I en liten insändare i söndagens lokaltidning sörjer en Valsätrabo Genetiska trädgårdens öde, och jag kan bara hålla med. Träden faller och det fält som tills nyligen var Engelska skolans rugby- och fotbollsplan är uppgrävt.
Här byggs så tätt att ingen plats för idrott, lek, rekreation eller samvaro finns. Husen är höga och ligger långt från centrum. Man ser barn gå längs 70-vägen letandes efter någonstans att leka, och häromdagen hade några gentlemän satt upp en grill på den kala asfalten längs genomfartsleden.
Jag kan inte undgå att fundera på om Genetiska Trädgården inte är exakt sådant som man borde ha bevarat om man absolut måste bygga täta höghusrader på ett fält långt utanför staden. Jag tror det här är ett misslyckande som kommer att kosta i åtminstone årtionden.
Jag tror att det här är fel tänkt eftersom parkeringsgarage tenderar att bli otrygga och kollektivtrafik fungerar dåligt för storhandling. Resultatet riskerar bli att folk från de omgivande villaområdena sköter sina inköp på tryggare och mer tillgängliga platser. De kommer också att välja sporthallar, tandläkare och bibliotek på andra platser. Det kommer att minska köpkraften i området.
På senaste områdesträffen berättade polisen att våldet i Gottsunda i och för sig är omfattande, men sällan riktas mot tredje man. Men förra veckan rånades en kvinna på sin bil utanför en av livsmedelsbutikerna, vilket redan fått vänner att välja andra platser att handla på. Att någon igår kväll sprängde en bomb utanför kommunens lokaler i Gottsunda ökar inte heller tryggheten.
Stora områdesgruppen Gottsunda är öppen för alla som är verksamma i Gottsunda-/Valsätraområdet. Jag fick en inbjudan tidigare i år och var nyligen på mitt andra möte som representant för det nya arbetarpartiet.
Den här gången hade jag inte så mycket att bidra med, men följande togs upp:
Den sociala kontrollen är stenhård. Lokala ledare tar sig rätt att övervaka och informera. Okända människor i tvättstugan tar gärna upp diskussioner som "Jag såg din dotter med en kille nere på stan. Är hon gift?”. Socialtjänsten försöker vara en motkraft vilket inte alltid är populärt.
Polisen informerade om ny belysning och 24 nya övervakningskameror. Även om brottsligheten i området är omfattande så drabbas tredje man inte särskilt ofta.
Jag förstod inte fullt ut en identitetspolitisk beskrivning av hur rasifierade människor reagerade med ilska och allienerades när andra tränade i “deras” idrottshallar.
En boxningsklubb ska startas. Det är ett initiativ utifrån, men kan säkert bli bra ändå.
Kommunen startar en välfinansierad och optimistisk satsning på en park inne bland höghusen. Det ska vara liv på dagen men lugnt på kvällarna. Det hela inleds med någon form av matfestival som (tyvärr) kommer att hamna mitt under ramadan.
Verksamheten på ungdomsgårdarna och liknande rullar på som vanligt, utom vid musikalen där bränderna gjort att man fått dra ner lite på verksamheten.
Inför säsongen 2018 bjöd Dalkurd in media, näringsliv, idrottsorganisationer, politiker och allmänhet till informationsmöte på Arenahotellet. UNT sände live. Naturligtvis var det ett propagandamöte, men jag kan ändå inte undgå att reflektera över hur annorlunda Dalkurd beskriver sig själva, och antagligen också är.
Ordföranden började med att berätta om hur han tvingats fly sitt älskade hemland och i Sverige för första gången mötte en stat som arbetar för människornas bästa. Efter att ha startat ett par diskotek och restauranger i Borlänge ville han ge tillbaka till samhället.
Efter att ha fått hjälp med att starta en förening tog man sig an en grupp 16-åringar som sparkats ut från sina gamla lag efter dåligt uppträdande. Man tränade långa pass alla dagar i veckan så att ingen skulle ha energi eller tid att ställa till med problem på kvällarna. Det gick bra. Laget gick från division 6 till division 1 på fem år och gör anspråk på att varje år varit bland de lag med minst antal gula och röda kort mot sig.
Ungdomsverksamhet har tillkommit. Här råder totalförbud mot bingolotter, det kostar inget att vara med, det finns utrustning att låna, och tränarna är inte föräldrar eftersom man vill behandla alla barn lika.
Det sociala perspektivet var tydligt i hela presentationen. A-lagspelarna förväntas vara med på nattvandringar och hjälper till som stödpersoner i skolor. (“De har ändå jättetråkigt på dagarna”.) I övrigt lät det ganska likt vad man brukar få höra i Gottsunda: “föräldrarna lever kvar i det gamla landet” och “alla invandrare vet sina rättigheter, men nämner du skyldigheter så springer de där ifrån”.
Nu på plats i Uppsala letar Dalkurd mark att köpa för att bygga en egen träningsanläggning. Man vill också starta knattefotboll, utan att konkurrera med existerande lag, men har (liksom andra lag) insett att det finns väldigt ont om planer (och värre lär det bli).
Jag tycker det ska bli väldigt spännande att följa Dalkurds arbete i Uppsala.
Egentligen är Sverigedemokraterna inte tvåa på den här bollen. Eftersom förändringen de efterfrågar, slut för könssegregerade badtider, redan i november enhälligt röstades igenom i Idrotts- och Fritidsnämnden är de snarare åtta på bollen.
Det här är dock inget som hindrar Sverigedemokraterna från att (hittills) få 789 reaktioner, 302 delningar, och 92 kommentarer på ett inlägg där de hävdar sig vara det enda partiet som vill slopa könssegregerade badtider.
Jag tror inte att det här är ett aktivt vilseledningsförsök från SDs sida. De har ingen representant i Idrotts- och Fritidsnämnden och beslutet dokumenterades långt inne i protokollskogen. (Se §119.) De vet antagligen fortfarande inte att det här redan är hanterat. Istället för att uppdatera uppdragsavtalet, där det gamla uppdraget om att “regelbundet genomföra arrangemang då badet endast är öppet för kvinnor” verkar de ha velat göra ett tillägg till bolagsordningen för Fyrishov AB. Inga andra partier tycke att det var rätt plats.
300 delningar är dock imponerande. Kanske spelar det ingen roll om de har rätt eller inte?
"Den här presentationen gör mig tyvärr både ledsen och besviken."
Även om jag inte gillar att vara grinig mot tjänstemän var jag tvungen att börja mitt anförande så. Vi hade just fått höra en “entusiastisk” presentation om hur Gottsunda ska utvecklas de närmaste årtiondena.
Höghus ska ersätta parkeringsplatser vid centrumet. Höghus ska byggas vid (den eventuella) spårvagnscentralen. Höghus ska byggas vid gula stigen. Presentatörerna verkade inte hitta särskilt bra på platsen men tydligen ska den kvarvarande (ännu inte nedbrända) sporthallen rivas.
Eftersom inga seriösa svar på frågor om gentrifiering eller transporter kunde ges var jag tvungen att inleda frågestunden med att presentationen gjort mig både ledsen och besviken.
Det är nog, trots allt, bättre att vara en grinig än en tyst politiker.
Ortens officiella instagramgrupp har i över två månader utmanat andra förorter att tävla i #championsleagueförorten även för tjejer. Tillslut verkar ett lag (med den något vaga hemorten “Stockholm”) ha nappat och speltiden sattes till söndag kväll 19:00. När jag kom till Gottsunda Sporthall en halvtimme före matchstart var det redan mycket folk, och så mycket tjejer att jag först blev orolig att jag satt mig i damsektionen.
I mitten av första halvlek uppstod lätt oordning borta vid spelaringången när två innebandylag som menade att de bokat hallen ville spela. Jag antar att omöjligheten i att försöka avbryta fotbollen inför 200 skrikande fans strax gick upp för innebandyfolket.
Publiken stod upp när Gottsunda anföll och talkörer hyllade både orten och den storspelande målvakten. En av killarna provade, men glimten i ögat, till och med en “Allah akbar”, med fist bump från en kompis som resultat. All hjälp behövdes. Tjejerna från Gottsunda och Uppsala kämpade väl, men just den här kvällen hade stockholmarna fått ihop det starkare laget och kunde vinna med 4-0.
Jag satt kvar och tittade på när pojklagen i innebandy tog över sporthallen. Det ena laget hade prydliga ljusblå lagtröjor och det andra lika prydliga rosa lagtröjor. Föräldrar och ledare monterade upp sargen. Ledarna hade tröjor med namn på och ID-brickor i band runt halsen. Sekretariatet satte upp sitt bord och en av de två, antagligen licensierade, domarna i synkroniserad klädsel blåste i pipan och höll upp två fingrar för att visa att det snart var dags att börja.
På läktaren samlade man ihop kvarlämnade pantburkar och menade att kommunen verkligen borde städa hallarna bättre. Jag hörde en dam berätta för en funktionär att hon i och för sig bodde i Uppsala, men aldrig varit i den här delen förut. Ingen i publiken stod upp.
Jag gick mot bilen. Bakdörren till centrumet stod öppen och lät en kall vind blåsa in i de ödsliga korridorerna. Längre bort hörde jag folk skrika. En stor folksamling hade bildats. En kvinna med ett barn på armen försökte hålla tillbaka en man som skrek “var är han? jag ska hitta honom!”. Utanför på parkeringen var folksamlingen ännu större och någon form av tumult pågick. Mer folk i bilar anslöt. Jag mötte en springande ordningsvakt som beskrev det hela som “totalt kaos”.
Jag vet inte varför, men det lugnade snabbt ned sig. När två bilar extra ordningsvakter anlände hade folk redan slutat skrika. En av Gottsundamammorna i en av deras karaktäristiska skrikgula jackor kom gåendes bortifrån lokalen på Bandstolsvägen. Strax senare kom polis med hund. Men allt var redan över. Ingen hade (vad jag såg) gjort sig illa.
En bekant som pratar arabiska förklarade att tumultet (nog) börjat när en man som hostat nära en bäbis fått sin uppfostran ifrågasatt av bäbisens mamma. En vanlig kväll i Gottsunda.
