Längtan till Dalarna

Ingen på onsdagens möte i Idrotts- och fritidsnämnden, varesig kommunalråd eller tjänstemän, ville kännas vid lokaltidningens huvudnyhet om att Nya Studenternas fotbollsarena kommer att bli färdig snabbare än väntat. (Tyvärr bakom betalvägg.) Tankar om allt mellan gissningar och fria fantasier luftades.

“Nu är Uppsala att räkna med” fortsätter UNT i en krönika på samma uppslag och gläds över “det som är tänkt att bli både fotbollens och folkets nya hem i Uppsala”. Den stora betongklossen med plats för 10.000 åskådare i stadsparken kommer ett tjugotal gånger per år att vara hemmaarena för Sirius fotbollsherrar och deras 2.000 åskådare.

Reklamtexten fortsätter med hur ett stenlagt torg utanför ingångarna kommer att bli stort som Stora Torget och “kommer att fyllas av allt från danstävlingar till mer avspända hängytor”. Det här ska vara “en mötesplats, inte bara en idrottsplats” och alla Uppsalabor ska utnyttja den. (Dock inte t.ex. den amerikanska fotbollen som får en egen arena ute i Fålhagen.)

Det är inte utan att jag börjar längta till Dalarna och efter en riktig, granskade lokaltidning. På Dalarnas Tidning har ledarredaktionen just startat ett “digitalt dalauppror mot sosseri, inkompetens och slöseri”.

Framtiden eller 1953?

På gårdagens brunch var en av dotterns vänner med via videosamtal. Hon visade upp sina nya frisyr, och var också med under dotterns sminkning inför kyrkan. Sånt ger mig en tydlig känsla av att leva i framtiden.

I Uppsala planeras en framtid med höghus kring smala vägar. Kanske tänker man sig att kraschad infrastruktur ska tvinga folk att köpa lådcyklar. Kanske tänker man sig att döda det fria skolvalet genom att helt enkelt göra det omöjligt att förflytta sig i rusningstrafik.

I dialogen med medborgarna lovar kommunen att du kan “nå det mesta inom fem minuter”. Kommunens egen trafikanalys pekar dock mot total trafikinfarkt. I visionen för det nya miljonprogramsområdet i Ulleråker “leder trafikstråken snabbt ut i landet” samtidigt som de boende cyklar under vår, sommar, och höst men åker spårvagn på vintern, och “Besökare från världens alla hörn kommer sällan med egen bil. Därför behöver du inte äga en bil eller något annat transportmedel.” (Inte ens i en visionstext på fyra stycken hänger det ihop.)

Istället för att knåpa ihop en egen simuleringsmodell nere på plankontoret och drömma sig tillbaka till 1900-talets första halva, skulle man kunna välja att blicka framåt.

OECD har undersökt hur urbanisering, delningsekonomi, och självkörande fordon kan samverka. Några möjliga resultat är samma mobilitet med 90% färre bilar, stora frigjorda ytor som inte längre behövs för parkering, och stora förändringar i behovet av kollektivtrafik. Om Uppsala bygger spår för spårvagnar kan de lagom till färdigställandet vara lika omoderna som när de senast togs ur drift 1953.

Om jag fick bestämma skulle vi köra en omstart för trafikplaneringen i Uppsala och förbereda oss på att framtiden antagligen är på väg. En framtid utan spårvagnsromantik och som inte ängsligt blickar tillbaka till en tid då bondeförbundets Hjalmar Nilsson var vägminister.

Gammelmedia

Lokaltidningen publicerade igår en kortversion av min bloggpost om Gottsundabadets trasiga skåp på insändarsidan. Jag mejlade in insändaren en dryg vecka tidigare, och är faktiskt lite överraskad då jag varesig fick mejl om mottagande eller publicerande av texten.

Nu är texten i alla fall publicerad bredvid en text om att cyklister är livsfarliga och en annan om att skatter är dåligt. Det känns lite retro med insändare. Hittills har min “mediestrategi” (pretentiöst ordval - jag vet) fokuserat helt på sociala media. Kanske borde jag fundera på hur gammelmedia skulle kunna inkluderas?

En annan intressant sak är att mitt skrivande sker helt enskilt: Om någon tror att partiet har en “skrivgrupp” som då och då träffas, diskuterar, och skriver så är i alla fall inte jag med i den. Kanske borde jag starta en?

Fyrishov AB ska ha haft någon form av styrelsekonferens i slutet av maj, men jag har inte lyckats få reda på vad som avhandlades. På baden verkar medarbetarna tyvärr haft fullt upp med drunkningstillbud och ofredanden.

Egentligen är frågan betydligt större än skåpen. Gottsunda överges och förfaller. Det är inte rimligt att prioritera teaterbienaler och stadsodling just nu. Jag är rädd att det är på platser som den här som striden om framtidens Sverige kommer att stå. Ett första litet steg åt rätt håll skulle (som sagt) kunna vara att få igång normalt underhåll.

Handbollsklister

I början av varje möte i Idrotts- och fritidsnämnden presenterar en inbjuden förening sin verksamhet. Jag har tidigare skrivit om skateboard och orientering. Vi har lyssnat på en ponnyklubb som ville att kommunen skulle köpa deras anläggning för att låta dem hyra tillbaka den för markeringsavgift (typ 80kr i timmen) eftersom det är så ishockeyn får göra.

Vi har även lyssnat på en väldigt arg konståkningsklubb som inte heller verkade gilla ishockey, hänvisade till diverse mänskliga rättigheter, och höll någon form av feministiskt brandtal. Slutsatsen var i alla fall att det krävdes helkroppsspeglar och att man borde bygga en ishall bara för konståkning för att sätta Uppsala på kartan.

Det är inte omöjligt att ishockeyn är översubventionerad. Det borde nog ses över.

Nu på majmötet presenterade Uppsala Handbollsklubb sin verksamhet. Sedan man slog ihop HK71 och Upsala Studenters IF 2012 är man inte bara en större klubb, utan har även avancerat från division 3 till division 1 på både dam och herrsidan. Beachhandsbollsplaner finns både vid Graneberg och vid Campus 1477. Barn och ungdomsverksamheten växer.

Lokaler är ett problem för handbollen. Man vill ha läktare för 400 personer i anslutning till planen (inte utan kontakt), tillgång till gym, och möjlighet att sälja fika. (Ni kan gissa vart jag gissade att det här var på väg.) Tyvärr tycker man att Fyrishov är svåra att arbeta med bring bokningar. Dessutom förbjuder de klubben att sälja fika, men öppnar inte sina egna kiosker när det är handbollsevent.

Handbollsspelarna gillar den nya Gottsundahallen, men bedrövas av hur sliten och förfallen den är redan efter ett år. Hallen har egen ingång vid lastkajen på centrumets baksida, och ofta vill ungdomsgäng utan ledare ställa upp dörrarna och komma in efter handbollsträningarna.

Efter klagosången kom handbollsklubben med ett konkret förslag: Vi vill bygga en egen hall.

Frågestund vidtog och olika politiker berättade om sina erfarenheter av handboll. Problem med handbollsklister diskuterades ingående. Jag frågade om de verkligen kan bygga en egen hall. De svarade att om de får tillgång till en tomt med rimlig hyra, gärna nära en skola som vill hyra in sig på dagtid, så kan de börja direkt. Det tycker jag låter bra.

Tyvärr planeras Uppsalas nya höghusområden, som Norra Bäcklösa och Östra Sala Backe, för tätt för att lämna plats idrottshallar, fotbollsplaner, och liknande. Framtidens Uppsala verkar planeras för att ha betydligt mindre utrymme för idrott än dagens.

Om jag fick bestämma skulle kommunen använda planmonopolet till att säkerställa utrymme för idrott och rekreation. (Jag har skrivit om nyckeltal tidigare.) Att föreningar vill äga och ta ansvar för sina egna lokaler är mycket positivt.

Kaffe med Badchefen

Det blev kaffe och kaka med Badchefen. Jag fick bjuda på kaffet men inte på kakan. Kaféet vid biblioteket, som jag nu lärt mig är en kulturpunkt - inte ett kafé, var som alltid stängt. Det upprustade förortscentrumet erbjuder som tur är fler alternativ.

Badchefen själv är påläst och rolig. (Ja, hon hade läst bloggen och facebookdiskussionen innan mötet.) Med erfarenhet från livräddning på tre kontinenter och en universitetsutbildning inom Service Management (Lund iofs) sätter hon saker i perspektiv. Hon berättade om hur en engagerad idrottslärare ökat simkunnigheten på Gottsundaskolan (200m i åk 5) från 26% till 99%.

Grundproblemet verkar vara att själva badet ägs av ett kommunalt bolag (Uppsala Kommuns Fastighets AB) och verksamheten av ett annat kommunalt bolag (Fyrishov AB). De har inte lyckats komma överens om vem som ska betala för fallande kakel, vittrande konstväggar, vattenläckor, och uppbrutna skåp. Dessutom vet man inte om man bör laga för lite pengar eller byta ut skåpen för lite mer - att först laga och därefter byta ut vill man helst undvika. Resultatet är att exakt ingenting händer.

Ansvariga är naturligtvis inte tjänstemännen utan de rödgröna politiker som istället för att leda pratar teaterbienaler. Underhåll upplevs antagligen som jättetråkigt. Fyrishov ABs ord om att “vara en positiv kraft i Uppsala” känns som ett hån.

På badet har man arbetat med att förbättra bemötande och ordning. När ungdomsgården var stängd en stund kastades det inte bara ägg på kunderna på Willys, utan stökades även på badet. Ett tjugotal ungdomar har portats. (De är välkomna tillbaka tillsammans med sina föräldrar, men ingen har hittills tagit det erbjudandet.) Dessutom ställer grupper av unga män från HVB-hem till med samma problem i Uppsala som i resten av landet, men sakta verkar arbetet med tydligare regler och ingripande när de bryts ge resultat.

I närområdet planeras nya bostäder för ytterligare 50 000 personer, men inga nya badhus. Om jag hade något att säga till om skulle underhåll av lokalerna börja genast och planer för om- och utbyggnad genast tas fram. Om kommunen ska driva badhus ska den göra det bra. Uppsala förtjänar bättre.

Att hjälpa med skollunch eller sjötomt

Någon på Uppsala kommun har tydligen inlett förhandlingar om att Sunnersta camping skulle bli en “långsiktig lösning” som boplats för en grupp EU-migranter. Närmare bestämt för den grupp rumänska familjer som tydligen ska bli avhysta från sin nuvarande boplats vid Hammarby kyrkogård i Ulleråker. Som tur är verkar till och med den rödgröna majoriteten efter en stund ha insett att det här var en riktigt dålig idé.

För det första kommer det inte att fungera. Tanken att någon som inte lyckats försvara sin “tingade” tiggeriplats skulle kunna hålla andra grupper borta från att också slå sig ned på gräsmattorna ned mot sjön är massivt optimistisk. Särkilt om det även utlovas fritt vatten, el, och sanitet. Mycket snabbt skulle ett av Uppsalas bästa lägen förvandlats till ett Sorgenfriläger.

För det andra skulle det skapa en underlig praxis om arrenden till sjötomter i Uppsala delades ut EU-medborgare baserat på att de tidigare, olagligt bosatt sig på en annan plats i kommunen.

För det tredje, om man verkligen vill göra skillnad på sikt, bör man nog, som den rumänska organisationen liv och ljus föreslår, “organisera” sitt medlidande och behandla roten till problemet. Skollunch till fattiga rumänska barn verkar vara en bra start. Om det nu är en långsiktig lösning man vill ha.

Strukturerad hjälp innebär kanske att aktivisterna får mindre spännande dagar, men på sikt kommer vi att skapa en bättre värld. (Samtidigt bygger Bert Karlsson trailer parks åt oss alla.)

Styrbjörn Starke, Gunnar Wennerberg, Gustaf Fröding, Olof Rudbeck, och Södra Staden

Jag tänker mig hur vikingaskepp en gång seglades eller roddes upp för Fyrisån. Nordisk Familjebok refererar till runstenar och de isländska sagorna. Här, på Fyrisvall, ”stod sannolikt omkr. 988 det ryktbara slag, i vilket Erik Segersäll besegrade sin brorson Styrbjörn Starke, som stupade”. Historien är rik på berättelser, men fattigare på verifierbara fakta.

Söder ut från Uppsala längs ån passerar man Eklundshof om vilket Wennerberg diktade ”Här är gudagott att vara”. På Polacksbacken har soldaterna har ersatts av studenter och forskare. Gudagodheten i varandet i tentasalen har ifrågasatts.

Ulleråkers sjukhus anses vara Sveriges äldsta med anor från 1300-talet. 1811, ett par år försenat på grund av finska kriget, flyttade man in i det som tidigare varit ett kronobränneri strax söder om Polacksbacken. Här på ”Upsala Hostpital och Asyl” satt Gustaf Fröding från 1899 till 1905. När jag rör mig på området slås jag av att 1700-tals och 1800-tals bygganden är vackra, medan allt i sjukhusmiljön som byggts efter 1960 i det närmste är aggressivt fult.

Ännu lite söderut vid Ultuna, som från skriftliga källor är känt sedan 1221, har man nyligen hittat spår av byggnader från yngre järnålder. Det är dock svårt att hitta gamla spår här eftersom Olof Rudbeck, som för övrigt ansåg att Atlantis hamn legat här, tydligen gick loss ganska vilt under ombyggnaderna på 1600-talet. Sedan 1848 bedrivs här lantbruksutbildning.

Där Fyrisån rinner ut i Ekoln ligger Sunnersta. Här finns lämningar från bronsålder, järnålder, och vikingatid. I bevarade skrifter nämns orten första gången 1295. Sedan 1800-talets slut har här byggts fritidshus och sommarvillor som sakta övergått i ett relativt planlöst, men uppskattat villaområde.

Kommunens plan är nu att slå ihop allt detta till det nya konceptet ”Södra Staden”. Allt ska med hjälp av centralplanering bli en del av staden Uppsala. Målen är likriktning, täthet, och höga hus. Dåtidens höghuslösningar, testade i Gottsunda, Gränby, och Stenhagen, vars mest synliga reslutat idag är bilbränder, har dammats av.

Uppsala förtjänar bättre. Det finns ett unikt förflutet att vårda och en unik framtid att skapa.