Jag reser mer än någonsin, men mitt nuvarande pass är nästan helt tomt på stämplar. Där finns Malaysia, Singapore, och den snygga, röda, trekantiga stämpeln från Pulau Tioman. Allt på en sida.
Eftersom det inte var en jobbresa är det lätt att längta tillbaka till värmen, höghusen, regnen, och vågorna, men senaste nytt från Singapore verkar vara rök från skogsbränderna i Indonesien.
De senaste månaderna har jag besökt Norge, Danmark, Finland, Spanien, Tyskland, och England. Ingen ville stämpla. Storbritannien ville se mitt pass.
Enda problemet med att visa passet är att man först måste stå i kö i 10 minuter i en ångestvänthall. Alla länder i världen verkar ha gått samman i övertygelsen att nylandade resenärer ska får sin första bild av landet i ett stort rum utan fönster med lågt i tak och kala väggar.
Eftersom ingen någonsin vill se mitt pass har jag blivit slarvig med att ens ha med det när jag reser i Europa. (En del av de där morgonflygen går väldigt tidigt, ok?)
I Frankfurt i somras fick vädret oss eventuellt att landa vid fel terminal. Många av de andra planen verkade komma från Asien. En man i tysk uniform fick gärna titta i min väska, men på frågan om pass var jag tvungen att svara att jag är en europeisk medborgare som reser inom Schengen. Han såg förvånad ut, men nickade sedan åt mig att gå förbi kontrollen.
Nu måste jag nog bli noggrannare med passet. Kanske borde jag ordna ett nationellt ID-kort. Kanske blir vi säkrare. Jag antar att det är värt omaket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar