Tidigare i oktober annonserade Uppsala kommun sin avsikt att börja köpa upp bostadsrätter för att omvandla dem till hyresrätter.
Tanken verkar vara att det offentliga på ett mer rationellt och kostnadseffektivt kan allokera bostäderna till behövande. (Det uppstår ju inga nya bostäder, utan det enda man gör är att låta byråkrater ta kontroll över vem som bor var.) Besittningsrätten ska förhandlas bort, och eftersom bostadsrättspriserna “historisk sett” har ökat i Uppsala väntar sig kommunen att kunna sälja dem med vinst om några år (när behovet av hyresrätter i Uppsala har minskat).
Inte utan viss förvåning inser jag att moderaterna i Uppsala är för det här. (Jag dubbelkollade.) Uppbackade av allt högre skatter tänker det offentliga bjuda över medborgarna på bostadsmarknaden, och vi är tydligen för.
Trots att jag har varit med i partiet ett par år och har ett par olika poster har jag faktiskt ingen aning om hur det här beslutet togs, eller hur man skulle kunna ifrågasätta det. Men vi, moderaterna i Uppsala, är tydligen för ökat offentligt ägande.
Men, om någon undrar, så är åtminstone jag för en mindre stat och en friare marknad.
2 kommentarer:
Okej... sakupplysning. Ärendet du refererar till innehåller en del fakta som inte redovisas här. Det framgår t ex ganska tydligt att det är åtta lägenheter som köps till fast pris av nyproduktion. Just dessa lägenheter har dessutom - om jag förstått det rätt (det är inte jag som hanterar dessa kontakter) - inte blivit sålda på marknaden och vi fick då möjlighet att förvärva dem. Det har knappast skett i konkurrens med allmänheten.
Av ärendet framgår också att: "Sökandet efter fler bostadsrätter att köpa till fast pris har intensifierats." Fast pris. Ingenting om budgivning.
Kommunen äger sedan tidigare ett stort antal bostadsrätter inom det s k bostadssociala beståndet. Det ligger i stadsbyggnadsförvaltningens uppdrag att hålla med sådana, och det köps och säljs med viss kontinuitet. Det är inget nytt. Att det blev ett ärende till KSAU av detta var för att inköpskostnaden översteg delegationsramen och då måste det beslutas av "nästa nivå". Det var alltså ett rent delegationsbeslut i kommunstyrelsens arbetsutskott (eftersom du undrar var det togs...).
Historiskt har kommunalt tecknande för en viss andel av bostadsrätterna i en fastighet varit en förutsättning för att nyproduktion skulle ske, och idag diskuteras om det - eller t ex blockförhyrning där kommunen tecknar sig för långsiktiga kontrakt av en andel lägenheter i ett nybygge - kan användas för att bostadsproduktion ska ske mer och i större takt än annars skulle ske. Alltså där kommunen kan ge incitament för byggande som annars inte skulle ske, och därmed faktiskt inte "inkräkta" på annat utbud.
Som ni alla vet har vi stora utmaningar för att möta den grupp anvisade nyanlända enligt bosättningslagen som kommer under 2016/2017. Vi arbetar med att snabbt skapa korridorboenden i befintliga, tomställda fd vårdlokaler; vi hyr in vandrarhem och vi kommer att vända oss till allmänheten. En liten andel kan få hyra en bostadsrätt kommunen äger. Lägenheter prioriteras hårt till familjer - ensamhushåll får räkna med enklare standard. Eftersom de nyanlända har svårt att klara marknadsanpassade villkor har riksdagen beslutat om en bosättningslag som ålägger oss att hjälpa dem med det.
Ditt inlägg hade en del faktafel eller baserades på antaganden som inte riktigt stämmer. Hoppas mitt svar bidrar till en lite bredare bild av situationen...
Jag är personligen av uppfattningen att lagar ska följas, även om de är obekväma. Att en lag innehåller begränsningar för den egna viljan ligger så att säga i sakens natur. Att vi inte kan välja i vilken utsträckning vi vill följa en lag känns också rimligt i min mening. Så vi jobbar på med alla till buds stående medel för att lösa uppgiften. Och kreativa, konstruktiva och genomförbara förslag på att snabbt ordna fler bostäder för målgruppen är mycket välkomna...!
Med vänlig hälsning // Anders Fridborg, samordnare av flyktingfrågor, Uppsala kommun
Tack för att du tar dig tid att kommentera på min blogg.
Med all respekt: du missförstår hur en marknadsekonomi fungerar.
Att kommunen, i en situation med bostadsbrist, köper bostadsrätter som marknadens aktörer funnit överprissatta påverkar naturligtvis bostadsmarknaden på flera sätt. Priserna hålls uppe och tillgången nere. Att man dessutom annonserar till andra ägare att man har för avsikt att köpa fler bostadsrätter om man kan få dem till fast pris, minskar självklart ägarens intresse av att sänka priset för att kunna sälja på marknaden. Snarare verkar det här vara ett ganska träffsäkert sätt att driva upp priserna bostadsrätter. (Flera kommunalråd verkar i UNT vara ganska säkra på att kunna sälja med vinst om ett par år.)
Du missförstår också min fundering kring beslutet. Jag tvivlar inte på att Uppsalas röd-röd-grön-rosa majoritet kan och vill besluta om att öka det offentliga ägandet på bostadsmarknaden. Jag funderar på hur mitt eget partis beslutsprocess fungerar.
Du missförstår också min kritik mot kommunens bostadsrättsköp: Regeringen skriver själva om “anvisningslagen” (se t.ex. http://www.regeringen.se/artiklar/2016/02/fragor-och-svar-om-lagen-om-mottagande-av-vissa-nyanlanda-for-bosattning/ ) att den inte reglerar vilken typ av boenden som avses. Att kommunen väljer att köpa in bostadsrätter och omvandla dem till hyresrätter är alltså ett val man har gjort.
Slutligen vill jag påpeka att min förvåning, som jag skriver, riktar sig mot att mitt parti stödjer ombildningen av bostadsrätter till hyresrätter, inte mot att du som tjänsteman på ett effektivt och skickligt sätt implementerar den röd-röd-grön-rosa majoritetens bostadspolitik.
Jag ser att du har tillgång till information från nya källor utanför dagspressen, men några faktafel kan jag inte se att du har hittat.
Hälsningar,
//Mathias
Skicka en kommentar