare att ta sig mellan centrum och Södra staden. I öst-västlig riktning blir vi fler som behöver korsa Fyrisån, särskilt när det blir en ny tågstation vid Bergsbrunna. Hur ska vi göra det? Välj ett av alternativen.

• På de två broar som finns idag
• På en tredje bro för bil, kollektivtrafik, gång och cykel
• På en tredje bro, men utan biltrafik
• På en tredje bro, men bara för gång och cykel
• På fler nya broar för olika slags transporter
• Eget alternativ (skriv)

Ok. De spårvagnar och cykelvägar som var två av flera alternativ i fråga 2 nu verkar ha blivit en realitet. Dessutom har en järnvägsstation vid Bergsbrunna dykt upp.

Inga problem. Får vi spårvagnarna gratis och en järnvägsstation i Bergsbrunna så är det klart att vi ska använda dem. Ett större problem har jag med att frågorna inte hänger ihop. (Man kan t.ex. vara för höghus i fråga ett, bilar i fråga två, nu vilja ha en cykelbro i fråga tre, och bevara alla grönområden i den kommande fråga fem.)

Jag tycker att eventuella broar måste ses som en del av en total plan- och trafiklösning för hela området – inte som en frikopplad fråga. Om jag designade frågan skulle den fungera så här:

1. Ett antal resenärer och deras resbehov presenteras. (Anna pendlar från Graneberg till Solna, Olle från Sävja till SLU, etc)
2. Presentera deras restider (eventuellt fler alternativ för olika färdmedel). Uppdatera restiderna beroende på broval. (Här får vi nog låtsas som om vi inte vet om att alla enligt fråga 2 alltid är framme inom 5 minuter.)
3. Presentera också kostnader och miljökonsekvenser av brovalen. (Det finns ju en 200-sidig utredning.)
4. Koppla samman frågorna 1-3 och indikera resultatet av befolkningstäthet, färdmedel, och nya vägar. Här har vi ett bra underlag för diskussioner.

Om man nu vill vara riktigt visionär kan man även publicera beräkningsmodellerna och de parametrar som styr dem, samt låta andra specialister föreslå andra parametrar.

Någonstans här har vi nog byggt ett ”SimCity Södra Staden”.

Man framtidsreser! (Fråga 2/6 om södra staden)

Dags att ta en titt på fråga två i kommunens medborgardialogsenkät om södra staden:

Fråga 2. Hur reser man i framtiden?
I Södra staden ska du nå det mesta inom fem minuter. På olika sätt kan du ta dig mellan hem, skola, jobb och nöjen. Hur tar man sig oftast fram i Södra staden i framtiden? Välj ett av alternativen.

• Gå och cykla
• Spårvagn
• Egen bil
• Bussar
• Bilpool
• Eget alternativ (skriv)

Med ”oftast” undviker frågeställaren hjälpligt att likrikta alla transportmedel på samma sätt som man gjorde med byggnaderna i fråga ett. (Jag skakar bort visionen av ett DDR-grått landskap där gråa bussar åker runt bland likformiga höghus.)

Men vem är ”man”? Är det den nyblivne pensionären som ska handla i Gottsunda centrum? Är den barnfamiljen som ska lämna på dagis och skola före jobbet? Är det pendlaren på väg från Sunnersta till Stockholm? Är det en forskare på väg från hemmet i Sävja till jobbet på SLU? En läkare på väg från Graneberg till Akademiska sjukhuset? (Jag kan komma på jättemånga ”män” här.)

I frågan ingår alltså antagandet att de här människorna når ”det mesta inom fem minuter”. Det är inte utan att jag börjar undra hur långt in i framtiden det är vi pratar om här. (Borde teleportering finnas med på listan? Är det här en extremversion av Feministiskt Initiativs 15-minutersprincip?)

Jag tror att olika människor kommer att välja olika ressätt vid olika tillfällen. För framtiden hoppas jag på en kombination av gång, cykel, kollektivtrafik, och självkörande elbilar.

I sammanställningen av de första 357 svaren leder ”gå och cykla” stort. Det låter rimligt om man är framme inom fem minuter oavsett färdmedel. Jag är inte utvecklingsfientlig, men teleportering låter lite läskigt.

Sammanfattning: Som man frågar får man svar.

Höga hus och konstiga frågor (Fråga ett av sex om södra staden)

I korthet har kommunens planerare valt att börja kalla området mellan Uppsala centrum och Ekoln för ”Södra staden”. Det här är ett varierat område med flera grönområden, (minst) ett ledande universitet, så väl som villaområden och miljonprogramshöghus. Tanken är att öka befolkningen med 50.000 personer.

Planeringen ska vara klar 2016. En medborgardialog har initierats och en enkät med sex frågor har skickats ut till alla hushåll i området.

Låt oss börja med fråga 1.

Fråga 1. Höga eller låga hus?
Många av oss ska bo i Södra staden 2050. Hur ska Södra staden se ut? Välj ett av alternativen.

• Stad med låga hus
• Stad med blandad höjd på husen
• Stad med höga hus
• Eget alternativ (skriv)

Även med en välvillig tolkning är likriktning inbyggd i alla svar (och förtydligas med ”välj ett”). Södra staden behandlas som en plats där allt ska vara lika. Det finns inget utrymme för att föreslå fortsatt förtätning av Gottsunda men nya villor i norra Sunnersta.

Jag förstår inte heller varför husens höjd har varit det viktigaste. Om jag föreslår höga hus, är jag då för klassiska miljonprogram eller vill jag ha en tät Jane Jacobs-stad med butiker i bottenplan? Vad man menar med låga hus är inte heller tydligt – många verkar mena friliggande enfamiljsvillor, medan en vän i plannämnden häromdagen förklarade för mig att det kan vara hus upp till sex våningar. (Båda sorterna på bilden ovan alltså.)

Endast låga hus (nu menar jag villor och radhus igen) kommer antagligen inte att ge plats för de 50.000 nya innevånare som de politiska beslutet säger ska få plats. Som jag förstår det kan tjänstemännen inte komma tillbaka med ett sådant förslag – så varför finns det som ett alternativ?

Att ta beslut baserat på svaren från den här frågan kommer rimligen att bli svårt.

Om jag hade fått bestämma över den här frågan hade den fungerat så här:

1. Ett antal stadstyper (exempel) beskrivs. Allt från friliggande villor till tät stad med höga hus. (Eller kanske från park till skyskrapor.)
2. För alla områden i södra staden (Bäcklösa, Ulleråker, norra Sunnersta, etc) väljs en stadstyp.
3. Webbsidan gör en uppskattning av hur många människor som får plats. Om det är färre än 50.000 förklaras att det politiska uppdraget inte är uppfyllt. (Eventuellt händer samma sak om 30% hyresrätter inte får plats.) ”Om du vill ändra målen måste du vinna ett val först”, kan den svara och samtidigt klargöra ansvarsfördelningen mellan folkvalda och tjänstemän.

Om man sedan även vill ha en tidig medborgardialog i form av möten skulle man kunna använda monopolspelsliknade utplacering av stadstyper på karta som grund för en diskussion.

Medborgardialog

Jag tror problemet börjar redan med ordvalet. När 15.000 personer får ett stort förändringsförslag i brevlådan och bjuds in till medborgardialog så tror de lätt att det är just en dialog de bjudits in till, och att någon vill lyssna på vad de har att säga. I verkligheten har valet redan varit, och tjänstemännen arbetar på som de brukar enligt de instruktioner de fått av de folkvalda.

Kommunen vill bygga bostäder för ytterligare 50.000 människor i ett område som idag är ganska lummigt, grönt, och friluftsvänligt. På 60- och 70-talen gjordes en Le Corbusier-inspirerad utbyggnad av höghus som i bästa fall kan ses som måttligt misslyckad. (Se bilden nedan.) För att diskutera nästa höghusvåg hade man nu bjudit in till medborgardialog. Jag besökte den närmast mig. Jag var definitivt under medelåldern.

Den senaste trenden inom medborgardialoger är tydligen att försöka komma bort från stormötesformatet där medborgarna ställer frågor till tjänstemän och politiker. På ett linkande möte i Knivsta nyligen tillät man inga frågor alls utan utan uppmanade istället besökarna att mingla runt i lokalen. Tydligen hade man veckan innan i Ulleråker satt en gräns på tre frågor, men fått sträcka sig till sju.

Innan mötet började hann jag byta ett par ord med den trevliga faciliteringskonsluten som hyrts in för att leda mötet. (Det var hon som berättade om frågegränserna på mötet innan.) ”Det kan lätt bli lynchstämning på såna här möten”, sammanfattade hon.

Själva mötet började med att en miljöpartist från plan- och byggnadsnämnden läste upp ett brandtal om hyresrätter, bilpooler, spårvägar, och Tammerfors som förebild för Uppsala, från sitt papper. Det som gjorde det hela extra konstigt var att han hela tiden återkom till att säga ”här i Ulleråker” trots att dagens möte var i Sunnersta. Efter talet beordrade facilitatorn applåd. Eftersom jag aldrig har varit i Nordkorea vet jag inte om det var Nordkoreastämning som spred sig i lokalen.

Därefter visade några tjänstemän lite av sitt arbete. Visioner, en stiliserad bild av Eiffeltornet, och vikten av att placera Uppsala på kartan avhandlades.

Om mötet uppnådde sitt syfte vet jag inte, men alla som hade en åsikt om hur Uppsalas framtid bör se ut uppmanades att fylla i en webbenkät. (Jag återkommer till den.) Det måste finnas ett bättre sätt att göra det här på, eller åtminstone ett tydligare.

Mitt livs första nämndmöte

En sådan skön sak som att kallelsen till Idrotts- och fritidsnämnden inte innehåller någon adress, utan bara namnet på mötesrummet gör att jag inser hur oerfaren jag är. Vi träffades i alla fall i ”Bergius”, med vacker utsikt över staden och slottet, klockan 13:00. (Ok, jag ser nu att det finns en besöksadress i sidfoten. Funderingarna kring prefixet ”fritid-” i ”fritidspolitiker” vilar för tillfället.)

Mötet började med upprop och introduktioner. Allianssidan träffade jag tidigare i veckan och det var intressant att se skillnader och likheter med de röda. Någon forskade kring illegal jakt på lantbruksuniversitetet, en annan hade varit fackligt aktiv på heltid de senaste 44 åren, och ytterligare någon lyckades få in både ”rörelsen” och ”arbetarekommun” i presentationen av sig själv. Många idrottsmeriter togs upp.

En nämnd har tydligen ett presidium bestående av ordförande och viceordförande från majoriteten samt en andre vice ordförande från oppositionen. Vi har Markus som andre vice ordförande. Markus har varit med förr och ägnar hela dagarna åt politik. Han kompenserar med marginal för min brist på vana. Alla kan känna sig trygga.

Förutom presidium har nämnden även ett arbetsutskott som förbereder ärenden till mötena. Det ursprungliga förslaget att ge en plats var till V+MP+S+M+Fp modifierades efter en kort fundering till att även inkludera Centern och KD.

Två pärmar skickades runt. En med kurser och konferenser samt en med ”allmän” information till nämnden. I den senare satt bland annat en IT-genomgång av kommunen gjord av PWC. Flera av oss nya undrade vad det var tänkt att vi skulle göra med informationen, varpå de mer erfarna föreslog att vi skulle skicka pärmen vidare.

Jag föreslog lite försiktigt att pärmen kanske skulle kunna kompletteras med någon form av webbfolder. Jag kan även ha antytt något om olika århundraden, men då fått en blick från Markus och lagt ned det spåret. Nu ska jag i varje fall få en inscannad version av den utskrivna rapporten mejlad till mig.

Därefter var det dags att välja representanter till miljövårdsrådet, folkhälsorådet, handikapprådet, och pensionärsrådet enligt fördelning beslutad högre upp. Om någon tyckte att kommuner inte bör ägna sig år t.ex. opinionsbildning så höll de det för sig själva. Valen var helt fria från drama.

Ingen försökte ge mig en iPad. Utrymmet för ideologi kändes begränsat. Det var bara jag i tweed.