Efter att i tidigare kommunval fått 38, 106, och 110 kryss, verkar jag i år ha fått ihop 204 personröster.
Det placerar mig på en tredje plats bland alla moderata kandidater - direkt efter kommunalråden. Innan champagnen öppnas kan det dock vara värt att notera att Therez är den enda av oss som når upp till fem procent av rösterna.
Nu ska vi se vad vi kan göra av det här.
Moderaterna gick framåt 2 procentenheter i Uppsala kommun och vi kommer att öka till 16 mandat i kommunfullmäktige. Det är det bästa valresultatet sedan 2010.
Bland den strävsamma, egnahemsägande medelklassen i Sunnersta, Bergsbrunna och Nåntuna ligger vi nu över 30% i alla valkretsar utom en. (Min, där vi ökar med 4,2% till 28,5%.) Men 2006 låg vi över 40% i de här områdena, så det finns mycket kvar att göra.
Eftersom vi var största parti bland förstagångsväljare så ser framtiden ljus ut.
I Roland Poirier Martinssons antologi “Tio berättelser om countrymusik” använder Sara Skyttedal “hjärtland” som en svensk version av amerikanernas heartland och tyskarnas Heimat. Men hon syftar nog mer på “dansbandssverige”, och med risk för att göra mig ovän med partikamrater noterar jag att vi är största parti i kommunvalet i Knutby, Almunge, Tuna, Gåvsta, Marielund, osv.
På Bandstolsvägen i Gottsunda, där jag tidigare deltog i en av kommunen organiserad paneldiskussion med tolk för att höja valdeltagandet, hamnade vi på delad tredjeplats (3,1% precis som miljöpartiet) efter socialdemokraternas 46,9% och vänsterpartiets 39,7%.
Kampen för frihet och rättvisa går vidare.
Samtidigt som lokaltidningen arrangerade sin andra valdebatt om skola och äldreomsorg i stadsbiblioteket och det hölls "finansministerduell" mellan finansminister Elisabeth Svantesson (M) och Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar var det även “minivalfestival” med politikerpanel i Gottsunda.
Parallelldebatterandet gjorde att partiet skickade er egen frihetskämpe på nya äventyr i demokratin. Minivalfestivalens syfte var att öka valdeltagandet. Hårt och skickligt modererat fick vi prata om varför man ska rösta och varför man ska rösta på just det partiet som jag företräder. Därefter fick publiken, bitvis via tolk, ställa frågor.
Eventuellt var det en bra första panel för mig att vara med i. I området är valdeltagandet under 50% och av de som röstar, röstade 2022 47% på Socialdemokraterna, 25% på Vänsterpartiet, och 7% på Nyans. Med 3% för Moderaterna i senaste valet så kunde jag som mest förlora 12 röster.
Två frågor fick uppmärksamhet: Trygghet och förbud mot slöjor. Jag berättade om hur den moderatledda regeringen tagit över ett land i dåligt skick, men nu fått ner skjutningarna mot 80%. (Jag pratade om tillväxt och inflation också, men ingen nappade där.) Den här informationen var tydligen så viktigt och oväntad att publiken skickade in en fråga om detta faktiskt var sant. Kommunen säkerhetschef (som också var samtalets moderator) bekräftade. Sverigedemokraterna fick försvara sina tankar kring slöjförbud själva. (KD var inte på plats.)
Slutligen kan jag inte undgå att fascineras av Socialdemokraterna. De skickar ett kommunalråd. De har snygga tryckta debattkort som stöd. Körde hårt på att 25% av Sveriges ungdomar är arbetslösa (trots att ungefär 20 %-enheter av dem pluggar) och förfasade sig över att familjer i villa ofta har egna studsmattor istället för kommunala. (Jag antar att egna grillar också är ett problem.)
I veckan var planerna för “Norra Sunnersta” återigen uppe i plan- och byggnadsnämnden. Samrådet är klart och kritiken har varit massiv. I princip alla yttranden föreslår lägre hushöjder och bebyggelse som harmoniserar med det nuvarande Sunnersta istället för att byta av.
Men S, V, och MP är, som de skrivit i lokaltidningen, tydliga med att de vill ha in hyreshus i villaområden.
Många minns att södra Bäcklösa marknadsfördes som trädgårdsstad, men byggdes som höghus omgivna av parkeringar och snabbt blev del klassat som "utanförskapsområde" med otrygghet och “socioekonomiska utmaningar”.
Styret går trots kritiken vidare med sin plan på 700 bostäder. I den lägre delen, öster om Dag Hammarskjölds väg, vill man bygga upp till tre våningar högt och väster om vägen en “småstad” med hus från tre våningar och högre. Borta vid Lilla Sunnerstas studentboenden ska husen vara minst fyra våningar.
Man har också ritat ett alternativ med 500 bostäder som ser “mindre dåligt” ut. Jag frågade nämnden socialdemokratiska ordförande om man inte kunde tänka sig att stryka 700-alternativet, men det var inte aktuellt. Man behöver antagligen resande till sin spårvagn.
Alla visionsbilder visar de lägsta husen i solsken, men lekande barn och blommande träd. Samrådsredogörelsen innehåller tillochmed en pekoral ur en “visionsmanual” i kursiv, centrerad text:
Det där med “trädgårdsstad” har vi ju som sagt hört förr. Den mest sannolika framtiden hittar man nog genom att titta på vad som nyss byggts i området.
Liksom tidigare yrkade M, C, och KD på återremiss för att ta fram ett förslag med färre bostäder och reserverade oss mot beslutet när vårt yrkade fallit.
Ett bra förslag, som hänger ihop med nuvarande Sunnersta, bevarar grönområden, tar hänsyn till skalbaggar, natura-områden, och gula stigen skulle kanske hamna kring 300 bostäder. När vi har vunnit kommunvalet i höst får vi starta om det här. Förhoppningsvis hinner inte detaljplanen klubbas igenom före valet.
Uppsalas vänsterstyres konsulter har räknat fram att deras spårvägsbygge skulle kosta drygt 3 miljarder att stoppa. Samma vänsterstyre har fått nej från mark- och miljödomstolen att bygga den bro genom Årike Fyris som spårvägen kräver. Man har överklagat, men om domstolarna står på dig så blir det alltså 3 miljarder i sjön. Allt enligt deras egna beräkningar.
Jag tjänstgjorde på punkt 10 och har därmed varit med och skapat ett naturreservat.
Det är valår, så den vänstermajoritet som under mandatperioden mest gjort sig kända för nya höghusområden, växande utanförskapsområden, och byggande i och vid reservat, vill uppdatera sin image. Därav panikreservatet Stabbyskogen. Det parkliknande grönområdet får en skötselplan och blir uppgraderat till naturreservat. Ingen skada skedd.
Alla var för naturreservatet. Men flera borgerliga partier var ofina nog att påpeka att man brukar planera naturreservat sin översiktsplan först. De rödgröna tycker därför att oppositionen inte var tillräcklig för.
Efter var jag trodde var ett enhälligt ja till naturreservat begärde Liberalerna votering. Då visade det sig att bara 79 av 81 ledamöter var för, eftersom lokalpartiet UP la ner sina röster.
I andra frågor ville Liberalerna ha porrfilter på skolornas datorer. Liberalernas kommunalråd, som i media lovat att avgå efter partiets svängning i förhållande till SD, ville att alla som visste att man kan titta på porr på skoldatorerna i Uppsala skulle räcka upp handen. Socialdemokraterna berättade att ett sådant filter redan finns.
Lokalpartiet UP motionerade om att kommunen inte ska måla sina utemöbler. Motionen avslogs.
På plan- och byggnadsnämndens novembersammanträde beslutades att planuppdraget för Södra Ulleråker ska avbrytas. Byggplanerna skjuts upp i minst 10 år. Detta eftersom kommunens projektportfölj ska “balanseras så att mängden och blandningen av projekt möter den verkliga efterfrågan på marknaden”.
Kommunens rödgröna ledning överger därmed planerna på 1600 bostäder i tät höghusstil. Tills vidare fortsätter arbetet i de norra och mellersta delarna av Ulleråker. Det första spadtag, som var planerat till 2016, har ännu inte skett och några 16.000+ bostäder till 2030 kommer det inte att bli. Den snabba och enkla kollektivtrafik som en gång planerades för området finns inte heller kvar. Spårvagnen, om den nu blir av, är tänkt att ta vägen via Rosendal ner till stan. Som tur är går det bra att cykla.
Istället för att ge upp hade jag hellre sett att kommunen anpassade sig till efterfrågan och byggde trevliga rad- och småhus i området. Det finns stor efterfrågan på egna hem och området ligger så bra till att det nästan skulle kunna tävla med Kåbo. I andra hand kunde man ha minskat höjden och tätheten för hela Ulleråkersområdet och anpassat det bättre till existerande bebyggelse.
Det här är antagligen bara början. Kommunen kommer att överge fler av sina miljonprogramsliknande höghusprojekt i södra Uppsala. Om man inte kan bygga här, hur ska man då få ekonomi i byggen längre bort från centrum?
Det här är också ytterligare en spik i kistan för spårvägsprojektet vars ekonomi bygger på extrem utbyggnad med extrem täthet. Kommunen själv börjar nu ta bort, det redan från början orealistiska, kundunderlaget.
Jag vill istället se en satsning på egna hem, småhus och radhus. Friliggande enfamiljshus är den mest eftertraktade men också minst byggda boendeformen i Uppsala. Det hindrar unga familjer att bo på det sätt de drömmer om, och äldre att flytta till funktionella småhus. Det kommer att göra Uppsala till den mest attraktiva platsen för unga familjer med framtidstro. Flyttkedjor kommer att frigöra attraktiva lägenheter och stora hus. Det kommer också att ge akademi och näringsliv rekryteringsfördelar och på sikt lägga grunden för nya enhörningar och nobelpris.
Ett grönare, tryggare och trevligare Uppsala är möjligt.