Det har gått åtminstone två och ett halvt år sedan jag först träffade Iovana. Även om tiggarna tydligen har blivit färre så sitter hon fortfarande utanför ICA i Gottsunda centrum. Under hösten har hon bett mig att köpa kyckling till hennes kycklingsoppa ett par gånger.
När hon åkte hem över jul tog hennes syster över pallen vid soptunnan. Men något verkar ha gått fel, en natt i mellandagarna forslade polisen tydligen bort den husvagn där de brukar sova. Kyrkan låter henne laga mat i deras kök, men det är kallt att sova i bilen.
I slutet av sommaren var hennes barn “med på jobbet” ibland. De är fortfarande så små att de inte förstår sammanhanget, utan leker glatt utanför affären. Jag antar att det kan leda till problem med typ barnavårdsnämnden. Hopplösheten var bedövande.
Men mot sommarens slut var de äldre barnen borta. Iovana pekade på familjefotot berättade att de var hemma i Rumänien och gick i skolan. Själv gick hon bara tre år i skolan. Plötsligt var allt helt rimligt. Hon sitter där utanför ICA för att hennes barn ska kunna gå i skolan.
Det där att ordna skolgång åt fattiga medmänniskors barn är sånt där som man skulle kunna ha en stat eller en europeisk union till. Med en marginalskatt på drygt 60% och en EU-budget på knappt 150 miljarder euro så kanske grundskola för europeiska unionens medborgare skulle kunna tänkas vara inom räckhåll?
Det svenska stödet till icke-medborgare är tydligen helt upptaget med att ordna boende till unga män från Afghanistan á 1900+ kronor per dygn. Mer stat eller överstat är helt uppenbarligen inte en lösning.
Att göra gott med andra människors pengar fungerade inte den här gången heller. Som Milton Friedman sammanfattade:
"There are four ways in which you can spend money. You can spend your own money on yourself. When you do that, why then you really watch out what you’re doing, and you try to get the most for your money. Then you can spend your own money on somebody else. For example, I buy a birthday present for someone. Well, then I’m not so careful about the content of the present, but I’m very careful about the cost. Then, I can spend somebody else’s money on myself. And if I spend somebody else’s money on myself, then I’m sure going to have a good lunch! Finally, I can spend somebody else’s money on somebody else. And if I spend somebody else’s money on somebody else, I’m not concerned about how much it is, and I’m not concerned about what I get. And that’s government."
Jag är helt övertygad om att människor kan göra en bättre allokering av sina pengar genom donationer till välgörenhet än vad staten gör just nu. Det är dags att sänka skatten och införa avdragsrätt för donationer till välgörenhet.
En mindre och mer fokuserad stat vore önskvärt.
2 kommentarer:
Gulligt av Milton. Funkar säkert bra med människor som han föreställer sig dom i sin fantasi:-) Med riktiga människor återstår det dock att bevisa...det kan vems som helst konstatera.
Jo, nobelpristagare är ju ofta lite gulliga. Från verkligheten "vet" vi ju att staten alltid kan göra den mest effektiva allokeringen av resurser.
Skicka en kommentar