Förra veckan var det moderat kretsårsmöte på Göteborgs nation. Ny kretsstyrelse skulle väljas. Jag var där, representerandes Uppsala södra. Ibland förundras jag lite över hur snabbt det gått från att lajka lite inlägg på Facebook till att ha rösträtt på nomineringsmöten, kretsårsmöten, och länsförbundsstämmor. Min slutsats är att fler av mina intelligenta och balanserade vänner borde hitta partier att engagera sig i – det skulle kunna ge oss ett ännu bättre land.
Mötet inleddes med en genomgång av opinionsläget av Nya Moderaternas kommunikations- och analyschef Per Nilsson. Analyschefen var mycket välklädd, kanske börjar minnet av 2007 års ”guide till nya moderaternas utseende” att blekna? Kanske gällde det aldrig interna möten.
Nilsson sammanfattade läget som stort drama i politiken men stilla i opinionen eftersom det inte sker någon utveckling i politikinnehållet vare sig hos majoriteten eller hos oppositionen. Välfärd, migration, och jobb är de stora frågorna. De rödgröna har misslyckats med att visa regeringsduglighet, och (s) med lydpartier saknar svar på samhällsutmaningarna. Tyvärr upplever väljarna idag att moderaterna också saknar svar.
Decemberöverenskommelsen försvarades med sedvanlig partihögkvartersfrenesi. Tove Lifvendahl och andra kritiker vill, enligt Nilsson, att moderaterna ska bli ett stödparti till socialdemokraterna. Det är möjligt att man kunde se en del försiktiga huvudskakningar i publiken.
Obligatorisk West Wing-referens: Att se en analyschef i aktion är lite som att träffa Bruno Gianelli. Förutom att Nilsson menade att olika partier är starka i olika frågor, och valet avgörs av hur viktiga de frågorna är på valdagen. Kanske fick han Gianelli att framstå som en idealist.
Fredrik Ahlstedt pratade därefter om immigrationsfrågor ur ett Uppsalaperspektiv. Uppsala kommer att ta emot 150 nya flyktingar under året. Tillgången på bostäder begränsar antalet, inte mängden arbetstillfällen. Det finns gott om jobb i Uppsala. Arbetslösheten bland utrikes födda ligger tydligen på 11%-12% i Uppsala. (Hur värdefull en siffra som grupperar ihop det tyska professorsparet ner längs gatan med en nyanländ, asylsökande analfabet är lämnar jag för tillfället obesvarad.)
”Politikutveckling pågår” är svaret i frågan om tiggandet. Men att ”väljarna inte accepterar tiggeriet” samt att ”vi inte kan ha camping i våra parker” verkar vara utgångspunkter.
Efter en kort kaffepaus var det dags att välja kretsstyrelse och valberedning. Eftersom det blev votering om i princip alla poster tog röstandet fram till midnatt. Jag önskar att debatterande kring de inledande sak- och policyfrågorna var lika livliga som talandet för de olika kandidaterna. Kanske var det så att olika politiska inriktningar (nya/gamla/liberaler/konservativa) stod mot varandra i personvalen, men att jag (som ny i partiet) inte kan läsa tillräckligt bra mellan raderna.
Till min förvåning fanns det bland djurliknelser och sportanalogier även en hel del räknande av antalet män och kvinnor. Är vi verkligen för kvotering?
Jag tänker på Ulrika, Marta, Therez, Cecilia, Liv, Anna, Alba, och Emma. På gamla kursare. På alla kvinnliga chefer jag haft. Tanken att de skulle behöva kvoteras in känns nästan som en förolämpning.
Det finns betydligt mer intressanta kriterier än kön att gå efter när jag väljer vem jag ska rösta på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar