I lördags var det Moderat valupptakt på Flustret. Den milda paradoxen av ett parti av individualister som försöker samordna sig var åter aktuell. (Sammantaget var det hela trevligt.)
Det var som vanligt fint väder i Uppsala. Jag parkerade i Industristaden och gick en kort promenad genom stadsparken, förbi dess solbadare och möhippor, innan jag bortom partiets ansiktsmålning och ponnyridning fick mig en kopp kaffe. Jag börjar känna igen, och bli igenkänd av, en del människor nu.
Det blev dags för att lyssna på Fredrik och Fredrik. Vi gick bort till storbilden. Det fanns stora öl och rosévin. Likheten med en kickoff på jobbet blev tydligt.
Statsministern började strålande. Jag kände en fläkt av Tegnér och tyckte mig se en skymt av världens kanske bästa omvalskampanj.
Tyvärr planade det ut lite. Jag blev lite fundersam över varför Fredrik vill göra det svårare att överklaga konstiga byggplaner – att stå på statens eller det stora byggbolagets sida mot en enskild individ kändes inte självklart som en Moderat ståndpunkt. Medias stora bomb, att dagens flyktingmottagning kommer att kosta en del, passerade utan att jag noterade det. Efter statsministern talade kommunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt med entusiasm.
Därefter följde premiär för valfilm och vallåt. Vi erbjöds att dansa synkroniserat till vallåten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar