På kandidatsamtal

Strax innan vi åkte upp till de Jämtländska skogarna, sjöarna, och bergen (där mobiltelefoner inte fungerar, bäckarnas vatten kan drickas, och man får döda sin egen lunch) var jag inbjuden på kandidatsamtal i det fortfarande (nästan) helt anonyma kampanjhögkvarteret.

(Egentligen vet jag inte om jag blev inbjuden eller kallad, jag fick helt enkelt ett mejl och svängde förbi. Det har varit trevligt på kampanjhögkvarteret när jag varit där, så det kändes inte som någon belastning, och jag vet från tidigare i år att även den som suttit i riksdagen i snart 20 år också måste gå på de obligatoriska utbildningarna.)

I dörren mötte jag partiombudsmannen som fått de ”fördomsfria chokladbollarna” från Älvkarleby i knät. Hon var på bra humör, verkade ha kommit framåt i sakfrågan, och förklarade att bakverken tydligen inte innehöll tillräckligt med choklad för att få kallas chokladbollar. Jag nämnde andra saker som de inte heller bestod av.

Innan vi satte oss ned märkte jag att man hade ändrat min bostadsort från Sunnersta till Uppsala på valsedlarna. Någon hade tydligen tyckt att det var bäst så. Jag blev aldrig tillfrågad och det kändes lite sent att påpeka att Sunnersta är stort som Leksand. (Och större än både Tierp och Östhammar.)

Själva kandidatsamtalet var både spännande och trevligt. En checklista gicks igenom:

• Jag hade inga konstiga konkurser, skandaler, eller skilsmässor i bagaget.
• Jag vågar både stå i valstuga och knacka dörr.
• Jag har inget emot att knacka dörr i mitt eget område. Den här frågan överraskade mig lite eftersom tanken att någon vill kandidera men inte vill berätta det för sina grannar känns lite konstig. En av mina grundtankar är ju att medelklassen i partiets starkaste distrikt (mitt) behöver representeras bättre. (Eller det var åtminstone min tanke innan min bostadsort ändrades...)
• Jag fick ingående frågor om vilka epostlistor jag har tillgång till. Det här känner jag mig ganska villrådig och lite skeptisk till. Även om jag förstår poängen med att (eventuellt ytligt) bekanta bör känna till att jag står på en lista, vet jag inte hur gärna de vill bli mejlade om det. I övrigt berördes nya och sociala media sparsamt, men epost verkar hett.
• Man hade läst min blogg utan att ha några kommentarer. (Jag hoppas att det inte ändras efter den här posten.)
• Visst kan jag hjälpa till att lägga lite papper i kuvert. (Nej, jag fick inget beting.)
• Som heltidsarbetande, med barn, och som reser en hel del i jobbet, är jag inte så tillgänglig dagtid. Man skulle försöka ordna kvälls eller helgtider i valstugan. (Jag antar att intresset för att stå i stuga är större nu när folk själva kandiderar än inför EU-valet.)
• Jag kan dela ut valsedlar på valdagen. (Kom igen – jag har ju övat!)
• Antalet personröster som jag skulle kunna få uppskattades. Riktigt varför jag uppskattades kunna få upp till fem gånger så många personkryss som en genomsnittlig kandidat i slutet av kommunlistan förstod jag inte helt, men jag hoppas att det inte har alltför mycket med de där epostadresserna att göra.
• Slutligen har jag tydligen helt rätt ålder. Samma grupp miljöpartister inte gillar verkar moderaterna alltså ha för få av. Ok. Det var dags för nästa kandidats kandidatsamtal.

En nästan helt orelaterad iakttagelse från tidigare resor under semestern är att de verkar finnas ”Modiga Moderater™” i Varberg.