Mannen med den dramatiska hälsningsfrasen (”Ni har förstört mitt liv”, se tidigare post) stannade kvar och pratade. Då brukar dramat kunna avvecklas. Jag har jobbat i telefonsupport, så dramatiska öppningsfraser är inte helt nytt för mig. ”Det var tråkigt att höra” brukar fungera hyfsat. Folk förtjänar att tas på allvar.
På jobbet har diskussioner ibland börjat med klargöranden som att ”Ni ska veta att alla här hatar er”. Det är väl egentligen ingen drömstart, men man blir ju lite nyfiken på varför. Till slut brukar det bli en affär.
För ett par dagar sedan var vi ute och lagade valaffischer. En vän påpekade på facebook att ingen nog röstar på ett parti för att de sett en bra valaffisch. Jag håller med. Det känns som om mycket av kampanjerna i första hand är reklam för valet och demokratin i allmänhet - förhoppningsvis ökar de intresset och valdeltagandet.
Plötsligt hörde jag ett ljud bakom mig. Där stod en välklädd dam i 50-årsålden. ”Fy Fan! Utförsäkra cancersjuka!” väste hon. Så gav hon mig fingret. Hon höll det lyft medan hon gick längs cykelvägen. Kanske har hon inte tagit ned det ännu.
Kanske kunde det ha blivit en intressant diskussion. Men jag blev väldigt förvånad, och hon verkade väldigt fylld av hat. Jag gick inte efter henne.
Ännu mer bekymrad blir jag när jag (återigen på facebook) ser vänner till vänner förklara att de anser sig ha rätt att rätt att använda våld mot allianspolitiker eftersom t.ex. ändrade regler kring sjukskrivningar och socialbidrag också är våld.
Nu är jag kanske så där naiv igen, men jag tror faktiskt att dialog, ömsesidig respekt, och fria val är vägen framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar