lördag 4 juli 2015

Medborgarmonolog om Södra Staden

Slutrapporten för medborgardialogen om södra staden har kommit.

Mötena i de berörda områdena blev inte som man hade tänkt sig. Det kom fler människor än man tänk sig och det planerade formatet fungerade inte. Jag tror att det beror på att det planerade formatet var presentation från kommunen följt av att medborgarna skulle sitta ner i grupper och diskutera med varandra. Många hade nog väntat sig dialog och att bli behandlade som medborgare.

998 svar har kommit in på webbenkäten. Som alla som tittat på frågorna snabbt kan förutse är resultatet mestadels tvetydigt och svårtolkat. 992 kommentarer om vad de glömt att fråga har också kommit in.

I frågan om hushöjd vinner blandad höjd (55%) följt av låga hus (30%). Om det ska tolkas blandad höjd överallt (varannan högt och lågt) eller olika på olika platser är fortfarande ett mysterium. (Eventuellt vet inte frågeställaren själv.) Många som idag bor i området har också skrivit att de inte vill att det byggs alls – särskilt inte någon tät stad – man prioriterar småskalighet och närhet till naturen.

I frågan om framtidens resande vinner gå och cykla stort med 42% av rösterna. Antagligen eftersom frågeställningen innehöll löftet att man skulle vara framme inom fem minuter.

På frågan om varför man vill bo i det område som ska döpas om till ”södra staden” svarar 57% närhet till naturen, 14% har ett eget alternativ, och 11% svarar ”rik fritid”.

Rapporten innehåller ingen slutsats. Min kritik mot enkätfrågorna är väldokumenterad, men om jag ändå ska dra någon slutsats är det att exploatering (och särskilt höghusbyggande) i ”södra staden” har svagt stöd hos medborgarna. Den stora frågan är vad man tänker göra med den informationen?

I ”Fördjupad översiktsplan för södra staden – samrådshandling” finns dock medborgardialogen sammanfattad på en sida. Här väljer dock kommunen att lyfta fram dialogen med ”tysta grupper”, men skriver också:

”Resultaten från dialogen visar att medborgarna vill ha en stad med blandad höjd som är anpassad till de olika områdenas förutsättningar. I svaren framkom att gång och cykel ses som det vanligaste transportsättet, med det behöver kompletteras med bil och kollektivtrafik.”

En mer intressant analys hittar man i kapitel 4 i stycket om ”kulturella och sociala konsekvenser”:

Potential till positiva konsekvenser, främst för de som flyttar till området. Risk för negativa konsekvenser p.g.a. att rekreationsområden bebyggs.

Jag känner att jag nog hellre tackar nej till ”södra staden” och behåller årummet, Ultuna, Ulleråker, och Sunnersta istället.

måndag 22 juni 2015

Turf wars – Studenternas IP

Uppsala 86ers spelade amerikansk fotboll hemma på Studenternas i onsdags och Sirius spelade vanlig fotboll på samma plats i söndags.

Att spela på samma plan är tydligen ett problem, även med fyra dagars lucka. I tisdags var jag på studiebesök på Studenternas och såg linjerna målas om inför 86ers match. Liksom i Västerås uppskattas extralinjer inte av fotbollslagen. Sirius menar att de inte fungerar med fotbollsförbundets krav. 86ers å andra sidan gillar inte att Sirius fasta reklamskyltar hindrar dem för att sälja matchreklam, och skulle helst se en rejäl upprustning av Österängens IP.

Jag skulle gärna se att Studenternas användes så mycket som möjligt. Den må vara ålderstigen, men ligger både centralt och vackert. I väntan på att nya Studenternas - ”Uppsalabornas stolthet och mötesplats” - byggs.

lördag 20 juni 2015

Nämndäventyr i moll

Nämndens äventyr passerade inte under lokaltidningens radar. Sirius letade matcharenor i andra kommuner och nämndens ordförande talade om en ”ytterst allvarlig” situation varpå alla enades om att det hela var ett stort missförstånd.

Lurbo ridklubb gick i media från ”obehagliga överraskningar och ”förödande konsekvenser” till lättnad, utandning och lärdomar. Reglerna är till för människorna (inte tvärt om) sa min gruppledare. Jag tror vi gjorde rätt. Andra föreningar är också välkomna att be oss överpröva borttappade bidrag.

Jag gjorde ett ärligt sista försök med ismaskinen när jag:

  • Förklarade att kommunens egna regler (de som publicerats till medborgarna) ställer krav på driftsbudget, investeringsbudget, och verksamhetsplan för investeringsbidrag, och att fordon liknande ismaskiner (traktorer än det närmaste som nämns) ska skrivas av som investeringar och att driftsbidrag normalt ges för 30% av avskrivningarna.
  • Berättade att klubben beskriver en vision om ensamkommande flyktingbarn, flickhockey, och kälkhockey för handikappade, men idag har spel för Almtunas A-lag, agenter för NHL-spelare, samt Almtunas ungdomslag som enda kända verksamhet. (Dessutom har man tidigare fått 2,5 miljoner från allmänna arvsfonden för verksamt för barn 0-11 år vilket vare sig matchar nuvarande verksamhet eller framtida vision.)
  • Förklarade att de skisser till driftsbudget som vi mottagit inte går ihop utan ytterligare stora kommunala bidrag. (Samt att man eventuellt har räknat fel.)
  • Påpekade att förare till ismaskinen, på heltid de närmaste 10 åren, inte verkade vara budgeterad utan antogs kunna skötas ideellt.
  • Föreslog i första hand att vi skulle få se en driftsbudget innan vi sa ja till en halv miljon kronor ”i gåva”. (Vilket jag påpekade var en hel del pengar.)
  • Föreslog i andra hand att vi åtminstone skulle be om en rapport om hur många flickor, nyanlända flyktingbarn, och handikappade som fått nytta av investeringen.
  • Kan ha beskrivit det hela som ”ett bidrag som inte finns till en förening utan verksamhet” - men då i vänlig ton.

De rödgröna röstade ned oss i alla frågor. Ingen kommer att fråga vad medborgarna fick för sin halva miljon. Idrottsminister Wikström från SSU hade redan besökt byggnaden.

Jag hade därefter svårt att engagera mig i frågan om kommunen ska bygga en fotbollsstadium för 7000 eller 12000 åskådare till Sirius som idag samlar runt 1300 personer på hemmamatch. Dessutom var kaffet slut.

söndag 14 juni 2015

Nämndvardag

Ungefär två veckor före nämndmöten skickas en översikt av de ämnen som planeras att ta upp på nämnden ut. En vecka innan mötet träffas sedan arbetsutskottet, dvs en representant från varje parti i nämnden och diskuterar igenom det hela. Eftersom jag inte är mest senior moderat i min nämnd är jag inte med i arbetsutskottet. Däremot är jag med på det korta alliansgruppsmöte som hålls direkt efter arbetsutskottets möte. Tyvärr blir det mest en kort sammanfattning av vad de andra just diskuterat med den rödgröna majoriteten.

På nästa veckas möte i Idrotts- och fritidsnämnden kommer, förutom administrativa frågor som förtydligande av delegationsordningen, följande att tas upp:

  • Sirius Fotboll vill inte betala sina hyror – i alla fall inte just nu. Reglerna styrdes upp för ett par månader sedan och bredd- och ungdomsföreningar betalar i tid. Den professionella eliten verkar dock inte tycka att de har råd. Förhoppningsvis får vi lite mer info på nämndmötet och hoppas att de rödgröna håller med om att även elitklubbar ska betala för sig.
  • Det är stökigt på Lurbo ridklubb. (Googla om du är nyfiken.) Man har bytt ut folk och skickade vare sig in bidragsansökningar för 2015 eller projektredovisning för 2014. Istället för ett bidrag på drygt 400kkr står man nu inför ett återkrav på knappt 50kkr. Kommunens bidragsregler är tydliga – om handlingarna kommer in mer än en månad försent får man inget bidrag. Förvaltningen föreslår nämnden att ompröva att inget bidrag ges. Över 400 ryttare påverkas. I grunden är jag för att hjälpa ridklubben, men ogillar samtidigt starkt varje tanke på godtycke med skattepengar, och undrar hur vi ska kunna upprätthålla några regler (samt kommunallagens 2 kap §2 i framtiden)?
  • En ishockeyklubb som byggt en nästan färdig miniishall vill att kommunen köper en ismaskin till dem för 500kkr så att de kan börja med hockey för flickor, nyanlända flyktingbarn och handikappade. Det är osäkert om föreningen i dagsläget har någon ungdomsverksamhet alls. Man har tidigare fått drygt 2,5M kr från allmänna arvsfonden för att ordna en is för barn upp till 12 år. Nu är målgruppen upp till 23 år. På hemsidan finns få bilder på barn men fler på agentföretag som representerar NHL-spelare. De rödgröna föreslår ett ja till en gåva på en halv miljon utan motkrav. Eftersom jag aldrig skulle investera egna pengar på det underlag som givits är jag inte heller redo att riskera medborgarnas. Förhoppningsvis kommer det bra info på mötet.
  • Nämnden ska uppdra till förvaltningen att utreda hur ”behovsprogrammet för Studenternas IP” ska kompletteras. Eftersom stadens elitklubbar inom såväl bandy och ishockey som fotboll verkar ha problem att betala nuvarande hyror, tycker jag att låga kostnader borde vara högre prioriterat än upprättandet av betongmonument i parkmiljö, men jag är ju som sagt i opposition.

Alla ärenden är intressanta, men inget av dem är direkt hoppingivande, och jag är mycket osäker på om de pekar i en riktning mot ett bättre Uppsala.

lördag 23 maj 2015

Solen över Sunnersta

Tidigare i våras ägnade Sunnersta Egnahemsförening så gott som hela sitt årsmöte åt hur man gör sin egen solel. Kostnad, återbetalningstid, och effekt från olika typer av solceller förklarades. Nyttan av parallellkoppling gicks igenom. Likaså hur teknik, lagstiftning, och ekonomi kring inkoppling på nätet ser ut. Allt rikligt illustrerat med bilder från presentatörens anläggning på förrådstaket. 12 – 13 års återbetalningstid räknade han med.

Kommunen är positiv och har till och med skapat en solkarta där man kan zooma in på sitt (eller någon annans) hus och se hur mycket el man skulle kunna producera på sina tak. Med Teslas Powerwall skulle man sedan (åtminstone i teorin) kunna använda sparad solenergi på natten eller för att ladda sin elbil.

Men nu har de rödgröna tagit över och det nära och småskaliga ska ersättas. Nu är det storskaligt och långt borta som gäller. Två stora vindkraftverk i andra kommunen ska köpas in.

Tydligen kostar ett vindkraftverk knappt 50 miljoner och återbetalningstiden ligger kring 25 år. Det är lätt att ta risker med andras pengar.

Min enkla åsikt är att kommunen ska hålla sig till sin kärnverksamhet. Det är tillräckligt svårt att få den rätt. Helt vansinnigt låter att man verkar ta pengar från skolan för att finansiera sitt vindkraftsäventyr.

Efter solcellspresentationen avhandlades övriga ärenden snabbt:

  • En busshållplats saknade bänk.
  • En boulebana har anlagts i en park.
  • Den gamla campingen och badet vid kohagen har sålts till en privat investerare. Viss förvirring uppstod här kring om detta verkligen hade hänt, om höghus skulle byggas, eller om kommunen planerade att arrendera tillbaka området. Svar saknades dock.
  • Telia levererar inte tjänster i Uppsala Stadsnäts fiber utan föredrar att dra egen fiber.
  • En villa ska byggas om till flyktingboende. Det funderades lite över om det var en planförändring och varför entreprenören hade valt att köpa in sig i det här inte helt billiga området. (Nu efter Expressens granskning är det inte så svårt att förstå hur de kunde bjuda över barnfamiljerna i en eventuell budgivning. Alla jämförelser mellan fattigpensionärer och ensamkommande är missriktat - välfärdsstaten bygger, som Bo Rothstein påpekat, inte på altruism utan på ömsesidighet. Flyktingmottagandet betalas från biståndsbudgeten och är öronmärkt för “ickemedborgare”.)
  • Cykelvägen till Gottsunda är dålig.
  • Stigen nere vid Ekoln är vattensjuk. Föreningens vanliga kontakt på kommunen har gått i pension. Oro ifall den nye någonsin varit i Sunnersta uppstod.

Sammanfattningsvis tycker jag att gränsrotsperspektivet på miljö och energiförsörjning var spännande, både rent tekniskt/praktiskt, men också att det plockats upp av engahemsföreningingen.

Föreningen verkar tyvärr i övrigt vara väldigt reaktiv. Eventuellt borde den inför nästa val lansera en vision för Sunnersta och publicera hur politikerna på listorna ställer sig. (Lite som Naturskyddsföreningen och NRA.) Man har kanske underskattat sin potentiella makt.

tisdag 19 maj 2015

Idrottande medelklassbarn som problem eller förebild?

DN rapporterar om Centrum för Idrottsforsknings (CIFs) rapport till idrottsministern, och fokuserar på lokalt aktivitetsstöd (LOK).

Lokalt aktivitetsstöd betalas ut av staten för ”att stödja idrottslig föreningsverksamhet för barn mellan 7-25 år”. Lite oväntat har staten överlämnat uppgiften att fördela statsbidraget till Riksidrottsförbundet, men så verkar det ha fungerat i över 100 år så det kan nog fungera en stund till.

Det hela är enkelt – en förening får en peng för varje gruppaktivitet och en peng för varje barn eller ungdom som är med. Man måste sporta i 60 minuter och varje person få bara räknas en gång per dag. Enkelheten gör det tydligt, lättbegripligt, och transparent. Fotbollen får mest pengar.

DN fokuserar på tabellerna 3.3.4 och 3.3.5 på sidorna 80-81. Rika barn (barn i kommuner med högre medelinkomst) idrottar tydligen mest och får därför även mest i bidrag. Analyser saknas inte:

  • Utredaren själv, Johan R Norberg, menar att det här visar att idrotten har sin starkaste bas i en relativt välmående medelklass, och hoppas att man politiskt ska stötta idrotten där den ”mår sämst”.
  • Leif Karlsson, sportchef för AIK Ungdomsfotboll i Solna där LOK-stödet på 827 kr per barn och år är högst i landet, menar att det här kommer sig av att barn i kommunen kan välja mellan många sporter och många olika nivåer av träning. I kommunen finns också många framgångsrika elitlag.
  • Johan Esk, krönikör på DN, menar att idrotten alltid är en spegel av samhället i övrigt. Landet vill att idrotten ska vara en folkrörelse, idrottsrörelsen har alltid varit nära knuten till arbetarrörelsen, och detta är en katastrof. Övergiva idrottsromantiska idrottsplatser mörknar i trävirket.
  • Björn af Kleen fascineras av att Danderyd ligger högt på listan. Han har just läst en 700-sidors ”elitstudie” om Djursholm, där medelinkomsten är högst i landet och aktivitet från födseln är en obligatorisk del av livet. Idrotten handlar här inte om att skapa stjärnor eller något bruksbetonat hejande på ett lokalt lag – utan om tradition, estetik, och personlig ”drive”. Kleen menar att lokalt aktivitetsstöd förstärker ojämlikheter.

Jag tycker att ett enkelt, tydligt, lättbegripligt, och transperent bidragssystem är eftersträvansvärt. Idrottande barn kan vara en rimlig målgrupp för stöd. Möjligen är det ett problem att pengarna går via Riksidrottsförbundet och därmed inte till spontanidrott eller andra verksamheter utanför RF.

Den klåfingriga statens förespråkare vill naturligtvis in och detaljstyra, men jag tror att ett enkelt system som styr mot en "idrottande medelklasslivsstil" kan vara rätt. (Om man nu ska styra alls.) Möjligen kan jag se problem i Solna om bredden går förlorad och 13-åringar som inte längre platsar i laget skickas hem för att äta chips framför tipsextra, men det hanteras antagligen via kommunens stora idrottsutbud – annars skulle man nog inte kunna vara Sveriges mesta barnidrottskommun. Om jag ska oroa mig för något är det när kostnader för medlemsavgifter, utrustning, och annat ökar.

Folkrörelseromantik och åskådarsport får folk också gärna ägna sig åt, men inte för skattepengar.

fredag 1 maj 2015

Kretsårsmöte med analys, opinion, decemberöverenskommelse, immigration, tiggare, kaffe, och eventuell kvotering

Förra veckan var det moderat kretsårsmöte på Göteborgs nation. Ny kretsstyrelse skulle väljas. Jag var där, representerandes Uppsala södra. Ibland förundras jag lite över hur snabbt det gått från att lajka lite inlägg på Facebook till att ha rösträtt på nomineringsmöten, kretsårsmöten, och länsförbundsstämmor. Min slutsats är att fler av mina intelligenta och balanserade vänner borde hitta partier att engagera sig i – det skulle kunna ge oss ett ännu bättre land.

Mötet inleddes med en genomgång av opinionsläget av Nya Moderaternas kommunikations- och analyschef Per Nilsson. Analyschefen var mycket välklädd, kanske börjar minnet av 2007 års ”guide till nya moderaternas utseende” att blekna? Kanske gällde det aldrig interna möten.

Nilsson sammanfattade läget som stort drama i politiken men stilla i opinionen eftersom det inte sker någon utveckling i politikinnehållet vare sig hos majoriteten eller hos oppositionen. Välfärd, migration, och jobb är de stora frågorna. De rödgröna har misslyckats med att visa regeringsduglighet, och (s) med lydpartier saknar svar på samhällsutmaningarna. Tyvärr upplever väljarna idag att moderaterna också saknar svar.

Decemberöverenskommelsen försvarades med sedvanlig partihögkvartersfrenesi. Tove Lifvendahl och andra kritiker vill, enligt Nilsson, att moderaterna ska bli ett stödparti till socialdemokraterna. Det är möjligt att man kunde se en del försiktiga huvudskakningar i publiken.

Obligatorisk West Wing-referens: Att se en analyschef i aktion är lite som att träffa Bruno Gianelli. Förutom att Nilsson menade att olika partier är starka i olika frågor, och valet avgörs av hur viktiga de frågorna är på valdagen. Kanske fick han Gianelli att framstå som en idealist.



Fredrik Ahlstedt pratade därefter om immigrationsfrågor ur ett Uppsalaperspektiv. Uppsala kommer att ta emot 150 nya flyktingar under året. Tillgången på bostäder begränsar antalet, inte mängden arbetstillfällen. Det finns gott om jobb i Uppsala. Arbetslösheten bland utrikes födda ligger tydligen på 11%-12% i Uppsala. (Hur värdefull en siffra som grupperar ihop det tyska professorsparet ner längs gatan med en nyanländ, asylsökande analfabet är lämnar jag för tillfället obesvarad.)

”Politikutveckling pågår” är svaret i frågan om tiggandet. Men att ”väljarna inte accepterar tiggeriet” samt att ”vi inte kan ha camping i våra parker” verkar vara utgångspunkter.

Efter en kort kaffepaus var det dags att välja kretsstyrelse och valberedning. Eftersom det blev votering om i princip alla poster tog röstandet fram till midnatt. Jag önskar att debatterande kring de inledande sak- och policyfrågorna var lika livliga som talandet för de olika kandidaterna. Kanske var det så att olika politiska inriktningar (nya/gamla/liberaler/konservativa) stod mot varandra i personvalen, men att jag (som ny i partiet) inte kan läsa tillräckligt bra mellan raderna.

Till min förvåning fanns det bland djurliknelser och sportanalogier även en hel del räknande av antalet män och kvinnor. Är vi verkligen för kvotering?

Jag tänker på Ulrika, Marta, Therez, Cecilia, Liv, Anna, Alba, och Emma. På gamla kursare. På alla kvinnliga chefer jag haft. Tanken att de skulle behöva kvoteras in känns nästan som en förolämpning.

Det finns betydligt mer intressanta kriterier än kön att gå efter när jag väljer vem jag ska rösta på.