Min stadsplaneringsideologi är mycket enkel. När jag ser saker som fungerar bra, som är vackert, och dit många vill flytta så tänker jag att det är bra. Bra saker tycker jag att man ska försöka bygga mer av på fler platser. När jag ser platser som inte verkar fungera tänker jag att det här måste förändras.
I närområdet jämför jag bilbrändernas hårt stadsplanerade Gottsunda med Sunnerstas organiskt uppväxta, kaotiska villaområden. Sunnersta bör vara en förebild att bevara, och vi bör leta nya platser att öppna för liknande områden. Vi bör inte bygga fler Gottsunda och göra vårt bästa för att förändra miljonprogramsbetongen där.
Det är därför inte utan sorg jag ser att fälten mellan Gottsunda och Sunnersta nu bebyggs med täta höghusområden. Samtidigt rusar villapriserna eftersom inga nya hus byggs.
Från det tidiga 1900-talets grosshandlarvillor i Kåbos villastad lutar det lätt nedåt genom det småstugeområde som växte upp ett par årtionden senare. Det planar ut i ett grönområde med park och fotbollsplaner innan Ekeby tar vid.
Parken heter Arosparken och eftersom man nu vill bygga höghus där cyklade jag dit. Det är en lugn plats där man utan problem kan lägga sig på en filt och läsa bok utan att bli utstirrad. När den är borta återstår bara inhägnade fotbollsplaner. Gröna men otillgängliga.
Jag tycker inte att Arosparken bör bebyggas. Kanske hade jag varit mindre negativ om den nya bebyggelsen fortsatt i samma stil som det existerande småstugeområdet. Jag ser inte hur den här förtätningen förbättrar området för de som bor där. Jag tycker inte heller det är uppenbart att jag som politiker bör alliera mig med byggbolag, vars representanter inte bor på platsen idag och inte tänker göra det imorgon, snarare än med den självägande medelklass som bor där idag. Det här är inte hur vi varesig skapar ett bättre Uppsala, eller hur vi vinner val.
Om vi inte kan förtäta och förbättra (eller åtminstone bevara) samtidigt, så bör vi låta bli.