Ett av resultaten av kandidatutbildningen var att jag kallades till knackutbildning. Återigen är jag osäker på om jag blev inbjuden eller kallad, men vid fyra på söndagseftermiddagen var jag i alla fall tillbaka på kampanjhögkvarteret.
Vi var en ganska liten grupp som hade valt att bli utbildade på en söndag. Lärarsatsningen var desto mer imponerande, både Nina Lagh och Gunnar Hedberg fanns på plats.
Dörrknacking har tydligen inte varit så här populärt sedan Tage Elanders tid. Nu ska dörrarna knackas, och det ska vara rätt dörrar. Moderater ska gå och rösta, och vi ska behålla ”våra” sossar från förra valet.
Efter den korta inledningen, bytte utbildningen format. I konversationsform gav Nina och Gunnar sin bild av två frågor som många väljare vill prata om: vården och tiggarna.
Lagh berättade om att personalnöjdheten på Akademiska Sjukhuset har förbättrats sedan 2006, och hur man arbetar med att sjuksköterskor ska kunna lämna över enklare uppgifter (som hantering av mat och tvätt) till mindre kvalificerad personal. Höjningen av landstingsskatten gick däremot till kollektivtrafiken.
Hedberg, som också sitter i Uppsala Stadsmissions styrelse, berättade om hur stödet till hemlösa utvecklats sedan de romska tiggarna från Rumänien dök upp. Eftersom romerna ofta har barn med sig, och stadsmissionens traditionella klientel mest består missbrukare och psykiskt sjuka, har man gjort sitt bästa för att separera grupperna. Han ger inte själv pengar till tiggarna utanför våra affärer, men gärna mat eller liknade.
Här berättade flera av deltagarna att de sett yngre gym-killar i en svart BMW stanna och samla ihop tiggarnas pengar vid dagens slut. Hedberg uppmanade dem att genast tipsa polisen vid första tecken på människohandel.
Slutligen är mitt initiativ, att som medelålders gå med i och engagera mig i ett politiskt parti samt dokumentera min upplevelse, så unikt att "någon forskare i statsvetenskap borde studera mig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar