I november 1974 invigdes Gottsunda Centrum av Gunnar Sträng. Han hade då varit finansminister i 19 år och skulle fortsätta på posten i två år till. Enligt Uppsala Kommuns Fastighets AB, en gång bildat som Fastighetsaktiebolaget Gottsunda Centrum, var 10.000 personer där för invigningen.
Kommunen äger fortfarande Gottsunda Centrum och har under de senaste åren investerat stort för att ”vara en katalysator för att lyfta området”. Siffrorna ger en annan bild - centrumet går inte ihop, övervåningen har övergivits och rulltrapporna spikats för. Nu ska den våningen byggas om så att landstinget kan flytta in.
I centrumet finns också, tyvärr via en lång ödslig korridor, dansstudio och bibliotek. Simhallen når man efter ombyggnaden bara utifrån, genom en egen entré.
I juni besökte vi i Idrotts- och Fritidsnämnden sporthallen som var under modernisering. Tyvärr har den liksom simhallen ingen kontakt med resten av centrumet, och ingången ligger på baksidan, men det såg trevligt ut, och en läktare för 125 personer var under uppförande.
Tyvärr tog sig tydligen lokala ungdomar in och slog sönder de nyrenoverade omklädningsrummen redan under invigningsnatten. Enligt tjänstemännen pågår skadegörelsens mer eller mindre kontinuerligt. Ungdomar tar sig in, stör träningar, och förstör utrustningen. Uppsalalag vill inte ha sina hemmamatcher där eftersom skåpen är uppbrutna, toaletterna inte fungerar, och toalettpappret är stulet. Bus och bråk gör att föräldrar och barn inte känner sig trygga.
Det är lätt att bli arg på att det är så här. Arga analyser brukar se ut så här ungefär:
- Alla människor gör val. Människorna i Gottsunda gör valet att slå sönder sin egen sporthall eftersom de trivs bäst så. Sluta skicka dit skattepengar och låt dem få som de vill.
- Det är samhällets fel. Nyliberalismen tvingar ungdomar att slå sönder de fascistiska idrottshallarna. Om vi bara avskaffar privat ägande så kommer alla att bli lyckliga och våldet att upphöra. Och ungdomsgårdar.
Det känns som om den nuvarande linjen bygger på (1) och (2): Lite fria val, lite uppgivenhet, lite samhällets fel, och en ungdomsgård. Jag kommer att tänka på funktionären jag träffade förra året som saknade en ungdomsgård för 16- till 22-åringar där de kunde ”chilla” och spela tv-spel.
Arga analyser är sällan de bästa. Särskilt inte när de blandas med uppgivenhet. Min åsikt är att det här inte duger. Staten måste, med det våld som krävs, upprätthålla trygghet och ordning, samt skydda privat och allmän egendom. Allt annat är sekundärt.
Jag menar att Medborgarna i Gottsunda har samma rättigheter som alla andra. Därför måste ordning upprättas, inte för att det är så viktigt att bura in alla idioter, utan för att upprätthålla alla laglydiga Gottsundabors rättigheter.
Misslyckad arkitektur i ett kommunalt shoppingcentrum är naturligtvis del av problemet, men det vanligaste önskemålet när vi kvällsvandrade under stenkastningarna 2014 var fler poliser.
