Jag var inte på valvakan. Det var "allt eller inget" med tre-rätters och jag hade ett tidigt morgonflyg till London att passa. Dessutom litade jag inte riktigt på att någon annan i partiet hade skruvdragare med rätt bits för att kunna skruva ner mina extra stadiga valaffischstommar.
I fem av Uppsala läns kommuner gick moderaterna framåt i valet. Tyvärr var Uppsala kommun inte en av dem. Det var inte total katastrof heller, vi minskade från 15 till 14 mandat. Jämfört med 2010 har vi dock minskat från 28,3% till 17,4%.
I mitt område, södra Uppsala gick det inte heller lysande. Bland höghusen i Gottsunda har vi aldrig fått särskilt många röster. Men även medelklassens villaområden har vi backat kring 5 procentenheter. Eftersom Centern har gått fram ungefär lika mycket i samma områden ligger det nära till hands att väljarna inte är så imponerade av stödet till de socialdemokratiska höghusbyggena (storleksordningen ett nytt Norrköping av täta höghusrader tvärs över villaträdgårdar och grönområden). I grannkommunen Knivsta, där planen kanske ännu mer uttalat är att gå från villaområden till höghus är partiet nästan i fritt fall. (Från 25,4% till 16,8%.)
Tillbaka i landet var jag inbjuden att lyssna in på ett möte med kommunfullmäktigegruppen, men mötet körde direkt fast i formalia. Motsägelsefulla stadgar och arbetsordningar gjorde att det tog 67 minuter innan en mötesordförande kunde utses. Då hade några ledamöter redan gått eftersom mötet i vissa versioner av kallelsen bara skulle vara 60 minuter långt.
Till slut kom vi till informationspunkterna. I Uppsala kommun är det nu helt jämnt mellan blocken med Sverigedemokraterna på 9% och 7 mandat i mitten. En hand hade sträckts ut till det i valet halverade Miljöpartiet, men avvisats. Det gamla Folkpartiet har därefter börjat vackla i sin övertygelse och kommer, som det verkar, i en medlemsomröstning den 27:e september att bestämma om man tänker bli ett socialistiskt stödparti eller inte.
Det går inte bara jättebra just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar