Jag tror problemet börjar redan med ordvalet. När 15.000 personer får ett stort förändringsförslag i brevlådan och bjuds in till medborgardialog så tror de lätt att det är just en dialog de bjudits in till, och att någon vill lyssna på vad de har att säga. I verkligheten har valet redan varit, och tjänstemännen arbetar på som de brukar enligt de instruktioner de fått av de folkvalda.
Kommunen vill bygga bostäder för ytterligare 50.000 människor i ett område som idag är ganska lummigt, grönt, och friluftsvänligt. På 60- och 70-talen gjordes en Le Corbusier-inspirerad utbyggnad av höghus som i bästa fall kan ses som måttligt misslyckad. (Se bilden nedan.) För att diskutera nästa höghusvåg hade man nu bjudit in till medborgardialog. Jag besökte den närmast mig. Jag var definitivt under medelåldern.
Den senaste trenden inom medborgardialoger är tydligen att försöka komma bort från stormötesformatet där medborgarna ställer frågor till tjänstemän och politiker. På ett linkande möte i Knivsta nyligen tillät man inga frågor alls utan utan uppmanade istället besökarna att mingla runt i lokalen. Tydligen hade man veckan innan i Ulleråker satt en gräns på tre frågor, men fått sträcka sig till sju.
Innan mötet började hann jag byta ett par ord med den trevliga faciliteringskonsluten som hyrts in för att leda mötet. (Det var hon som berättade om frågegränserna på mötet innan.) ”Det kan lätt bli lynchstämning på såna här möten”, sammanfattade hon.
Själva mötet började med att en miljöpartist från plan- och byggnadsnämnden läste upp ett brandtal om hyresrätter, bilpooler, spårvägar, och Tammerfors som förebild för Uppsala, från sitt papper. Det som gjorde det hela extra konstigt var att han hela tiden återkom till att säga ”här i Ulleråker” trots att dagens möte var i Sunnersta. Efter talet beordrade facilitatorn applåd. Eftersom jag aldrig har varit i Nordkorea vet jag inte om det var Nordkoreastämning som spred sig i lokalen.
Därefter visade några tjänstemän lite av sitt arbete. Visioner, en stiliserad bild av Eiffeltornet, och vikten av att placera Uppsala på kartan avhandlades.
Om mötet uppnådde sitt syfte vet jag inte, men alla som hade en åsikt om hur Uppsalas framtid bör se ut uppmanades att fylla i en webbenkät. (Jag återkommer till den.) Det måste finnas ett bättre sätt att göra det här på, eller åtminstone ett tydligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar