Mitt upplägg fungerade inte. Efter kort korrespondens inom partiet och med alliansen sköt jag in mig på upprätthållandet av kommunallagens portalparagraf (alla medborgare ska behandlas lika) och att vi tidigare gjort ett undantag för Lurbo Ridklubb.
Efter en snygg, om än lite högtravande inledning, kraschade jag ungefär lika graciöst som en brinnande zeppelinare. (Riktigt illa, men ändå inte helt utan stil.) Ridklubben misslyckades med ansökningskompletteringar, Atletklubben och Sunnersta AIF ansökte aldrig.
Mina argument, kring att tillhandahållandet av (t.ex.) fotbollplaner är och bör vara ett gemensamt åtagande som kommunen efter decennier inte bör säga upp bara för att någon i en ideell förening missat att klicka rätt knapp på webben (samt kanske några korta men vänliga ord om kommunalt regelrytteri), föll platt till marken utan att besvaras.
Under allianstimeouten (klart vi har timeouts – det här är ju Idrotts- och Fritidsnämnden) hade jag svårt att förklara varför vi skulle dela ut ett bidrag som ingen sökt. Inte helt utan förundran fann jag att man lyckades använda argument som ”vi kan inte bara dela ut skattebetalarnas pengar hur som helst” MOT mig.
Åter i nämnden, efter en kort diskussion där politiker diskuterade teknikaliteter som till hur många mejladresser på klubb som en påminnelse om sista ansökningsdag ska gå ut till, beslutades det att avslå ansökan om omprövning av driftsbidrag med tillägget ”...eftersom ingen ansökan inkommit”.
Att kommunen beskattar medborgarna hårt och sedan (efter avdrag för administration), med referens till sina egna regler, inte tillhandahåller de resurser som medborgarna förväntar sig, är naturligtvis inte acceptabelt.
Det är lätt att dras med i tankegången att om vi bara justerade reglerna lite till, om vi bara informerade klubbarna lite till, om vi bara anställde en byråkrat till, så har vi strax den perfekta, goda staten på plats och allt blir bra.
Precis då är det dags att klappa sig själv hårt på båda kinderna, ta det röda pillret, och yrvaket sätta sig upp i sängen.
Vi bör istället eftersträva sänkta skatter, avdragsrätt för donationer till kultur och idrott, och bidrag bara till dem som faktiskt behöver det. Vi bör ge makten tillbaka till människorna. Som Ronald Reagan sa i sitt första presidentinstallationstal 1981:
"...government is not the solution to our problem; government is the problem."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar