På idrotts- och fritidsnämndens möte godkände majoriteten 2016 års bokslut och verksamhetsberättelse för vidare transport till kommunstyrelsen. Alliansen reserverade sig (tydligen enligt praxis) eftersom man själva har en mycket bättre budget som skulle ha givit ett mycket bättre bokslut.
Det hela var nog mest tänkt som en formalitet, men på verksamhetsberättelsens nionde sida hittade jag ett stycke som jag hade svårt att släppa igenom utan att åtminstone fråga.
Att de rödgröna har satt upp ett mål som “Skillnader i levnadsvillkor för kommunens invånare jämnas ut” kan man naturligtvis ha åsikter om. (Om lika är viktigare än bra, osv.) Men det som överraskade mig var bedömningen att “Målet bedöms i hög grad vara uppfyllt”.
Jag kände mig tvungen att fråga om det här innebär att alla problem med “ökande klyftor” och ett land som “glider isär” nu är lösta. Jag kompletterade lite med min bild av nedbrända bollhallar, skadegörelse, och otrygghet. Hur föräldrar beskriver det som “inte lämpligt” att skicka barn på cykel till träningar i våra kvarvarande hallar i Gottsunda. (Varesig för barnen eller cyklarna.)
Vänsterpartiet började bläddra bland sina papper och nämndens ordförande bad tjänstemännen om hjälp.
Tanken bakom “i hög grad uppfyllt” var tydligen att förvaltningen i hög grad genomfört de aktiviteter man planerat. Man har skapat planeringsunderlag, utfört analyser, och samverkat med andra förvaltningar och myndigheter.
Relationen mellan prestation (man har gjort det man ska) och resultat (nedbrunna bollhallar) är inte ovanligt att förhålla sig till inom idrotten. (Vi spelade bra, men förlorade ändå.) Jag menar att förvaltningens arbete mycket väl kan bedömas på prestation (har uppdraget från politikerna genomförts?) men att politikens måluppfyllnad bör bedömas på resultat.
2018 får de rödgröna gärna gå till val på en målsättning om mer samverkan mellan förvaltningar och myndigheter. Jag vill ha trygga idrottsplatser - det ska vara ok att cykla till träningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar