Med valresultatet färdigt slås jag av en sak som tidigare bara var en av många observationer från valstugorna.
Kanske ser jag ofarlig ut. Som någon man kanske kunde känna från förr, från föräldramötet, eller knattefotbollen? Flera människor har i alla fall kommit fram till mig, sänkt rösten och sagt:
”Du vet, jag är inte rasist men, ...”
Kanske är det så, att om man inte har några vänstervänner på facebook, eller kan kanske inte ens är med på facebook, så inser man inte har man just identifierat sig som ”vit kränkt man” (oavsett kön). Med den öppningen ber man helt enkelt om en pungspark.
Kanske har man aldrig ens hört om begreppet ”vit kränkt man”.
”Prova mig” brukar jag svara. Oro brukar jag få lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar