Kommunen och Kapitalet

I onsdags, medan resten av partiet hade extramöte om “bostadsförsörjningsplan för mottagandet av nyanlända” var jag i Gottsunda på dialogmöte hos SIU (Samarbetsorganisationen för Invandrarföreningar i Uppsala). Temat för kvällen var tänkt att vara “Kan vi ta bort Gottsunda från utsatta områdelistan?”

Fastighetsägare och tjänstemän inledde med att prata om andra dialogmöten, om projekt, och om problem med ungdomar som hänger i centrumet och skapar otrygghet. (Jag kom att tänka på Ebba Grön och We’re only in it for the drugs.)

En socialdemokrat fick ordet och berättade hur många miljoner man skulle satsa på nästa våg av projekt och om hur borgerligheten med hjälp av EU hade monterat ned allmännyttan. (Varpå en relativt teknisk diskussion om allmännyttans finansiering utbröt.) En annan representant för Rörelsen framhöll vikten av att inte svartmåla Gottsunda.

Frågestunden dominerades av bostads och hyresfrågor. Hur ska någon som är arbetslös kunna bo kvar om hyran (likt i Gränby) stiger från 5.000 kr i månaden till 11.000 kr efter renovering? (Här hade jag eventuellt kunnat försöka leda allsång av Staten och kapitalet, men lät bli.)

Under gruppdiskussionerna satt jag med en grupp gentlemän i 60-årsåldern. En av dem tolkade. Språk, arbete, och bostad är deras utmaningar. De tyckte väl inte att situationen såg direkt ljus ut, men var på gott humör och ville gärna lära mig lite arabiska.

Kontrasten mellan kommunens långa lista på projekt och Gottsundabornas fokus på språk, arbete och bostad var tydlig.

Jag motstod impulsen att hålla ett brandtal för marknadshyror. Istället sa jag ett par ord om att Gottsundas problem är allvarliga, och folk faktiskt blir skjutna. Medborgarnas rättigheter i Gottsunda reduceras alltför ofta till rätten till stöd, bidrag och ännu flera projekt. Jag tryckte istället på återupprättandet av statens våldsmonopol och varje medborgares rätt till trygghet.

Som avslutning lyfte jag fram att 85% hyresrätter, som idag i Gottsunda, är en för hög nivå. Dessutom kommer fler hyresrätter, som numera är så dyra att endast de som får sin hyra betald av socialen har råd med dem, inte att lösa några problem.

“Poliser och bostadsrätter” blir nog aldrig en punklåt.

Höst för Uppsala

Det går inte så bra för lärdomsstaden. Sedan valet levereras de dåliga nyheterna slag i slag.

• I Lärarförbundets årliga ranking faller Uppsala till plats 181 (av 290). Betygen är visserligen inte landets sämsta, men blir mindre imponerande när “bakgrundsfaktorer” vägs in. Dessutom faller man som sagt i rankingen. Man kan naturligtvis alltid ha åsikter om rankingar, och när data finns kan man ju alltid bygga sin egen. Jag tror att ett framgångsrikt Uppsala måste ligga i den absoluta toppen av seriösa skolrankningar.
• Kommunens ekonomi är problematisk. Låneskulden ser i det närmaste ut att skena och revisorerna underkänner redovisningen. I inspelningen från kommunfullmäktigemötet den 5:e november kan man vid 1:01:22 höra revisor säga “hade det varit ett aktiebolag så hade det varit bokföringsbrott och skattebrott” samt påpekat att om man inte kan redovisa stora projekt som “södra staden” så är det svårt att tro att man kan styra projektet.
• Tryggheten har kollapsat. Gottsunda är sedan några år tillbaka på rikslistan för särskilt utsatta områden och centrum plågas av gängslagsmål. Efter den senaste veckans skjutningar valde kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande att utropa Gränby till no-go zon. Enligt statsmedia beskriver polisen läget som “rena infernot”. (I Gottsunda har den lokala föreningen “Gottsundamammorna”, som just fått 700.000 kr av kommunen, hamnat i blåsväder. Det har hittats “saker som är sammankopplade med narkotikaanvändning” i deras lokaler, och “mammorna” ska också vid flera tillfällen försökt hindra polisens arbete och skrikit “ni har inget här att göra” till dem. Många, inklusive jag, hade hoppats att det här var en gräsrotsrörelse som skulle kunna fungera.)

I det här läget väljer Liberalerna i Uppsala kommun att gå över till den röda sidan och söka stöd av vänsterpartiet för att regera med socialdemokraterna och miljöpartiet.

Jag tror att vägen framåt är en kompromisslös opposition mot den nuvarande riktningen. I det kan det behöva ingå att göra upp med tidigare beslut som man tagit eller stöttat.

I en klarsynt ledare skrev lokaltidningen i veckan att “Kommunens alldeles egna bekymmer är stadsplaneringen. Att bygga fler täta urbana områden av typ Hammarby sjöstad är att göra precis motsatsen mot vad som fått folk att flytta hit.” samt klargjorde att:

"Attraktivitet är en snygg, ren och trygg stad med goda kommunikationer, välplanerade bostadsområden, en välfärd av hög kvalitet, en rik fritid och tillgång till natur. Uppsala bör sikta på att bli större, men inte på att bli som Stockholm."

Jag har meddelat partiets valberedning att jag, med stöd från Uppsala södra moderatförening, kandiderar till plan- och byggnadsnämnden. Vi får se hur intresserat partiet är.