EU-debatt i köpladan

EU-valskampanjen rullar på. Jag har lärt mig fyra punkter att prata om (Klimatsmart kärnkraft, gränsöverskridande brottslighet, tryggade gränser, och frihandel). Det är inte samma energi som i ett “vanligt” val, men det kanske man kanske inte kan begära av varesig medlemmar eller väljare.

I söndags debatterade moderaternas Tomas Tobé med miljöpartiets Alice Bah Kuhnke i Gränby centrum. En av Sveriges främsta ledarskribenter var på plats och blev hoppfull eftersom debatten saknade “pajkastning, brunsmetning eller insinuanta påhopp”.

Jag tyckte debatten var svår på det sätt som EU-debatter ofta blir. Debattörerna var oense om vad forskarna rekommenderar och vilka rapporter som rekommenderar strikt förnyelsebart eller “bara” koldioxidneutralt. Vi i publiken uppmanades att läsa mer själva i forskarrapporterna.

Efter debatten bytte jag ett par ord med kandidaterna. Tobé var det tredje gången jag träffade de senaste veckorna, så det blev mest småprat om hans besök i Gottsunda och om gemensamma vänner. Det är intressant hur medvetna våra toppolitiker verkar vara om problemen i våra särskilt utsatta områden.

Jag hade blivit förvarnad men blev ändå överrumplad. Den tidigare demokratiministern hade just leende tagit selfies med hemvärnssoldater när hon klev rakt fram till mig, log, skakade hand, och började prata om att Sverige måste blir självförsörjande på livsmedel.

'You are wise and fearless and fair, Lady Galadriel,' said Frodo. 'I will give you the One Ring, if you ask for it.'

Vi har ett utmärkt samarbete med miljöpartiet i regionen. Kanske kunde Alice leda oss alla? Hennes hand var kall och jag mindes plötsligt att hon just föreslagit nya tullar mot USA. Jag log tillbaka. “Det finns mycket vi skulle kunna sammarbeta om.” Jag hade klarat testet.

Gottsundafasan

Det finns egentligen bara en association till nattvandring i röda jackor. (Percy tårar, avsnitt 6 av 6, 14:20 in.) Nyfikenhet och en oplanerad fredagskväll fick mig att kolla upp nattvandrare i närområdet. Sunnerstagruppen verkade inte ha varit ute sedan i början av november, men i Gottsunda hade man en vandring planerad redan samma kväll. De svarade snabbt på facebook att det bara var att dyka upp.

Eftersom en journalist skulle komma dit en halvtimme före utsatt vandringsstart såg jag till att försöka komma exakt i tid. Planen misslyckades och jag finns nu på bild som nattvandrare. (På bilden har jag alltså ännu inte nattvandrat ett enda steg ännu, så eventuellt bidrar jag till fake news.)

Jag var yngst i gruppen, ingen behärskade något utomeuropeiskt språk, och vandringstiden var bestämd till 19:00 - 21:00. Vi avslutade alltså samtidigt som Gottsunda centrum stängde.

Det var väldigt lugnt. (Några killar började skojbråka bredvid oss när vi stod och pratade med ordningsvakterna i centrumet - men det berodde nog mest på tristess. Ordningsvakterna hanterade det vänligt och lugnt.) Vi hejade på affärsinnehavare och små grupper av män som ibland tolkade åt varandra. (Det var få kvinnor ute.)

Nattvandringen var trevlig, men ganska annorlunda mot vad jag hade väntat mig. Kanske mest eftersom den låg så tidigt på kvällen. Kanske skulle man kunna försöka hålla ut till åtminstone 10-tiden för att prata med folk efter att centrumet har stängt, men tydligen har man lite svårt med rekryteringen redan nu, och en grupp som går runt och pratar med folk fram till klockan nio har naturligtvis också ett värde.

När jag lämnade parkeringen strax efter nio mötte jag en polisbil. Polisen har synts allt mer i Gottsunda på sista tiden. Det är trevligt.

På lördagskvällen var var jag tillbaka i Gottsunda för att handla något att grilla. En av småkillarna som brukar vara med på “nattfotbollen” i gymnastikhallen kände igen mig från tidigare veckor och frågade om jag skulle komma och titta idag också. Han lovade att göra mål. Jag lovade att titta in.

Väl i hallen var målen borta. “Kommunen har tagit bort dem”, berättade någon. Gruppen röstade (basket mot fotboll) och bestämde sig för att spela utomhus istället. Jag åkte hem och grillade.

EU-valet kommer (varesig du bryr dig eller inte)

Den 26:e maj kommer allt närmare. Tomas Tobé, moderaternas toppnamn till det stundande EU-valet, besökte oss i Uppsala. Som ordförande för en moderatförening hade jag fått en inbjudan. (Tror jag, jag vet faktiskt inte vilka kriterierna - om några - var.)

Med sedvanlig energi presenterade Tobé fyra punkter (och en icke-punkt) för sin kampanj:

1. Brottsligheten ska minska. Över hälften av alla inbrott i Sverige begås idag av internationella stöldligor. Tobé vill kunna utvisa EU-medborgare och lovade oss (eventuellt) en valaffisch med texten “Hej då stöldligor!”.
2. Kärnkraft ska rädda klimatet. Vi ska göra så mycket ren atomel att vi kan exportera och ersätta smutsig kolkraft. (Här ser jag fram emot atomaffischerna.)
3. EU ska ha en gemensam asylpolitik med starka gränser och ordnat mottagande. Med ekonomiska incitament ska alla medlemsländer förmås att ta emot asylsökande. Om Sverige ska bli som Österrike, eller Österrike som Sverige, verkar bli en förhandlingsfråga.
4. Frihandel ger tillväxt!

Icke-punkten var att EUs budget inte ska ökas och att EU (som Socialdemokraterna, “Liberalerna”, och Miljöpartiet vill) inte ska får rätt att ta ut skatt av medborgarna.

Jag tycker punkterna låter helt ok. Jag skulle gärna se vilka reformer man tänker ha genomdrivit under de första 100 dagarna efter valet, men jag antar att det inte är så EU funkar.

Hockeystad?

Det blev inget av med hockeyprojektet Uppsala Event Center. Efter att spenderat 30 miljoner skattekronor på att fundera kom bolaget fram till att en startpeng på 150 miljoner och 15 miljoner per år från skattebetalarna inte var tillräckligt för att kunna skapa “Uppsalas största restaurang” med 46 VIP-lounger. Det verkar som om inga privata investerare kunde övertygas om att satsa på projektet.

Två nya förslag dök snabbt upp. IFU 2.0 är en utbyggnad av det gigantiska innebandytempel som kommunen för ett par år sedan gick i borgen för. Det skulle innebära ett ytterligare borgensåtagande på åtminstone 800 miljoner och ge tre nya ispister. Alternativ två är en klassisk hockeylada vid reningsverket.

Jag gillade de visionära inslagen i IFU 2.0, där konståkningen t.ex. sattes som främsta användare av en av isarna. Att bygga med gymnastikutrymmen nära, och is utan sarg och snusspottade utvisningsbås vore unikt. Men en kostnad uppåt 800 miljoner är svår att gilla.

Allternativet “kölen” vid reningsverket är mer traditionellt. Tanken är att det lokala Ishockeylaget Almtuna, som 2015 räddades från konkurs och nu ligger näst sist i hockeyallsvenskan, förtjänar en arena certifierad för “Swedish Hockey League”. Dessutom kommer byggandet av en likadan hockeylada som redan finns i ett 30-tal svenska städer att “sätta Uppsala på kartan” och bidra till ökade skatteintäkter (nej). Den här typen av arena för 5000 åskådare kostar bara 400 miljoner att bygga. (Med en försiktig reservation att allt, som t.ex. parkeringslösning, inte är inräknat.)

I partiet har vi haft dialogmöte om vilken linje vi bör driva. Jag tycker, som jag bloggade 2015, att infrastruktur för kommersiell åskådaridrott bör bekostas av de kommersiella aktörerna själva. (En hockeylada för breddidrott kostar kanske 40 miljoner har jag fått lära mig.) Jag är ganska ensam.

Jag är faktiskt inte ens säker på att jag tycker det är viktigt att Uppsala blir en hockeystad. Om vi nu har 400 miljoner över att investera i idrottsplatser så skulle jag gärna fråga alla kommunens idrottsföreningar vad de föreslår.

Mot Fyrishov! (Ny mandatperiod)

Även om det personligen gick ganska bra i för mig i valet, så backade som bekant partiet. Mitt resultat i det interna provvalet placerade mig först på plats 25 på listan, vilket inte räckte till en plats i kommunfullmäktige.

Jag lämnar nu Idrotts- och Fritidsnämnden för att istället ta plats i Fyrishovs styrelse. Jag tror det kommer att vara lärorikt och spännande. Under de närmaste åren ska 100-tals miljoner investeras i om och tillbyggnad. En ny 50-metersbana för simsport, en separat bassäng för hopp (och undervattensrugby?), och en “rundbana” för motionssimmare. Men det mest intressanta är att Fyrisåns vatten tydligen åter är badbart och att Fyrishov planerar för en 1000-metersbana i ån.

Vi har haft ett första styrelsemöte med introduktioner och rundvandring. Min vana trogen lyckades jag inte sitta tyst och lyssna. När det i genomgången antyddes att tryggheten aldrig varit ett problem på badet kände jag mig tvungen att starta högläsning ur lokaltidningen. Tyvärr verkar även Idrotts- och Fritidsnämndens beslut att upphöra med könssegregation på Gottsundabadet försvunnit någonstans på vägen mellan beslut och genomförande.

För att lära mig mer har jag provsimmat anläggningarna. Jag har låst in mina kläder i Gottsundabadets nya skåp och anmält mig till en crawlkurs på Fyrishov. Det här ska bli skoj.

Kommunen och Kapitalet

I onsdags, medan resten av partiet hade extramöte om “bostadsförsörjningsplan för mottagandet av nyanlända” var jag i Gottsunda på dialogmöte hos SIU (Samarbetsorganisationen för Invandrarföreningar i Uppsala). Temat för kvällen var tänkt att vara “Kan vi ta bort Gottsunda från utsatta områdelistan?”

Fastighetsägare och tjänstemän inledde med att prata om andra dialogmöten, om projekt, och om problem med ungdomar som hänger i centrumet och skapar otrygghet. (Jag kom att tänka på Ebba Grön och We’re only in it for the drugs.)

En socialdemokrat fick ordet och berättade hur många miljoner man skulle satsa på nästa våg av projekt och om hur borgerligheten med hjälp av EU hade monterat ned allmännyttan. (Varpå en relativt teknisk diskussion om allmännyttans finansiering utbröt.) En annan representant för Rörelsen framhöll vikten av att inte svartmåla Gottsunda.

Frågestunden dominerades av bostads och hyresfrågor. Hur ska någon som är arbetslös kunna bo kvar om hyran (likt i Gränby) stiger från 5.000 kr i månaden till 11.000 kr efter renovering? (Här hade jag eventuellt kunnat försöka leda allsång av Staten och kapitalet, men lät bli.)

Under gruppdiskussionerna satt jag med en grupp gentlemän i 60-årsåldern. En av dem tolkade. Språk, arbete, och bostad är deras utmaningar. De tyckte väl inte att situationen såg direkt ljus ut, men var på gott humör och ville gärna lära mig lite arabiska.

Kontrasten mellan kommunens långa lista på projekt och Gottsundabornas fokus på språk, arbete och bostad var tydlig.

Jag motstod impulsen att hålla ett brandtal för marknadshyror. Istället sa jag ett par ord om att Gottsundas problem är allvarliga, och folk faktiskt blir skjutna. Medborgarnas rättigheter i Gottsunda reduceras alltför ofta till rätten till stöd, bidrag och ännu flera projekt. Jag tryckte istället på återupprättandet av statens våldsmonopol och varje medborgares rätt till trygghet.

Som avslutning lyfte jag fram att 85% hyresrätter, som idag i Gottsunda, är en för hög nivå. Dessutom kommer fler hyresrätter, som numera är så dyra att endast de som får sin hyra betald av socialen har råd med dem, inte att lösa några problem.

“Poliser och bostadsrätter” blir nog aldrig en punklåt.

Höst för Uppsala

Det går inte så bra för lärdomsstaden. Sedan valet levereras de dåliga nyheterna slag i slag.

• I Lärarförbundets årliga ranking faller Uppsala till plats 181 (av 290). Betygen är visserligen inte landets sämsta, men blir mindre imponerande när “bakgrundsfaktorer” vägs in. Dessutom faller man som sagt i rankingen. Man kan naturligtvis alltid ha åsikter om rankingar, och när data finns kan man ju alltid bygga sin egen. Jag tror att ett framgångsrikt Uppsala måste ligga i den absoluta toppen av seriösa skolrankningar.
• Kommunens ekonomi är problematisk. Låneskulden ser i det närmaste ut att skena och revisorerna underkänner redovisningen. I inspelningen från kommunfullmäktigemötet den 5:e november kan man vid 1:01:22 höra revisor säga “hade det varit ett aktiebolag så hade det varit bokföringsbrott och skattebrott” samt påpekat att om man inte kan redovisa stora projekt som “södra staden” så är det svårt att tro att man kan styra projektet.
• Tryggheten har kollapsat. Gottsunda är sedan några år tillbaka på rikslistan för särskilt utsatta områden och centrum plågas av gängslagsmål. Efter den senaste veckans skjutningar valde kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande att utropa Gränby till no-go zon. Enligt statsmedia beskriver polisen läget som “rena infernot”. (I Gottsunda har den lokala föreningen “Gottsundamammorna”, som just fått 700.000 kr av kommunen, hamnat i blåsväder. Det har hittats “saker som är sammankopplade med narkotikaanvändning” i deras lokaler, och “mammorna” ska också vid flera tillfällen försökt hindra polisens arbete och skrikit “ni har inget här att göra” till dem. Många, inklusive jag, hade hoppats att det här var en gräsrotsrörelse som skulle kunna fungera.)

I det här läget väljer Liberalerna i Uppsala kommun att gå över till den röda sidan och söka stöd av vänsterpartiet för att regera med socialdemokraterna och miljöpartiet.

Jag tror att vägen framåt är en kompromisslös opposition mot den nuvarande riktningen. I det kan det behöva ingå att göra upp med tidigare beslut som man tagit eller stöttat.

I en klarsynt ledare skrev lokaltidningen i veckan att “Kommunens alldeles egna bekymmer är stadsplaneringen. Att bygga fler täta urbana områden av typ Hammarby sjöstad är att göra precis motsatsen mot vad som fått folk att flytta hit.” samt klargjorde att:

"Attraktivitet är en snygg, ren och trygg stad med goda kommunikationer, välplanerade bostadsområden, en välfärd av hög kvalitet, en rik fritid och tillgång till natur. Uppsala bör sikta på att bli större, men inte på att bli som Stockholm."

Jag har meddelat partiets valberedning att jag, med stöd från Uppsala södra moderatförening, kandiderar till plan- och byggnadsnämnden. Vi får se hur intresserat partiet är.