Efter EU-valet

EU-valet är över, och som Viktor Barth-Kron sammanfattat så vann (nästan) alla. Resultatet lider av samma problem som valet, Sverige utser 20 av 751 ledamöter och ingen vet riktigt vad de kan åstadkomma när de väl är på plats.

Vi har stått i valstuga, knackat dörr och delat ut godis i Gottsunda (under ramadan). I Uppsala gick vi fram fyra procentenheter men ligger fortfarande en procentenhet under riksgenomsnittet.

I södra Uppsala, vår förenings område, ligger fyra av partiets fem starkaste distrikt. (Bergsbrunna samt södra, östra, och mellersta Sunnersta.) Här ligger också fyra av partiets fem svagaste distrikt. (Sydvästra Valsätra samt södra, mellersta och norra Gottsunda.)

Vi går bra i områden som byggts upp organiskt över längre tid, där folk arbetar och äger sina egna hem. Vi går dåligt i centralplanerade höghusområden där få äger och tar ansvar för sitt boende och där många lever på bidag.

Till skillnad från de högtflygande EU-diskussionerna är hur framtidens uppsalabor ska bo och leva en lokal fråga att kasta sig in i. I stället för att bygga täta höghusområden av Gottsunda-typ i nya förorter skulle man, som föreslagits i Timbros Smedjan, kunna starta en nya egnahemsrörelse. Enklare och mer handgripligt än att försöka påverka Ungerns migrationspolitik.

Vi borde bygga mer Sunnersta och mindre Gottsunda. Inte bara för att vinna fler val.

EU-debatt i köpladan

EU-valskampanjen rullar på. Jag har lärt mig fyra punkter att prata om (Klimatsmart kärnkraft, gränsöverskridande brottslighet, tryggade gränser, och frihandel). Det är inte samma energi som i ett “vanligt” val, men det kanske man kanske inte kan begära av varesig medlemmar eller väljare.

I söndags debatterade moderaternas Tomas Tobé med miljöpartiets Alice Bah Kuhnke i Gränby centrum. En av Sveriges främsta ledarskribenter var på plats och blev hoppfull eftersom debatten saknade “pajkastning, brunsmetning eller insinuanta påhopp”.

Jag tyckte debatten var svår på det sätt som EU-debatter ofta blir. Debattörerna var oense om vad forskarna rekommenderar och vilka rapporter som rekommenderar strikt förnyelsebart eller “bara” koldioxidneutralt. Vi i publiken uppmanades att läsa mer själva i forskarrapporterna.

Efter debatten bytte jag ett par ord med kandidaterna. Tobé var det tredje gången jag träffade de senaste veckorna, så det blev mest småprat om hans besök i Gottsunda och om gemensamma vänner. Det är intressant hur medvetna våra toppolitiker verkar vara om problemen i våra särskilt utsatta områden.

Jag hade blivit förvarnad men blev ändå överrumplad. Den tidigare demokratiministern hade just leende tagit selfies med hemvärnssoldater när hon klev rakt fram till mig, log, skakade hand, och började prata om att Sverige måste blir självförsörjande på livsmedel.

'You are wise and fearless and fair, Lady Galadriel,' said Frodo. 'I will give you the One Ring, if you ask for it.'

Vi har ett utmärkt samarbete med miljöpartiet i regionen. Kanske kunde Alice leda oss alla? Hennes hand var kall och jag mindes plötsligt att hon just föreslagit nya tullar mot USA. Jag log tillbaka. “Det finns mycket vi skulle kunna sammarbeta om.” Jag hade klarat testet.

EU-valet kommer (varesig du bryr dig eller inte)

Den 26:e maj kommer allt närmare. Tomas Tobé, moderaternas toppnamn till det stundande EU-valet, besökte oss i Uppsala. Som ordförande för en moderatförening hade jag fått en inbjudan. (Tror jag, jag vet faktiskt inte vilka kriterierna - om några - var.)

Med sedvanlig energi presenterade Tobé fyra punkter (och en icke-punkt) för sin kampanj:

1. Brottsligheten ska minska. Över hälften av alla inbrott i Sverige begås idag av internationella stöldligor. Tobé vill kunna utvisa EU-medborgare och lovade oss (eventuellt) en valaffisch med texten “Hej då stöldligor!”.
2. Kärnkraft ska rädda klimatet. Vi ska göra så mycket ren atomel att vi kan exportera och ersätta smutsig kolkraft. (Här ser jag fram emot atomaffischerna.)
3. EU ska ha en gemensam asylpolitik med starka gränser och ordnat mottagande. Med ekonomiska incitament ska alla medlemsländer förmås att ta emot asylsökande. Om Sverige ska bli som Österrike, eller Österrike som Sverige, verkar bli en förhandlingsfråga.
4. Frihandel ger tillväxt!

Icke-punkten var att EUs budget inte ska ökas och att EU (som Socialdemokraterna, “Liberalerna”, och Miljöpartiet vill) inte ska får rätt att ta ut skatt av medborgarna.

Jag tycker punkterna låter helt ok. Jag skulle gärna se vilka reformer man tänker ha genomdrivit under de första 100 dagarna efter valet, men jag antar att det inte är så EU funkar.

Tiggeriet och den misslyckade staten

Det har gått åtminstone två och ett halvt år sedan jag först träffade Iovana. Även om tiggarna tydligen har blivit färre så sitter hon fortfarande utanför ICA i Gottsunda centrum. Under hösten har hon bett mig att köpa kyckling till hennes kycklingsoppa ett par gånger.

När hon åkte hem över jul tog hennes syster över pallen vid soptunnan. Men något verkar ha gått fel, en natt i mellandagarna forslade polisen tydligen bort den husvagn där de brukar sova. Kyrkan låter henne laga mat i deras kök, men det är kallt att sova i bilen.

I slutet av sommaren var hennes barn “med på jobbet” ibland. De är fortfarande så små att de inte förstår sammanhanget, utan leker glatt utanför affären. Jag antar att det kan leda till problem med typ barnavårdsnämnden. Hopplösheten var bedövande.

Men mot sommarens slut var de äldre barnen borta. Iovana pekade på familjefotot berättade att de var hemma i Rumänien och gick i skolan. Själv gick hon bara tre år i skolan. Plötsligt var allt helt rimligt. Hon sitter där utanför ICA för att hennes barn ska kunna gå i skolan.

Det där att ordna skolgång åt fattiga medmänniskors barn är sånt där som man skulle kunna ha en stat eller en europeisk union till. Med en marginalskatt på drygt 60% och en EU-budget på knappt 150 miljarder euro så kanske grundskola för europeiska unionens medborgare skulle kunna tänkas vara inom räckhåll?

Det svenska stödet till icke-medborgare är tydligen helt upptaget med att ordna boende till unga män från Afghanistan á 1900+ kronor per dygn. Mer stat eller överstat är helt uppenbarligen inte en lösning.

Att göra gott med andra människors pengar fungerade inte den här gången heller. Som Milton Friedman sammanfattade:

"There are four ways in which you can spend money.  You can spend your own money on yourself.  When you do that, why then you really watch out what you’re doing, and you try to get the most for your money.  Then you can spend your own money on somebody else.  For example, I buy a birthday present for someone.  Well, then I’m not so careful about the content of the present, but I’m very careful about the cost.  Then, I can spend somebody else’s money on myself.  And if I spend somebody else’s money on myself, then I’m sure going to have a good lunch!  Finally, I can spend somebody else’s money on somebody else.  And if I spend somebody else’s money on somebody else, I’m not concerned about how much it is, and I’m not concerned about what I get.  And that’s government."

Jag är helt övertygad om att människor kan göra en bättre allokering av sina pengar genom donationer till välgörenhet än vad staten gör just nu. Det är dags att sänka skatten och införa avdragsrätt för donationer till välgörenhet.

En mindre och mer fokuserad stat vore önskvärt.

Att hjälpa med skollunch eller sjötomt

Någon på Uppsala kommun har tydligen inlett förhandlingar om att Sunnersta camping skulle bli en “långsiktig lösning” som boplats för en grupp EU-migranter. Närmare bestämt för den grupp rumänska familjer som tydligen ska bli avhysta från sin nuvarande boplats vid Hammarby kyrkogård i Ulleråker. Som tur är verkar till och med den rödgröna majoriteten efter en stund ha insett att det här var en riktigt dålig idé.

För det första kommer det inte att fungera. Tanken att någon som inte lyckats försvara sin “tingade” tiggeriplats skulle kunna hålla andra grupper borta från att också slå sig ned på gräsmattorna ned mot sjön är massivt optimistisk. Särkilt om det även utlovas fritt vatten, el, och sanitet. Mycket snabbt skulle ett av Uppsalas bästa lägen förvandlats till ett Sorgenfriläger.

För det andra skulle det skapa en underlig praxis om arrenden till sjötomter i Uppsala delades ut EU-medborgare baserat på att de tidigare, olagligt bosatt sig på en annan plats i kommunen.

För det tredje, om man verkligen vill göra skillnad på sikt, bör man nog, som den rumänska organisationen liv och ljus föreslår, “organisera” sitt medlidande och behandla roten till problemet. Skollunch till fattiga rumänska barn verkar vara en bra start. Om det nu är en långsiktig lösning man vill ha.

Strukturerad hjälp innebär kanske att aktivisterna får mindre spännande dagar, men på sikt kommer vi att skapa en bättre värld. (Samtidigt bygger Bert Karlsson trailer parks åt oss alla.)

Stämplar

Jag reser mer än någonsin, men mitt nuvarande pass är nästan helt tomt på stämplar. Där finns Malaysia, Singapore, och den snygga, röda, trekantiga stämpeln från Pulau Tioman. Allt på en sida.

Eftersom det inte var en jobbresa är det lätt att längta tillbaka till värmen, höghusen, regnen, och vågorna, men senaste nytt från Singapore verkar vara rök från skogsbränderna i Indonesien.

De senaste månaderna har jag besökt Norge, Danmark, Finland, Spanien, Tyskland, och England. Ingen ville stämpla. Storbritannien ville se mitt pass.

Enda problemet med att visa passet är att man först måste stå i kö i 10 minuter i en ångestvänthall. Alla länder i världen verkar ha gått samman i övertygelsen att nylandade resenärer ska får sin första bild av landet i ett stort rum utan fönster med lågt i tak och kala väggar.

Eftersom ingen någonsin vill se mitt pass har jag blivit slarvig med att ens ha med det när jag reser i Europa. (En del av de där morgonflygen går väldigt tidigt, ok?)

I Frankfurt i somras fick vädret oss eventuellt att landa vid fel terminal. Många av de andra planen verkade komma från Asien. En man i tysk uniform fick gärna titta i min väska, men på frågan om pass var jag tvungen att svara att jag är en europeisk medborgare som reser inom Schengen. Han såg förvånad ut, men nickade sedan åt mig att gå förbi kontrollen.

Nu måste jag nog bli noggrannare med passet. Kanske borde jag ordna ett nationellt ID-kort. Kanske blir vi säkrare. Jag antar att det är värt omaket.