Inför säsongen 2018 bjöd Dalkurd in media, näringsliv, idrottsorganisationer, politiker och allmänhet till informationsmöte på Arenahotellet. UNT sände live. Naturligtvis var det ett propagandamöte, men jag kan ändå inte undgå att reflektera över hur annorlunda Dalkurd beskriver sig själva, och antagligen också är.
Ordföranden började med att berätta om hur han tvingats fly sitt älskade hemland och i Sverige för första gången mötte en stat som arbetar för människornas bästa. Efter att ha startat ett par diskotek och restauranger i Borlänge ville han ge tillbaka till samhället.
Efter att ha fått hjälp med att starta en förening tog man sig an en grupp 16-åringar som sparkats ut från sina gamla lag efter dåligt uppträdande. Man tränade långa pass alla dagar i veckan så att ingen skulle ha energi eller tid att ställa till med problem på kvällarna. Det gick bra. Laget gick från division 6 till division 1 på fem år och gör anspråk på att varje år varit bland de lag med minst antal gula och röda kort mot sig.
Ungdomsverksamhet har tillkommit. Här råder totalförbud mot bingolotter, det kostar inget att vara med, det finns utrustning att låna, och tränarna är inte föräldrar eftersom man vill behandla alla barn lika.
Det sociala perspektivet var tydligt i hela presentationen. A-lagspelarna förväntas vara med på nattvandringar och hjälper till som stödpersoner i skolor. (“De har ändå jättetråkigt på dagarna”.) I övrigt lät det ganska likt vad man brukar få höra i Gottsunda: “föräldrarna lever kvar i det gamla landet” och “alla invandrare vet sina rättigheter, men nämner du skyldigheter så springer de där ifrån”.
Nu på plats i Uppsala letar Dalkurd mark att köpa för att bygga en egen träningsanläggning. Man vill också starta knattefotboll, utan att konkurrera med existerande lag, men har (liksom andra lag) insett att det finns väldigt ont om planer (och värre lär det bli).
Jag tycker det ska bli väldigt spännande att följa Dalkurds arbete i Uppsala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar