Uppsala konstmuseums framtid?

Det kommunala beslutsfattandet i moderaterna fungerar ungefär så här:

1. Medlemmarna utser representanter
2. Representanterna bestämmer vem som ska stå på kommunlistan till valet
3. De som högst upp på listan blir kommunfullmäktigegrupp
4. Kommunfullmäktigegruppen fördelar uppdragen mellan sig och kör partiet och politiken fram till nästa val

Därför blev många förvånade när kommunalråden via en proposition i augusti bad medlemmarnas representanter om en rekommendation angående placeringen av ett nytt konstmuseum. Alternativen som gavs var (a) ny central lokal för 400 miljoner, (b) bygga om det nuvarande museet vid slottet för 20 miljoner per år, eller (c) behålla nuvarande lösning. Beslutsunderlaget var i övrigt, särskilt om man jämför med det som givits inför ombyggnaden av Fyrishov, mycket kortfattat.

Medlemmarna reagerade med förvirring och beslutade istället att sänka skatten. Jag är inte säker på hur det skiljer sig från alternativ (c), och tror att fullmäktigegruppen eventuellt valde att tolka beslutet som ett stöd för en ny museibyggnad i centrum.

Om man idag besöker Uppsala konstmuseum på slottet möts man på entréplan av stora ljusa lokaler fyllda av spännande (och lite skrämmande) textilkonst. Därefter är det långa trappor och bitvis konst i små skrymslen som gäller. (Någon form av videokonst visade “USB not connected” under hela vårt besök, men jag antar att man får vad man betalar för - besöket var gratis.)

Delar av utställningarna högre upp i huset var nästa plågsamt politiskt korrekta: helväggs nakenporträtt på gamla eller sjuka kvinnor och en 20-minuters video om svensk vapenexport omgiven av några sandsäckar. En plötslig vägg med vackra vaser från Ekeby bidrog med lokal anknytning.

Jag tror att Uppsala konstmuseum behöver en ny lokal, men att det nog behövs ett större omtag än så. Jag skulle vilja se ett diskussion om syftet med ett konstmuseum och inriktning för verksamhet och samlingar. Dessutom är jag osäker på att det här är kommunal kärnverksamhet.

Angående placeringen skulle jag föreslå utredning av antingen Gottsunda, som ska byggas ut och som har lediga utställningslokaler, eller Bergsbrunna där man kanske kan blanda ut byggplanerna på billigaste möjliga miljonprogram med lite konst? (Eller är planen ren förvaring - fattiga människor i subventionerade hyresrätter utan tillgång till kultur?)

På protest!

“Förra gången jag demonstrerade var det för Vietnam” sa en man i kön. Vid ettiden på söndagseftermiddagen var det, trots regn i luften, kö för att få komma i i hagarna vid Nåntunakullarna för att få protestera mot det nya miljonprogrammet Pellinge. Eftersom jag inte var helt säker på att det kommunala parkeringsbolaget inte blivit utskickat med extra kontrollanter parkerade jag noggrant inne bland villorna.

“Protest - Säg NEJ till sydöstra staden” samlade enligt lokaltidningen 777 personer. Funktionärer i västar räknade noggrant in alla som gick genom “huvudingången”, men några hundra till tog sig in längs andra vägar.

Bistra poliser tittade på, men bestämde sig efter en stund för att det hela var en spontan och inte allmän sammankomst. En möjlighet för SVT:s lokalredaktion att fånga episka bilder av hur kommunalråd, pensionärer och skolbarn, sjungades “We Shall not be Moved”, släpas bort av polis gick så om intet.

Kristdemokraterna var där i partijackor. Jag stötte på en vän från vårens rävjakter - annars kände jag inte igen så många. Det kanske är andra som protesterar i en fårhage än de som är upprörda på internet. Eller så var det bara att alla spred ut sig så noggrant.

Översiktsplanen måste göras om. Trädgårdsstad och egna hem blir bättre är höghus, köer och ångest. Om det blir fler protestmöten kommer jag att ta med mig termos.

Vips så blev villor till höghus (trots detaljplan)

Att följa vad som händer i plan- och byggnadsnämnden i Uppsala är inte lika lätt som i andra nämnder. Protokollen läggs nämligen inte ut på webben, utan man måste mejla och fråga efter dem. Men om man blir tipsad av någon (eller bara är väldigt nyfiken) kan man mejla en nämndsekreterare och fråga vad som döljer sig bakom ärendet “Ultuna 2:28 . Bygglov för nybyggnad av två flerbostadshus” den 28:e maj 2020.

I texten kan man då hitta att utbyggnaden av Gottsundas miljonprogram vid Bäcklösa ökar i hastighet. Detaljplanen för området kring och i den gamla parken anger att platsen är avsedd för "friliggande hus, parhus, radhus och kedjehus", men bygglovet godkänner glatt två fyravåningshus.

(Dessutom ska det bara byggas nio parkeringsplatser till de här 35 lägenheterna, men mer om det någon annan gång.)

Ett av få glädjeämnen är att vi i moderaternas tillsammans med centerpartiet reserverade oss. (KD hälsar via sitt kommunalråd att de också hade röstat med oss, men att deras ledamot inte var tjänstgörande ledamot vid den punkten.)

Jag hoppas att det här är en början på en kraftfull oppositionpolitik mot de nya miljonprogrammen. Översiktsplanen bör göras om från grunden. Tiden har kommit för egnahemsbyggande och riktiga trädgårdsstäder.

Arkitekttävlig på Fyrishov!

Jag har nu suttit strax över 18 månader i Fyrishovs styrelse. Det är intressant och jag tror att jag gör nytta, men i en styrelse ska man hålla sams och får inte bråka med socialdemokraterna. För mig, som håller på med politik som hobby, gör det mötena lite tråkigare. Det blir inga debattartiklar.

Verksamheten rullar på och de problems som uppkommer hanteras. Förra mandatperioden hade badet problem med ensamkommande som begick sexuella övergrepp. Hittills den här perioden har vi hanterat bakterier, sexuellt utagerande män, fylla, och vanliga bråkstakar.

Ledningsgrupp och medarbetare har läget under kontroll. Det enda som egentligen krävt styrelsens inblandning är samordning med den nya Idrotts- och Fritidsnämnden.

Mer spännande är att kommunfullmäktige bestämt att badet ska rustas upp för ett par hundra miljoner. Arkitekttävling pågår och den som vill kan titta igenom de sju förslagen och lämna synpunkter. Arkitektbyråerna har fått beskriva sitt förslag på tre sidor och med en modell. Modellerna finns att se på Fyrishov, men tre sidor var nog i minsta laget för flera av byråerna som hanterar problemet genom att använda väldigt liten text. Ta med ett förstoringsglas!

På jakt efter en simvåtdräkt var jag i söndags förbi Fyrishov och tittade på utställningen. Eftersom jag inte sitter i någon jury så jag kan kosta på mig att tycka lite om förslagen:

• Åbada. Det är olika ordning på webben och i utställningen. När jag kom fram till “Åbada” hade jag sett så mycket limträ att jag kände mig tvungen att gå tillbaka och se om inte flera arkitektbyråer hade använt samma bild för att illustrera sina materialval. (Det hade de inte.) “Limträ, limträ, limträ” står det i mina anteckningar. Jag gillar deras tankar om historisk badkultur, kallbadhus och vinterbad i ån.
• Norra stadsparken fokuserar väldigt mycket på stadsstruktur, kontakten med landskapet, och att öppna upp Fyrishov mot ån. I skisser och modell finns en spännande tanke på en spång utanför ett naturbad som tydligen ska skapa ett “vinn-vinnläge”.
• Medströms. Här kommer det visuella sambandet med årummet och den ständiga närvaron av Fyrisåns vattenspegel göra att “kontemplativa utblickar mot ån blir en central del av badupplevelsen”. (De vill lägga den nya 50-metersbassängen väster om äventyrsbadet, ned mot ån, istället för norrom.) Fasadförslaget (metall med hål i) är inte min favorit, men badet - både i ån och inomhus - är något jag verkligen skulle vilja besöka. Det 400 meter långa strömbadet, återskapandet av “funktioner från Fyrishovs historia” och läktare för “både stora och små tävlingar” längs ån låter spännande. Dessutom måste man ju ge extrapoäng till någon som vill anlägga både utkikstorn och ett kärr.
• Fyrishov Quilt hyllar mångfald och har gjort en snygg skiss av hur olika byggnader ligger ovanpå varandra likt (oordnade) lappar i ett lapptäcke.
• Fyrishov Park är stadens vardagsrum. Mostly harmless.
• Fyrishov Bryggan vill bygga en lång träbrygga som binder ihop de olika delarna av anläggningen.
• Embrace har kanske den snyggaste presentationen, visar sitt miljötänk med sedumtak, och vill knyta samman med Seminarieparken (som strax blir del av en ny bostadsrättsförenings tomt). Riktig spännande är förslaget på en “naturinspirerad” pool med näckrosor.

Genrellt tycker jag att det är för få statyer av Anders Fredrik Mollberg i alla förslag, men om jag hade fått bestämma skulle Medtröms, Åbada och Embrace gå vidare till nästa omgång.

Blodstensskogen - sju meter och tio år

Fukten från förrgårdagens regn gjorde luften tät av dofter. Stadsskogen kändes som en riktig skog, inte som en en sån där söndertrampad dunge som ibland, pliktskyldigt lämnas mellan höghusen. Jag cyklade mot Blodstensskogen för att se med egna ögon vad som fått aktivister att bosätta sig i en trädkoja sju meter över marken tio år efter byggnadsnämndens beslut.

Det är en ganska liten skog som ligger klämd mellan två charmfria hyreslängor. Den är dock ordentligt uppvuxen, nästan lite vild, och tät nog att man inte kan se igenom den. Jag antar att det är en av poängerna - man ser inte det andra hyreshusområdet så det känns som om man bor nära naturen.

Kontrasten mellan kommunens inplastade A4 och aktivisternas texter målade på lakan är vacker. Här möter “Ansvarig för eller trädkojans ägare uppmanas att genast kontakta Uppsala kommun…” det lite mjukare “Blodstensskogen är djurens hem”.

Jag pratar med en granne som trivs med sin nuvarande utsikt och tycker aktivisterna är trevliga. Jag lyckas också får byta ett par ord med en ung, smal man med dreads som äter frukost högt uppe på en av plattformarna.

Det är svårt att sammanfatta ett decenniums debatt. Tydligen klubbades beslutet att “utveckla” området med 8-våningshus av en nästan enig byggnadsnämnd (Vänsterpartiet ville bara bygga hyresrätter) redan 2010. Samråd ska ha skett 2012 (låt mig gissa att en inhyrd konsult visade ett par powerpoints).

Inför valet 2018 hade en plan för avsevärd förtätning och utbyggnad av hela stadsdelen Eriksberg antagits. Flera partier, som Kristdemokraterna, Centerpartiet, och Liberalerna är numer mot byggandet i Blodstensskogen. Vänsterpartiet är nu för bygget, men angrips från vänster för att vara för “skövling” samt att partiet varesig är grönt eller demokratiskt. Feministiskt Initiativ driver frågan hårt och har gjort en underbar affisch där en ekorre får uttala sig.

Naturskyddsföreningens kritik är mer juridiskt inriktad.

Moderaterna, mitt eget part, hamnar återigen som stödparti till socialdemokraternas storskaliga höghusplaner. Man har i och för sig yttrat sig mot att parkeringsgarage strukits ur planen så att ännu mera mark måste användas till parkeringsplatser och påpekat att flera granskningar som gjorts inte nått fram till ledamöterna i byggnadsnämnden. Men, man har landat i slutsatsen att man inte vill skapa risker för byggbolagen som skulle kunna leda till förseningar eller fördyringar. 

Frågan är nu i kommunfullmäktige som skulle ha fattat beslut den 8:e juni, men sköt upp det till den 15.e juni, då man bordlade ärendet för att ta upp det efter sommaren.

Kampanjgrupper som “Rädda Eriksbergs skogar” lägger nu, under rubriken “MEJLKAMPANJ”, ut epostadresser till alla representanter i kommunfullmäktige och uppmanar folk att skriva.

Nu sitter jag ju inte i kommunfullmäktige, så jag kommer inte att behöva bekänna färg. Men, som en tankelek en sommarmorgon på västkusten kan man ju fundera på hur jag skulle ha velat rösta.

• Är det här ett bra förslag? Nej, hela förtätningen och utbyggnaden av Eriksberg verkar illa genomtänkt. Jag har t.ex. inte sett någon seriös trafikplan och nallandet på grönområden riskerar att göra Uppsala till en sämre stad. Den gröna kopplingen mellan stadsskogen och Hågadalen kommer inte att gå att återställa. Att gång efter annan tillsammans med socialdemokraterna verka för att grönområden ska bli grå höghusområden är olyckligt. Det här är inte ett steg mot den stad jag vill leva i.
• Är det dumt att ändra sig? Kanske. Politiken ska bygga på en tydlig vision och besluten ska vara förutsägbara. Å andra sidan så (a) sympatiserar jag inte med den nuvarande visionen för hur Uppsala ska utvecklas - jag är i opposition! (b) gigantiska förändringar i planerna från 2010 har redan gjorts i och med Eriksbergsplanen, samt (c) politiken representerar medborgarna och alla byggbolag vet att du inte har ett påskrivet avtal förrän du har ett påskrivet avtal.
• Kan man gå mot sitt parti? Nej, det funkar inte så. Jag tror ju att en annan bygg- och planpolitik vore bättre för både partiet och för Uppsala. Jag hoppas på att kunna få partiet att byta politik och bryta med socialdemokraterna, men om jag hade suttit i KF så hade jag varit tvungen att rösta. Det kanske är så att jag förr eller senare måste vara beredd lämna partiet om jag inte sympatiserar med den drivna politiken. Men är det här en så viktig fråga? (Det ligger antagligen en uteslutning runt hörnet för den som inte röstar enligt partilinjen.) Om det gällde gula stigen eller Granebergsskogen så tveklöst, men jag hoppas ju fortfarande på att partiet ska byta byggpolitik.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Stealing Underpants in the Betongförort

En vän ringde och undrade hur det är att bo i här i kommunens södra delar. Egentligen är de nog ganska typiska för de som Uppsala kommun vill locka till sig för att växa och bli dominerande inom t.ex. Life Science. De har internationell erfarenhet, båda är civilingenjörer, en av dem disputerad, och numera är de en familj.

Samtalet fokuserade på skolor, trygghet, och pendlingsmöjligheter. Jag berättade att det största trygghetsproblemet kring skolan verkar vara att många föräldrar hämtar och lämnar med bil, men att det numera finns en zon för hämtning och lämning. Oroligheterna i Gottsunda, någon kilometer bort, spiller inte över in bland villorna.

Det här är ett bra ställe att bo på. Vi borde göra det möjligt för fler att bo så här.

Tyvärr är det inte Sunnersta utan Gottsunda som är förebilden nu när Uppsala kommun, uppbackade av 100-tals heltidsanställa “kommunikatörer” och “samhällsutvecklare”, vill bygga 33 000 nya bostäder. Små hyresrätter i billigt byggda och tätt placerade höghus ska tydligen ska ge ett stort lyft för näringsliv och universitet.

Vänstern och socialdemokraternas vision är tydlig. Många människor ska tätt packas in i billiga bostäder, gå med i Hyresgästföreningen och vara beroende av bostadsbidrag. Miljonprogrammet ska återupprättas och de nya Uppsalaborna ska, rädda och lydiga, rösta rött. (Lite vingligt är det dock. Vid första kontakt med verkligheten lovar kommunstyrelsens ordförande plötsligt att driva frågan om pulkabackar.)

Oppositionen mot byggandet leds av Kristdemokraterna som kampanjar på temat “Nåntuna ska vara trivsamt” och som gjort en film på som heter “Rädda sydöstra stadsdelarna från höghus i betong”. Eget hus med trädgård, inte hyresrätt i höghus.

Även Centerpartiet “säger nej till betongstaden”.

Mitt eget parti har hamnat lite snett. Man reserverar sig mot den fördjupade översiktplanen, men stödjer outgrundligt nog fortfarande socialdemokraternas planer på 33.000 nya bostäder i området. Med en logik som endast kan liknas vid the gnomes i South Park tänker man sig steg 1: bygg betongförort, steg 3: lyft för näringsliv och universitet.

Jag tror att moderaterna kommer att hitta en bra linje i stadsplaneringen till valet 2022. Bara tråkig att vi inte var där redan 2018. Eller 2014.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Kommunen måste vara ärlig i medborgardialogerna

"I Södra staden ska du nå det mesta inom fem minuter. På olika sätt kan du ta dig mellan hem, skola, jobb och nöjen. Hur tar man sig oftast fram i Södra staden i framtiden?"

Så frågade Uppsala kommun i sin officiella medborgardialog 2015. Eftersom man var garanterad att komma fram inom fem minuter valde de flesta att gå.

Nu 2020 handlar kommunens officiella kommunikation inte längre om det ska gå snabbt att ta sig någonstans. I planen för de nya höghusområdena i sydöstra Uppsala säger man nu istället att “det ska vara lika långt till kollektivtrafik som till den parkerade bilen” (minut 34) och att parkeringar ska ligga långt från bostäderna eftersom “vi ser ett syfte i att närheten till kollektivtrafik ska komma i första hand” (minut 39).

Det vore mer ärligt om kommunen från början sagt att “vi vill göra det svårt att resa med något annat vår storskaliga spårvagnslösning eftersom vi inte tycker att folk ska få välja själva”.

I övrigt anser jag att hela den nuvarande översiktsplanen ska rivas upp och göras om från början.

Digitalt samrådsmöte om Pellinge miljonprogram

Ett nytt miljonprogramsområde ska byggas i Uppsala. Lokaltidningen varnar på ledarplats för storhetsvansinne och jämför målbilden med Uppsalas särskilt utsatta område Gottsunda, men fem gånger så stort.

I folkmun har projektet fått namnet Pellinge. Mycket riktigt var det kommunens starke man, socialdemokraten Erik Pelling som inledde måndagens “samråd”. Han sa kort att han ingått ett avtal med staten och lovat att bygga jättemånga höghus jättetätt. Därefter tog opolitiska tjänstemän över envägskommunikationen. (Att den här typen av möten heter saker som “samråd” eller “dialogmöte” är, som jag skrivit tidigare, någon form av nyspråk. Jag kan ha nämnt Nordkorea och att mötena borde döpas om till “makten talar”.)

Jag kan inte undgå att notera att den kommun som 2050 har som mål att bli “en av Europas mest digitala platser” den här veckan höll sitt första videomöte. (En uppsnyggad och klippt version, utan “tekniska pauser” finns på youtube.) Formatet var envägskommunikation, men de förregistrerade deltagarna kunde skicka in frågor (som bara tjänstemännen kunde se). Om ett par år kan kommunens digitala kommunikation vara ikapp en genomsnittlig tween på twich.

Om det skett någon djupare analys av t.ex. framtidens resor och transporter så framgick det inte. Istället visades i Uppsala kommuns officiella kommunikation med medborgarna bilder på “flygdräkter” och en humanoid robot som levererar paket till en villa.

Man ska dock inte låta den infantila kommunikationen lura en att det hela är visionslöst eller saknar ideologisk grund. Drömmen om ett nytt miljonprogram som ersätter det nuvarande miljonärsprogrammet (ROT-avdrag, ränteavdrag, nyliberalism, utförsäljningar, bombningarna av Hanoi julen 1972) är stark inom vänstern.

Lägg därtill den den miljöpartistiska delen av vänsterröran. Man ska inte bara bygga långt färre parkeringsplatser än vad som rimligen krävs - de ska också placeras långt från bostäderna så att busshållplatserna blir “relativt” närmare. (Det här är den typen av elakheter som man bara kan utsätta ofria medborgare för.) Nyss lovade kommunen att “i södra staden ska du nå det mesta inom fem minuter” - det har man “glömt” nu. (Det är nog väl hårt att påstå att Uppsalas stadsplanering bygger på lögner, men helt sammanhängande och ärlig i sin kommunikation kan den heller knappast anklagas för att vara.)

Byggandet ska vara i “mänsklig skala”, dvs 5-våningshus. För att göra dem så billiga som möjligt kommer man bland annat att avstå från källare. I ytterkanterna kan hushöjden minskas till 2-3 våningar. För att ta vara på “det som särskiljer Uppsala från andra städer” vill man ta vara på färgpaletten. (Skokartongerna ska målas i tokroliga nyanser av gult och rött.)

Kommunal stadsplanering sker tydligen i fem steg varav två verkar viktiga. (1) Översiktsplaner drar upp de stora linjerna, men är inte bindande utan bara vägledande. (2) Detaljplaner som mer detaljerade (duh!) och dessutom juridiskt bindande.

Samrådet om den här fördjupade översiktsplanen pågår till mitten av april. Den som vill påverka kan skicka in sina åsikter. På sin officiella hemsida beskriver kommunen det som “en demokratisk process” som ska “ge möjlighet till insyn och påverkan”. I verkligheten tas naturligtvis besluten av de folkvalda - vi har fortfarande representativ demokrati.

Om man vill påverka är det alltså kommunvalet 2022 som gäller, men en del kommer nog att vara för sent redan då.

Den fördjupade översiktplanen ska antas hösten 2020 och detaljplaneringen startar våren 2021. Byggandet börjar 2023 och första inflyttning är 2025. Byggandet börjar på två platser, dels söder om ICA där väg 255 ska göras om till stadsgata, och dels i skogen söder om Nåntuna Backe.

Bygget söder om Nåntuna Backe blir första testet av Pellinge och den bakomliggande ideologin. Det blir höghus i skogen långt ifrån nuvarande och framtida kollektivtrafikstråk. Få parkeringar som med avsikt placerats otillgängligt. Obefintlig service i närområdet. Lägg till detta att det egentligen bara är två gruppen som har råd att bo i nybyggda lägenheter - höginkomsttagare och de som inte betalar själva.

Mitt motförslag? Trädgårdsstad.

955 dagar till valet

Ytterligare en regnig lördagsförmiddag har spenderats i ett internt partimöte. Denna gång på “förbundsråd”, då länets alla föreningsordförande samt de som länets årsmöte utsett till länsförbundsstyrelse träffas. Det här är inte en organisation som håller på med politik utan en del av själva partiapparatens interna administration och struktur.

Länsförbundsordföranden inleder mötet med att konstatera problemet i just detta, många folkvalda har redan sina dagar fyllda av offentliga uppdrag, vilket leder till att själva partiorganisationen ibland fått komma i andra hand. Även om vi vare sig kan eller vill bli ett folkrörelseparti av socialdemokratiskt eller centerpartistiskt snitt så har den eftersatta partiorganisationen skadat oss. (Varit “förödande för vår kultur”).

Jag har full förståelse för om någon utomstående ser det här som navelskådande. Men problemet är verkligt - åtminstone för partiet i Uppsala kommun. Nya medlemmar, fulla av energi och politiskt intresse, tenderar att fastna i partiorganisationen som i första hand håller på med formalia och stöttar kampanjer designade av en fjärran riksorganisation. Politik diskuteras av de folkvalda i slutna möten dit medlemmarna inte har tillträde. Eftersom folk blir medlemmar i ett politiskt parti för att de är intresserade av politik tröttnar flera och lämnar verksamheten.

Det här är eventuellt ett Uppsalaproblem. Partiorganisationen här är extra krånglig med 12 småföreningar som tillsammans bildar en krets. Förutom att kretsen vart fjärde år kallar till nomineringsstämma för att (lätt förenklat) bestämma vilka som ska bli partiets folkvalda i kommunen nästa mandatperiod, så ägnar man sig mest åt administration och kampanjer av olika slag.

I andra, mindre, norduppländska kommuner bjuds intresserade nya medlemmar tydligen in till kommunfullmäktigegruppens möten och hänger om de vill med på rikskonferenser om politikutveckling. Jag tror olikheten beror på skillnad både i storlek och antal intresserade. Resultatet blir i alla fall att även de medlemmar som sitter i nämnder och styrelser ofta inte har tillträde till de interna diskussionerna.

Frågan vi på lördagsmorgonen försöker besvara är både viktigt och tydlig: varför ska någon bli medlem i Moderaterna?

Jag tror det fungerar bäst om man hittat en politik och en politiker som man tror på och vill stötta. (Jag ser min egen video från valet 2010 och tror jag kom in i partiet på rätt sätt.) Om man går med för att påverka eller själv driva frågor tror jag att man riskerar att bli besviken. (Jag har dock några idéer jag ska testa med min föreningsstyrelse nästa gång vi träffas.)

Dagens kändistalare var Martin Borgs, partiets kommunikationschef och den ursprunglige slöseriombudsmannen. Som dalmas i skuggan av dômen påmindes han tydligen om hur Gustav Vasa stal kyrkklockorna, men hans presentation handlade om hur vi med idéer och statistik ska vinna valet 2022.

Samtiden präglas av rekordstor pessimism. Rödgröna väljare var lite mer uppåt direkt efter valet 2018, men deras optimism har under de senaste kvartalen förbytts i framtidspessimism. Vad det gäller det egna partiets möjligheter att vinna stöd bland väljarna är Moderater och kristdemokrater positiva, men inga är så övertygade om att historien är på deras sida som Sverigedemokraternas väljare.

SD har nu störst förtroende hos väljarna i frågor som migration och lag och ordning. Allt eftersom allt fler frågor, som välfärd och skola, “invandrifieras” vinner SD förtroende där också. Moderaterna är starka i frågor som jobb, företagande, ekonomi, försvar och (kanske lite förvånande) miljö.

Borgs beskrev en fyrfältare där väljare och partier placeras ut baserat på optimism/pessimism och pragmatisk/idealism. Moderaterna kommer att närma sig 2022 som pragmatiska optimister. Vi driver förändring. Vi säger som det är. Vi är att lita på. Och vi tror att Sveriges bästa dagar ligger framför oss.

Några sköna målgrupper placerades också ut: t.ex. kosmopoliter som gillar kultur och resor, män som kör (eller vill köra) tyska bilar, kvinnor som gillar dyra väskor och följer influencers, strävsam och skötsamma akademiker som arbetar i privat sektor och bor i universitetsstäder, samt hantverkare som gillar arbetslinjen och tycker man ska säga som det är. (Målgruppsbeskrivingar är lite som politikens horoskop, men jag tycker de är jätteroliga.)

Pragmatisk optimism passar mig bra. Låt oss identifiera möjligheter och utmaningar för att med excel-ark i högsta hugg rulla ut fungerande lösningar. Om vi är den nya mitten så tänker jag vara mitten-radikal!

Tre frågor ur idéprogrammet (och lite Uppsala)

Den moderata kommunfullmäktigegruppen träffas naturligtvis inför kommunfullmäktiges möten, men ibland även för att diskutera frågor som inte ligger för omedelbart beslut. Som ordförande i en av kommunens föreningar blir jag inbjuden. “Det är här politiken görs”, som ett någon sa när vi träffades i lördags. (Jag är inte helt säker.)

Huvudnumret var ett besök från Christofer Fjellner, son till en brigadgeneral, tidigare EU-parlamentariker, tidigare MUF-ordförande och ledamot i partistyrelsen. Idag på plats som ordförande i den idéprogramsgrupp som, med medlemmar som Alice Teodorescu och Uppsalas egen Stefan Olsson, ska ta fram ett nytt idéprogram i god tid inför valet 2022.

Fjellner är en slipad politiker. Han är avslappnad, vet vad folk heter och inleder med gemensamma minnen. Sakta kommer vi över på idéprogrammet. Tydligen kallade P. J. Anders Linder paritets senaste program för “ett idéprogram för ett parti som önskar att de inte hade idéer” och Anders Borg ska ha sagt att “idéer är både dyra och besvärliga”. Fjellner bad oss dock minnas vad en katt en gång sa till en helt annan Alice: om du inte var vart du vill så spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Ett normalt idéprogram har tydligen svårt att klara “inte testet”. (Man får ingen en rimlig ståndpunkt om man sätter “inte” framför programmets påståenden. Prova gärna med “Sverige ska vara ett tryggt land” eller något liknande.) Därför har programgruppen valt att försöka identifiera och resonera kring 100 idékonflikter. Man har 97 just nu och vi fick kort prova på tre av dem (jag fångade dem inte exakt utan skriver ur minnet):

• “Vi lever i den bästa tiden någonsin eller allt är på väg att gå åt helvete?” Någon citerade Rosling. Jag menade att det naturligtvis är bra att ett par hundra miljoner kineser lyfts ur fattigdom, men att svenska väljare inte självklart kommer att rösta på moderaterna på grund av detta. I Thomas L. Friedmans “The World is Flat” från 2005 reflekterar Bill Gates över globaliseringen och säger “I would rather be a genius born in China than an average guy born in Poughkeepsie.” Utmärkt för geniet i Kina naturligtvis.
• “Invandrare bör behålla sitt hemlands kultur eller ta till sig den svenska?” Någon nämnde hemlandets julmat. Jag menade att folk kommer till Sverige av en anledning och det det vore befängt att de Chilenare som på 70-talet som flydde hit skulle fortsätta leva under Pinochetjuntans “kultur”. Fjellner tog upp frågan om vilka krav samhället kan ställa på den som kräver att bli försörjd av andra skattebetalare.
• “Ska det vara tillåtet eller förbjudet att betala extra att få för bättre vård utöver den som det offentliga erbjuder?” Fjellner menade att samhället kommer att ha stora problem att möta medborgarnas ökande förväntningar. Därefter gjorde han frågan svårare genom att fråga oss om man även ska få betala extra för bättre skola? Många skulle nog vara redo att betala 20,000 kr extra per barn och termin för en bättre skola.

Efter kaffepausen, när Fjellner dragit vidare mot nya äventyr, diskuterade gruppen byggnadsplaner kring “Uppsalapaketet” och kommunens ökande bidragskostander.

Uppsalapaketet går fortfarande ut på att tiotusentals nya bostäder ska byggas och att en spårvagn ska köra omkring alla dessa människor. Kommunfullmäktigegruppen är inte ense om ifall spårvagnen ska vara en riktigt spårvagn som går på spår eller en spårvagnsliknande Bus Rapid Transport (BRT) lösning. I februari ska alla partiers fullmäktigegrupper träffas för att komma överens.

Jag förstod inte alla delar kring hur byggandet ska gå till. Tydligen beställer nu kommunstyrelsen, istället för som brukligt plan- och byggnadsnämnden, en fördjupad översiktsplan för Bergsbrunna, Sävja, Vilan och Nåntuna. Det här ska snabba upp allting. Samtidigt ska en trafik- och detaljplan (?) för spårvagnen och byggnader mellan Gottsunda och centrum tas fram.

De moderata huvudkraven är att ekonomin ska vara “ansvarsfull” och att spårvagnen (eller BRT) ska gå hela vägen fram till centralstationen så att man enkelt kan byta transportsort där. Det råder dock inget tvivel om att det här kommer att innebära stora kostnader för dagens Uppsalabor. Beslut ska tas i tredje eller fjärde kvartalet 2021.

Personligen är jag, som bekant, inte så förtjust i de smakprov som redan byggts utan skulle gärna se ett rejält omtag i hela stadsplaneringen (trädgårdsstad istället för skokartonger).

En tilltalande tanke om att bygga kring de järnvägar som redan finns runt staden togs upp, men jag är tyvärr rädd att vår fullmäktigegrupp redan investerat så mycket tid och prestige i den nuvarande riktningen att det kommer att bli svårt att svänga. Rent valtaktiskt tror jag inte det nödvändigtvis är genialt att samtliga kommunfullmäktigegrupper träffas och “kommer överens” om vilket paket man ska driva eftersom den enda oppositionen mot paketet då blir det nystartade “Utvecklingspartiet Demokraterna”.

Jag har tidigare efterlyst ordning och reda i bidragsutdelningen och blev därför glatt överraskad när vår viceordförande i arbetsmarknadsnämnden berättade om ett antal skärpningar han fått igenom. (Skärpningar kan låta hårt, men då måste man minnas att 10% av bidragen uppskattas vara fusk och bedrägerier.) Till att börja med måste varje ansökan nu lämnas in personligen och styrkas med legitimation och barn som hushållet får bidrag för måste finnas i Sverige. Fusk kommer att polisanmälas.